Simon W

Det var väl helt okej. Läckert vad man kan hitta på med stereo... Förresten, var det Borats brorsa eller?

En annan idé är att en person skriver action, med efterföljande replik från en karaktär. Sedan fortsätter nästa med action och replik från annan karaktär. Ungefär som på en chatt. Alla ansvarar för sin karaktärs handlingar... Typ: EXT. GÅRDSPLAN - NATT. Rökigt. Georg snyter sig. Beundrar resultatet i näsduken en sekund. Kastar sedan in näsduken i elden framför honom. Det är ett lik som brinner. Georg: Varsågod. Blir antagligen nonsens också, men kan kanske bli en intressant, inspirerande realtidskänsla i skrivandet. Förmodligen blir det en väldigt statisk rytm i manuset, men kan kanske vara värt ett försök, i all oseriositet...

Ja, det är frågan. Jag börjar också känna att denna idé per definition är intressantare än resultatet någonsin kan bli. Jag förmodar att historiers röda tråd och känsla är direkt avhängiga dess genesis. Så vad kan komma ur detta egentligen?

Förstår precis. Är bara feströkare, så jag vet inte hur pass mycket abstinens kan terrorisera vardagslivet... Så jag kan dricka kaffe utan Cigismund. Helgerån eller inte - smakar kanon!... Gav dessutom frugan en espressomaskin när hon fyllde år, så nu är man lite "finsmakare" också. ;)

Dåså. Tänkte väl... Kan du inte ta ett bloss som en belöning för ett jobb väl utfört? Eller skulle det bara krypa in gravt abstinensdarr i fingrar och hjärna?

Får man inte sitta på fik och skriva?? Men ha med sig bebisar går bra...?

Ops, där ser man. Det har jag missat. Självklart inte. ;) Four Seasons (Vivaldi) är ju väldigt visuell musik. Skulle kanske passa, dels till sjöutsikten, och som spännande kontrast till mannens barska uppsyn. EDIT: Vetdu, jag blev lite inspirerad av ditt dialoglösa manusprojekt, så jag började fundera lite. Och så här i pirattider kom titeln som ett e-mail på servern - "At Words End". Få se vad det blir...

Vad är huvudtanken i filmen? Rymdvarelser som behärskar tid och rum, och att imitera småbarn, i syfte att ta över? Eller är det detta du behöver hjälp med?

Dåså. Versaler är kanske inte nödvändiga...

Okej, självklart, då förstår jag. Jag tänkte att det var den sorts speldosa som man vevar upp en fjäder på - att den alltså skulle spela en melodi när han vevat klart (satt och tänkte flyktigt, medan han vevade och vevade, "akta så inte fjädern går av"). Då är jag med. Kanske förtydliga lite där.

Bullen? Det var tider det!. "Klassliv" med Kim Sulocki, och en långhårig Timell. Och kom ihåg - det är inte den som skrivit brevet som är med i filmen!

Fint och poetiskt. Man får en tydlig bild av mannen, bistert vevande. Ska motivet på tavlan sprejas fram som en exakt avbildning av vyn, alltså som ett fotografi, eller ska det framträda mer som en akvarell eller oljemålning? Som om det var Paul Kröyer som målat, eller Zorn? Började speldosan spela i och med att mannen slutat veva på den, eller först i slutet? Och vilken sorts musik - Mozart eller Gånglåt från Äppelbo?

1. 4 2. 6 3. Alien, Jerry Goldsmith 4. Förtätande, suggestiv, mjuk, vacker, isande 5. Skulle tro det. I alla fall teman. 6. Behövs som mest i - skräck ... Som minst i drama 7. Beror på genren och filmen! A) I storslagna filmer, skräck - 5 B) I komedier - 5 8. 2 Och jag är 33. Och grattis till Danell, myndig idag! ;) Tadada da da daaa!

Såg också Hot Fuzz tidigare i veckan. Tyckte den var kanon, i allafall upptakt och mitt. Slutet var lite väl långt med lite för många trådar att knyta ihop (kändes lite osmidigt och konstruerat ibland). Men skit samma, den var riktigt rapp och kul. Skitskön karaktär i Angel!!! Ser gärna uppföljare. Har inte sett Shaun of the Dead ännu. Måste nog göra det. ;)

Okej, jag ger mig. ;)

Det är väl inte så tokviktigt vid ett utkast? ... säger jag utan att ha läst det...

Intressant med ett manus utan dialog! En liknande skrivövning (på en allmän skrivkurs) jag gjort var tvärtom, att handlingen bara bestod av dialog. Ingen scenanvisning, inga namn, ingen beskrivande eller förklarande text. Bara dialog som formade karaktärer, miljö, handling, personutveckling, med så naturlig dialog som möjligt. Det var kul och svårt. Har du nån speciell storyline på gång?

Fantastiskt vad filmen 300 kan stötas och blötas och vridas och vändas och diskuteras! Vi är uppe i drygt nio sidor nu! Antagligen är det precis där orsaken till dess succé ligger. Det är en film man förhåller sig till, vare sig man gillar den eller inte. Filmer med blodslask, fascistiska antihjältar och grymt foto är självklart ingredienser som, före biobesöket, skapar en påtaglig "måste se"-känsla, och efteråt en "måste tycka"-känsla.

Jag tycker att denna idé inte ska sätta fokus på formatieringen, utan det konstnärliga - storymässiga/karaktärmässiga. Men självklart ett plus om någorlunda alla skriver på någorlunda samma sätt. Kanske självklart, men det vore väl idé att ta in "anmälningar", så man vet hur många som är med på tåget. Sedan bestämmer man ungefär hur långt manuset ska vara - säg 100 minuter plus/minus 10min. Alltså tot ca 100-110 sidor. Sedan delar man antalet sidor med antalet författare, så får vi ett ungefärligt antal sidor/person. Då vet man också när man börjar närma sig "början" på historien, så att saker och ting kan ha en någorlunda jämn dramaturgisk utveckling, retrospektivt...

Nej, Parodisk. Som i "överdriven, så det blev komiskt".

Vad betyder titeln? Och det är alltså en svensk film, inte en finsk?

Alright. Jag menar inte att filmen var en parodi, men att vissa sekvenser var parodiska, i mina ögon. Till exempel den typ av scen som jag citerade från jmalmsten. Personerna var faktiskt lite karikatyrer, och det over-the-top ödesmättade pep-talket var komiskt ibland. Jag log och åt popcorn. Du tycker en sak, och jag tycker en annan. Det är inte mycket annat man kan göra.

Ja, visst känns den lite parodisk?

Självklart, men dom kallar jag snarare vitsar, inte dikter. Men det är ju en tolkningsfråga. Strunt samma. Dikter kan vara kul, måste inte vara Boye-tunga, måste inte rimma, måste inte vara tydliga, måste ingenting.

Dikter är sällan kul, och det är sällan meningen.