final_cut Postad 22 april 2005 Dela Postad 22 april 2005 Är Lucio Fulcis FOUR OF APOCALYPSE (1975) ett mästerverk eller bara ytterligare en skräckis av "mästaren"? Har själv inte sett den, men om jag ska se nåt av honom så är nog den på tur. Och vad är allt detta snack om "flåscenen" som jag hör talas om i samband med filmen? 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
alpha60 Postad 22 april 2005 Dela Postad 22 april 2005 Det är en western och jag tyckte inte alls om den... /Fredrik Broman 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
_nemo_ Postad 22 april 2005 Dela Postad 22 april 2005 Som sagt, den du nämner är en westernfilm, ingen skräck, och den är inge bra. Vill du se bra filmer av honom kolla då t.ex. på "House by the cemetery" och "The Beyond". 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
final_cut Postad 23 april 2005 Författare Dela Postad 23 april 2005 Jag trodde det var en skräckfilm i västernmiljö - nåja, ytterligare ett uppslag adderat till min att-göra -lista. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Najka Postad 1 januari 2008 Dela Postad 1 januari 2008 Som sagt, den du nämner är en westernfilm, ingen skräck, och den är inge bra. Vill du se bra filmer av honom kolla då t.ex. på "House by the cemetery" och "The Beyond". Titta aldrig på "House by the cemetery" eller "The Beyond"! Det är två filmer som är så sjukt pissigt DÅLIGA! USCH! Jag kan inte fatta att någon kan gilla dem!? 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Christian van Caine Postad 2 januari 2008 Dela Postad 2 januari 2008 Du har bara dålig smak ;-) Det är två av dom bästa filmerna jag någonsin sett! Cat In The Brain däremot var lite...speciell... Inte direkt usel, bara väldigt intetsägande tyvärr. Jeez va ojämn kvalitet den karl´n klämt ur sig... 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Eibon Postad 2 januari 2008 Dela Postad 2 januari 2008 Beyond är ett mästerverk. Hans bästa tillsammans med Lizard, Duckling, Ripper och Zombi 2. Four of the apocalypse är mycket riktigt en western han gjorde, han gjorde ett par. House by the cemetery är riktigt dåligt och innehåller världens mest irriteraned barnskådis nånsin. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Najka Postad 2 januari 2008 Dela Postad 2 januari 2008 Du har bara dålig smak ;-) Det är två av dom bästa filmerna jag någonsin sett! Cat In The Brain däremot var lite...speciell... Inte direkt usel, bara väldigt intetsägande tyvärr. Jeez va ojämn kvalitet den karl´n klämt ur sig... Det kan jag INTE förstå hur du kan tycka... Men visst, smaken är som baken (som skrivs så ofta här) 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Dario Postad 2 januari 2008 Dela Postad 2 januari 2008 House by the cemetery är riktigt dåligt och innehåller världens mest irriteraned barnskådis nånsin. Hehe, speciellt irriterande är hans dub-röst, som troligen gjordes av en fullvuxen människa (kvinna?) som försöker låta som en liten pojke. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Munthe Postad 2 januari 2008 Dela Postad 2 januari 2008 Hehe, speciellt irriterande är hans dub-röst, som troligen gjordes av en fullvuxen människa (kvinna?) som försöker låta som en liten pojke. Priset man som finsmakare får betala för riktigt snabbproducerad B-film på extremt låg budget som fortfarande positionerar sig och influerar nya generationer filmmakare. Helt enkelt för att idéerna och koncepten är starkare än produktionsvärdet. Fulci är en av dom största. Orkar man inte med den engelska dubben kan man ju se den italienska eller japanska. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
jmalmsten Postad 3 januari 2008 Dela Postad 3 januari 2008 Lucio Fulci är en filmskapare jag hört så mycket om... och då speciellt The Beyond... och eftersom jag är till större delen uppvuxen på bortre ändan av det glada video-80talet så missade jag alla dessa klassiker när det begav sig och när jag nu försöker komma ikapp känns det oftast som att man måste ha varit där när dom kom. Motorsågsmassakern var ett sömnpiller (och då menar jag ju ändå orginalet), Fredag den 13e är fruktansvärt förutsägbar (räddas endast av occational nudity och en eskalerande skurk (hann med 4an innan jag lämnade lägenheten för julfirande)), Re-animator var lite för mycket självmedveten humor och blev aldrig riktigt mer än så, Hellraiser har jag inte orkat se hela första filmen av än... och don't get me started om Jaques Tati... etc etc... Men visst... vissa pärlor fanns jag ju... Living Dead-trilogin var jävligt skön, Jag älskar nu John Woo's måhända lite fumliga gammla hongkong-dängor med Chow Yun Fat (som jag aldrig förstod varför han var så stor skådis när han gjorde Bulletproof monk), Freddy-filmerna utklassar Jason helt och hållet pga ren fantasi och stil... Urotsukidoji var... ja... japansk... Guinnea Pig serien ännu mer så... osv osv... Och tillbaka till Fulci... Jag hyrde i samma nu pågående veva med avprickande på listan av "måste-se-rullar" just Beyond och såg den. Som vanligt med italienska lågbudgetrullar var det inte det lättaste att komma fram till vad orginalspråket skulle vara. Tror jag till slut valde engelska för att det lät äldst och stämmde bäst (minns inte riktigt om jag ska vara ärlig). Efteråt var jag väldigt kluven... För det var banne mig bland det mest osammanhängande och mest random-nu-kör-vi-lite-blod-för-publiken-aktiga jag varit med om. Vilket är väldigt negativt. Men innan ni nu hänger mig i närmsta döda korkek så måste jag ju erkänna att det var något där som ändå stannade kvar... nått som lockar till närmare och upprepade tittar. hmmm... Denna känsla, om än inte lika stor som den från första Blade Runner-titten (ja... jag var inte stormförtjust i den heller när jag såg den första gången... men det har ju gått över;)) så är det ju ändå något där som pockar efter snart ett år att jag såg filmen. Det var tavlan i den filmen som gav mig flashbacks från Carpenters Int The Mouth of Madness. Nä... jag måste ju säga att jag haft svårt att hitta mästerverk från det gammla b-italienska filmnästet utanför spagettivästernrullarna signerade av maestro Leone. Men the search goes on och mitt lyckade inköp av Inglorious Bastards säger att hoppet ännu inte är förlorat...:p Vad ville jag ha sagt? mjo... mest det att det är ju långt ifrån lätt för oss som inte hade erfarenheten av att beställa piratkopior från tyskland av senaste gore-skräckissen från italien... eller sno med sig storebrors vhs-band av Tales from the Crypt för att titta på i mörkret medan mor och far är ute och firar bröllopsdag. När vi ser dessa filmer idag med vårat bagage av filmer så känns Re-animator jävligt tafatt även om Peter Jacksons rekommendationer kallar det för en stor inspirationskälla till sin egna Braindead/DeadAlive. För mig kommer Black Christmas för alltid vara praktexemplet på pinsamt dåliga filmseriemördare. och som den riktigt irriterande sidekicken i die hard 4.0 uttryckte det med "No, it's old music... just because it's old music doesn't make it classic!" eller hur han nu sade det. Jag vet inte själv om Lucio Fulci är en mästare eller om Dario Argento är värd den där löjligt billiga boxen jag såg i mellandagarna. Jag får själv rysningar i kroppen när jag hör temat till Cyborg 009 och jag ser gärna långa sekvenser med klipp från serien. Men jag förstår innerligt väl att en utomstående som inte hängde med i Wendros-glada japanimport-dagar och aldrig har hört talas om sveriges James Earl Jones-kopia, Gunnar Ernblad, bara kan se en halvdan anime med ruskigt pinsam dubbning (Cyborg 009 dubbades ej av Wendros förresten;)) på samma sätt som jag satt och irritersamt sa "GET ON WITH IT" när jag såg första Motorsågsmassakern. Gör skillnad på kvalitet och nostalgitripp så blir det lättare för oss nykommlingar att navigera bland "filmskatterna"... hehe... årets namedrop-inlägg redan kanske? ;) 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Dario Postad 3 januari 2008 Dela Postad 3 januari 2008 Priset man som finsmakare får betala för riktigt snabbproducerad B-film på extremt låg budget som fortfarande positionerar sig och influerar nya generationer filmmakare. Helt enkelt för att idéerna och koncepten är starkare än produktionsvärdet. Fulci är en av dom största. Orkar man inte med den engelska dubben kan man ju se den italienska eller japanska. Jag är en av de inspirerade. Jag älskar Fulci's lågbudgetfilmer just på grund av det du nämner ovan. Som Fulci-fan vet jag dock inte om man räknas som finsmakare :) Fulci & Co gjorde oftast mycket bra ifrån sig trots sin låga budget. Men även hos sina favoritregissörer måste man kunna se, vad ska man kalla det, mindre lyckade detaljer (tyvärr som konsekvens av en låg budget). Som just att dubbningen av Giovanni Frezza's rollfigur kanske inte blev så bra. En liten bagatell/detalj som många (även fans) som sett filmen säkert håller med om, och som man kan skämta med varandra om. Filmen är ju bra i övrigt, liksom dubbningen av övriga huvudroller. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Munthe Postad 3 januari 2008 Dela Postad 3 januari 2008 Jag är en av de inspirerade. Jag älskar Fulci's lågbudgetfilmer just på grund av det du nämner ovan. Som Fulci-fan vet jag dock inte om man räknas som finsmakare :) Fulci & Co gjorde oftast mycket bra ifrån sig trots sin låga budget. Men även hos sina favoritregissörer måste man kunna se, vad ska man kalla det, mindre lyckade detaljer (tyvärr som konsekvens av en låg budget). Som just att dubbningen av Giovanni Frezza's rollfigur kanske inte blev så bra. En liten bagatell/detalj som många (även fans) som sett filmen säkert håller med om, och som man kan skämta med varandra om. Filmen är ju bra i övrigt, liksom dubbningen av övriga huvudroller. Fulci sa ju själv att ha var medveten om alla brister. I regel visste han t ex att han aldrig hade budget som räckte till mer än en lyckat specialeffekt. Därför satsade han allt på den och resten ser oftast ut som ketchup och trolldeg. Dubbningarna ligger också helt utanför hans kontroll. Det var "the name of the game" så att säga. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Munthe Postad 3 januari 2008 Dela Postad 3 januari 2008 jmalmsten; Jag rörde inte Vendros med tång när jag var i den åldern. Bäbisvideobolaget som man nästan bara hittade på Stor & Liten (numera BR Leksaker). Motorsågsmassakern är inget sömnpiller. Den filmen har en stämning som man kan skära med kniv. Första gången jag såg den var på video i en piratkopia som var så dålig att jag slutade titta. Så jag såg den istället i 35mm på duk på Cinemateket något år senare. Den ska helt klart ses på duk. Jag var över huvud taget ingen storkonsument av video på 80-talet. Jag bodde ju i Stockholm som var världens biograftätaste stad då. Har sett många smala actionrökare på duk. Allt av James Glickenhaus har gått på bio i Stockholm. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Najka Postad 3 januari 2008 Dela Postad 3 januari 2008 Fulci sa ju själv att ha var medveten om alla brister. I regel visste han t ex att han aldrig hade budget som räckte till mer än en lyckat specialeffekt. Därför satsade han allt på den och resten ser oftast ut som ketchup och trolldeg. Dubbningarna ligger också helt utanför hans kontroll. Det var "the name of the game" så att säga. Nej jag köper inte det. Effekterna är så pass dåliga att jag vågar tro att jag hade kunnat göra bättre. Mycket bättre. Kan låta divigt men jag säger bara vad jag tror 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Dario Postad 3 januari 2008 Dela Postad 3 januari 2008 Stundtals var ju Fulci briljant, men hans filmer är ganska ojämna - menat både inom samma film och mellan de olika filmerna. En förklaring är förstås låga budgetar. Det skulle varit intressant att se vad han kunde ha åstadkommit med mer generöst tilltagna budgetar när han var på toppen av sin karriär. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Eibon Postad 3 januari 2008 Dela Postad 3 januari 2008 new york ripper kommer alltid vara en av mina favoritfilmer. så jävulskt smutsigt o människofientlig film. bara giallo a venezia tar den på smutsfronten. gillar Fulcis giallos långt mer än hans gorerullar eller hans lite senare produktioner. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Munthe Postad 3 januari 2008 Dela Postad 3 januari 2008 Nej jag köper inte det. Effekterna är så pass dåliga att jag vågar tro att jag hade kunnat göra bättre. Mycket bättre. Kan låta divigt men jag säger bara vad jag tror Absolut. Kör på! :) Vet inte hur många människor jag stött på genom åren på olika festivaler och som praktikanter hos mig som vet att dom kan klå den ena och den andra filmskaparen, men det är bra många. Ingen av dom har ännu så länge visat var skåpet ska stå. Däremot finns det några ödmjuka begåvningar jag känt länge som trots allt både lyckats hitta större finansiering till långfilm och som gått rätt långt. Och vem vet. En dag kanske även någon av dom kommer att uppnå samma status som Fulci. Inte helt otroligt. Några ganska kaxiga nybörjare jag haft att göra med har kommit så långt att dom faktiskt fått en mer ambitiös film gjord, och efter det brukar en helt annan ödmjukhet infinna sig. Man lär sig rätt snabbt hur svårt det är att göra film. En del lär sig ett grundläggande hantverk men ett extremt fåtal hittar en egen stark röst. Som Fulci. Den biten är den absolut svåraste med att göra film. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Munthe Postad 3 januari 2008 Dela Postad 3 januari 2008 Stundtals var ju Fulci briljant, men hans filmer är ganska ojämna - menat både inom samma film och mellan de olika filmerna. En förklaring är förstås låga budgetar. Det skulle varit intressant att se vad han kunde ha åstadkommit med mer generöst tilltagna budgetar när han var på toppen av sin karriär. Väldigt ofta var det nog så att det inte ens fanns färdigskrivna manus på Fulcis filmer (som i huvudsak är gjorda för att tjäna pengar åt producenter - det får man aldrig glömma). Håller helt med om att han är grymt ojämn. Kan tänka mig att han var den typen av regissör som mer fick en kreativ kick av att genomföra ett par, tre scener riktigt bra (som splinter in the eye scenen) än att helheten skulle hålla. Han var nog yterst medveten om att det inte alltid gick att hålla ihop helheten i många av hans filmer just på grund av den höga graden av "improvisationsjobb" det säkerligen ofta handlade om. Men ingenting av det påverkar att Fulcis geni hela tiden lyser igenom främst i många av fimernas helt unika stämning. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
jmalmsten Postad 4 januari 2008 Dela Postad 4 januari 2008 jmalmsten; Jag rörde inte Vendros med tång när jag var i den åldern. Bäbisvideobolaget som man nästan bara hittade på Stor & Liten (numera BR Leksaker). Motorsågsmassakern är inget sömnpiller. Den filmen har en stämning som man kan skära med kniv. Första gången jag såg den var på video i en piratkopia som var så dålig att jag slutade titta. Så jag såg den istället i 35mm på duk på Cinemateket något år senare. Den ska helt klart ses på duk. Jag var över huvud taget ingen storkonsument av video på 80-talet. Jag bodde ju i Stockholm som var världens biograftätaste stad då. Har sett många smala actionrökare på duk. Allt av James Glickenhaus har gått på bio i Stockholm. Ja... som sagt... vi är lite av olika bakgrund helt enkelt. Själv låg jag helt rätt i tiden när jag just började ledsna på Disney. Wendros har tagit in extremt mycket skräp producerade bara för att kasha in på senaste Disney-filmen... Men jag lärde mig snabbt att om det var japanskt så var det HELT annan klass på allt från animation till berättarambitioner... men som sagt... vi är från snarlika men ack så skilda generationer. Och ja... jag tänker stå för min åsikt om Motorsågsmassakern. Den var för mig pinsamt tråkig och missade mig lika totalt som Blair Witch...;) Men det här var om Lucio Fulci, och enligt titeln främst filmen Four of Apocalypse, och det känns som att jag bör se lite mer innan jag gör vidare utvikningar. Han känns just nu lite som Takashi Miike som på samma vis många gånger ibland har lite större känsla för stundens ingivelse av gore-effekter än det stora hela. Mannen som jag läste hade sagt något i stil med att "det är ju inga problem att distribuera en film... gör filmen och skiter sig finansieringen så kan man ju alltid sälja in en vinst genom att kränga videokopiorna på en gata i stan"... Dock är hans stad en stad med fler innevånare än hela skandinavien totalt. Men det ger ju en viss bild av en sån där härlig FUCK YOU mentalitet till film-eliten som grabbar som Fulci, Mats Helge, Uwe Boll och så vidare verkar ha haft. Och det är väl där mitt intresse i dom ligger. Som en inspirationskälla. För även om filmerna deras många gånger kan vara Kassa (som det låter om Fulci här i tråden) så var det ingen större skada skedd finansiellt. För om man nu kan göra en långfilm för 20 000 kr i samma kvalitetsklass som deras filmer. Inspelat på HDV, Amatörskådisar och slutligen DVD-master. Då borde man ju kunna ställa sig på plattan i fjollträsk och kränga skivorna för 30 kr styck och få ihop till en ny film då man kan börja om med en budget för 30 000 kr på nästa rulle? Naivt så det förslår... jag vet... Men funkar det så funkar det;) 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Christian van Caine Postad 4 januari 2008 Dela Postad 4 januari 2008 Några ganska kaxiga nybörjare jag haft att göra med har kommit så långt att dom faktiskt fått en mer ambitiös film gjord, och efter det brukar en helt annan ödmjukhet infinna sig. Man lär sig rätt snabbt hur svårt det är att göra film. En del lär sig ett grundläggande hantverk men ett extremt fåtal hittar en egen stark röst. Som Fulci. Den biten är den absolut svåraste med att göra film. Amen. Vad gäller gamla långsamma skräckisar, jag tror det är väldigt mycket inställningen & förväntningarna som dödar filmerna för många. Hör man ordet skräck så förväntar sig de flesta en actionfilm med monster & blod & flygande kroppsdelar i alla riktningar. Filmer som Hellraiser 1 & 2, Texas Chainsaw Massacre 1, The Boyond, Re-Animator, även Bladerunner & Alien 1 för att nämna några, har en väldigt långsam "hook". Jag är övertygad om att mångas dåliga erfarenheter om dom här filmerna mest beror på att dom väntade sig action men fick gothic horror (eller för Bladerunner, Film Noir), filmer som gärna kräver sina tillfällen för att fungera. Själv tyckte jag Bladerunner var jättetråkig när jag såg den första gången som liten fjortis. Chainsaw Massacre 1, Alien 1 & Hellraiser 1 är iof alla filmer jag var väldigt förtjust i redan från början, men jag tyckte deras mer fartfyllda uppföljare var mycket mycket bättre. Det är en åsikt jag kraftigt omvärderat på senare år, & Bladerunner är en STOR favoritfilm nu, men det tor jag mest är för att jag senare såg filmerna för vad dom var, medveten om vad som väntade så man inte blev frustrerad av alla passager. Verkar som ju mer man hör om en skräckfilm man inte faktisk sett, desto mer förväntar man sig non-stop action & sweet sweet violance in extreme... 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Delta i konversationen
Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.