manus: Far & Son - Kortfilmsmanus

[Salleman]

Genre: Drama

 

Sidantal: 8

Far & son Draft 3 - Shooting Script.pdf

[Désirée]

En kraftfull historia.

 

Dina å, ä och ö var ofta bara ° och ¨. Konstigt. Det är säkerligen inte med flit :)

 

Jag skulle velat haft det tydligt vilken ålder det var på Håkan och Henrik så att det är rimligt från första början. Byt gärna namnen också så att de blir tydligare åtskilda visuellt i texten.

 

Sen kände jag att Håkan saknade motiv till att vara så agressiv mot Henrik. Det behöver framhävas. Om han är beredd att skjuta Henrik så är det något mer än "oj, älskling, det är något jag inte berättat för dig..." Vi behöver också visuellt se hans kärlek till Anton - egentligen mer än till sin fru, med tanke på temat på historien.

 

Sen skulle jag gärna sett att det var Håkan som sköt, inte Henrik. Henrik är omvänd, det är inte Håkan. Håkan är huvudpersonen (och den stora förloraren) i den här historien som jag ser det och han som måste ta konsekvenserna av sitt tidigare liv. Nu kommer han undan och fokus flyttas till Henrik och familjen.

 

Skriv inte så mycket talspråk i dialogerna. De kan behöva filas på lite också, men det var inte mycket där jag reagerade på.

Kalla det inte för ett "shooting script" förän du ger det till skådespelare och inspelningsteam.

 

Annars, kort och kärnfullt, välbalanserat.

[Salleman]

En kraftfull historia.

 

Dina å, ä och ö var ofta bara ° och ¨. Konstigt. Det är säkerligen inte med flit :)

 

Jag skulle velat haft det tydligt vilken ålder det var på Håkan och Henrik så att det är rimligt från första början. Byt gärna namnen också så att de blir tydligare åtskilda visuellt i texten.

 

Sen kände jag att Håkan saknade motiv till att vara så agressiv mot Henrik. Det behöver framhävas. Om han är beredd att skjuta Henrik så är det något mer än "oj, älskling, det är något jag inte berättat för dig..." Vi behöver också visuellt se hans kärlek till Anton - egentligen mer än till sin fru, med tanke på temat på historien.

 

Sen skulle jag gärna sett att det var Håkan som sköt, inte Henrik. Henrik är omvänd, det är inte Håkan. Håkan är huvudpersonen (och den stora förloraren) i den här historien som jag ser det och han som måste ta konsekvenserna av sitt tidigare liv. Nu kommer han undan och fokus flyttas till Henrik och familjen.

 

Skriv inte så mycket talspråk i dialogerna. De kan behöva filas på lite också, men det var inte mycket där jag reagerade på.

Kalla det inte för ett "shooting script" förän du ger det till skådespelare och inspelningsteam.

 

Annars, kort och kärnfullt, välbalanserat.

 

Jag tror att våra personliga preferenser angående manus skiljer sig en del åt men jag återkommer till det.

Det blev nått konverteringsfel i PDFn så därav åäö-grejen men jag tror d framgår. :)

Anledningen till att det står Shooting script är för att det var ett shooting script. Jag var dock inte regissör på den produktionen och skulle eventuellt vilja göra en nyinspelning i framtiden.

 

Jag skriver alltid all dialog i talspråk och det är inte något som jag kommer sluta med. Dom manusförfattare jag uppskattar gör även så. Dialog bör vara i talspråk eftersom att det ju faktiskt skall sägas. Så där håller jag inte alls med dig.(Som sagt personliga preferenser).

 

 

Åter till historien:

Det är lämnat öppet vilka exakta åldrar Håkan & Henrik har, lixom utseénde och andra detaljer som inte direkt påverkar handlingen.

Du kan således själv fantisera fram ett "rimligt" tal i huvudet.

 

Nu var det ett tag sedan jag skrev detta men jag skulle inte säga att Håkan är beredd att skjuta Henrik. Dock är han beredd att ta till alla medel för att skydda sin nya familj. Mycket av Henriks och Håkans förflutna är outtalat i manus(vilket det ska vara) men jag skulle inte säga att en person som nyss har satt av sitt straff och beger sig ut för att mörda en hel familj är "Omvänd". Problemet uppstår när han ser Håkans nya lyckliga familj. Familjen han aldrig hade. Jag skulle kunna gå in djupare på alla moraliska aspekter och betänkligheter men vi håller det enkelt tills vidare :).

Det finns ett ögonblick när Henrik sträcker ut handen och dom omfamnar varandra. Här skulle det kunna ha slutat. Håkan skulle kunna ha tagit in honom men väljer istället att fortsätta fly från sitt förflutna och försvara det nya liv han har byggt upp. Vi ser en skugga av den forna Håkan som är anledningen till varför Henrik blev som han blev. Henrik inser att den sidan av Håkan fortfarande finns kvar och därmed är allt hopp om försoning ute då han sviker honom igen.

Frågan är. Skjuter Henrik Håkan "in cold blood" och med vilje eller är det mer i självförsvar? Eller någonstans däremellan?

Henrik måste vara den som dödar Håkan. Han dödar sin far, Plågoanden som förstörde hans liv och samtidigt offrar han sig själv och sin egna framtid. Han gör dessutom Anton faderslös så att även han kommer få växa upp utan en förälder. Anton var sonen som Henrik aldrig fick vara men nu har han även förstört en stor del av hans barndom. Och cirkeln är sluten.

 

Håkan tar den ultimata konsekvensen av sitt tidigare liv. Han dör då det förflutna kommer tillbaka för att döda honom. Allt kommer ner till valet han gör i den stunden Henrik sträcker ut handen.

 

Som du märker tror jag mycket kommer ner till preferenser och "Smak" men angående storyn så känns det väldigt stimulerande att diskutera alla olika aspekter ;).

[bylletski]

Första scenen. Ett hus står bland flera andra i ett bostadsområde. Jo det är ju självklart. Det är nog bättre att du beskriver att det är ett bostadsområde så får alla en syn på det direkt. Kanske att du gör om SCENE HEADING TILL: INT. hus i bostadsområde - DAG.

 

Förstår inte heller varför du beskriver det nu när första scenen är INT. När första scenen är EXT. Då kan du beskriva att huset ligger i ett bostadsområde. Första scenen ska vara I/E om du vill att det både ska vara int och ext. Om jag inte ser fel så förstår jag att du vi ska se utifrån och in i hus. Då är det i/E som gäller där.

 

Elin släpper

knäckkokandet. Vänder sig om och kysser Håkan. = Sätt in ett , där. Ser mycket bättre ut då och lättare att läsa.

 

Elin släpper

knäckkokandet, vänder sig om och kysser Håkan.

 

 

Sen var det lite mer saker såg jag men jag orkar inte ta upp det nu. Skicka gärna ett PM så ska jag läsa hela manuset ikväll och hjälpa dig med dramaturgi och allt annat.

[Salleman]

Första scenen. Ett hus står bland flera andra i ett bostadsområde. Jo det är ju självklart. Det är nog bättre att du beskriver att det är ett bostadsområde så får alla en syn på det direkt. Kanske att du gör om SCENE HEADING TILL: INT. hus i bostadsområde - DAG.

 

Förstår inte heller varför du beskriver det nu när första scenen är INT. När första scenen är EXT. Då kan du beskriva att huset ligger i ett bostadsområde. Första scenen ska vara I/E om du vill att det både ska vara int och ext. Om jag inte ser fel så förstår jag att du vi ska se utifrån och in i hus. Då är det i/E som gäller där.

 

Elin släpper

knäckkokandet. Vänder sig om och kysser Håkan. = Sätt in ett , där. Ser mycket bättre ut då och lättare att läsa.

 

Elin släpper

knäckkokandet, vänder sig om och kysser Håkan.

 

 

Sen var det lite mer saker såg jag men jag orkar inte ta upp det nu. Skicka gärna ett PM så ska jag läsa hela manuset ikväll och hjälpa dig med dramaturgi och allt annat.

 

Haha nä det tror jag inte. Du verkar inte klok men tack ändå. ;)

[Désirée]

 

Jag skriver alltid all dialog i talspråk och det är inte något som jag kommer sluta med. Dom manusförfattare jag uppskattar gör även så. Dialog bör vara i talspråk eftersom att det ju faktiskt skall sägas. Så där håller jag inte alls med dig.(Som sagt personliga preferenser).

 

Att skriva som man pratar och skriva talspråk är två olika saker. Det ena går att läsa och ta till sig utan problem, det andra kan bli hur oläsligt och oförståreligt som helst i text, men begripligt i tal. Ett manus är till för att läsas. Skådespelarna är fullt kompetenta att göra om det som står till lämpligt uttal.

 

Idag blir det mer och mer att man skriver även beskrivande text som om man pratade, vilket gör att fler och fler manusförfattare känner behov av att skriva en dialog som verkligen syns att den är talad, för att den inte ska se ut som "vanlig text". Det är olyckligt, för manuset blir mer svårläst. Titta i en roman till exempel. Dialogen där känns som pratad fast det inte står "e", "å", "a" överallt i texten.

 

I "the King's Speech" där huvudpersonen stammar står stammningen bara med i de första replikerna, sedan står en kommentar om hur stamningen utvecklas genom resten av historien, tillsammans med vissa poängteringar senare i manus.

 

 

 

Åter till historien:

Det är lämnat öppet vilka exakta åldrar Håkan & Henrik har, lixom utseénde och andra detaljer som inte direkt påverkar handlingen.

Du kan således själv fantisera fram ett "rimligt" tal i huvudet.

 

Jo, men för sent i texten. Den bild jag får i huvudet när jag "ser" dem ihop första gången är två bröder, 25-30 år. Att det sen senare framgår att Håkan är i 45-50-års åldern rubbar den bild jag skapat i huvudet. Det är bättre att etablera sådant med en gång. När man läser ett manus ser man i regel en film i huvudet i någon form. Desto bättre den flyter, desto sannolikare att jag köper manuset.

 

Nu var det ett tag sedan jag skrev detta men jag skulle inte säga att Håkan är beredd att skjuta Henrik. Dock är han beredd att ta till alla medel för att skydda sin nya familj. Mycket av Henriks och Håkans förflutna är outtalat i manus(vilket det ska vara) men jag skulle inte säga att en person som nyss har satt av sitt straff och beger sig ut för att mörda en hel familj är "Omvänd". Problemet uppstår när han ser Håkans nya lyckliga familj. Familjen han aldrig hade. Jag skulle kunna gå in djupare på alla moraliska aspekter och betänkligheter men vi håller det enkelt tills vidare :).

 

Om han är beredd att ta till alla medel för att skydda sin familj så är han väl beredd att skjuta Henrik? Annars är han inte beredd att ta till alla medel. Om man riktar en pistol mot någon utan att vara beredd att skjuta är man naiv. Jag uppfattar inte Håkan som naiv.

 

Med "omvänd" menar jag att Henrik blivit omvänd under filmen. I början av historien är han beredd att skjuta dem, men ändrar sig och vill ge lillgrabben den uppväxt han aldrig fick.

 

Det är sant att man inte ska berätta för mycket om bakgrunden, men bakgrunden ska synas/anas i ord och handling. Jag får ingen sådan känsla alls. Alla människor vi möter har en unik bakgrund som sätter sina spår i ditt sätt att agera. Det finns inget i manuset som bygger upp att Håkan är beredd att skjuta Henrik. Vi har inte sett honom beskydda sin familj, älska sin son, ha ett våldsamt förflutet, hetsigt humör eller någonting. En vanlig, lite uttråkad familjefar som ska gå ut för att byta om till tomte som utan förvarning vill skjuta en man som dykt upp från det förflutna. Vi får inte ens veta hur länge Håkan och Henrik var del av samma familj. Har Henrik några minnen av sin pappa? Hur vet Håkan vem Henrik är till utseendet?

 

Håkan tar den ultimata konsekvensen av sitt tidigare liv. Han dör då det förflutna kommer tillbaka för att döda honom. Allt kommer ner till valet han gör i den stunden Henrik sträcker ut handen.

 

Jo, men han behöver inte stå för konsekvenserna. Det är hans familj och Henrik som får göra det. Håkan är ju död. Det skulle varit en mörkare film enligt mitt tycke om Håkan begår mord och på så sätt på egen hand förstör sin och sin familjs framtid. Det är enligt mitt tycke lite av ett fegis-slut när den som har mest konsekvenser att stå för, dör ifrån ansvaret.

[Mattihp]

Jag är jättenyfiken på att se nästa version. Feedbacken du fått från Desirée är bra.

[Salleman]

Jag är jättenyfiken på att se nästa version. Feedbacken du fått från Desirée är bra.

 

Det kommer nog inte ske dessvärre. Jag kommer inte posta den här och jag kommer inte ta med något av Desireés synpunkter.

Vi står för långt ifrån varandra helt enkelt.

[Gäst Fesley]

ms word OpenOffice