Få berättarröst att låta som speakern i gamla journalfilmer

[wadath]

Håller just nu på med en film om Torghandeln i Eslöv. Finns det någon därute som vet hur man kan få vanlig berättarröst att låta som speakern i gamla journalfilmer (han med gäll röst)? Har premiere pro.

 

Väldigt tacksam om någon kan hjälpa, är ganska desperat.

 

Tack på förhand!

[ressigören]

Håll för näsan? Och prata överdrivet entusiastiskt.

[Luzer]

Jag hade provat att speeda upp det en aning, är väl teoretiskt det som lite är orsaken till att de låter som de låter. Filmen har väl typ torkat och är minde än "vanligt" så när man spela upp det går allt fortare, även bilden juh. Eller det kanske bara är en skröna :) Kan ju vara nåt tekniskt också med att de hade färr perfohål på filmen, nån som är mer säker får gärna förklara för mig också :)

 

Ljudmässigt kan du nog pitcha upp lite också, och skita ner ljudet rent allmänt, kanske spela upp det ur en kass högtalare och spela in igen. Finns ju dåliga "LP pluggar" man kan använda till musik där man väljer hur mycket skrap å skratch å brus å skit man vill lägga på en låt, kan man säkert experimentera med också. Det får ju inte låta för cleant heller.

[gorse]

Den rösten, jag kommer inte ihåg vad han heter. Han låter så. Det är ungefär som med Jörgen Lantz (Björne). Han låter så.

 

Jag tror en bra start är att helt enkelt försöka imitera rösten. Sen hade man ju lite annolunda svenska på den tiden än vad man har nu.

Men alla gamla speakerröster låter inte som "han du vet vem", utan det finns andra röster. Tex http://www.kulturarvostergotland.se/ostgotafilm/movie_view.asp?CategoryID=5364&ArticleID=200287

 

Artikulera väl och man kommer en bra bit på vägen, förutom de tekniska påhittigheterna som redan nämts.

[Pace]

Omdöpt från "Röst".

[arvid]

På den gamla goda tiden hade ljudinspelningarna inte så värst mycket frekvensomfång, så det är alltså läge att skära bort lite i basen, kanske allt under 200 Hz. Kanske kan man skära i diskanten också. Speakerrösten bör tala tydligt och använda sig av väldigt öppna a:n. På den tiden gick det ut på att man skulle tala tydligt så att det skulle vara lätt att höra, därför lät det som det lät.

[Christian van Caine]

Framför allt så använde man (dåliga) ribbon-mickar.

Spela in med en ribbon, skådisen måste överdriva allt han säger & tala för högt, skär frisk i både bas & diskant, pitcha upp rösten lite grann (absolut inte för mycket) & lägg en bra degrader-plugg! Funkar med overdrive åsså.

På den tiden så var tekniken väldigt okänslig, så man var tvungen att kompensera genom att tala väldigt högt & fånigt! :-)