Man kan definitivt älta Bergmans vara eller icke vara i oändlighet. Visst finns det en risk med att måla in oss i ett hörn som L.Laser så vist skrev (allt Lasse säger är vist, så det så), men samtidigt så får det med sig en viss respekt för svensk film också.
Däremot är jag lite fundersam kring en sak. När det gäller internationellt kända svenska regissörer så är ju Bergman överst på listan, men som god tvåa vill jag placera in den gode Lasse Hallström (Chocolat, Gilbert Grape, Ciderhusreglerna). Här har vi någon som skiljer sig ganska mycket från den Bergmanianska skolan och som lyckats göra filmer som är hyfsat stora på ett internationellt plan. Däremot så är det ingen som nämnt honom alls i den här tråden som representant för svensk film. Visst, han spelar inte in filmen i sverige eller använder svenska skådisar rak genom, men han är ändå en produkt av den svenska filmtraditionen.
Så, är Hallström "ute" inom svenska filmetablisemanget? Har han sålt sig för lätt? Elller har han helt enkelt hittat en väg att göra de filmer han vill? Bör vi skämmas för honom eller vara stolta över honom (grovt uttryckt)?
För egen del håller jag väldigt gärna fram Hallström som representant för svensk film och vad man kan få ut av vår tradition. Han kanske inte är den mest kontroversiella av filmskapare, men han använder ändå mediet för att framföra en berättelse på ett väldigt effektivt sätt.
Så, nu har jag svamlat klart tror jag, nu tillbaks till verkligheten en sväng igen (dvs förbereda morgondagens rollspelsäventyr :-) )
McWolfe