Gå till innehåll

Att flyga utan vingar - 6 min


Simmej

Recommended Posts

Hej Simmej!

Trevlig film som jag uppfattar som ett bra hantverk!

Trist med killen som hade svårt att hantera verkligheten genom sitt handikapp. Filmen kändes lite mörk studtals. Det var nog säkert ditt syfte.

Många visa ord sades om drömmar under filmens gång !

Fin rytm i bild klippen.

Slutscenen var superbt vacker. Åland är vackert vid havet och de röda klipporna!

Bra ljudbalans mellan musik och tal.

Lite felspel på pianot på slutet och det vore nog bra att kapa de lägre frekvenserna (lowcut).

 

Lycka till fortsättningsvis med filmandet! / Freddan

Länk till kommentar
Share on other sites

Egentligen tycker jag att kritik i konst är helt onödig. Du ska kunna göra precis som du känner. Uttrycka dig på ditt sätt. Det är ingen poäng att jag försöker göra om din film så att den passar min smak men när du ändå frågar så...

Fin film. Gillar budskapet. Jag skulle dock velat få en tydligare utveckling. Kanske en twist.

Man förstår ganska tidigt om att filmen handlar om att följa sina drömmar. Men det hör vi väldigt ofta i våra liv ändå. Dom flesta har drömmar. stora eller små.

Jag hade velat se killen kämpa mot ett mål. Verkligen se hur mycket han vill lyckas uppnå det. Se små misslyckande på vägen. Se honom tänka om och fortsätta. Sen när han äntligen ska göra det. I ditt fall flyga. Misslyckas totalt och kanske t.o.m. skada sig. Men i slutet tar han upp papper och penna och börjar om.

Tycker den viktigaste läxan i att följa sina drömmar är inte vara rädd för att jobba hårt. Alla vi som jobbar med film vet det väldigt tydligt. Man sliter och sliter och sen sliter man ännu mera. Folk med vanliga 8 till 16 jobb undrar vad fan vi håller på med. Men vi fortsätter. För vi har en dröm. Tycker talang är 10% och hårt arbete är 90%

Men som sagt. "Din dröm är din egen och det är bara du som kan bestämma över den".

 

Bra jobbat. fint foto också. Gillar att det är konstant rörelse i kameran. fina mjuka åkningar.

Bra klippt. bra ljudlagt. korren känns bra. enkel och naturlig.

 

/Pablo Fernandez

Länk till kommentar
Share on other sites

Trevlig film.

 

Börjar bli mera och mera aktiv här på forumet.

 

Jag uppskattade upplägget i filmen, med monolog och gestaltning på samma gång i en fin kombination. Musiken sätter verkligen stämningen, vilket också rimmar med regin. Ja, de mjuka kameraåkningarna gör mycket, för det är ju DRÖMMAR det handlar om, drömmar är som silke. ;)

 

Problemet med filmen är för min del skådespeleriet, speciellt vad gäller mamman till pojken, det blir för krystat helt enkelt.

 

Man tittar ändå vidare för det är ett intressant upplägg.

 

Något som verkar banalt blir inte så banalt i slutändan, för sista scenen är HELT PERFEKT! Som jag tolkar det, han når inte ända fram, men kommer en bit på vägen, just för att han försöker.

 

Har jag fel?

Länk till kommentar
Share on other sites

Hejsan!

 

musicman:

 

Tack så mycket! Glädjer mig att du gillade filmen. Håller helt klart med om att Åland är väldigt vackert. Idylliskt för film! Kul att du lade märke till felspelningen, eftersom vi diskuterat ganska mycket kring just den. Vi hade flera inspelningar där det inte var felspelningar, men vi ville ändå köra på just det här spåret eftersom det i övrigt var mest harmoniskt. Å andra sidan anser jag att vår kompositör räddade felspelningen ganska snyggt med att slänga in några toner :)

 

 

RedFilm:

 

Ah, jag förstår precis hur du tänker, och vi har faktist även själva snurrat kring just "kämpa, kämpa, misslyckas, börja om"-temat en hel del, men vi ansåg att det kändes aningen Hollywood och redan gjort. Vi ville göra nåt lite annorlunda, och därför valde vi att skapa en lite mer konstfilm. Men som du säger, kanske man ändå borde fått in lite mer glöd i Theodore.

 

Tack för fina orden angående fotot! Känns riktigt bra då jag satsat en heeel del tid på att få åkningar som skall funka inom samma tema.

 

 

andreasingo:

 

Kan faktist hålla med stundvis om att skådespelet mellan mamman och sonen inte är 100%, men för det mesta tycker jag ändå det funkar helt bra. Är det nån speciell scen där det inte funkar? Och vad är det isf som inte håller?

 

Angående din tolkning av filmen så har du rätt om du själv tycker det. Det finns ingen tolkning som är rätt eller fel, utan den känsla du har fått är den som gäller för dig. Så ja, du har rätt. Men min tolkning är inte riktigt likadan. ;) Men jättekul att du gillade sista scenen!

Länk till kommentar
Share on other sites

Schysst film det blev av tillslut.

jag har samma kritik som vid manuset: voice overn..

den är lite för lång och poetisk för att jag både ska orka och kunna ta in allt, det slutar med att jag bara tittar på bilderna.

jag tycker också voice overn är för stark i början. det blir som att han vill skrika ut det han lika väl kan säga eller för mer effekt, kanske viska?

men efter att han släppt vingarna på klippan blir den bättre. då passar det mer att ha den kraften i v.on.

fina bilder som gestaltar bra. jag hänger med i det mesta, även om jag inte fattar vissa bilder, och vad det handlar om.

i det stora hela. en fin liten poetisk film, tänkvärd och man lär nog se den fler gånger för att hänga med, och lyckas ta in allt som sägs. :)

lite i stil med Malick.

Grymt jobb.

Länk till kommentar
Share on other sites

Tack!

 

Jag kan hålla med dig om att voice overn blev aningen för stark i början. Och, ja, som du säger, så blir det nästan lite aggresivt stundtals. Men samtidigt kan jag tycka att det lite passar in till Theodore som karaktär, då han föraktar människor som skrattar åt hans drömmar och inte följer sina egna.

Länk till kommentar
Share on other sites

Kan faktist hålla med stundvis om att skådespelet mellan mamman och sonen inte är 100%, men för det mesta tycker jag ändå det funkar helt bra. Är det nån speciell scen där det inte funkar? Och vad är det isf som inte håller?

 

Jag tänker mest på scenen där hon står i sjukhuset och ser förfärad ut. Det känns som om hon SPELAR förfärad men inte verkligen är det, det blir lite för mycket helt enkelt.

 

Angående din tolkning av filmen så har du rätt om du själv tycker det. Det finns ingen tolkning som är rätt eller fel, utan den känsla du har fått är den som gäller för dig. Så ja, du har rätt. Men min tolkning är inte riktigt likadan. ;) Men jättekul att du gillade sista scenen!

 

Ok, slutet kändes i alla fall som en slags liknelse för vem han blivit. Han har kommit över sitt handikapp och gör något åt saken.

 

Det jag framförallt gillar i filmen är känslan som du förmedlar.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag tänker mest på scenen där hon står i sjukhuset och ser förfärad ut. Det känns som om hon SPELAR förfärad men inte verkligen är det, det blir lite för mycket helt enkelt.

 

Okej, då hänger jag med. Hmm.. jag antar att du har rätt, det är nånting som inte stämmer helt i den scenen. Så jäkla svårt att få fram verklighetstrogen förfäran... och helt klart nånting som kräver mycket arbete på att få fram. Skyller på att skådespelaren (mamman) hade feber och därav kunde vi inte av säkerhetsskäl ta den allt för många gånger.

 

 

Han har kommit över sitt handikapp och gör något åt saken.

 

Yes, precis så är min tanke. Tanken är alltså den att slutscenen blir en symbol på frihet, och genom att skicka iväg brevet med rislycktan, så kan han "skicka iväg sitt förflutna" och på så vis kunna känna sig fri och kunna gå vidare i livet.

Länk till kommentar
Share on other sites

Okej, då hänger jag med. Hmm.. jag antar att du har rätt, det är nånting som inte stämmer helt i den scenen. Så jäkla svårt att få fram verklighetstrogen förfäran... och helt klart nånting som kräver mycket arbete på att få fram. Skyller på att skådespelaren (mamman) hade feber och därav kunde vi inte av säkerhetsskäl ta den allt för många gånger.

 

Ja, det är de stora känslorna som är värst, för de måste fram men ändå inte överdrivas!

 

Yes, precis så är min tanke. Tanken är alltså den att slutscenen blir en symbol på frihet, och genom att skicka iväg brevet med rislycktan, så kan han "skicka iväg sitt förflutna" och på så vis kunna känna sig fri och kunna gå vidare i livet.

 

Okej. Ja, och det är en vacker symbol du fått fram, med perfekt foto! =)

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 2 veckor senare...
Ja, det är de stora känslorna som är värst, för de måste fram men ändå inte överdrivas!

Okej. Ja, och det är en vacker symbol du fått fram, med perfekt foto! =)

 

Precis, därav är det de stora känslorna som man måste jobba mest med.

 

Tack så mycket! :) (Anmärkningsvärt är att vi spelade in slutbilden en helt annan dag, än resten av scenen)

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 2 veckor senare...

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...