manus: The Coney Island Shootout

[HenkePenke]

Hej!

 

Denna gång har jag skrivit på engelska. Manuset är en crime-historia placerad i New York. Den lånar element från filmer som De Misstänkta, Maffiabröder, m.fl. men kan självklart inte jämföras med dessa. Som vanligt har jag skrivit på min Samsung S4 mini (under möten och annan dötid) så formatet är därefter. Mina ursäkter för detta.

 

Henrik

The Coney Island Shootout.pdf

[Désirée]

Jag har läst till sidan åtta och har följade feedback så långt:

 

Det vi har sett i filmen så här långt är två män som står och pratar vid en bar med inklipp från de händelser de pratar om. Båda två verkar vara insatta i vad som har hänt, och de pratar mest för tittarna av filmen. Den ene ger aldrig den andre information som den andre inte redan vet om. Vi vet inte vilka de två männen är eller deras inblandning. Det står att de är "detectives" men hur vi förväntas uppfatta det framgår inte. Jag roade mig med att läsa om sidorna utan att veta om den informationen och det kan egentligen lika gärna vara vilka två män som helst, bortsett från att de diskuterar lite bevis kring vapnen.

 

Jag skulle gärna se de två poliserna i action istället, på brottsplatsen. Då får man se dem agera, se vilka de är.

 

Nu känns det som hela setupen blir väldigt snabbt berättad av två okända personer. Jag tror att det kan bli svårt att hänga med. Två mördare har mördat varandra och en del andra har strukit med. Det känns som historien är slut innan du har börjat...

 

Cliché att placera två personer i en bar för att prata. Hitta på något roligare, något där miljön interatgerar med historien, någon plats som säger något om personerna.

 

Polisen täcker inte lik med vita lakan. Det är jag ganska säker på. "it’s clear both have been shot in the head" - det vi ser är ett vitt lakan med något under och en blodfläck. Även om den är i huvudhöjd säger det inget om vapnet. Dessutom har blodet antaligen torkat innan lakanet lades över.

 

Språket är okej, men inte mer. Undvik "is running", "is opening" och skriv "runs" och "opens". Använd "power verbs" som "slams", "rushes", dvs mer målande verb.

 

"Ryan orders a fill-up of whiskey" - Säger han något ska det stå skrivet vad han säger.

 

Du har väldigt många personer som introduceras, men som inte står med versaler. Alla karaktärer ska introduceras med stora bokstäver, även om de i nästa ögonblick blir knuffade framför ett tåg.

 

Jag ska försöka få tid att läsa resten och bilda mig en uppfattning om historien, som fortfarande kan ha potential även om presentationen av den så här långt behöver arbetas på.

[HenkePenke]

Tackar för synpunkterna. Jag skulle vara väldigt tacksam om du hade tid och ork att läsa hela texten och veta vilka av synpunkterna som kvarstår. Mycket är bra.

 

Angående vissa saker hade du kanske kunnat lita mer på mig. Om jag säger "Ryan orders a fill-up" utan att hon (Roberta är vanligtvis ett kvinnonamn) säger något så menar jag att hon gör en gest till bartendern, antagligen pekar hon på deras glas och håller upp två fingrar.

 

Vad gäller inledningen har jag samma känsla. Ryan och Liebacher är sidofigurer, kriminalkommisarier skulle deras titel väl vara i Sverige, "detective". Att läsa inledningen utan att den upplysning jag givit... Kanske det behövs en gnutta rekvisita, deras polisbadger ligger bredvid deras glas. Mer än så behövs inte. Historien handlar om en stöt mot en bank där bytet, sådär en 500 miljoner kronor, fortfarande finns gömda någonstans i NY. I inledningsscenen beskriver Ryan och Liebacher först sin frustration att distriktsåklagaren skall stänga det som för en gångs skulle är det perfekta fallet, men mot slutet kommer de överens om att själva försöka komma över miljonerna. Men filmen handlar inte om deras detektivarbete, som jag skrev är den crime, inte police.

 

Jag ser fram emot den slutliga domen.

[Désirée]

Angående vissa saker hade du kanske kunnat lita mer på mig.

 

Jag kan lita på en person. Men nu pratar vi om ett manus. Ett manus ska kunna betraktas fristående från dess författare. :-)

[HenkePenke]

Ok. Lita inte på mig, men det var helt avsiktligt att hon skulle fråga med en gest eller verbal utan att någon replik sades ut. Vad jag menar är att du om du nu ville uppmärksamma mig på detta, så borde du ha frågat om detta var avsikten. Det är ju inte ovanligt att karaktärer säger något i bild medan detta inte hörs, utan man istället hör filmmusiken eller V.O. Vad jag menade med att lita på mig är att läsa manuset som om jag avsett att skriva vad det står. Vilket jag gjorde.

[Tegelhuve]

Hej HenkePenke. Det rullar på rätt så skönt där i början när de två snackar och jag blir lika glad varje gång de dyker upp igen. Avslappnat.

 

Det är egentligen en scen allt i början. Kolla in hur använda INSERT och även A SERIES OF SHOTS. Då kan det bli riktigt vasst. Ett ex:

 

Trilane.com - Screenplay Format Reference - INSERT, CONTINUED, beat, MORE, title page etc.

[HenkePenke]

Hej Tegelhuve, tackar för kommentaren. Just så ska jag göra.

[Désirée]

Ok. Lita inte på mig, men det var helt avsiktligt att hon skulle fråga med en gest eller verbal utan att någon replik sades ut. Vad jag menar är att du om du nu ville uppmärksamma mig på detta, så borde du ha frågat om detta var avsikten. Det är ju inte ovanligt att karaktärer säger något i bild medan detta inte hörs, utan man istället hör filmmusiken eller V.O. Vad jag menade med att lita på mig är att läsa manuset som om jag avsett att skriva vad det står. Vilket jag gjorde.

 

Poängen är att det är otydligt vad meningen innebär. Otydlighet kan vara förödande för ett filmmanus.

 

Eftersom jag inte har några referenser till att beställa drinkar med teckenspråk, läser jag givetvis meningen som om hon säger något och påpekar därför för dig att man inte bör skriva så. Hade det varit uppenbart att hon med en gest fick kyparen att förstå vad hon ville (som Sune i Grekland när han beställer mat på sin tysta dag) så hade jag inte kommenterat det.

 

Det handlar fortfarande inte om att lita på, det handlar om hur jag som läsare tolkar texten. Skriver man utifrån sina egna referensramar är det lätt att texten missförstås av dom som inte har samma referensramar. T ex om A anser att självmord är något som garanterat leder till Helvetet och B anser att självmord är en ädel handling under vissa omständigheter så kommer B säkerligen misstolka A's text om inte A gjort det tydligt vad som gäller i den värld där historien utspelar sig.

[HenkePenke]

Tack Désiree. Jag håller inte med dig, för mig framstår det som att du läser manus utifrån dina egna föreställningar och inte självständigt. Men tack ändå för dina synpunkter.

[Gäst Fesley]

ms word OpenOffice

[Shelly]

Att ha en inledning med huvudkaraktärer i en bar i samtal om saker de redan vet känns lite trist. Vi sitter och tittar på en konversation, en tillbaka blick med V.O. och tillbaka till baren, återblick, bar… inget bra recept för en intressant historia. Liknande koncept kan fungera, som i ett avsnitt i Arkiv X då både Mulder och Scully återberättade hur de hade sett saker och ting, humoristisk och det gav en bild av båda huvudkaraktärerna då vi såg skillnaderna i deras berättelser.

 

Försök att ha så få ord som möjligt och markera viktiga saker. I den här scenen så är det faktiskt väldigt lätt att missa saker. Tro inte att det är många som läser ord för ord, man skummar mycket så se till att det du vill visa verkligen syns.

 

"A man, mid forties, dark curly hair, stops at a newsstand. He picks up a New York Times and looks at a picture of the burnt out car for the last scene. A gloved hand holds a gun an inch from his head. A shot goes off and the newspaper is colored red."

 

Kanske en ny rad då mannen med pistol dyker upp så att det syns ordentligt och versaler är dina vänner. Man får skriva MED STORABOKSTÄVER så att saker poppar upp ordentligt, detta gör man ofta LJUD, så att vi reagerar. Då en karaktär visar sig för första gången så brukar det stå med stora bokstäver och man kan absolut skriva ord som GUN, RED, BLOOD med stora bokstäver men försöka hålla det sparsamt.

 

Ibland blir det lite otydlig. A gloved hand holds a gun an inch from his head. A shot goes off and the newspaper is colored red. Så som jag ser det så ser jag mannen tittar på omslaget, en pistol mot hans huvud, vi ser inte skyten men sen… faller tidning till marken och blir röd? Är det bara focus på tidningen och den blir röd? Är det röda blod? Jag vet inte.

 

Då vi bara ser dessa två poliser i samtal så blir de väldigt platta. Bara namn på ett papper. Att se folk prata är trist, de måst göra något. Om det inte är ”Heat” och Pacino och De Niro sitter ner på ett café, det blir genast intressant eftersom detta är första gången de ställs mot varandra, det är som innan en boxningsmatch och vi vet inte vad som ska hända.

 

8 sidor seg början. Efter dessa 8 sidor så känns det mer som om de två poliserna borde komma ut från chefens kontor i stil med, ”Dom ska fan inte stänga mitt fall innan det är uppklarat!” och i snabb stil medans de går så pratar dom ihop sig om vad som måste göras, det är nu en kamp mot klockan att hinna lösa fallet innan det stängs.

 

"Thank you, ma’am, for giving me this opportunity. I’m David Berkowitz, but people call me Dave."

 

Jag läste genast Son of Sam, vet inte om det är så bra att ha en karaktär med samman namn som en ökänd seriemördare, det tar lite uppmärksamhet från historian.

Presentationen av männen är svag, alla säger sitt namn, det är för lätt.

 

Det här är piloten av The Black Donnellys

och man kan kalla detta för rätt sätt att använda sig av återblickar och V.O. men det är dock gjort humoristiskt och i en TV serie som inte är samma sak som en film men det kanske kan ge dig lite idéer och formatet och det är något du vill utveckla eller skippa.

 

Tror inte att jag heller orkar ta mig igenom fler sidor, känns inte så spännande. Och då jag inte är den enda som verkar tycka det så får man fråga sig om man kanske kan bättra på det, börja på ett annat sätt eller vad som ska göras för att få flera att vilja läsa fler sidor.

 

PS. Titel låter som en ganska lättsam action komedi eller en Hong Kong film, lite missvisande verkar det som.