DanielSjöström

Jag funderar på att skaffa nytt musikprogram och skriva egen musik men jag vet inte vilket program jag ska satsa på. Mitt nuvarande är ett gammalt Cubasis som jag tragglat med i några år. Min erfarenhet av Cubasis är att det inte är så användarvänligt. Jag skulle gärna hitta ett som är enkelt att förstå sig på och har ett överkomligt pris. En svensk manual vore bra åxå! :)

Kom på en till som jag iofs inte sett men den har ett uppseendeväckande namn i alla fall...hrm, hrm...Knullar fiskar? :r

Ingenstans i afrika är bra och relativt ny. Dessutom regisserad av en kvinna för ovanlighetens skull, Caroline Link. Sedan måste du bara se klassikern Blecktrumman! Båda två har iofs anknytningar till kriget men jag ser inte någon av dem som krigsfilmer direkt.

4st! var de små frigolitbitar? spelade ni in på video eller film? Jag har tänkt spela in på video nämligen och tänkte att en reflektor skulle duga. :) Men det där med en stor vit duk lät som en bra idé.

Okej, tack ska ni ha! Jag får grunna lite på detta.

Dubbelt:P

Tack för tipsen! Ska ut i skogen snart så det var ju lägligt. :)

Tackar så mycket Luzer. :) Men jag har funderat på att hyra av FilmCentrum Sthlm och där har de många mikrofonkit med olika Sennheiser. Vet du eller någon annan något om dem? Det rör sig om: Sennheiser ME66, Sennheiser ME64, Sennheiser E815-sx, Sennheiser MKH435, Sennheiser MKH816, men även Neumann KMi84 och Shure-Beta58 dynamisk. Ringer det några klockor?:) Dessutom; hur fixar man el på ett smidigt sätt ute i skogen? Klurigt.

Jo, jag planerar en inspelning utomhus där jag vill få med så mycket bakgrundsljud som möjligt, vinden bland trädgrenarna, fåglarna som kvittrar osv. Kan man fånga allt i ett svep med rätt mic (vilket jag helst vill) eller bör man ta dem i omgångar? Vilken mic bör jag använda? Sedan tänkte jag spela in trampljud genom att följa mina egna fotsteg. Då vill man ju bara ha med just de ljuden, så vilka mickar lämpar sig bäst då?

Jag tyckte galan var rätt schysst och blev glad och överraskad att Marion Coutillard tog hem statyetten för bästa kvinnliga huvudroll! Var inte filmen (La vie en rose) fransk? Hade heller ingen aning om att Viggo Mortensen var nominerad till huvudrolls-Oskar, skulle varit skoj om han vunnit men jag antar (eftersom jag inte sett TWBB än) att Daniel Day-Lewis var en värdig vinnare. Muschen han bär i filmen får mig att tänka på hans förra stora roll, den i Gangs of New York, de två ser väldigt lika ut:). Transformers och pirates3 såg jag under året men inte Golden compass, däremot har jag läst boken och eftersom jag gillade den var det kul eller i alla fall lovande att filmen verkar vara välgjord och blir prisad för det. Saknade lite nomineringar för Into the wild, det var den värd. Snopet för Cate Blanchett som hade två nomineringar men fick vända hem tomhänt. Gillar Tilda Swinton dock!

Jag förstår att du är skeptisk till konst, för det finns mycket skit där ute och jag föredrar film före målningar generellt sätt men... ...jag målar en del själv och jag älskar surrealism. Det som gör surrealism intressant för mig är just för att man kan få fram bilder som först kanske inte verkar ha något innehåll men som vid en närmare titt faktiskt har något att säga. När det inträffar, d.v.s. när polletten faller ner, då berör verket mer än ett där det är helt uppenbart vad som vill sägas. För mig blir ett sådant verk (i vissa fall) platt just för att det är inte mer än så. Alla kan se vad bilden föreställer och det är många gånger skitsnyggt gjort och man kan alltid imponeras av sådant MEN jag vill ha mer! Jag vill lägga pannan i veck, precis som när jag löser ett korsord. Det värsta med ett korsord är ju när det för enkelt, så att även dagisbarn kan börja klura. Då är det ju ingen vits! Nu är jag paradoxalt nog råsopig på korsord :) men när det kommer till målningar, texter och film så är jag mer hemma! Anledning till det är att konsten aldrig talar om ifall jag har rätt eller fel, den lösning min hjärna kommer fram till duger åt mig, även om den skiljer sig mot konstnärens vision. Nu vill jag poängtera att exempelvis film och målningar inte är dålig konst bara för att det inte är surrealistiskt. Det finns jättemycket bra som inte är det. Lika mycket som det finns dålig surrealism. Det hela handlar ju om kvalité och smak. Att Bunuel och Dali drev med publiken under 20-talet kan jag förstå, eftersom surrealismen från början var menat att uppröra och förvirra. Jag tror dock inte att Lynch tänker på det viset. Tvärtom så verkar han ta avstånd från sådana påståenden som att han förvirrar åskådaren med flit för sitt eget nöje. Jag tycker att han alltid kringår frågor om sina verk för att han egentligen inte vill berätta vad de handlar om, för det skulle förta mystiken och betraktarens möjlighet att gör sin tolkning. Däremot är hans filmer inte alltid så allvarliga som vissa vill tro. Alltså det finns utrymme för humor. Fast åter igen så har det göra med vad vi läser in i verket, vilka erfarenheter vi har osv. Vissa ser humor, andra inte. "Blue Velvet" tyckte jag inte var direkt rolig första gången, utan mera hypnotisk och otäck men efter andra titten så såg med lite andra ögon och var tvungen att flina lite. ;) Jag är lite nyfiken på vad jmalmsten inte höll med Lynch om. För visst far en del djur illa?

Det finns en och annan som säkert gör på det viset som du beskriver men i många fall har konstnären i fråga hittat ett nytt grepp eller infallsvinkel som han/hon vill prova. I dessa fall när någonting bedöms som kontroversiellt så brukar verken oftast vara överdrivna såpass att betraktare som bara ser till ytan eller helt enkelt är ovana vid konst, tar illa vid sig just för att det bryter mot deras vardagliga principer. För att ta ett exempel så var det ju ett konstprojekt igång för något år sedan där flera konstnärer uppmanades att göra egna verk av en modell av en ko. Min husgud David Lynch deltog och snitsade till en kossa som var uppsprättad och penetrerad av vassa föremål. Tror till och med att den saknade huvud. Riktigt grisigt var det hur som helst. Dessutom hade han skrivit "Eat my fear" på kroppen. När folk (bland annat barn) såg den tog det illa vid sig och det man gjorde då var att man hängde över ett skynke och ställde in den i en skrubb! Lynch fick sedan förklara sig (vilket jag tycker är löjligt) och sa att det han ville ha sagt är att djuren som slaktas är så medvetna över vad som skall komma att det plågas av sin dödsångest långt innan de slaktas. Vi äter alltså deras rädsla. Det är inte knepigare än så men eftersom vi fortfarande inte är tillräckligt upplysta och har tabu-belagda ämnen, så reagera folk och konstnären, som vill påvisa något viktigt, får skit bara för att han/hon vill uppmana till eftertanke och i bästa fall handling. För mig personligen handlar konst om eftertanke. Åtminstone vad jag anser vara bra konst. Det går inte att bara ha en snygg yta, det blir för platt. Det krävs att man blandar fult och vackert för att få till något ännu vackrare.

Jag tycker det stinker. Det mesta i mediabranschen stinker. Det får inte vara en lugn stund någonstans, jämt ska det tryckas in reklam och föras oväsen så fort chansen uppstår. När det gäller eftertexterna är det respektlöst mot filmaskaparna och tittarna. Likadant i radiostationerna efter varje spelad låt, KRASCH, BOOM, BANG, "149,39, VI SPELAR OVÄSEN", KRASCH, BOOM, BANG "OCH FÖRRESTEN, VI NÄMNER ALLDIG NAMNET PÅ LÅT ELLER ARTIST, FÖR VI ÄR SÅ JÄVLA DRYGA". Sånt stör jag mig på som FAN. Nu sänkte jag antagligen genomsnittsåldern för gnälliga pensionärer men det kan inte hjälpas, man kommer inte undan stanken. En annan störande grej, som jag mäkt på sista tiden är att sändningarna från TV tenderar att skifta mellan olika format, så att man måste sitta justera med fjärren stup i kvarten. Varför? Till exempel, Sportnytt, där man börjar med helbild men sedan i repotaget så visar de den i bredbild. Helt obegripligt.

Svårt att tycka till egentligen men jag tippar på att den är jäkligt bra. Bra konst brukar för det mesta röra upp folk.

Underbart! Även om jag inte har fått mitt ex av CDWOW än x( så ska jag nog vänta tills efter biovisningen med DVD:n. Förrutom att man får den textad så blir upplevelsen mycket större på bion. Puh! det var för väl...:)

CDWOW har centrerat sin kundtjänst, så nu slussas man till utlandet för frågor och klagomål och det för "kundens bästa"! Jag är tveksam... Det enda jag har fått ut av det är ett himlans mejlande fram och tillbaka om "tekniska problem" och att de uppskattar mitt tålamod. Tålamodet börjar tryta kan jag säga. Det är väl inte så konstigt när man har väntat på filmen i 2,5 år eller så. Fast det är väl så som farsan brukar påminna mig om: "det är vägen dit som räknas, inte målet".;)

CDWOW! säljer den för 159:- men jag vet inte om jag vill rekommendera dem för jag har försökt beställa ett ex därifrån och det har tagit evigheter för dem att leverera den. Två veckor har gått och jag har fortfarande inte fått den !:(

Mycket skulle jag vilja säga. Jämför dem här http://www.dvdbeaver.com/film2/DVDReviews32/inland_empire.htm

Schysst! Då slår jag till på R1:an!:)

Ja, nu har INLAND EMPIRE släppts på DVD, en region1 och en region2 har jag kunnat hitta. Den som känns mest lockande att införskaffa är region1:an, för där ingår smaskigt extramatrial. Det lilla problem man får (åtminstone jag själv) är (förutom att man behöver en regionsfri DVD) att den transatlantiska utgåvan kräver NTSC system. Suprise, suprise. Men ändå, vad gör man? Eller hur mycket sämre blir bilden? Går det ens att titta på?

Jag har inte sett allt Bergman gjort men mycket och det är ännu en aspekt av hans storhet; hans produktivitet. Att man hinner med att göra både Smultronstället och Sjunde inseglet (plus den mindre kända Nattens ljus) på ett och samma år (1957) är helt makalöst. Vila i frid

Blue Velvet. Den film jag önskar att jag själv hade gjort. För mig en ohotad etta.

Jag tror faktiskt du har rätt! :) Själv har jag inte sett de gamla filmerna på åratal och ska nog inte göra det igen heller tror jag. Såg däremot ett avsintt från den gamla he-man serien för något år sedan, vilken soppa! :)

Jo men den är ju så värdelös för att de som gjort den bara vill showa med specialeffekter. "Titta jag kan flyga!", "titta jag kan spruta eld!", "titta jag är osynlig!" Vem bryr sig? Hade de haft en story åxå så kanske det hade gått att titta på. Det jag menar är att de gamla teckande filmerna hade en handling som vad jag minns var ok i alla fall och det kunde man tillämpat lite grann här åxå och specialeffekterna i Tranformers 2007 är så imponerande i sig utan att de behöver flasha alltför mycket med det bara för sakens skull.

Själv var jag 3-4 år när jag rabblade alla namnen på både transformers och he-man gubbar uti leksaksaffärerna. Så när jag gick förra onsdagen var det ren och skär nostalgi att återse Optimus Prime och Megatron! Dvs när de väl kom, för det tog ju en dryg timme eller så innan man verkligen fick bekanta sig med dem. Tycker nog det kunde kapat en del i filmen, 2.23 var lite väl mycket med tanke på hur lite robot man fick för pengen. Jag tycker även att det är lite löjligt att alla serietidningsfigurer ska anpassas till vuxna så fort det görs en långfilm. Hade filmen varit 1.30 och riktad till lite yngre som i de tecknade versionerna hade jag inte klagat. Med tanke på hur knäppt hela idén med transformers är så känns det onödigt att vuxna ska behöva "köpa" en historia som den här. Jag tror den hade vunnit mer på att man fick följa autoboterna från start och sedan deras möte med människan och decepticons. Nu jämförs de med vilka aliens som helst (typ Independence day), som ska ta över jorden. Det är väl ingen skräckfilm heller? Nå, i slutändan var jag ändå imponerad, framför allt över tekniken. Nu vill se film med 99% robotar!