Man väljer inte sin färg (8 sidor)

[Daniel Hållquist]

Tja!

Genre: Drama med svart humor. 26 sidor.

Handling: Peter, 26, är arg, vilsen, ömhetstörstande. En dag ser han hur Hanna, 23, kassörskan på Ica, tittar intresserat på honom, som om hon ser något hos honom som ingen annan kan se. Hmm, vad göra?

EDIT: Manus borttaget. Fick väldigt bra kritik på annat håll och har börjat skriva på en ny version.

/D

[StenR]

ÄR kortfilmen bara början på novellfilmen? Känns avhuggen. Vart tar novellfilmen vägen händelsemässigt? Dialogen på slutet känns läskigt nära en scen i Lasse Åbergs Hälsoresan vilket inte är riktigt ger rätt vibbar...

[Salieri]

Jag tycker om det, men det känns som att någonting fattas i slutet; det känns inte helt klockrent. Det är lite som att filmen bygger upp mot någonting utan att det är någonting. Nu är ju manuset väldigt ospecifikt vad du menar i slutet, så det kanske är bra som du tänker...

Jag skulle vilja att det är lite mer subtilt med första runken till kikaren, som att bilden stannar i en POV och man bara hör ljud eller något. att öppna upp helt skamlöst med att huvudkaraktären runkar till grannarna kan vara lite "magstarkt"; eller är jag pryd? Man ska kunna förneka det lite för sig själv, tills han försöker runka till internetporren.. Då är det uppenbart att det helt enkelt är en sån film.

Jag gillar det här med att han köper ut, fast jag skulle vilja stryka "för att du kanske får en puss". Det känns lite sådär; ungefär som att hon anspelar på att han är ensam, fast hur skulle hon kunna veta det? Scenen i De Ofrivilliga där fjortisarna ber en kille på tunnelbanan om att han ska köpa ut är skitbra; du ska ju såklart inte sno den, men det är en schysst inspirationskälla. Enligt min erfarenhet är det ett extremt gnälligt bedjande; "men snäääällaaa". Lite som när ett barn vill att vuxna ska köpa godis faktiskt.

Vet inte om titeln får mig att vilja se filmen..

[Daniel Hållquist]

ÄR kortfilmen bara början på novellfilmen? Känns avhuggen. Vart tar novellfilmen vägen händelsemässigt? Dialogen på slutet känns läskigt nära en scen i Lasse Åbergs Hälsoresan vilket inte är riktigt ger rätt vibbar...

Hej Sten!

Det är en kortfilm, däremot skrev jag en liknande historia för ett år sen, ett manus till en novellfilm, men jag blev aldrig riktigt nöjd. Historien räckte inte till, helt enkelt. Passade bättre till en kortfilm.

Nej, det är inte mycket till handling. Ganska sketchartad och karaktärsdriven.

Peters mål är att ta kontakt med Hanna men när det inte blir som han tänkt sig, undrar han istället varför hon tittat så som hon gjort, vilket ju var det som gjorde att han misstolkade henne så grovt. När han väl får svaret på det, är filmen slut.

Har du något exempel på vad du menar med Lasse Åberg-vibbar? För jag är ganska nöjd med just den dialogen men eftersom jag skrev det igår finns väl risken att jag är blind för min egen text.

Tack för att du läste det!

/D

[Daniel Hållquist]

Hej Salieri! Tack du också för att du läste det!

Jag tycker om det, men det känns som att någonting fattas i slutet; det känns inte helt klockrent

Kan du sätta ord på vad som saknas? Vore värdefullt.

Det är lite som att filmen bygger upp mot någonting utan att det är någonting

Okej, brukar jag faktiskt få höra ofta. Det är inte så mycket action i mina manus, är väldigt intresserad av det känslomässiga som utspelar sig mellan människor, hemligheter, projiceringar, eller i det här fallet, rena rama missförstånd.

Men hur menar du exakt, med att det bygger upp mot något som inte är någonting? Du är inte nöjd med slutet, deras sista möte?

Det är inte bra, då måste jag nog göra något annorlunda.

Jag skulle vilja att det är lite mer subtilt med första runken till kikaren, som att bilden stannar i en POV och man bara hör ljud eller något. att öppna upp helt skamlöst med att huvudkaraktären runkar till grannarna kan vara lite "magstarkt"; eller är jag pryd? Man ska kunna förneka det lite för sig själv, tills han försöker runka till internetporren.. Då är det uppenbart att det helt enkelt är en sån film

Du är pryd Men det är inte alls dumt. Kanske bättre. Mer filmiskt.

Jag gillar det här med att han köper ut, fast jag skulle vilja stryka "för att du kanske får en puss". Det känns lite sådär; ungefär som att hon anspelar på att han är ensam, fast hur skulle hon kunna veta det? Scenen i De Ofrivilliga där fjortisarna ber en kille på tunnelbanan om att han ska köpa ut är skitbra; du ska ju såklart inte sno den, men det är en schysst inspirationskälla. Enligt min erfarenhet är det ett extremt gnälligt bedjande; "men snäääällaaa". Lite som när ett barn vill att vuxna ska köpa godis faktiskt

Har inte sett De Ofrivilliga, men jag kanske borde göra det. Är aldrig främmande från att sno grejer

Så som jag tänkte mig är att tjejerna lockar honom med möjligheten av sex, och att det också är av den anledningen till att han köper ut.

Det är även ett exempel på hans mörka sida, som Hanna ju ser.

Vet inte om titeln får mig att vilja se filmen

Nej, men vad säger du, jag som älskar den!

Man väljer inte sin färg = Du väljer inte själv. Livet sparkar dig sönder och samman och du har ingenting att sätta emot, och om du har otur formas du till någon du inte alls vill vara, och den personen kommer du vara för resten av ditt liv. Dvs, du kan aldrig fly din färg, ditt sätt av se på världen och dina medmänniskor, när det väl blivit en del av vem du är.

/D

[Salieri]

Kan du sätta ord på vad som saknas? Vore värdefullt.

Jag har svårt att säga vad som jag tycker saknas... Någon händelse som också fungerar på ett symboliskt plan kanske... Färgerna i sceneriet måste vara väldigt genomtänkta för att man ska köpa det temat; låt huvudkaraktären ständigt vara omgiven av mörka färger, t ex. Först i slutet förstod man varför det var så viktigt att karaktären hade svart hår och gröna ögon, vilket var nice...

Okej, brukar jag faktiskt få höra ofta. Det är inte så mycket action i mina manus, är väldigt intresserad av det känslomässiga som utspelar sig mellan människor, hemligheter, projiceringar, eller i det här fallet, rena rama missförstånd.

Men hur menar du exakt, med att det bygger upp mot något som inte är någonting? Du är inte nöjd med slutet, deras sista möte?

Det är inte bra, då måste jag nog göra något annorlunda.

Action är väldigt överskattat. Jag menar inte att du ska tillföra någon ytlig berättelsetwist, jag vet inte riktigt vad jag menar.. Har han våldsfantasier?

Har inte sett De Ofrivilliga, men jag kanske borde göra det. Är aldrig främmande från att sno grejer

Så som jag tänkte mig är att tjejerna lockar honom med möjligheten av sex, och att det också är av den anledningen till att han köper ut.

Det är även ett exempel på hans mörka sida, som Hanna ju ser.

Haha, människor är överkänsliga när det gäller stölder. Jag tror copyrightlagen har stigit dom åt huvudet...

Jo, men jag tänkte att man snarare kunde visa det genom hans blick i kombination till hennes "oskyldiga" bedjande... Vi vet att han är lite sådär, men det vet inte dom. Det kanske till och med kan bli en läskig scen...

Nej, men vad säger du, jag som älskar den!

Man väljer inte sin färg = Du väljer inte själv.

Jag förstår titeln; kanske borde det kompliceras till lite grann så att det kan betyda någonting mer/annat? .. Jag vet bara inte om jag tycker att den presenterar den här "ensamma-sexuella-onani-Taxi-Driver-utan-körkort"-filmen

Jag ogillar inte titeln kan jag tillägga. Världens bästa titel kommer förevigt vara One Night In Paris, så man kan inte ha som ambition att komma på världens bästa titel.

[StenR]

Hej Sten!

Det är en kortfilm, däremot skrev jag en liknande historia för ett år sen, ett manus till en novellfilm, men jag blev aldrig riktigt nöjd. Historien räckte inte till, helt enkelt. Passade bättre till en kortfilm.

Nej, det är inte mycket till handling. Ganska sketchartad och karaktärsdriven.

Peters mål är att ta kontakt med Hanna men när det inte blir som han tänkt sig, undrar han istället varför hon tittat så som hon gjort, vilket ju var det som gjorde att han misstolkade henne så grovt. När han väl får svaret på det, är filmen slut.

Har du något exempel på vad du menar med Lasse Åberg-vibbar? För jag är ganska nöjd med just den dialogen men eftersom jag skrev det igår finns väl risken att jag är blind för min egen text.

Tack för att du läste det!

/D

Så här är auradialogen i Hälsoresan:

- Du ska få en aurabild som tack fär hjälpen. - Lägg handen här. - Jag ska fotografera din aura - ditt magnetiska kraftfält. - Säg cheese! Jag skojade bara. - Vad underligt! - Du har nästan ingen aura. - Du har nån sorts obalans i chakrasystemet. - Du verkar ha tilltäppt energi i sahasrana - i kronchakrat. - Du råkade visst blunda. - Är du ledsen på nåt sätt? - Glad är jag väl inte. - Du skulle behöva gå i terapi. - Det vet jag inte... - Tänk på saken. Jag kan coacha dig. - Coacha? - Jag kan bli din personlige vägledare.

Inte för att du apat efter den så exakt, och i filmen så blir de ju ett kärlekspar men det kanske ändå kan ge en idé om ett positivt slut, att vänskap kan var minst lika mycket värt. Bara en tanke, det är nog svårt att motivera om man inte kan utveckla relationen lite. Jag fick associationen av en övernaturlig förmåga hos henne förstås som jag hade gått vidare med lite grand, men det är ju jag som aldrig gör några diskbänksrealistiska filmer...

[Daniel Hållquist]

Så här är auradialogen i Hälsoresan:

- Du ska få en aurabild som tack fär hjälpen. - Lägg handen här. - Jag ska fotografera din aura - ditt magnetiska kraftfält. - Säg cheese! Jag skojade bara. - Vad underligt! - Du har nästan ingen aura. - Du har nån sorts obalans i chakrasystemet. - Du verkar ha tilltäppt energi i sahasrana - i kronchakrat. - Du råkade visst blunda. - Är du ledsen på nåt sätt? - Glad är jag väl inte. - Du skulle behöva gå i terapi. - Det vet jag inte... - Tänk på saken. Jag kan coacha dig. - Coacha? - Jag kan bli din personlige vägledare.

Där ser man. Det hade jag faktiskt inte en aning om.

Inte för att du apat efter den så exakt, och i filmen så blir de ju ett kärlekspar men det kanske ändå kan ge en idé om ett positivt slut, att vänskap kan var minst lika mycket värt. Bara en tanke, det är nog svårt att motivera om man inte kan utveckla relationen lite. Jag fick associationen av en övernaturlig förmåga hos henne förstås som jag hade gått vidare med lite grand, men det är ju jag som aldrig gör några diskbänksrealistiska filmer.

Förstår din tanke men det är inte vad jag vill berätta. Det är till stor del en berättesle om någon projicerar och hoppas, på något bättre, någon att älska.

Förutom det har jag jäkligt svårt för lyckliga slut. Känns ofta falska på något sätt.

Har läst på några olika forum om människor som påstår att de kan se auror, och jag kan inte påstå att de känns särskilt upplysta, däremot rätt så flummiga och knasiga, faktiskt.

Jag utesluter absolut inte att de ser vad de säger men att de har så pass stor förståelse inför det att de kan tolka det och förstår vad det betyder, det finner jag högst osannolikt.

[Daniel Hållquist]

Jag har svårt att säga vad som saknas. Någon händelse som också fungerar på ett symboliskt plan kanske.

Ja, något efter sista mötet? Eller innan? Men vad skulle det vara? Är öppen för förslag

Vad tycker du förresten om sista mötet mellan Peter och Hanna, där hon avslöjar varför hon har tittat så hon gjort.

Känns det trovärdigt?

Färgerna i sceneriet måste vara väldigt genomtänkta för att man ska köpa det temat; låt huvudkaraktären ständigt vara omgiven av mörka färger, t ex.

Grymt bra, tack. Det ska jag hälsa scenografen när det väl blir dags för inspelning.

Action är väldigt överskattat. Jag menar inte att du ska tillföra någon ytlig berättelsetwist, jag vet inte riktigt vad jag menar. Har han våldsfantasier?

Ja, men han är inte våldsam. Varför frågar du?

Jag tänker mig att han är mer full av självhat än hat gentemot andra.

Jo, men jag tänkte att man snarare kunde visa det genom hans blick i kombination till hennes "oskyldiga" bedjande... Vi vet att han är lite sådär, men det vet inte dom. Det kanske till och med kan bli en läskig scen.

Läskig, hur då?

Men du, jag kör nog på det. Känns motiverat, för vad som skett innan, vad som kommer ske senare. Dessutom, kul att få publiken att sitta lite på spänn inför vad som kan hända.

Jag förstår titeln; kanske borde det kompliceras till lite grann så att det kan betyda någonting mer/annat? .. Jag vet bara inte om jag tycker att den presenterar den här "ensamma-sexuella-onani-Taxi-Driver-utan-körkort"-filmen.

Tveksam till det dock.

Men min ursprungliga tanke var att Peter säger det som något slags försvarstal till Hanna.

Typ, hon säger: Din aura är svart.
Han svarar: Man väljer inte själv. Sin färg. Det är andra som väljer åt en.
Hon säger: Nej. Det är du.
Han: Du vet ingenting om mig.

Är det bättre, eller? Mer tydligt?

Nu måste jag sova men tack som fan för din feedback.

/D

[Désirée]

Min första reaktion är att du har med för mycket detaljer. Jag kan inte se att det är av större betydelse att det är just tekaka med leverpastej han gör i ordning eller vilka varor han köper i snabbköpet. Det är val som regissören kan göra sen och som bara ger sämre flyt när man läser manuset. Ta bara med det som är viktigt för historien. Om det är viktigt att han köper och äter snabbmat, så skriv det istället för gå in på detaljer.

Formateringsmässigt så kan du ta bort scennumreringen. Den är intressant först vid inspelning. Var konsekvent i ditt val av scenrubriker (Peters Lägenhet: Kök / Peters Kök).

Storyn är långsam. Du skulle kunna korta ner den betydligt. Ta bort allt ätande till exempel.

Själva slutet är ju deppigt. Jag är själv för slut med lite mer positiv anda, men det är ju en smaksak. Man skulle ju t ex kunna se honom ta tag i sitt liv eller något liknande. För att Hannas kommentar ska vara rimlig så känner jag att Peter måste vara mer destruktiv, mer osympatisk. Som det är nu känns det som att han är ensam och saknar sexuell närhet, men ingenting som skulle göra hans själ nattsvart.

Karaktärerna är för platta. Försök få lite personlighet över dem.

Jag gillar idén och jag tycker alla gånger att den är värd att jobba vidare med.

[Daniel Hållquist]

Hej Désirée och tack för att du tog dig tid att läsa det!

Min första reaktion är att du har med för mycket detaljer. Jag kan inte se att det är av större betydelse att det är just tekaka med leverpastej han gör i ordning eller vilka varor han köper i snabbköpet. Det är val som regissören kan göra sen och som bara ger sämre flyt när man läser manuset. Ta bara med det som är viktigt för historien. Om det är viktigt att han köper och äter snabbmat, så skriv det istället för gå in på detaljer.

Håller helt med dig. Jag är alldeles för detaljerad ibland men förhoppningsvis är det något jag jobbar bort inom tid.

Formateringsmässigt så kan du ta bort scennumreringen. Den är intressant först vid inspelning.

Men det finns väl ändå ingen regel på hur just det ska vara? Tänk om någon t.ex. tycker att scen 13 är dålig och behöver skrivas om helt och hållet, då underlättar det ju för dem att berätta vilken scen istället för att behöva beskriva vad sker i den. Spar tid också.

Var konsekvent i ditt val av scenrubriker (Peters Lägenhet: Kök / Peters Kök)

Vet inte om jag riktigt förstår ...

Du menar för att jag skriver Peters lägenhet: Vardagsrum/sovrum?

Eller att jag skriver Peters Lägenhet: Kök när jag lika gärna kan skriva Peters kök?

Eller syftar du på något som jag missat?

Hur som helst, det är nämligen skrivet som Vardagsrum/sovrum, för att han bor i en liten etta och att han äter och sover, ja gör nästan allt i samma rum. Det är vardagsrum och sovrum i ett, så att säga.

Men visst, jag kanske borde skriva annorlunda, men hur?

Storyn är långsam. Du skulle kunna korta ner den betydligt. Ta bort allt ätande till exempel.

Allright. Förslag på fler strykningar?

Själva slutet är ju deppigt. Jag är själv för slut med lite mer positiv anda, men det är ju en smaksak. Man skulle ju t ex kunna se honom ta tag i sitt liv eller något liknande.

Jag har ett mörkt stråk i mig och dras naturligt till mörka och olyckliga slut. För den delen, enligt mina erfarenheter, tar personer som Peter aldrig tag i sina liv. De saknar självinsikt och tror sig styras av oförklarlig slump.

För att Hannas kommentar ska vara rimlig så känner jag att Peter måste vara mer destruktiv, mer osympatisk. Som det är nu känns det som att han är ensam och saknar sexuell närhet, men ingenting som skulle göra hans själ nattsvart.

Bra kommentar, verkligen.

Min tanke var så klart att han lider av ett inre kaos dvs att det är mycket som sker inom honom, sådant som publiken endast kan ana sig till.

Men det är kanske inte tillräckligt spännande rent filmiskt?

Jag ska fundera på hur jag ska lösa det.

Karaktärerna är för platta. Försök få lite personlighet över dem.

Det är egentligen bara en karaktär som intresserar mig och det är Peter. Det är hans film och hans resa. Hannas roll är mer som någon som kommer i hans väg och triggar hans kärlekstörst och får honom att tänka på kring vad han saknar.

Möjligen kan hon göras mer flummig och mer inne på new age?

Hur tycker du Peter är platt? Borde hans kaos ta sitt uttryck på något sätt?

Ha en glad dag,

/D

[StenR]

Men det finns väl ändå ingen regel på hur just det ska vara? Tänk om någon t.ex. tycker att scen 13 är dålig och behöver skrivas om helt och hållet, då underlättar det ju för dem att berätta vilken scen istället för att behöva beskriva vad sker i den. Spar tid också.
/D

Använd sidnummer istället som referens. Branschregeln är att inte numrera scener förrän du startar produktionsplaneringen/manusnedbrytningen, innan dess kan ju scener tas bort och läggas till. Jag håller annars med att det är praktiskt med scennummer när man kommenterar en speciell manusversion, men ska du skicka manuset till en producent så låt bli numreringen. Jag brukar ändå ha någon slags intern scenrubrik (typ Onaniscenen) som kommentar i Celtx bara för att själv kunna referera till den i olika sammanhang (du kan skriva ut manuset med kommentarer som en rapport i Celtx).

[Daniel Hållquist]

Branschregeln är att inte numrera scener förrän du startar roduktionsplaneringen/manusnedbrytningen, innan dess kan ju scener tas bort och läggas till. Jag håller annars med att det är praktiskt med scennummer när man kommenterar en speciell manusversion, men ska du skicka manuset till en producent så låt bli numreringen. Jag brukar ändå ha någon slags intern scenrubrik (typ Onaniscenen) som kommentar i Celtx bara för att själv kunna referera till den i olika sammanhang (du kan skriva ut manuset med kommentarer som en rapport i Celtx).

Hade inte en aning om detta heller Du är full av information, Sten.

EDIT: Har lagt upp en ny version med några pyttesmå ändringar.

[Désirée]

Hej Désirée och tack för att du tog dig tid att läsa det!

Ingen orsak. Det är kul om jag kan vara till hjälp. Jag tycker själv att feedback från andra är bästa kicken för mina manus.

Men det finns väl ändå ingen regel på hur just det ska vara? Tänk om någon t.ex. tycker att scen 13 är dålig och behöver skrivas om helt och hållet, då underlättar det ju för dem att berätta vilken scen istället för att behöva beskriva vad sker i den. Spar tid också.

Rent logiskt ser jag inget fel i ditt resonemang. Jag kan bara se till vad jag själv har fått för feedback genom åren och då är scennumrering i det här stadiet - osålt - något som påstås se oproffsigt ut.

Vet inte om jag riktigt förstår ...

Du menar för att jag skriver Peters lägenhet: Vardagsrum/sovrum?

Eller att jag skriver Peters Lägenhet: Kök när jag lika gärna kan skriva Peters kök?

Eller syftar du på något som jag missat?.

Jag såg att du både skrivit "Peters lägenhet: Kök" och "Peters kök". Men sen personligen skulle jag föredra "Peters kök" och "Peters vardagsrum/sovrum". Att det är en lägenhet kan framgå i den första beskrivningen av bostaden.

Allright. Förslag på fler strykningar?

Jag skulle behålla allt där han visar sin destruktiva sida och/eller intereagerar med Hanna och utifrån det se vad som saknas för att få historien att fungera.

Jag har ett mörkt stråk i mig och dras naturligt till mörka och olyckliga slut. För den delen, enligt mina erfarenheter, tar personer som Peter aldrig tag i sina liv. De saknar självinsikt och tror sig styras av oförklarlig slump.

Det är förstås en smaksak vad man föredrar och det finns tack och lov inga rätt och fel. Jag hade skrivit det annorlunda, men det är ditt manus. Du hade antagligen tyckt att mitt slut varit för gulligt om jag skrivit manuset.

Bra kommentar, verkligen.

Tack.

Min tanke var så klart att han lider av ett inre kaos dvs att det är mycket som sker inom honom, sådant som publiken endast kan ana sig till.

Men det är kanske inte tillräckligt spännande rent filmiskt?

Jag ska fundera på hur jag ska lösa det.

Bre på mer. Gör det synligt. Blaffa på. Låt honom stå och bränna sig själv med en tändare, plåga djur, locka på småflickor på lekplatsen, tydliga och synliga saker.

Det är egentligen bara en karaktär som intresserar mig och det är Peter. Det är hans film och hans resa. Hannas roll är mer som någon som kommer i hans väg och triggar hans kärlekstörst och får honom att tänka på kring vad han saknar.

Möjligen kan hon göras mer flummig och mer inne på new age?

Hur tycker du Peter är platt? Borde hans kaos ta sitt uttryck på något sätt?

Jupp, Peter är platt för vi ser honom GÖRA för lite. Han äter och onanerar och suktar efter en tjej. Nått som de flesta gör, mer eller mindre. VISA kaoset i hans hjärna (se ovan).

Peter är den som bör vara mest intressant, håller med dig, men en intressant karaktär blir mer spännande och tydlig med levande karaktärer runt omkring sig. Hon får gärna vara äppelklindad med blonda tofsar och fräknar, bara hon har en persolighet utöver "söt". Hon kommer inte att ta överhanden så länge Peter är lika karaktärsutvecklad.

Själv gillar jag kontraster. T ex om hon är proper i kjol och kavaj så här han en hippie.

Ha en glad dag, du med.

[tomgrejs]

Äh, lyssna inte så mycket på allt som skrivs!
Klart du ska ha scennummer! Annars blir det skitdrygt att kommentera, speciellt när du lagt upp mansuet för kommentarer här på voodoo!
Jag skulle säga att det är obligatoriskt med scennummer! Även när du skickar det till en producent för att den ska kunna kommentera. Så länge man är tydlig vilken version som det ändras i.
Att komma ihåg är att dettta är ett kortfilmsmanus också. Det blir en annan sak för långfilmsmanus....


Men rent generellt- grymt manus. jag vill se filmen!
Några idéer som jag fick när jag läste manuset. kan vara dåliga, men jag skriver dom iaf:

Jag skulle börjat hela filmen med scen 6. Kanske utveckla den lite, för hur får man se att det inte går för honom? rent bildmässigt? Och då slipper vi se frukost och allt det där i scen 1-3, det är så vanligt att filmer öppnar med frukost i en lägenhet. Redan där vlir jag uttråkad. Eller kanske kombinera. Han sitter i soffan och runkar med en kikare i handen? Bra att öppna med den scenen så man blir intresserad snabbt. plus att det är kul.

Iaf, han har då ett problem. han måste hitta en tjej.
och sen nästa scen så träffar han hanna i affären, och då har vi en ev. lösning på problemet. enkelt. och sen så länge han gör allt för att få henne så är vi, eller jag iaf intresserad av hur det ska gå och tycker det är spännande!

Sen har du skrivit in mycket bra vändpunkter.
Men man skulle kunna utveckla peters och hannas relation lite och sen få ett bra slut på historien. tex:
Om Hanna skulle vara lite intresserad av Peter. Så i scen 9 så kanske hon bjuder hem honom till fest hemma hos sig på fredagen eller nått. Så nästa dag när han ska gå och handla, kan va kul att han tex, gör ett storkok hemma så han måste gå och handla. Men iaf, då i scen 16 kommer robert in och kysser henne. Peter känner sig blåst och lurad. att han inte har någon chans längre och går ut från affären. Men det är bra att hon råkar ha en ev pojkvän, då förändras hela historien. Bra vändpunkt. Och Peter har fortfarande sitt problem.

Så lite halvt desperat ser han en chans hos någon 17åring. gillar hela den scenen med att köpa ut. haha
och jag tycker du ska bygga vidare lite på den historien med 17åringarna. Det är bra vändpunkter, men det kan bli mer. om vi går tillbaka till peter problem:
Tex, han köper ut, och de går in i en gränd och han ska ge dom spriten, och vill då ha en kyss, men hon kallar han då för peddoäckel.
Då, säger han att han har sprit hemma. och det vänder hela sitiationen.
väl hemma blir de fulla, och endera alla tre hamnar i sängen. men han kan inte få upp den. eller så dissar dom han. iaf så lär han ju ha problemet kvar.
han ska hamna i en all time low och på nått vis hamna hos:

Hanna och hennes hemmafest. Där allt avslutas. Han löser problemet, genom att få till det elle rkomma till en insikt. Att han inte behöver få till det. men någon insikt måste det bli. så man inte känner sig lurad som publik. det är ju det här vi väntat på hela filmen., hur ska han lösa sitt problem i början?

Och sen till sist. det behövs också lite mer djup i karaktärerna. Vilja, behov? Vad behöver de inse? Varför kan han inte få upp den? Vad är backstoryn? Det är en ganska ytlig berättelse som kräver lite mer djup för att den ska bli bra. sätt in en rädsla hos huvudkaraktären som blir ett hinder för honom att lyckas.

sen som jag läste mansuet så är det en komedi. då kan man slänge in hur mycket roligt som helst. hanna är tex med i nån kyrklig grupp som absolut inte får ha sex innan de gifter sig.?
typ sommar med göran. haha.

jaja. nu har jag bara spånat lite, kanske är någon ide som går att bygga vidare på eller kan inspererar.
/Tom

[Daniel Hållquist]

Ingen orsak. Det är kul om jag kan vara till hjälp. Jag tycker själv att feedback från andra är bästa kicken för mina manus.

Instämmer.

Rent logiskt ser jag inget fel i ditt resonemang. Jag kan bara se till vad jag själv har fått för feedback genom åren och då är scennumrering i det här stadiet - osålt - något som påstås se oproffsigt ut.

Ni har säkert rätt men jag ser ingen anledning till att inte använda mig av scennumrering när jag, som Tomgrejs påpekar härovan, lägger upp det på Voodoofilm. För det underlättar ju trots allt. Men jag ska helt klart tänka på det när jag kontaktar producenter.

Jag såg att du både skrivit "Peters lägenhet: Kök" och "Peters kök". Men sen personligen skulle jag föredra "Peters kök" och "Peters vardagsrum/sovrum". Att det är en lägenhet kan framgå i den första beskrivningen av bostaden.

Oj. Det hade jag missat helt.

Jo, det är klart det kan. Dumt av mig att jag inte tänkte på det.

Bre på mer. Gör det synligt. Blaffa på. Låt honom stå och bränna sig själv med en tändare, plåga djur, locka på småflickor på lekplatsen, tydliga och synliga saker.

Jag förstår hur du tänker. Men och det är ett stort men, det som gör att jag inte vill ta i så pass mycket är att jag inte vill att publiken ska få uppfattningen att han är en slags psykopat. Det är han inte, för mig, utan mer ensam, sorgsen och arg.

Håller för övrigt med dig om att jag måste vara mer tydlig och visa mer saker, men som sagt, jag vet inte riktigt vad jag ska visa. Fan, jag får klura på det ett tag.

Allt gott,

/D

[Daniel Hållquist]

Hej Tom!

Men rent generellt - grymt manus. jag vill se filmen! Några idéer som jag fick när jag läste manuset. kan vara dåliga, men jag skriver dom iaf:

Kul att du tyckte om detta mer än ”Inferno”

Kul också att du förstod det roliga i denna mörka lilla historia.

Jag gillar verkligen ditt förslag om att Peter tar med sig tonårstjejerna hem, och har bestämt mig för att använda mig av det till nästa version. Jag är dock mer tveksam till dina andra förslag, mest för att de känns som förslag till en novellfilm, och jag avser att skriva ett bra men enkelt kortfilmsmanus, dvs en enkel historia som också är lätt att filma, siktar på att få det gjort någongång i vinter.

/D

[Salieri]

Hej igen!


Jag gillar verkligen att han tar hem tjejerna... Det kan bli stort!

Men idén om att Hanna ska ha någon fest är inte att avfärda helt. Tänk att han följer efter henne hem typ och ser in genom fönstret och där blir hon kysst av en kille. Det kan kännas lite väl forcerat inne i affären men på en fest är det ju det mest naturliga någonsin... Dessutom behövs det inte mycket statister för att genom ett fönster få det att verka som en vanlig/stor fest. Kanske är det kyssen som då utlöser hans galna sexfest* med 17åringarna? Jag minns inte riktigt ordningen i manuset faktiskt.


*eller vad man ska kalla det

[Daniel Hållquist]

Men idén om att Hanna ska ha någon fest är inte att avfärda helt. Tänk att han följer efter henne hem typ och ser in genom fönstret och där blir hon kysst av en kille. Det kan kännas lite väl forcerat inne i affären men på en fest är det ju det mest naturliga någonsin. Dessutom behövs det inte mycket statister för att genom ett fönster få det att verka som en vanlig/stor fest. Kanske är det kyssen som då utlöser hans galna sexfest* med 17åringarna? Jag minns inte riktigt ordningen i manuset faktiskt.

Klockrent! Kör på det

[tomgrejs]

grymt. det var inte så genomtänkta idéer från min sida. ville bara poängtera att; ett sånt bra manus förtjänar ett bra slut.
vi vill ju hela tiden veta hur det ska gå för killen. och får vi inte veta det kommer vi bli besvikna. ´
men jag gillar också slutet med 17åringarna. han hittar en lösning på problemet där. fast med lite finess så klart

[Daniel Hållquist]

Efter ett väldigt givande manusmöte igår på Filmcentrum, har jag lyckats sätta ord på vad jag vill säga med filmen.

Nämligen detta: Man väljer inte sina sår eller sitt inre mörker, men man väljer hur man lever sitt liv.

Börjar på en ny version ikväll, och den kommer skilja sig en hel del från denna.

Blir mer utav en historia om en man med psykopatiska drag, något som han själv knappt är medveten om. Det ska jag försöka visa genom hur han reagerar på vissa situationer, eller snarare på hur han inte reagerar, typ han ser några pojkar som misshandlar en annan pojke men han gör inget utan står bara där och tittar.

Det är denna insikt, något som Tomgrejs var inne på, som han kommer få i slutet, han inser att han inte är en särskilt snäll människa och att han kanske måste söka hjälp.

Jaja, nu ska jag sluta snacka och börja skriva istället

/D

[andreasingo]

Fångades direkt av manuset och kom in i lunket. Jag har alls inget emot att du skildrar hans vardag i första scenerna, och fortsätter i samma stil, det känns mera inlevt på detta sätt. Det som höll upp intresseret är vändningarna i historien. När han möter Hanna i affären, sedan ser henne kyssa en annan, och till slut mötet med tonåringarna. Jag har inget emot att du inte är helt realistisk, utan drar på med underhållningsvärdet. Det jag uppskattar mest med dina manus är känslan av subtilitet och att något är på gång som är mer än vad man ser. Jag vet inte hur du får fram det. Men sättet du lägger upp scenerna på får en att förstå att något inte är riktigt som man tror. Detta är i mina ögon en stor bedrift. Jag uppskattar faktiskt att du inte drar på med stora omvälvande scener utan låter budskapet tala med enkla medel. Ja, jag kan hålla med dig om att action är överskattat (åtminstone i sådana här filmer).

Min kritik är ganska sparsmakad i detta fall. Allting handlar nog om regi för att få fram känslan för vem han är. Kanske skulle man gestalta hans kaos mer men jag är inte säker. För det är befriande att se en film som inte är övertydlig.

Fråga: Varför vill du göra honom till psykopat i ditt nya manus? Jag tycker det är bättre som det är nu, när man inte riktigt vet var man har honom. Det är detta som är intressant att undra över. Det kommer lite som en chock för en på slutet att han har detta mörker. Det var detta jag uppskattade mest! För han bär på mörker utan att veta om det själv. Jag såg honom som en märkvärdig individ, inte helt slut, inte perfekt, han kan vara lite vad som helst, och därför uppskattar man slutet, där man får se hur det egentligen förhöll sig.

[Daniel Hållquist]

Hej Andreas,

Ledsen för sent svar men jag brukar hålla mig borta ifrån Voodoo film när jag är i en skrivperiod, har ett behov av att stänga ute yttre influenser medan jag befinner mig i min egen lilla bubbla.

Tack för din kommentar! Det värmer, och ger mig hopp inför framtiden

För det som du påpekar är något som jag siktar på när jag skriver en historia, att vara subtil och berätta något som känns sant, till skillnad från skrivet, undrar också ofta om jag hittar rätt ton, vissa tycker det, andra inte, själv tycker jag att jag är på god väg, dock inte riktigt där än.

Du frågar varför jag vill göra honom till psykopat, jag svarar med ett citat från Désirée.

För att Hannas kommentar ska vara rimlig så känner jag att Peter måste vara mer destruktiv, mer osympatisk. Som det är nu känns det som att han är ensam och saknar sexuell närhet, men ingenting som skulle göra hans själ nattsvart.

Men jag vill nog inte gå så långt som för att kalla honom för psykopat, eftersom det är ett så oerhört negativt laddat ord, jag ser det mer som om Peter har någon slags empatisk störning, finner det svårt att knyta kontakter, lever liksom i sin egen värld, isolerad, sexuellt frustrerad, och arg, väldigt, väldigt arg.

Det blir en svår balansgång, att göra honom mörk men inte för mörk, men jag tror jag klarar det.

Ja, nu försvinner jag igen och dyker upp om 1 - 2 veckor med en ny version.

Tjo!

/D

[andreasingo]

Kul att du uppskattade kritiken och känner att ditt skrivande leder någon vart!


Okej... Jag kan förstå att slutet kan kännas lite väl plötsligt när man så lite sett av hans osympatiska drag, men samtidigt är plötsligheten något jag gillar.
Kanske är medelvägen det bästa alternativet som du nu är inne på. Good luck and keep up the good work!

[Daniel Hållquist]

Version 2 klar, blev visst ett manus till en novellfilm ändå.

Vad tycks?