DanielSjöström Postad 30 maj 2007 Postad 30 maj 2007 En annan film jag måste nämna i trådens ämne, Tale of Two Sisters... jag har sedan dess aldrig varit med om liknande nervkittlande spänning. Den lyckades med konststycket att få mig rädd för en scen där en tjej inte ser vad som är nedanför sängen... Jäkligt bra film! Bland det bästa skräckisar eller filmer med för den delen, som jag sett. Trodde först att det skulle vara en dålig Ringu-kopia, ungefär som The grudge men den här är trots Ringu-influenser en stark film. 0 Citera
Munthe Postad 1 juni 2007 Postad 1 juni 2007 Egentligen går det inte att generellt svara på vad som fungerar och inte. Om jag filmar närbilder av en fågelspindel som kryper mot kameran i macro i en timme så kommer många undra vad det var för obegriplig naturfilm och en viss grupp ommer att tycka att dom sett det mest obehagliga och skrämmande dom någonsin varit med om, särskilt om dom sett filmen på stor duk i en mörk lokal - eftersom den senare gruppen får direkt kontakt med en djup personlig rädsla som den första gruppen inte har. Men det finns en sak man kan säga generellt om skräckfilm - och det är inte lätt att åstakomma; En skräckfilm som får publiken att känna att dom lurat döden är en lyckad skräckfilm. Skräcksfilm, skräcklitteratur, extrema nöjesattraktioner som Berg och Dal-banor fungerar när publiken efter filmen kan pusta ut och känner sig allerta eftersom dom just lurat döden (i fantasin). Min erfarenhet är att människor som inte är rädda för döden (och det är inte många jag träffat) är inte ett dugg imponerade av skräckfilm. Sedan finns det en grupp som är så rädda för allt och för döden att det är helt obegripligt för dom att någon enda människa kan tycka att det är kul med skräckfilm. Tre människokategorier. 0 Citera
Rabies Postad 1 juni 2007 Postad 1 juni 2007 har du några exempel på sånna filmer eller är det mer teoretiskt du pratar om? det vore intressant att glutta in dom filmerna då jag för det mesta inte blir särskilt rädd för skräckfilmer 0 Citera
Mega99 Postad 1 juni 2007 Postad 1 juni 2007 Den mest skrämmande skräcken är väl det klaustrofobiska mörka rummet med någon eller något som är ute efter dig. Tänk dig att du är instängd i ett rum, inga fönster, inga dörrar, på andra sidan i ett hörn står en man med kniv i handen. Mannen andast tungt och drar kniven längst väggen alltsom han kommer närmare dig. Det är skräck för mig :D Just den här känslan av att det inte finns någonstans att fly. 0 Citera
jmalmsten Postad 1 juni 2007 Postad 1 juni 2007 Den mest skrämmande skräcken är väl det klaustrofobiska mörka rummet med någon eller något som är ute efter dig. Tänk dig att du är instängd i ett rum, inga fönster, inga dörrar, på andra sidan i ett hörn står en man med kniv i handen. Mannen andast tungt och drar kniven längst väggen alltsom han kommer närmare dig. Det är skräck för mig :D Just den här känslan av att det inte finns någonstans att fly. Jag vet inte vad det är... men jag har för lätt att identifiera mig med killen med kniven för att bli rädd när jag ser sånt i filmer... så jag bara ler:e... oftast... annars så är den sortens skräck ganska uttjatad för mig...;) Munthe, Jag är livrädd för döden... får nästan ångestattacker när jag börjar tänka på hur det verkligen känns i ett liv efter detta om det finns... men samtidigt så är det ytterst få skräckfilmer som har någon som helst skrämselverkan på mig... vad är jag? en paradox? undantaget som bekräftar din regel? ;) 0 Citera
Anna_Dea Postad 1 juni 2007 Postad 1 juni 2007 Jag vet inte vad det är... men jag har för lätt att identifiera mig med killen med kniven för att bli rädd när jag ser sånt i filmer... så jag bara ler:e... oftast... annars så är den sortens skräck ganska uttjatad för mig...;) Munthe, Jag är livrädd för döden... får nästan ångestattacker när jag börjar tänka på hur det verkligen känns i ett liv efter detta om det finns... men samtidigt så är det ytterst få skräckfilmer som har någon som helst skrämselverkan på mig... vad är jag? en paradox? undantaget som bekräftar din regel? ;) Ingmar Bergman är en mästare i skräck. Allvarligt. 0 Citera
Tomtebo Postad 1 juni 2007 Postad 1 juni 2007 Munthe, Jag är livrädd för döden... får nästan ångestattacker när jag börjar tänka på hur det verkligen känns i ett liv efter detta om det finns... men samtidigt så är det ytterst få skräckfilmer som har någon som helst skrämselverkan på mig... vad är jag? en paradox? undantaget som bekräftar din regel? ;) Jag är också jävligt rädd för döden. Det är det värsta som finns. Men grejen är att vi kan inte undgå den. Sjunde inseglet säger jag bara... 0 Citera
jmalmsten Postad 1 juni 2007 Postad 1 juni 2007 sjunde inseglet är ju en kul film... har aldrig tyckt den är särskilt dyster... den enfaldige mördaren däremot... den är tung;) 0 Citera
Simon W Postad 1 juni 2007 Postad 1 juni 2007 Just eftersom döden är oundviklig, så lägger jag ingen kraft på att vara rädd för den. Inte än på några år iaf. Att frukta döden, är att bjuda in den litegrann... Men det är klart - det ögonblick jag stirrar döden i vitögat kommer jag nog rygga tillbaks och jämra mig, men det är då det. Jag säger som Blue oyster cult - don't fear the reaper! 0 Citera
Rabies Postad 1 juni 2007 Postad 1 juni 2007 jag vill fan se en film där nån verkligen bjuder in döden på besök. kanske har en liten tebjudning bara för liemannen och visar honom runt på stan och sånt men ändå ha den där fruktan av död hela tiden närvarande. det skulle bli en riktigt grym film det 0 Citera
Simon W Postad 1 juni 2007 Postad 1 juni 2007 Håller med, Rabies. Frågan är, ska det vara humor eller allvar? Kan bli riktigt intressant om man tar en lite filosofisk inriktning på det, och det bör nog kombineras med lite humor för att lätta upp stämningen ibland. 0 Citera
Rabies Postad 1 juni 2007 Postad 1 juni 2007 jag skulle ju helt klart föredra utan humor. tycker det finns allt för många humor-skräckisar. bara ha den där tunga dödsångesten vilande över hela filmen som en osynlig skådespelare och han som bjuder in döden ska ju vara uppenbart rädd för det han gör men han gör det ändå. überfett 0 Citera
Simon W Postad 1 juni 2007 Postad 1 juni 2007 Då menar jag alltså morbid, torr humor, ödesmättad. Inte att döden snubblar på en kratta. 0 Citera
Rabies Postad 2 juni 2007 Postad 2 juni 2007 haha att snubbla på en kratta kan vara så roligt fast det gjorts så många gånger. kan du ge lite exempel på morbid och torr humor? 0 Citera
Simon W Postad 2 juni 2007 Postad 2 juni 2007 Dåså, snubbla på bara. Torr, morbid humor? Hmm, en kort seriestrip dök upp i skallen... Två rofyllda killar sitter på en parkbänk. De ser en motionär komma joggande längs vägen. "Varför håller dom på så där?" undrar ena killen. "Vänta ett tag får du se", säger då den andra. Och i nästa bildruta kommer liemannen joggande, jagandes motionären. Torr, morbid humor. 0 Citera
Miss_Emma Postad 21 juni 2007 Författare Postad 21 juni 2007 Ett litet stickspår till detta ämne, men väldigt intressant. http://www.gameplayer.com.au/Home/FEATURES/FEATURE/tabid/1488/Default.aspx?CID=dffee0d2-05eb-463c-9dc4-95f0292ab619 0 Citera
Recommended Posts
Delta i konversationen
Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.