synopsis: En dramatisk berättelse om överlevnad och minnen.

[Spassy]

Här är en idé som jag kom på då jag kollade på en krigsfilm på tvn (Har ingen liknande story alls.)

 

En tonåring ska skriva en uppsats om andra världskriget. Grabben vänder sig till sin farfar som börjar att berätta historien om hans upplevelse av kriget. Flashbacks av farfarn i sen 20 års ålder syns när han precis har kommit hem från krigets slut. Vi får se hur han beter sig annorlunda, distant från de andra. Han bränner sina kläder i en tunna vid ett tillfälle, han blir arg då någon nämner kriget, han gråter i mörkret på kvällen. Ju längre han pratar desto mer avtäcker han hemligheter och händelser som han har förtryckt under årtionden. Sedan visas det flashbacks till själva kriget och hur han slogs i strid, hur hans vänner dör, hur hans bror sprängs i bitar. Tillslut är det bara han kvar på fältet av hela hans grupp och han reser igenom fiendeland för att hitta hem igen. Människor som hjälper honom dödas, bland annat hans nyfunna kärlek, som är en av fiendelandets invånare. Hela filmen ska vara en gripande berättelse på hur brutalt kriget var och på slutet av filmen, sitter han i en lastbil i början av kriget som är på väg ut till den första striden.

 

Tror ni att idé är värd att göra? Är det värt att utöka idéen till något större och mer komplex?

[Hogge]

Jag har tänkt på något liknande.

Frågan är: vad för krig är det? Ska farfar ha stridit på den anfallande eller försvarande sidan?

 

Krig må hända vara hemskt, men jag blir förbannad när folk rentav säger att man inte ska försvara sig själv. Min morfar var med i den exilregeringslojala polska motståndsrörelsen under VK2. Tacket morfar fick för att ha kämpat mot fascisterna var att han hamnade i fängelse utan rättegång och utsattes för tortyr i två omgångar. Resultatet av tortyren var kronisk smärta och mentala men, samt försämrad kroppslig hälsa, vilket ledde till att han dog, fyrtio år gammal och lämnade sin fru och två små döttrar efter sig. Eftersom att Polen förlorade kriget, fick generationer av medborgare genomlida folkmord, hjärntvätt (min mor fick lära sig sagor om sovjetiska piloter som befriade frankrike, att landet var kommunistiskt innan kriget samt att den motståndsrörelse som hennes egen far deltagit i var fascister också) och utsugning (vid Moskva-OS svalt polackerna. Det framkom sen att en majoritet av allt kött och mejeriprodukter skickats till Moskva för att imponera på besökarna. Polska arbetare tillverkade varor som polacker inte fick konsumera). Sjutiotvå år efter Polens kapitulation och tjugo år efter att ha återvunnit sin frihet, är en majoritet av befolkningen fortfarande indoktrinerad i kommunismen och oförmögen att kämpa för att bidra till att stärka landets ekonomi och välfärd.

Ett försvarskrig är således ingenting man ska demonisera.

 

Om den här farfadern ska vara med i de ockuperande styrkorna, eller på en så kallad "fredsbevarande" uppgift, så anser jag att din ide är bra. Men om det handlar om en människa som gör sin moraliska skyldighet och värnar om sina medmänniskors frihet, ja då kan du låta bli.

[Spassy]

Det skulle någon bli kanske den Tyska sidan mot den Ryska och att gruppen dog ut i Ryssland, så då måste han klara sig där. Och han behöver ju inte vara nazist för att han stred för dem. Eller kan det vara tvärtom. Jag har lust att kanske göra den Finska sidan (För att min farfar stred där och vissa delar av filmen är kanske taget därifrån.) Jag tror hellre på att jag väljer den Finska sidan, eftersom det var ett mycket brutalt krig (Finska Vinterkriget och Fortsättningskriget.) Finnarna skyddade sitt land med sitt liv, de försvarade det de hade och de lyckades måttligt. De må ha förlorat kriget och förlorade karelen, men kollar man i helheten var Finnarna väldigt bra och lyckades att skydda sitt land att bli ockuperat av Sovjet. I en av striderna under kriget (Kommer inte ihåg vad den hette) men då dog cirka 900 Finnar, och cirka 28 000 dog/fångades av Ryssarna. Jag bestämmer mig på den Finska sidan.

[Mr A]

Tycker du borde helt enkelt skippa Titanic-flashback biten och bara skriva ett krigsfilmsmanus, då återblickarna inte tillför någonting.

[Spassy]

Men meningen är att vi ser farfarn för istället att visa en linjär berättelse, så avtäcks först lätta bitar av historian, där han kommer hem, hälsar på hans familj, visar hur han älskar sina barn. Men ju längre in han kommer i berättelse, avtäcks bitar av hans förflutna som han själv har förtryckt. Tittaren får se saker på ett annat sätt och början som verkade bli en vanlig berättelse om familj, kärlek och vänskap, blir till en brutal berättelse om överlevnad i ett döendeland.

 

Edit:

Men om jag istället skulle skippa farfar flashbacksen och istället visa att han kommer hem till sin familj på 40 talet, han till exempel bränner sin uniform i en tunna och flashbacks visas tillbaks till kriget, skulle det funka må ni tro?

[Hogge]

Jag är definitivt emot att han bränner sin uniform, symboliken i den är ungefär: det han gjorde var fett ovärt, det hade varit bättre om Finland gått med på vad sovjeterna än hade krävt. Sen så befann sig aldrig finnarna på ryskt territorium, så hela det här med att han ska bli förälskad i någon från fiendelandet, som sen dör är tämligen långsökt.

Visa gärna att han har gjort sjuka grejer. Jag har exempelvis hört att Finnarna gjorde så att de smög sig på Sovjetiska vakter om nätterna, skar halsen av dom och sedan höll dom upprätt i fem minuter, vid vilket lag deras lik hade hunnit frysa tillräckligt mycket för att de skulle kunna hålla sig stående själva. Något som ska ha skrämt vettet ur dom kamrater som sedan hittade dom. Visa att han gjort saker han inte var stolt över och visa att han led av t ex posttraumatiskt stresssyndrom. Men för guds skull, om filmen ska handla om en person som stred för sina medmänniskor, framställ det inte som att det kostade honom för mycket.

[Salieri]

krigsfilm är en svår genre; efter Full Metal Jacket, hur mycket finns det kvar att utforska? Jag tycker Spike Lees krigsfilm har en liknande struktur som din - minns inte riktigt vad den heter just nu...