Simon W Postad 7 april 2007 Dela Postad 7 april 2007 Kolla in det här! http://www.realtid.se/ArticlePages/200703/21/20070321174342_Realtid654/20070321174342_Realtid654.dbp.asp 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Bonecrusher Postad 10 april 2007 Författare Dela Postad 10 april 2007 Fräscht! 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Disco Volante Postad 8 maj 2007 Dela Postad 8 maj 2007 Är ett stenhårt fan av Guns N'Roses(originalet, inte dagens) lyssnar på allt från Guns n roses, bullet for´my valentine, Trivium Raised fist, ozzy Black sabbath, Pantera osv. Pendlar mycket från 80-tals till nutid beroende på årstid, månens linjer, mitt stjärntecken och liknande;) Mycket hårdrock här det gillar vi=D Äh, Guns rockar fortfarande, jävla grymma. Guns är mitt favoritband och jag gillar som sagt nya uppsättningen också. Konserten var grym, och Axl kan fortfarande. Läckorna från CD är så himla grymma, jag säger: släpp albumet nu och visa upp det nya GNR! 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
marty_feldman Postad 9 maj 2007 Dela Postad 9 maj 2007 Intressant tråd det här! En fråga som gäller alla hårdrockare i forumet: Vilken genre av alla genrer som går under samlingsnamnet "Hårdrock" är egentligen ursprunget till hårdrocken? Är det Jimi Hendrix? eller 70-tals rock a la Black Sabbath? Kanske Beatles hårdare prylar eller är det först senare(läs: 80-talet) som den "riktiga" hårdrocken skapades. Jag är intresserad av allas åsikt i den här frågan eftersom dagens hårdrockare befinner sig inom ett spektrum som är så brett att enbart epitetet hårdrock egentligen inte säger någonting. Disco Volante: All heder till Axl som orkar bete sig trots att han är en övermogen 40-åring. Kan inte uttala mig om nya skivan dock, förutom att mina förväntningar är låga. Jag tror att det kan bero på framträdandet på MTV med buckethead och div andra pajasar för några år sen. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Simon W Postad 9 maj 2007 Dela Postad 9 maj 2007 Dagens hårdrock har många källor. (Lägg till dist och depraverade texter, och du har hårdrock.) Blues, klassiskt, hiphop, storbandsjazz... för att nämna några få. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
marty_feldman Postad 9 maj 2007 Dela Postad 9 maj 2007 Nej, men det där kan jag inte köpa. Om man ska kunna kalla sig hårdrockare vill man väl veta vad man egentligen utger sig för att vara. Det är ju inte så smickrande att få höra att man som hårdrockare egentligen inte är något annat än en distad storbandsjazzare eller en distad mozart för den delen. I så fall är jag redo att döma ut hårdrocken som originell musikstil och låta hårdrockarna var för sig komma fram till vad de egentligen är en distad variant av. Inget ont i det i och för sig, men är det verkligen så att det inte finns någon annan gemensam nämnare i hårdrocken än dist? Det känns lite vanskligt att hela denna enorma folkrörelse som hårdocken egentligen faktiskt är, inte är någonting annat än en brusad signal, inte sant? 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Simon W Postad 9 maj 2007 Dela Postad 9 maj 2007 Ehm... Okej, jag var lite ironisk med den första meningen. Självklart räcker inte dist. Jag drog det till sin spets. Hädanefter ska jag alltid skriva ett ;) efter ett ironiskt inlägg. Man kan ju inte förmoda att alla förstår... ;) Men tro det eller ej - du kan hitta hårdrockens grunder i många tidigare musikstilar. Alla musikstilar står på tidigare musikstilars axlar. Att tro något annat vore naivt. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
marty_feldman Postad 9 maj 2007 Dela Postad 9 maj 2007 OK, jag förstår vad du menar men jag tror inte du har förstått riktigt vart jag vill komma (jag kan iofs inte klandra dig för det för det har jag knappt själv gjort). Självklart har all typ av musik sina rötter någonstans, så långt är vi överrens. Frågan som jag ställer mig finns det egentligen något band som skulle kvala in under rubriken hårdrock utan att behöva ytterligare en subgenretillhörighet för att man ska veta var det bandet kvalar in. Jag menar nog att begreppet hårdrock är lika dött som begreppet pop, dvs helt urvattnat och oanvändbart. En artist som säger sig syssla med hårdrock skulle i min mening kunna spela allt ifrån Mr Big akustiska skit eller Poisondoftande glam till norsk black metal a la Burzum eller ultra snabb grindcore a la Nasum. Dessa två har dock föga gemensamt om du förstår vad jag menar. Så ge mig ert bästa förslag på ett representativt hårdrocksband, ett band som verkligen är hårdrock utan att vara någonting annat. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Simon W Postad 9 maj 2007 Dela Postad 9 maj 2007 Då är jag med. ;) Men jag tycker nog att din fråga faller på sin egen orimlighet, eftersom alla hårdrocksgrupper har en subgenretillhörighet. Och om det innebär att termen "hårdrock" är urvattnad, så okej. Det gör inte mig nåt. "Hårdrock" är ju bara en term. Musiken i sig står utanför, bortom den. I "inför eurovisionfinalen" på svt, sa panelen att finlands bidrag i år (Hanna Pakarinen) var hårdrock, liksom fjolårets finska bidrag (Lordi). Ear of the beholder. Men i subjektivitetens namn säger jag väl vad jag tycker. Dom som, för mig, träffar hårdrockens bullseye, är Judas Priest. Men mina största favoriter är dock, som tidigare nämnts, Dream Theater. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Disco Volante Postad 9 maj 2007 Dela Postad 9 maj 2007 Disco Volante: All heder till Axl som orkar bete sig trots att han är en övermogen 40-åring. Kan inte uttala mig om nya skivan dock, förutom att mina förväntningar är låga. Jag tror att det kan bero på framträdandet på MTV med buckethead och div andra pajasar för några år sen. Mycket har hänt sedan 2001/2002. Axls röst var dålig då, typ helium, och MTV framträdandet var riktigt kasst. Gillar denna uppsättning bättre också (Bumblefoot, Finck & Fortus på gitarr). Jag tror albumet blir helgrymt! The Blues är redan en av mina favoritlåtar. Och konserten i globen förra sommarn kommer jag minnas :) Hoppas dom återvänder snart! 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
marty_feldman Postad 10 maj 2007 Dela Postad 10 maj 2007 Simon, du har rätt. Det är värdelöst att diskutera vad som är hårdrock och inte. Men allvarligt talat så vill jag gärna veta vad det är med Dream Theatre som du går igång på. Alla har naturligtvis olika musikalisk smak, men progressiv metal kan jag bara inte förstå... Berätta gärna för mig. men för att detta ska bli rättvist måste jag ju droppa lite bandnamn som representerar det jag gillar med sk Hård rock. Här följer en lista med band eller album som jag står för att jag gillar (ingen inbördes rangordning mellan de listade) 1. W.A.S.P. (två, möjligen tre första plattorna) 2. Testament - The Gathering 3. Motley Crue (kanske mest pga spriten, knarket och historierna samt en grymt bra trummis. Första två plattorna är jävligt bra popmetal dock) 4.Queens of the stoneage - Om Poison och Ratt kallar sig hårdrock måste de här få göra det också även om det kanske egentligen bara är grymt jävla bra rock. 5. Dead Kennedys - Jag vet, punk säger ni. Men skit i de, hur bra som helst: "California uber alles!" 6. Bay area Thrash - Anthrax, Exodus, S.O.D osv (åttitalet var härligt) 7. Carcass - Englands gåva till nekrodödsmetallarna, dom tidiga skivorna är så jävla grymma och banbrytande. 8. Townes van Zandt - Country till utseende och musikalisk identitet, men en sargad och stenhård poet egentligen. 9. Megadeth - Peace sells... But whos buying?, Rust in peace (synd att Dave Mustaine grinade bort sin trovärdighet i den där komedin om Metallica "some kind of monster") 10. Kom ihåg att det inte är en rangordnad lista, utan bara en lista och den skulle kunna bli mycket mycket längre. Men vem orkar nr tio kan ju till disco volantes fördel få vara GnR - appetite for destruction och kanske lite Nirvana också. Och ni förstår kanske att om det här är min hårdrockslista att jag är en tämligen förvirrad figur. Jag har många andra listor på lager som är minst lika schizofrena. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Simon W Postad 10 maj 2007 Dela Postad 10 maj 2007 Varför JAG gillar Dream Theater? Ja, för att förklara det måste jag nog redogöra för hela mitt liv, men det har jag och du varken tid eller lust till... Men kort sagt kommer jag från en musikerfamilj. Musik har alltid varit viktigt i mitt liv - både att spela och skapa, och lyssna. Och 2002 blev jag frälst - Dream Theater kom in i mitt liv. Några anledningar: * De är musikaliskt mångsidiga. De kan göra en ballad med stråkar trovärdigt, liksom en blytung rockdänga. * Deras texter är intressanta, angelägna, personliga. Inte en massa stentrista berättelser om fiktiva hjältemodiga kungar och dumma drakar. Här och nu behandlas, den mänskliga naturen, vårt inre liv, vårt samhälle, kärlek. Sånt har jag alltid gillat. Inga trista hårdrockslater i texterna. Inge trist sex n' drugs. * Deras konserter är inte sällan tre timmar långa, och deras låtar är långa de också. Men det blir aldrig tråkigt, eftersom de är så fantastiskt generösa och uppfinningsrika musiker. Mellan punkt A och B kan man ta en logisk linje, men dom undersöker om det inte finns flera andra sätt att ta den. Fågelvägen är sällan roligast. Kul, associativ musik. * John Petrucci (gitarr), Mike Portnoy (trummor), John Myung (bas) och Jordan Rudess (keyboard) tillhör toppskiktet på sina respektive intrument. Rent tekniskt är de en fröjd att se och lyssna på. * Dream Theater är väldigt chosefria. De har inga balla, tuffa scenkläder, ingen pyroteknik och rök, inga hårdrockmanér, poser. Bara musik. De behöver inget "smink" för att nå fram med sina shower (jo, de har iofs ofta en jätteskärm bakom scenen, med associativa bildspel). Tja, de passar mig som handen i handsken. Så enkelt är det. Men jag gillar mycket annat också. Whitesnake, Jamiroquai, Pearl Jam, Depeche Mode, tidiga Yngwie, Kent, Black Sabbath, osv. Ingen musikstil täcker mitt musikintresse. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
marty_feldman Postad 11 maj 2007 Dela Postad 11 maj 2007 Simon: Fair enough! Jag är strängeligen envis med att jag aldrig någonsin kommer att bli en dream theatre njutare. Men trots detta så glädjer det mig att dina motiveringar till deras storhet inte stannar vid: "John Petrucci (gitarr), Mike Portnoy (trummor), John Myung (bas) och Jordan Rudess (keyboard) tillhör toppskiktet på sina respektive intrument. Rent tekniskt är de en fröjd att se och lyssna på." Det är nämligen vad man brukar stöta på när folk försöker trycka ner en kopia av "awake" (visst heter den så?) i halsen på en. Annars måste jag erkänna att även jag är ganska svalt inställd till pyroteknik och inrepad scenteater. Jag var hårdrockare som liten ska erkänna med allt vad det innebär (nitar, hår, tyskland, tygmärken, tidig alkoholdebut, sen sexdebut, pinsam revolt osv...) Idag letar jag efter autencitet och spontanitet i musik, men framförallt någon form av attityd. Hårdrock idag känns plastigt och vuxet. Faktum är att jag idag lyssnar på mycket punk från 70-talet och tidiga 80-talet, country (den typen av country som får en att vilja krypa under en stol och skjuta sig i huvet, dvs att den berör och framkallar ens depressiva sidor, känns som terapi för en annars bekymmerslös person som jag), bra rock och faktiskt lite proggmetal typ TOOL (jobbigt att behöva säga emot sig själv, men va fan alla är vi ofullständiga). Jag kastade nog bara mig ín i den här tråden för att luska lite om folks uppfattningar om hårdrock och för att se om det finns folk som på allvar är hårdrockare på samma sätt som jag och många med mig var på 80-talet och 90-talet för den delen. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Simon W Postad 11 maj 2007 Dela Postad 11 maj 2007 Det är nämligen vad man brukar stöta på när folk försöker trycka ner en kopia av "awake" (visst heter den så?) i halsen på en. Förstår precis. Och "Awake" heter den. Att få pådyvlat något är sällan en god början för en positiv musikupplevelse. För mig var det inte en "musiker" som tipsade om Dream Theater (som det stavas ;)), utan en tjomme som allmänt gillade hårdrock, och tyckte DT var spännande. Så det var ganska förutsättningslöst jag lånade och lyssnade på Images & Words (1992) och Scenes From A Memory (1999) för första gången. Med den begreppsvärld jag hade, så associerade jag vissa teman i deras musik till Queensrÿche främst... men kort därefter stod de på egna ben, och lyfte på mäktiga vingar! Nåja. Jag vet att de inte är gudar. Faktiskt. :) 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Bonecrusher Postad 13 maj 2007 Författare Dela Postad 13 maj 2007 Har någon sett "Metal - A headbangers journey"? Jäkligt bra dokumentär. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Simon W Postad 13 maj 2007 Dela Postad 13 maj 2007 Jag tycker Spinal Tap täcker allt... :) Nej. På vilket sätt är den bra? Vad fokuserar den på? 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Bonecrusher Postad 13 maj 2007 Författare Dela Postad 13 maj 2007 Den är väldigt bred. Tar upp det mesta faktiskt, allt från ursprung till olika grenar inom heavy metal. Cannibal Corpse är med, bara det säger en hel del om bredden. Spinal Tap är ju klassisk. 11. haha. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
marty_feldman Postad 14 maj 2007 Dela Postad 14 maj 2007 Är det en ny dokumentär? Själv gick jag igång på "decline of western civilisation 2". Chris Holmes i poolen med fyra helrör är ett oslagbart tragikomisk moment. Hört att Spinal Tap ska göra en återförening och en turné eller nåt... Nån som vet hur det ligger till med det? sen vill jag veta vad folk gillade "some kind of monster". Personligen anser jag att det är en av de mest underhållande dokusåporna hittills. Metallica förlorade all den lilla trovärdighet de hade kvar. Framförallt gäller detta Lars Ulrich (den gnälliga dansken) och James Hetfield. Kirk Hammet däremot växte en aning mot hur han framstått tidigare. Ha ha ha vilka pajasar. Favoritscen: När Lars Ulrich som en bortklemad snorunge vägrar att vara med på en födelsedagsfest eftersom ingen nämnt för honom att man skulle ha hawaiiskjorta på sig. Dessutom var det ingen som arrangerade nån fest när han fyllde år. Man måste bara försöka glömma att det faktiskt var samma idioter som gjorde Master of Puppets en gång i tiden. De skär i hjärtat när man tänker på det. Jag är mottaglig för all form av kritik! 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Simon W Postad 14 maj 2007 Dela Postad 14 maj 2007 Gillade Some Kind of Monster starkt. Tydligen av andra anledningar än mr Feldman... ;) I många situationer är vuxna stora barn (och i många andra situationer är barn små vuxna). Det är ingenting som gör Metallica till pajasar, idioter eller "otrovärdiga". Dom är människor, varken mer eller mindre... tack och lov, eftersom DET gör dem trovärdiga. ... Tycker jag. Det behöver inte bli en debatt om det här. Vi vet var vi står. ;) 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
marty_feldman Postad 14 maj 2007 Dela Postad 14 maj 2007 Ha ha, ok ingen debatt! 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Disco Volante Postad 14 maj 2007 Dela Postad 14 maj 2007 För er som bor i/nära Stockholm kan jag tipsa om en liten konsert-grej som hålls på onsdag. Appetite For Destruction, GNR:s stora genombrott och ett av världens mest kända album, fyller 20 år i år. Dom firar det med att spela hela plattan live på nån klubb i Sthlm, det blir nog ett schysst partaj! 18-årsgräns http://www.thorellssyndrom.se/ 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Bonecrusher Postad 15 maj 2007 Författare Dela Postad 15 maj 2007 Den är väl relativt ny. Ett år kanske Två. Jag gillar Some kind of monster. Metallica har gjort så grymt mycket för musiken, nya materialet är ju inte på långa vägar lika bra som fram till -91. St. Anger t ex. Blir tråkig efter en stunds lyssnande, men ...And justice for all blir bara bättre varje gång. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
marty_feldman Postad 15 maj 2007 Dela Postad 15 maj 2007 Vad är det för koncept i "Metal - A headbangers journey"? Skulle va kul att veta, är en riktig svamp när det gäller musikdokumentärer. Nirvanas "Live tonight, sold out!" är fan hur grym som helst. Jag fattade aldrig hur bra dom va när dom var aktiva eftersom jag var en inbiten hårdrockare som av princip inte gillade grunge. Även om jag i smyg gillade nevermind när ingen annan såg. Ha ha det är inte lätt att va tonåring! 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Bonecrusher Postad 15 maj 2007 Författare Dela Postad 15 maj 2007 "Den har kallats Djävulens musik: Heavy Metal. Den har gång på gång anklagats inspirera ungdomar till våldsdåd, mord och självmord – men ännu har inga domar fallit. Den har ständigt avfärdats av samhället och föraktats i media – men lockar likafullt till sig miljoner fans världen över. Antropologen Sam Dunn är själv en av dem. Hans resa ut i världen blir en jakt på Heavy Metals sanna natur: Sex. Våld. Död. Religion." Så står det om den på Videomix.se 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Usarpe89 Postad 15 maj 2007 Dela Postad 15 maj 2007 Måste fårga då de enligt mig är de bästa band som vandrat på jorden. Är det ingen alls här som lyssnar på Turbonegro?:) I övrigt lyssnar jag på allt möjligt men inom rock så är det väl mest TURBONEGRO gluecifer Iron maiden Tiger army AC/DC Henry fiats open sore En polare har även tvingat på mig en hel del rammstein. Flogging molly Dropkick murphys 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Delta i konversationen
Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.