Gå till innehåll

Masjävlar möter Jägarna


damtralla

Recommended Posts

Hej! Jag drömde om en film inatt. Lämpligt, försökte faktsitk komma på en filmide igår kväll och hoppades att något skulle dyka upp i drömmarnas värld..

Såhär blev det!

 

Anna (Tuva Novotny), en brud i tjugofemårsåldern som levt den senare delen av sitt liv i storstaden, flyttar till landsbygden i norra Sverige. Hon flyr från sitt gamla livs hemligheter och flyttar in i ett sedan länge övergivet hus i byn Kappakojjamäkkilaina. Där möts hon till en början av värmen och vänligheten från lokalbefolkningen, men allt är bara en fasad för hemskheterna som döljer sig under ytan. Intrigerna i byn har tätnat sedan hennes far (Lennart Jähkel) som hon flyttar in hos fått ryktet om att dra runt med sina polare om nätterna och skjuta boskap/renar/älgar/bisonoxar/mammutar/butiksbiträden. Anna känner knappt igen sin far eftersom de inte träffats sedan hon var tre år gammal och vill nu lära känna honom bättre, för hon är övertygad om att under den hårda ytan är han bara ett litet fluffigt gosedjur. Hon förvånas över befolkningens starka misstänksamhet mot fadern. Även om hon knappt vet något om honom, vill hon ge honom bättre rykte bland invånarna. Därför inbjuder hon dem att följa honom under en dag, för att visa hur snäll och ärlig han är (givetvis har hon inte researchat innan vad fan det är han gör om dagarna).

Samtidigt, på andra sidan byn (dvs 20 meter därifrån) pågår ett högljutt bråk mellan Karl (Robert Gustavsson) och hans demoniska mor (lena nyman)

Karl är beskylld för sin broders död. När de jobbade tillsammans så välte byggnadsställningen över karls bror. Karl var full. Alla vet att hans mor hatar och närmast vill döda Karl för detta.

 

Synopsiset är sammanfattat av Jakob. Wallin eller vad f-n han heter här...

 

 

Måste nog tillägga att jag inte bearbetat detta någonting så kom gärna med kritik och förlsag.. Jag måste fundera mer på detta innan jag kallar det en färdig idé.

Länk till kommentar
Share on other sites

Precis, du ska nog fundera lite mer. Upplägget låter inte alls dumt men det är ju ingen film än. Svårt att veta åt vilkt håll du tänker ta historien. Vet du ens själv?

 

Några funderingar: Anna känner inte pappan - varför kontakta/åka tillbaka just nu - det måste finnas en anledning, finns alltid det i filmer, inget händer av en slump. Å sen är det ju oxå väldigt spännande varför hon inte har haft kontakt med honom sedan hon var 3?? Ännu mer spännande varför hon isf (när hon inte haft kontakt med honom sen hon var 3) är övertygad om hans godhet när hela byn är övertygad om något annat??? Någon fom av logik där vore bra. Sen undrar jag förstås vad robert gustafsson med mamma gör i historien över huvud taget. Ska dom spela in i handlingen?? Annars ska dom inte vara med.

 

Slutligen, i filmer som masjävlar o jägarna åker huvudpersonen tillbaka till sin hemort och hittar sig själv. Vad är det Anna hittar /inser om sig själv??? Där har du hela filmen - om du kommer på ett bra svar.

 

Hoppas jag varit till nån hjälp. En bra Masjävlar/Jägarna film skulle säkert gå hem hos svenska folket. Gäller bara att få den bra.

Länk till kommentar
Share on other sites

Tja.. glömde ju nämna detta tydligen: Wallin utvecklade idén med att anna ville få kontakt med sin far. Jag hade inte tänkt detta. Inte heller hade jag tänkt att Kappakojjamäkilaina och Anna haft tidigare kontakt. Det är inte hennes hemby alltså.

Hon har left hela sitt liv i någon storstad.

Men mycket bra frågor. Det fick mig att fråga mig detta

-Varför stack pappan och varför har inte anna haft någon kontakt med honom?

En mått oseriös tanke om att han var en rysk spion dök upp i huvet..

Men saken är klar att det sista anna minns av honom är ett gräl mellan

honom och hennes mor. Det är inget starkt minne. Och hon har näst intill

glömt bort att hon någonsin haft en far, förns se stöter ihop.

 

-Vad i sitt gammla storstadsliv flyr hon ifrån?

 

-Vad känner hon när hon åter igen träffar sin far?

Hat och nyfikenhet?

 

-Finns det någon anledning att välja just Kappakojjamäkkilaina?

En gammal släkting bodde där. Hon ärver det övergivna huset.

Släktingen var en udda typ med många dolda fack, och byborna blir

väldigt nyfikna på anna på grund av detta och vill veta allt om henne

och hennes relation till denna släktingen. Måste utveckla detta ytterligare

och få fram vad exakt som är så speciellt med denna "släkting"

 

 

"Robert" och hans mamma är endast en av alla dolda intriger som byn ruvar på.

Jag tänkte att detta skulle smälta ihop med Annas pappa på något sätt.

Länk till kommentar
Share on other sites

Anna en ung kvinna från storstan med pojkväns bekymmer och ett trasigt liv bakom sig, ärver ett gammalt hus i en norländskby av en för henne okänd släkting, för att komma bort från sina problem åker hon till norrland för att se över sitt arv.

Det visar sig att huset ligger bredvid ett annat boningshus där en folkskygg man bor, Anna ser inte mycket av honom och blir nyfiken, hon börjar fråga runt på orten om mannen och märker att folk i stort är rädda eller tror ont om mannen. Anna är dock inte så säker, hon gör små närmanden och får slutligen komma in på en fika, När Anna hittar ett kort på sig själv, hennes mamma och hennes sen länge försvunna far, den mystiske mannen, så bestämmer sig Anna för att lära känna mannen bättre, är vad de i byn säger sant?

 

Det här kan utveklas mer, bara en kort idé. och har inte tid att spåna mer nu.

Länk till kommentar
Share on other sites

Detdär låter mycket mer logiskt än vad jag planerat: Anna möter sin pappa i mataffärn och vet automatiskt att det är han vise versa :)

 

Ska börja skriva på manuset nu... Försöka i alla fall, för som det är nu blinkar bara markören frenetiskt i väntan på ord som vägrar visa sig (vad poetiskt..)

Länk till kommentar
Share on other sites

Jaha, då var första scenen klar.. (nej jag tänker inte lägga upp och kommetnera varenda scen. Men den första är ju en milstolpe. Lixom den sista)

 

Som vanligt slank det in en flummig och 0% trovärdig karaktär...

Gissa vem (en ledtråd, det är inte anna)

 

1. INT -- VARDAGSRUM -- DAG

 

FADE IN

Vi befinner oss i ett vardagsrum och ser oss omkring. Allt är en enda stor röra, en bokhylla ligger omkullvält på golvet. De blommiga gardinerna är sönderivna. Glasbordet är krossat. Vi hör ANNA som gråter, först svagt sedan högre och högre.

Vi går in i sovrummet där hon sitter på sängen ihopkrupen och nu skrikgråter hysteriskt. Hennes händer är röda av blod.

TELEFON RINGER.

Anna torkar snabbt ögonen med tröjan och tar upp luren

 

Anna

 

Ja hallå.

 

 

Advokat Ohlofsson

 

Ja goddag! Detta är Anna Nilson, inte sant?

 

 

Anna

(snörvlar)

Ja

 

 

Advokat Ohlofsson

 

Ja goddag! Mitt namn är Advokat Ohlofsson och jag ringer angående ett arv

som just trädit i kraft. Det är en avlägsen släkting till dig Anna, som dog för länge sedan.

Närmare tio år sen. Nå, du har aldrig träffat henne, förmodligen inte ens hört talas om henne.

Men nu har testamentet låsists upp, så att säga, och.. Mja, du har ärft diverse ateraljer av Märta..

Sa jag att hon hette Märta förästen?

 

 

2.INT -- ANNAS BIL -- DAG (på väg till Kappakojjamäkilaina)

Länk till kommentar
Share on other sites

Nr 1.

Det är svårt att få något dramtiskt i en telefonscen. Varför kan hon inte bli kallad till advokatens kontor?

 

Måste den okända ha dött för tioår sedan, varför inte nyss? Låter konstigt på nått sätt.

Hur vet advokaten att de aldrig träffats... Jag tror att det är bättre om du på nått sätt antyder att Anna blir chockad av arvet, då Hon faktiskt inte känner denna person, och att advokaten är hellt ovetande...

 

INT. ADVOKATKONTOR -- DAG

 

ANNA SVENSSON 32, sitter och tittar frågande mot Advokat Ohlofsson som sitter bakom ett massivt ekskrivbord i ett robust kontor fyllt med antika bokhyllor fyllda med mappar och pärmar.

 

ANNA: SÅ du säger, att den här kvinnan, Signe Månsdoter, lämnat allt till mig?

 

Ohlofsson: Ja precis, du behöver bara skriva under här.

 

Ohloffson skickar över ett dokument.

Anna tittar frågande på dokumentet, hon är ställd.

 

ANNA: Men.. Jag kände henne inte.

 

Ohloffson: Likväl har hon lämnat allt till dig.

 

Anna skriver under papperet.

 

ANNA: Hur var vi släkt nu igen.

 

OHLOFFSON: Hon var din Farfars syster.

 

Anna nickar.

 

ANNA: Ja ja, och vart ligger Kap...pa...ppa...kojjamäkilaina, hur i helvete det nu uttalas.

 

OHLOFSSON: I Norrland.

Länk till kommentar
Share on other sites

Mjae..

 

Anna är chockad. Det ska synas på hennes ansiktsuttryck. Och de träffas på kontoret efter telefonsamtalet, men detta planerar jag att lägga in som en flashback inte mycket senare.

Filmen är skum. Det finns många hämligheter i byn och i Annas liv. Advokaten är också skum. Han.. ja, han vet helt enkelt!½!!!!!!!!! :)

 

Förmodligen kände han märta.

 

Och märtas hus har stått övergivet länge. Kanske inte att hon dog för tio år sen, men iaf för 3..

 

Och Anna ska träffa Advokat ohlofsson där nere i byn.

 

(Jag vet att vissa saker låter konstigt, det är medvetet)

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag läste en text om Jan Guillou, där han menade att det är bra att chocka läsaren direkt i början av en bok (vilket han alltså gör). Detta stämmer nog bra på film också....

Så varför inte börja med att chocka tittaren lite i början. T ex med en blick från vad som kommer att hända i framtiden/vad som har hänt i det förflutna?

Ett telefonsamtal är ju inte direkt så smaskigt... Om man inte genast följer upp det med en jaktscen a la första Matrix...

 

Även om det handlar om ett drama, lär den ju innehålla åtminståne NÅGRA mer intensiva moment, från vilka man kan välja denna öppning. Inte visa allt, utan återkomma för att komplettera scenen i slutet av filmen.

Länk till kommentar
Share on other sites

#12

 

Absolut. Jan äger! Kanske inte hans böcker.. har inte läst någon, men hans.. aura och person. Jag instämmer..

Nej, ett telefonsamtal är inte så chockerande men är inte det vandaliserde vardagsrummet och de blodiga händerna lite chockerande och gripande?

Det var lixom meningen.

Samt att telefonsamtalet helt plötligt bryts av att hon sitter och kör en bil.

 

Jag är lite trött på filmer som börjar i slutet... Ett fint knep, men det börjar bli lite uttjatat och det är inget jag tänker ödsla tid på denna gång.

 

 

Men.. det kanske ska rusa in 3 maskotar i björndräkt och en strid a la matrix bryter ut mellan björnarna och Anna ? How avout that? ;)

Länk till kommentar
Share on other sites

Inga björnstrider ännu. Men jag börjar allvarligt misstänka att filmen sakta men säkert börjar utveckas till någon slags komedi... I allafall om advokat ohlofson får bestämma.

 

Anna har nu (eller snart) anländit till Kappakojjamäkilaina. Om ni har möjlighet att öppna magicmoviescreenwriterdokument så är det bara att säga till så skickar jag det jag skrivit hittils.

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...