Bigmackorgen

Köp en traditionell videokamera om du ska filma mycket. Du har enbart att vinna på det enligt mig. Nuförtiden kan man ju få en otroligt bra kamera för 4000-6000. Minns att jag nyligen hittade en handycam som filmar i 1080 kostar och den kostade runt ett par tusen. Då kan jag nog tänka mig att man lär hitta bra kameror i 6000kr klassen. Kör hårt! :)

Jättebra! Fortsätt såhär och var inte rädd för att leva ut din kreativitet. Jag fick inte riktigt "den" känslan. Du vet, när håren ställer sig rakt upp och man får rysningar längs hela ryggraden. Men ändå en jättebra och stabil produktion. Ljudmixning är verkligen inte lätt och det tar tid att lära sig men du är en bra bit på vägen.

Det är ditt val om vill misstro det jag säger. Jag har jobbat med sättet i ganska så precis 5 år och det har fungerat jättebra hittils. Jag har alltid valt min egen väg, inte bara gällande film utan också i verkliga livet, därför har jag aldrig varit rädd för att göra på mitt eget sätt och utveckla egna metoder. Jag ser inget fel i det alls. Men du kanske bara missuppfattar hur jag gör? Det är viktigt att kunna förmå sig improvisera när tillfälle ges. Dels ur praktisk synpunkt men även i kreativ bemärkelse. Man stöter alltid på något problem som måste lösas under inspelningen. Att kunna arbeta kring begränsningar är en konst i sig och väldigt lärorikt, men samtidigt väldigt kul. Jag vill också ha kul när jag gör film. Nu blev det för mycket off topic igen. Jag kilar vidare, men du kan väl ge "dicedalton" tips. Han uppskattar nog det mer än att det tjaffsas i tråden. :D

Imponerande! Detta måste jag helt klart se mer av. Omslagsbilden påminner om den till "Beck - Skarpt Läge" http://www.discshop.se/shop/img/omslag/front_large/2/56762.jpg Medvetet inspirerat eller bara en ren tillfällighet? Lite småhäftigt i varje fall. :D

Inte alls hemskt, fungerar jättebra för mig. ;) Ja så kan man också göra, vet flera som manuellt kan styra kameran på detta sätt. Men problemet är att alla kameror har inte denna funktion och då gäller det att kunna improvisera.

Oj... vart ska man börja? :D Det är verkligen jättekul med stop-motion, men väldigt tidskrävande. Och nu ska jag göra det ännu mer tidskrävande för er; Ni måste ta fler foton och få fler bildrutor per sekund. Det finns egentligen ingen universell regel på detta utan handlar väl själv om vad man tycker ser bäst ut. Men jag tyckte filmen var lite väl hackig, lite ryckig. Försök att röra gubben liite mindre vid varje bildtagning. Har man en bra kamera kan man också filma istället för fota. Dv.s. du sätter på kameran, flyttar gubbarna, går ur bild, flyttar, går ur bild, etc. Då slipper du gå fram och trycka på knappen (och därmed riskera rörelse av kameran). Men då måste du också ha ett bra program och kunna ta bort alla bildrutor utom de som ska vara med i filmen. VirtualDub är ett jättebra program för stop motion. Ladda ner det. Det är helt gratis och det finns mängder av filter att ladda ner. Alla filmskapare borde använda sig av detta fantastiska verktyg. Lycka till nu! Hoppas jag var till någon hjälp.

Lite Kanske. Lätt att sväva iväg ibland. :D

Kände inte alls till att dessa var filmade med riktig film och framförallt inte 16mm. Jag tycker inte dom där serierna gör formatet rättvist överhuvudtaget. Men då får man vara försiktigt och kolla efter noga innan man beblandar sig med någonting som har med 16mm att göra. Jag vet inte hur många gånger det har visats på tv:n. Olyckligtvis för dom hade jag hoppat över till TCM istället. Fast det kanske beror på att sån typ av drama inte direkt faller mig i smaken. Vem vet? Jag erkänner att mitt tekniskt kunnande har sina brister; MEN jag vet vad det är JAG ser och jag vet vad det är JAG gillar. Om något inte ser bra ut i mina ögon finns det ingen vetenskap i världen som kommer kunna ändra på detta. Men nu spelar det egentligen ingen roll vad jag tycker. Vill producenterna i Hollywood filma med ett "perfekt" 16mm format får dom väl göra det. Men ingenting i världen kommer ändra på det faktumet att jag saknar "den gamla stilen". Jag har exempelvis sett flertalet unga skickliga filmskapare göra filmlook av digitalt material. Det är magic bullet, Det är massa filter och blurr/skärpedjup. Det är fortfarande långt ifrån min vision av filmlook, men det liknar det hollywoodproducenterna eftersträvar. Så då återstår frågan: Vad ska dom med 16mm till om Magic Bullet kan lösa alla världens problem? Det låter lite ignorant och möjligtvis kanske det vänds emot mig; Men nu fick du iallafall en väl legitimerad fråga. Jag kan ingenting om 16mm. Aldrig har jag heller hållit i en 16mm kamera. Det enda jag känner till i denna djungel av format är vissa filmer och dokumentärer inspelade med en viss typ av filmkamera, i många fall 16mm. Jag har fullkomligt älskat vad jag har sett där. Men uppenbarligen finns det fällor och fallgropar (som OTH) att passa sig för. Har du tips på vad vi "don't-know"ers kan göra för att eftersträva den gamla looken med en sådan kamera ifall man eventuellt skulle komma över en? Inte bara till mig, utan till eventuella läsare av den här tråden. Jag gjorde ett test för ett tag sedan. Se infogad bild längst ner för referens. Digitalt filmad med ett antal pålagda filter. Testet är helt inspirerat av en 16mm film. Inget Magic bullet. Inget blurr. Inget skärpedjup. Bara färgkorrigering, grynigare bild och några avancerade filter. Det är det fotot jag vill åt. Rekommenderar du några speciella filmrullar? Märke? Kanske modell på kameran? Måste man ha en stock som är 10 år gammal? Etc. Alla tips är välkomna. Jag har en enorm entusiasm och jag älskar att lära mig mer om olika format. Jag är helt öppen för samtliga förslag. :) EDIT: Länkarna fungerade nu. Märkligt. Tack igen, David!

Så att först köra deinterlace i VirtualDub och sedan rendera ut i "No fields (Progressive scan)" i Premiere Pro är alltså inte att rekommendera? Jag har nämligen inte märkt någon skillnad, men det kanske bara är jag. Men det kanske bara gäller om man har kvar interlacingen. (Ursäkta dumpen, missade att tråden var gammal)

Kul idè! Väldigt underhållande för stunden! "Bättre misslyckas än att inte försöka alls" passar väl ganska väl på den här filmen. Även om resultatet inte är perfekt så finns det en tanke, en idè med själva filmen. Det finns en del att tänka på, val av kameravinklar och hur kameramannen hanterar kameran i allmänhet. Det här är väl en tränings sak och ju mer ni filmar desto bättre kommer det bli. Alltså; övning övning övning. Gällande ljudet kan man höra kameramotorn i bakgrunden och det blir extra störande vid klippbytet då det blir som ett "hopp" i ljudet. Testa att ta bort bruset genom att köra en "noise reduction" i audacity. Skruva upp ljudet ordentligt och lyssna noga vad som hörs i bakgrunden. Det brukar jag göra. En tumregel också: Filma hellre för mycket än för lite. Och "man kan alltid förkorta en för lång scen än förlänga en för kort" etc. Det är jobbigt när man sitter där och ska klippa men upptäcker att materialet man försöker klippa ihop inte är tillräckligt bra/tillräckligt med vinklar att välja mellan vilket resulterar i att filmen kommer kännas lite "hattigt" klippt. Och framförallt: Sluta inte göra film. :)

Till David: Hej! Nu får du ett väldigt sent svar, har varit väldigt väldigt upptagen på senare tid. Men senare är väl bättre än aldrig. :) Du har väldigt rätt i det du säger om att det handlar om tycke och smak. Tolin ville dock att man skulle hävda sin åsikt och stå för den i den här tråden och det gjorde jag av hela mitt hjärta genom mitt inlägg. När en tycker en sak så kommer alltid någon med en helt motsatt åsikt. Det är totalt oundvikligt men också bra eftersom världen skulle stå helt stilla om alla tyckte lika. Det som gör mig mest besviken är det som du skriver, hur vissa "väljer" att använda en viss look. För mig är det t.ex. totalt obegripligt hur serier som "One Tree Hill" och "OC" kan vara filmat med 16mm. När jag tänker 16mm är det grynigt, lite suddigt, oskarpt och Cross Process (Heter det så?). "One Tree Hill" tycker jag ser ut som digital video. För mig både som konsument och kreativt aktiv mår jag illa och känner en otroligt stor potential gå till spillo. Vissa kanske det är vackert, grattis till dom. Men med vetskapen om vilka pionjärer, fantastiska perfektionister med så mycket pengar och stort utrymme att få tillämpa sin kreativitet och sedan går allt ändå åt spillo. För mig ( jag talar bara om mig ) är det frustrerande. Samtidigt blir jag väldigt inspirerad av båda nya som gamla filmer. Det finns så fantastiskt mycket fotografer, scenografer, kostymörer, stylister och regissörer, alla täta team som lägger ner ett enormt arbete, oftast under stor tidspress på att leverera en fantastiskt produkt. Och när dom gör filmen med själ och hjärta märks det rakt av när man ser på filmen. Det är ingen dussinprodukt gjord enbart för att tjäna pengar, regissören och fotografen och alla andra runtomkring har en tanke och en vision med filmen, att kunna ge tittarna någonting utöver det vanliga; en fantastisk stund, en tankeställare, en liten verklighetsflykt. Det var tråkigt att du blev irriterad, det var inte alls min mening att irritera folk. Men som sades; Tolin ville veta andras åsikter och jag behövde få förklara min frustration eftersom jag inte sett någon annan tala om det här tidigare. Ett viktigt ämne att ta upp på bordet tycker jag! För mig är det här ingen tävling, inte på något sätt. Jag väljer bara att gå ut med min åsikt på ett diskussionsforum Det var fina bilder du hade där, bra jobb med att hitta allt. Tyvärr var inte mina exempel de bästa, det är lite svårt att förklara vad som händer med en bild. "Forest Gump" tycker jag har en för "perfekt" bild. Det är för mycket "blurr" i bakgrunden och det är för mycket "grönt" i bilden"? Det är lite jobbigt för mina ögon. Men vissa bilder där var bättre. Det är väldigt svårt att hitta exempel, men om jag ska ta ett: "The Great Escape" från 1963. Jag kan inte hitta en enda bildruta att klaga på i hela den filmen. Och handen på hjärtat; fotot är så långt ifrån "One Tree Hill" man kan komma. Avslutningsvis får jag väl säga att vi har olika visioner, vi är alla kreativa, arbetar med ett visst mål och har olika smak. Vi måste försöka utveckla oss som filmskapare och ta med oss både det gamla och det nya. Inspiration är nyckeln till utveckling.

Det där med "Royalty Free" kan vara ganska förvirrande. Det finns ibland ganska krångliga regler för hur man får använda dessa i sina filmer beroende på vad upphovsmakaren har bestämt. Kevin MacLeod är ju en stabil och hyffsat känd kompositör som gör musik över flera genrer. Huruvida man får använda musiken helt fritt har jag dock inte riktigt kollat upp. Själv har jag börjat göra min egna musik. Jag vill gärna ha ett tema som följer som en röd tråd genom hela filmen, på samma sätt som John Barry komponerade sin musik. Titellåten återkom ofta under filmens gång som en orkestrerad instrumental version, oftast komponerad i antingen ett långsamt eller ett snabbt format (actionavsnitten). Något sådant försöker jag sträva efter när jag gör min musik. Mitt största tips är alltså: Köp dig en synth och plink-plonka lite själv. Du kommer få en sån enorm frihet! Om du animerar kan du också ställa synthen framför scenbygget så du lätt kan se hur musiken förhåller sig till scenen. Hoppas du fick ut lite av mitt inlägg. Ha det bra!

Hade inte gråtit om du hoppat över "35mm"-objektivet och istället bara lekt med färgerna och kontrasterna. Tycker det har blivit en sanslös inflation i fula långa suddiga skärpedjup som knappast ser mer filmiska ut, enbart en pest för ögat. Jag tror det är en effekt av att systemkamerorna blivit billigare samt att de numer säljs med filminspelningsfunktion vilket gjort att kidsen nu börjat experimentera och i större utsträckning börjat kalla sig "proffs" besittande ett verktyg dom inte riktigt behärskar. Du behärskar uppenbarligen din kamera bättre än de nyblivna "amatörerna", men snälla, försök att inte använda skärpedjupet så mycket. Vi måste gå tillbaka ett steg nu! Filmlook enligt mig kommer av panoreringsskaningar, färgskiftningar och en speciell grå "tint" i bilden. Inte oändliga oaser av blurr. Man jag respekterar din entusiasm. Nu var det här bara ett test och du ska såklart vara nöjd med (exempelvis) kvalitén på bilden. Skall tilläggas att jag inte är emot filmskaparen utan snarare fenomenet som sådant. Lycka till i fortsättningen med ditt filmskapande.

Tack för era svar! Väldigt intressant läsning! Synd att man inte själv fick vara med då och lära sig "den hårda vägen", hade nog varit lärorikt. Kanske borde skaffa något gammalt skräp till dator och experimentera? Vår första dator kom redan 1995-96 och då kostade den 25 000 - En olivetti. :)

Ni som är av det lite äldre virket på det forumet, kan ni dela mer er av lite erfarenhet? :) När videotekniken var relativt ny i början på 90-talet och första versionen av Adobe Premiere kom. Hur var det att klippa i det 1991 (på mac, senare PC-versionen från 1993), och rättare sagt hur krångligt var det? Hur mycket strulade programvaran? Innan detta program kom ut, vad klippte ni i då? Vilka "nya spännande effekter" kunde man göra i det program jämfört med tidigare? Och hur gick arbetsflödet jämfört med idag? Kan tänka mig att det uppstod en hel del problem med drivrutiner när kameran med film och allt skulle kopplas till datorn. Stämmer det? Snällt om ni kunde dela med er av erfarenheter för oss lite yngre entusiaster. :) PS: Naturligtvis menar jag Adobe Premiere (1.0), för Adobe Premiere Pro fanns inte då.

Kan inte se filmen. Du har gjort den privat? :(

En fråga: Klippen med bandet på taket har en och samma färgton, blått. Men resten av klippen har en helt annan. Det passar inte riktigt ihop - Känns osammanhängande. Tänker på 0:27, 03:39 och 2:52. Var det tänkt att dessa klipp skulle ha en egen färgtoning eller blev det en liten miss? Hade varit bättre om dessa också varit blåtintade. :)

Helt underbar! :D Tror inte Agria är lika förtjusta dock.

Självfallet. Men nu menade jag snarare att om valet skulle stå mellan super-8 och RED-ONE där Jag var tvungen att välja en, så skulle det bli Super-8 alla dagar i veckan. Därmed inte sagt att andra kameror aldrig kan användas. Där har vi nog det rätta ordet. Sedan är det inte bara "skakningar" - jag talar om flimrande matta färger som ändrar färgtoning vid varannan bildruta och där skådespelarna liksom blänker i ansiktet (förmodligen av vaselinet eller strålkastarna). Utomhusfoton har en speciell vacker look som jag inte skådat i någon nyare film och då har jag sett många. Klipphällar får en sorts obeskrivlig "kristallisk" look som man sällan får se nuförtiden. Sedan älskar jag äldre så det blir väl att man inte är helt opartisk... :)

Så må det absolut vara för vissa men inte för mig. Sedan har vi nog lite olika synsätt. Du ser nog film som ett medel att tjäna pengar på, en produkt som levereras till en distributör; Tänkt att tillgodose kundens behov. Och där nöjer man sig inte med grynighet på filmduken, det ska vara knivskarpt och kliniskt. Men jag själv köper inte det nya konceptet. Sedan har det inte bara att göra med själva kvalitén på fotot. Det är det nya sättet man filmar på, vinklarna man använder och närbilderna. Mycket skiljer sig från "The old times". Ska väl tilläggas att jag blivit petigare med åren. Men böja mig för den stora massan tänker jag inte göra - Jag är nostalgisk när det kommer till dessa saker och håller fast vid min åsikt. Jag skulle exempelvis välja en Super-8 före RedOne alla dagar i veckan. Trots teknisk överlägsenhet. Du är välkommen att avundas det nyare "hollywoodfotot" om du så vill, men jag är själv inte så lättimponerad på den fronten. ;) Men på ett sätt är det bra med tekniken att vi numer har så stor frihet inom mediet och kan skapa filmer betydligt enklare, tack vare datorn och det digitala formatet.

Bildspråk med hjälp av moln är ett ganska intressant koncept. Synd bara att du inte lyckades helt ut. Kul ändå att du tar kritiken positivt och vill bli bättre. Många hugger ifrån sig ganska lätt. :)

Jag måste vara ganska ensam om att starkt ogilla den nyare artificiella hollywoodlooken. En film som exempelvis "Den siste samurajen" har helt magnifikt foto, men det är ett undantag bland allt skräp. Jag vet inte vad sådanna typer av filmer kallas, men det är Matinèäventyr med lite dialog där bilderna och ljuset får tala. Hollywood anno 2012 undviker jag helst om jag kan. Westerns från 1950-70 talet har den där skitiga, gryniga och "matta" looken som nyare filmer aldrig har och som jag saknar något oerhört. Bilderna liksom "skakar" och vibrerar på ett äkta sätt. Den typen av foto är helt underbar och jag är nyfiken på hur dessa filmer kan se så gryniga och naturliga ut medan dagens filmer, trots att de är skjutna på 35-millimeters har en artificiella ofelbar look? Av det skälet väljer jag gamla filmer alla dagar i veckan. Jag skulle göra vad som helst för att få fota på det sättet. Det händer att det går någon film eller dokumentär då man sitter och dregglar över hur fantastiskt vackert det är. Såg nyligen dokumentären "Staden i mitt hjärta" på SVT och fann mig sittandes med hakan nere vid golvet. Enastående vackert - Man kunde helt enkelt inte sluta titta. Dagens filmmakare verka gå mer för att finna den perfekta bilden med superblueraykvalitèt. Minsta lilla millimeterstora skråma ska väck. Men trots att det filmas med 35-millimeters känns det som digital video de fotar med. När jag kollar på en gammal film med en kompis brukar jag ironisera och säga "Här har dom en riktig filmkamera, sånt används inte längre". Svensk film brukar det vara blandade skurar med. Jag vet inte om t.ex. Beck-filmerna är Video eller Film, men det ser väldigt Video ut. Bilden är så platt och så tråkig att man får gråstarr i ögonen. "Smala Sussie" och "Fucking Åmål" är trevligare för mig att titta på sett till hur bilden är (purister klagar ofta på grynigheten, men jag älskar det!). Vad är nyttan att köra med 35-mm när det ändå ser ut som video? 'True Grit' ser visserligen fin ut, men känslan infinner sig ändå att det på något sätt är fake. Förmodligen för att bilden är helt perfekt utan några som helst tecken på skavanker. Inte en skråma, inte ett grynkorn. Putsad till 110%. Ett exempel på bra "putsning" däremot är Star Wars-franchisen som fick sig ett lyft, även om det finns stora brister där också. Dessutom är färgerna helt fel nuförtiden. Dagens färgton är oftast orange/turkos om man kollar på amerikanska serier (tänk; CSI Miami...urk...). Sån här look görs aldrig längre. Ray Harryhausen är ett geni av sällan skådad art.

Jag hade på känn att någon skulle komma in och rätta mig! ;) Med överexponering syftade jag mer på resultatet. Jag gissar att han filmat i för dåligt ljus och sedan ökat ljuset i redigeringsprogrammet, därav en överexponerad bild. Den var alltså underexponerad från början. Någon som hängde med i esonemanget? Inte!? Bra!

Tycker du gjorde ett bra jobb, Jbergman! Bilderna är definitivt inget att klaga på och budskapet lyckas gå fram. För det är ju just det man vill få fram när man ska göra reklam för ett parti; BUDSKAP SOM PARTIET VILL FÖRMEDLA! Det är det centrala och det får du fram redan de först 10 sekunderna. Det man kan anmärka på är väl berättarrösten som blir lite tradig att lyssna på efter ett tag "tänk om.. tänk om.. tänk om..", samtidigt som man ska fokusera på bilderna. Sedan är väl inte dialekten och rösten den bästa. En fråga; har du fått skit för det här att du gjort det en reklamfilm åt SD? Man har ju hört om en del som blivit utfrysta, fått sparken från jobbet och liknande för att de visat sympati med dom. Har det påverkat dig negativt på något sätt? har du blivit beskylld som djävulens advokat eller liknande? Tack på förhand! :-)