louis cyphre Posted November 26, 2005 Share Posted November 26, 2005 Efter att ha sett the Descent ikväll och blivit otroligt inspirerad så tycker jag att en tråd tillägnad filmspråk vore bra. Tänkte att alla kan lägga in tips och/eller fråga hur man skapar känslor med film... Det finns massvis med filmspråk som jag bara snuddat vid och hört talas om som jag inte har en aning om vad de betyder. Vad är trepunkt? (alltså filmspråk, inte bildspråk där trepunkt helt enkelt är en komposition) Hur filmar jag en tjej så att det syns att hon är kär i den hon tittar i. (Förutom spel och sedan klipp till föremålet till hennes kärlek..) Skräck, action, erotik, vad som helst... Alltså, en tråd med tips om hur man förmedlar känslor med kameran. Hur gör vi mer än pratande huvuden... ;) 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
louis cyphre Posted November 26, 2005 Author Share Posted November 26, 2005 Descent var lysande, så bra att man får prestationsångest... Hur i helvete lyckas Neil Marshall få till ett sånt klaustrofobiskt filmspråk. Ni som sett den på bioduk förstår vad jag menar.. Helt otroligt otäckt. Här är vad jag har förstått(vilket ni ska ta med en nypa salt, mycket möjligt att jag missförstått vissa saker) om att förmedla skräck i filmspråk: När man vill visa något som ska vara otäckt så vill man att när ögat scannar duken ska den gå i en rörelse som ger ett tunnelseende. Detta eftersom att panikångest och skräck framkallar just tunnelseende. Hur ögat scannar duken får du fram via klipp eller rörelser bilden. Minskar man området ögat scannar duken skapar man en klaustrofobisk känsla. Börjar man samtidigt klippa snabbare mellan bilderna känns det som att hjärtat dunkar snabbare. Det Neil gör är att, eftersom filmbelysningen i stort består av pannlampor, han tar ut en liten yta av duken och låta resten vara svart. Nu tänkte jag inte på hur rörelserna och klippen fungerade men bara det att en liten del av skärmen var upplyst, och det faktum att de faktiskt är inne i en trång grotta, ger en ångest. Vilket leder till, vad finns det för regler för hur och när man ska byta mellan vidbild till extrem närbild? Alltså, förutom den vanliga, presentera scenen, gå närmare och presentera personen. Alltså, hur använder jag vidbilderna och närbilderna för att förmedla något, inte bara presentera. Nu är dessa saker självklart sådant som spelar noll roll på en liten tvskärm, men som är allt eller inget på en stor bioduk där vi kan manipulera ögat på åskådarna. Och på bioduken vill väl alla att våra filmer ska hamna så småningom:) Så, nu har vi en tråd där vi kan diskutera sånt som är viktigt, och inte tekniknörda med mini35 adaptrar osv:) 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
gorse Posted November 26, 2005 Share Posted November 26, 2005 Jag har inte sett filmen, men jag har grunnat i dessa termer tidigare. Kanske inte hur bildspråket funkar utan hur man faktiskt blir rädd. Jag tror inte (åtminstone inte jag) att det funkar att spela suggestiv musik och visa upp en "läskig" figur på duken. Jag tror det otäckaste är när man avstår från skrämmas och spela på de djupaste instinkterna. Att göra en lång presentation och sakta bygga upp förutsättningarna för att säga bu en gång på slutet. Man måste kunna identifiera sig med situationen och känna sympanti för "offret". Jag är inte särkillt aktiv grottklättrare med de gånger jag klättrar (i östergötland) så bekommer inte närheten till väggarna mig nånting. Men jag har ofta erfarit att folk tycker det är mycket jobbigt att inse att det är tusentals ton sten över och runt en och det börjar bli trångt och framför allt mörkt. När jag försöker fotografera (med blixt) i grottorna så syns det inte för fem öre att det är trångt eller under marken. Det hade lika gärna kunnat vara utomhus. Så tack för tipset om att belysa endast en del av bilden. Det skall jag prova. 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
jmalmsten Posted November 26, 2005 Share Posted November 26, 2005 En film som jag inte slutar förundras över är Världarnas Krig remaken... den innehåller allt som en amerkansk b-skräckis/action brukar bestå av men på något vis naglar den sig fast i näthinnan ändå... Det kan ju ha att göra med det oortodoxa berättarmetoden, alltså att den skildrar Tom Cruise som en feg (inte patriotiskt hjältemodig) skiljd far som försöker fly undan med sina barn. och det är allt vi får se, deras reaktioner på mänsklighetens utrotning, inget annat. Ett annat exempel på extrema när-/vidbilder är ju Leones västernfilmer, det är nästan bara sådana bilder. Och jo, det visar nog deras utsatthet i landskapet. En av de konstigt nog mest obehagliga scenerna jag sett på film är i Släkten är värst, där dom sportar. Huvudrollsinnehavaren har hela tiden blivit utsatt för tråkningar på grund av hans försiktiga sätt, och när han till slut gör ett försök att ta i allt vad han har så träffar han en tjej med bollen på näsan så att hon börjar blöda näsblod. Alla rusar till hennes undsättning och börjar skälla ut honom som bara står där rädd, förtvivlad och förvirrad och handlingsförlamad... jag vet inte varför, men jag kände med honom så mycket och jag tror inte jag skulle kunna se den scenen igen... och nej... jag har själv aldrig varit särdeles skrämd av "musikmonstret" jag heller... 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Dawey Posted November 27, 2005 Share Posted November 27, 2005 För det första ska man nog inte underskatta vad åskådaren själv läser in och tolkar filmen. Men, visst, musik, ljud, färg och inramning kan hjälpa en person att tolka bilden så som filmskaparen vill. Det är nog också generellt sett bättre att försöka antyda saker än att skriva folk på näsan med övertydligt skådespel och övertydlig musik. Ingen vill bli ledd i sin tolkning av filmen som man leder en åsna med strama tyglar. Ser man en film vill man vara fri att själv kunna tolka filmen på sitt eget sätt. . . . Det är därför vissa, som jag, är allergisk för övertydliga scener som slutet i t.ex. "colour purple". 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
tomgrejs Posted November 27, 2005 Share Posted November 27, 2005 kan bara hålla med Dawey. Nästan det viktigaste när man gör filmer är att inte underskatta tittaren. Det har jag väldigt svårt för då jag är pedagogisk av mig själv. och kan ibland upprepa fakta flera gånger för att bli övertydlig, utan att jag märker det. något man får jobba på.. ;) 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.