MattiasA

Naturligtvis har vi lust att läsa :) Mina två ören; Bra karaktärer och rolig, rapp dialog som speglar karaktärernas personligheter. Det som kanske saknas är väl en mer grundlig story, känns inte riktigt som det leder någonstans. Saknar också ett mer unikt sammanhang, så att säga. Tänker tex på Douglas Couplands roman 'JPod' som har lite samma ton som ditt manus, men där karaktärerna är placerade på ett dataspelsföretag, och där dialogen hela tiden ger den underliggande känslan av popkulturens tomhet (eller nåt sånt). Dock, med det sagt, helt klart rolig dialog och karaktärer. Skrattade rakt ut vid ett par tillfällen! Ha det! /M

Om jag minns rätt så var originalfrågan hur man skapar sympati för karaktärer som beter sig illa. Några knep: - Visa *varför* någon beter sig illa. Exempelvis, en skogshuggare som slåss är inte speciellt sympatisk. Däremot, om vi först ser honom skriva på skilsmässopapper, så förstår vi att han bråkar pga att han mår dåligt. - Ge personen en stark önskan vi kan sympatisera med. Exempelvis, han behöver sälja sin skog (vilket leder fram till bråket) för att kunna betala för sin sons operation. - Visa både personens dåliga OCH goda sidor. Exempelvis, han bråkar, men han matar också hemlösa katter. - Skapa trevliga, sympatiska människor, som bråkar för att de har radikalt olika synsätt i någon fråga. Exempelvis, en man vill sälja skogen så att en väg kan byggas och rädda jobben i bygden, medan en annan man vill behålla skogen för miljöns skull. Och om inget av de ovanstående fungerar, ge honom en hund :)

Ah, läste den senare versionen, så problemet var nog snarare att jag var en aning otydlig. I vanlig ordning. Min tanke var egentligen bara att filmens hook/high-concept skulle kunna utvecklas (exempelvis genom att föra in en kidnappning). Och också i högre grad kopplas till de förändringar som sker. Resten var bara förslag på en alternativ struktur till hur detta skulle kunna göras. (Med andra ord, istället för att skriva 'Skulle också säga att om kidnappningen är filmens hook...', borde jag skrivit 'Om ni valde att göra kidnappningen till filmens hook...' Damn min språkförmåga. :) )

Kan bli hur kul som helst! Det jag kände när jag läste outline var att man skulle ytterligare kunna förfina filmens hook/high-concept, samt hur huvudpersonerna eller deras omgivning förändras. Skulle också säga att om kidnappningen är filmens hook, brukar denna vanligtvis integreras i hela handlingen, ända upp till filmens slutscener. Vad gäller huvudpersonernas förändring, är väl Sam och Rai på något sätt större-än-livet/naturkrafter som inte markant förändras. Däremot skulle de kunna förändra de personer som kommer i kontakt med dem. Man skulle då tex kunna använda er kärna att de vill bli regissörer för att rädda Sverige från skitfilmer, och att de påverkar sin omgivning att också inse att detta behövs. Kanske de istället skulle kunna kidnappa Peter Haber (eller någon annan klassisk 'konstapel'), som först vägrar ha något med filmen att göra, men efterhand inser att Sam och Rai faktiskt har en poäng, ångrar alla sina år som Beck, och går i allra sista stund med på att spela in den viktiga huvdscenen så att Sam och Rai kan avsluta sin film. (Varefter Haber ändå ringer polisen, som stormar in på prisutdelningen :) ).

Mycket jag gillar med det här manuset! Exempelvis idén att förlägga det hela i ett företag som tillverkar studsmattor och hoppborgar är klockren, mycket kreativ! Ger hela filmen precis rätt ton. Det som jag skulle föreslå att slipa på är, som du tidigare nämnt, Erics känslomässiga resa där varje steg visas visuellt. En tanke skulle vara att visa förändringen i tre steg. Först visa vad som är problemet, dvs den insikt som Eric ännu inte har. Sedan visa hur han sakta börjar inse, och till sist hur han fullständigt anammar insikten. Min känsla kring ditt manus är att steg 1 till viss del saknades, fick ingen tydlig känsla för den insikt som Eric saknar. Skulle också gissa att detta kan vara anledningen till att du hade vissa svårigheter med att visa den slutgiltiga förändringen visuellt. Måste först visa problemet innan vi kan visa upplösningen. Mina förslag, bara för att ge lite idéer. Filmens tema: Ibland måste vi släppa taget om något, även om det tidigare gett oss mycket glädje, för att undvika stagnation och kunna gå vidare. Detta är den insikt som Eric saknar. Inledning: Två män i vita rockar hoppar i ett hoppborg. De skrattar och krockar in i varandra så att rockarna fladdrar. ERIC sticker in huvudet i 'porten'. De bägge männen ser honom. Slutar hoppa. Blir allvarliga, tittar i sina pärmar. Eric går upp i hoppborgen och börjar hoppa. Han är gravallvarlig. Ger instruktioner om korrigeringar ("Öka gastrycket till 20 kilopascal") Han gör en kullerbytta. Mer instruktioner. Fortfarande gravallvarlig. Hoppar som en kanin från ena sidan till den andra. Gravallvarlig. Krockar in i väggen. Mer instruktioner. - Steg 1. Illustrerar hur något som borde vara roligt och leksamt har blivit ett tråkigt jobb för Eric. Han har inte förstått temat. Låter oss också lära känna Eric och hans vardag innan han blir avskedad. De två männen frågar om Eric vill hoppa idag. Eric harklar sig. Kommer med en ursäkt som alltid. De två männen tittar illmarigt på varandra. - Eric är rädd för höjder, och mer fundamentalt, rädd för att ta sig ut på nya äventyr. Förbereder också hoppet från taket i slutscenen. Eric är kort och irriterad mot sin fru. - Erics liv har stagnerat, vilket också påverkat deras äktenskap. Eric blir avskedad av Krister. - Inciting incident. Inser att jag tidigare sagt att denna inte är kritisk. Här skulle jag dock föreslå denna struktur så att vi kan få lära känna Eric både före och efter. För egen del skulle jag också tycka att själva avskedandet kunde vara underhållande att se. Låter oss lära känna antagonisten i en dramatiserad situation (så att vi kan få tycka riktigt, riktigt illa om honom.) Senare (efter Eric satt igång elden), branden sprider sig in i lokalen med hoppborgar, där det står sex uppblåsta borgar. Elden når den första, som SWOSCH, försvinner på mindre än tio sekunder. Eric hittar en filt, försöker desperat bekämpa elden. SWOSCH. Borg två borta. Eric svettas, kämpar. SWOSCH... Trean. och plötsligt... Eric börjar skratta... ett långt, befriande skratt... låter filten ta fyr och KASTAR DEN på borg 4. SWOSCH. Tar upp en brinnande bräda och kastar på femman. SWOSCH. En bräda till på sexan. SWOSCH. Tittar sig omkring på infernot. Inser plötsligt... Elin! Springer ut ur rummet. - Steg 2. Illustrerar hur Eric kämpar för att hålla taget om något som egentligen knappt längre existerar, luftslott. Börjar så smått förstå temat, lär sig släppa taget och inse det futila i att kämpa för något som inte längre ger honom någon glädje. Springer upp på taket. Elden på väg att sluka honom. Han KASTAR SIG UT från taket. Armarna utbredda. Vinddraget i ansiktet. Total njutning. - Steg 3. Illustrerar hur han släpper taget fullständigt. Släpper greppet om sin trygga, tråkiga värld, redo för större äventyr. Landar, kramar om Elin. "Bungyjump. Älskling, vi ska bygga hopptorn." - Ny fas i livet, nytt företag. Knäpper Krister på näsan. ------------ Något sådant, som sagt, bara lite idéer. Och om jag mumlar i nattmössan som vanligt, bara klicka på ignorera. Ha det! /M

Kul idé till kortfilm! Lite funderingar: Problemet är kanske att han skulle räddat Elin från elden oavsett. Dvs, han skulle väl troligtvis valt att rädda henne även om han fortfarande brydde sig om företaget och inte genomgått sin inre resa. En lösning? Hm, jo det var lite svårare. Det dåliga förslaget: Han ger sig in i byggnaden för att rädda Elin, får ut henne från ett brinnande rum på ovanvåningen. De är på väg ner i trappan. Elin hostar men verkar kunna gå själv. Han tittar tillbaka upp för trappan. Elin förstår att han vill tillbaka upp för att rädda ett viktigt papper (eller något) som skulle kunna rädda företaget. "Gå, jag klarar mig", säger hon. Men han går inte, utan greppar henne om midjan, lägger sitt huvud mot hennes, och hjälper henne ut. Beror lite på vilka dramaturgiska regler man menar, antar jag. Vad gäller aktbrott, point of no return och liknande är dessa viktiga bla för att en långfilm inte ska bli långtråkig, där protagonistens situationen dramatiskt måste förändras med jämna mellanrum. Som jag ser det är detta inte lika kritiskt i en kortfilm då den är kortare. Så vitt jag vet kan det ofta räcka med set-up och payoff, dvs protagonisten börjar i ett tillstånd och slutar i ett annat. Skriv så pennan glöder :) Lycka till!

Jokerns film, helt klart. En sak jag tänkte på var att ibland ser man hjältar som inte själv förändras, men som istället inspirerar förändring hos de runt omkring honom. (Om jag minns rätt var väl tex Forest Gump och Jack Sparrow sådana.) Jokern var på något sätt en ond motsvarighet till den typen av hjälte. Han jobbade hela tiden aktivt för att alla *andra* skulle förändras mot kaos (Batman, Two-Face, de andra gangstarna).

Ah, ledsen, missade detta. Precis som Vilcan säger, små antydningar kan räcka långt. Ibland kan det tom vara intressantare att inte direkt säga ut information. Istället kan det räcka att man själv som författare känner till bakgrundshistorien, och sedan låta konsekvenser av denna bakgrund 'läcka ut' i någons beteende. Ett litet försök: Man: -Kom igen nu, låt mig spela på lördag. Lagledare: -Nu får du ge dig. Jag har ju sagt att det inte går. Vi har fullt lag. Mannen greppar lagledares arm: - Man: -Snälla. Lagledare tittar på mannens skakande hand. Tittar i mannens flackande blick. Lagledare: -Ok... Okej. Och kanske vi inte egentligen behöver veta mer för att få sympati för honom. Vi förstår att han mår dåligt och att han behöver schacken. Om man absolut inte har tid att visualisera, utan informationen måste sägas, försök även här att dramatisera den. Spelledare: - Vi har sagt till dig, det går *absolut* inte på lördag. Man: -Jag måste! Annars, är jag rädd... att jag faller dit igen. Dåligt exempel, men hoppas du förstår vad jag menar.

Det klassiska rådet är att istället visa det genom olika situationer och handlingar (show, don't tell, som det så fint brukar heta). Som exempel, anta att vi i början av filmen visar hur karaktären är svårt drogabstinent. Han skakar svårt, klarar inte av att knyta sina skor. Han försöker verkligen härda ut, häller ut droger i toaletten. Till slut blir det för svårt. Tittar i plånboken, inga pengar. Går ut, rånar en man, köper droger. Senare i filmen. Samma situation, han skakar svårt. Försöker igen, häller ut droger i toaletten. Fast den här gången går han istället ner till schackklubben. Han sätter sig vid brädet. Händerna skakar så febrilt att han slår ner massa pjäser. Motståndare tittar konstigt på honom. De spelar ett par minuter, tills tiden på klockan håller på att gå ut för bägge spelare. De flyttar pjäserna snabbare och snabbare. Han flyttar sin dam. 'Schack matt', säger han. Tittar på sin egen hand. Den skakar inte längre. Ah, något sånt, bara ett litet exempel. Show don't tell, alltså.

Har inte sett batman ännu, men känner helt klart igen mig i att vilja 'skriva om' filmer. Speciellt om jag haft förväntningar, som inte riktigt uppfyllts. (*Host* Nyckelmakaren *host* i Matrix II.)

David och Gervais, bara att se de två samtala kändes underhållande. Tack för tips, ska kolla in!

Riktigt kul idé! Frågan är bara hur man utvecklar idén till historia som skulle hålla en hel film. En tanke skulle kunna vara att göra det till en rom-com. Något i stil med: Benny, en manodepressiv, tvångsneurotisk 20+, lever för en sak i livet, hans bästa vän, Mr Prozac. Trots att han befinner sig på gränsen till sammanbrott lyckas han dock lura till sig ett jobb på en mack. Macken blir rånad och Benny ler under hela rånet. Han skickar videon av rånet till en tidning, för att få lite nyhetspengar. Istället blir den stora nyheten att han rånas under pistolhot - OCH LER. Plötsligt blir han lokalkändis över en natt. Josefin, en medarbetare på macken som också går på Prozac, blir imponerad och småkär - och Benny mår bättre än någonsin. De bägge slår sig samman och de kan inte få nog. De bägge gör allt för att komma i nyheterna - simmar till Danmark, protesterar nakna mot FRA, kastar paj på Christer Fuglesang. Och det fungerar. De är ständigt i nyheterna. Och deras romans blomstar. Och plötsligt börjar de bli kändisar på rikigt, blir kända som Nyhetsparet. De blir bjudna till premiärer, minglar med kändisar (som, visar det sig, är precis lika galna som dem). Josefin blir avundsjuk på Agneta Sjödin som flirtar med Benny. Men det räcker inte. De måste hela tiden ha mer för att hålla sina inre demoner borta och Prozacdosen nere. När kameraljuset börjar slockna inser Benny att han måste göra något desperat. Josefin vill inte ha något med detta att göra. Benny RÅNAR dock en bank, och ler hela tiden. Han hamnar åter i strålkastarljuset, fast på sämsta tänkbara sätt. Den här gången börjar pressen rota i deras förflutna, och tar reda på deras mentala problem. Josefin orkar inte längre, ser Benny som lögnare och extremt kändisk*t och lämnar honom. Nu, med paparazzis som jagar varenda steg de tar måste han övertyga Josefin om att han insett sina misstag, och vinna henne tillbaka. Men det går inte, den ständiga bevakningen gör att Josefin drar sig undan, och han kan inte nå henne. I ren desperation klättrar Benny upp för Turning Torso, all media är där, det hela sänds i direktsändning, alla fruktar att han ska ramla ner. Han lyckas dock ta sig till toppen, där han rullar han ut en text: Josefin, du är Prozacen i mitt liv! Polis hämtar ner honom i helikopter. På marken väntar Josefin på honom. Inför TV-kameror och fotoblixtar, smask, smask. Stråkar och violiner. FADE OUT Argh, lite lagom smörigt, lite idéer bara. Lycka till med skrivandet, hoppas du hittar tiden att jobba med det! /M

En tredje variant: FADE IN Lars och Petter träffas över en fika. Lars frågar om Petter kan passa hans hund. Inga problem säger Petter. Dagen efter, på telefon berättar Petter att hunden viftar på svansen i morsekod, måste vara en ET. Du är helt galen, säger Lars. Nehej, säger Petter, och som bevis ska jag skjuta upp honom i rymden i min hemmagjorda rymdraket. Lägger på telefonen innan Lars hinner protestera. Lars tänker att Petter måste ha sniffat konstigt lim och hoppar på på cykeln för att förhindra det hela. Klipp mellan Lars och Petter. - Lars cyklar genom en folkhop, gamla tanter ramlar och skriker. - Petter skruvar ihop två stolar. Fäster med tejp och tuggummi. - Lars tar för mycket fart och KRASCHAR i marken i en kurva. - Petter fäster tre nyårsraketer och 10 tomtebloss på sidorna av stolarna. En playstationkontroll överst. Nickar nöjt och bär ut hela anordningen. Lars svänger in på Petters tomt, blöder från ansiktet, hål i kläderna. Ser Petter trycka in hunden i cockpit (mellan två stolsryggar). PETTER STOPP FÖR H*LV*TE! Petter ser Lars. Skyndar sig sätta fyr på raketerna. Lars kastar sig fram mot stolarna. Missar med en hårsmån. Hela patrasket flyger upp i himlen. Lars ligger i gräset, andas tungt, tittar förgäves upp i himmelen. Begraver ansiktet i händerna. Ett surrande ljud hörs... Sakta lyfter Lars ansiktet mot himmelen... Och stirrar rakt in i ett UFO med vinkande hundar. Lars tittar på Petter som LER STORT. FADE OUT :)

En tredje variant: FADE IN Lars och Petter träffas över en fika. Lars frågar om Petter kan passa hans hund. Inga problem säger Petter. Dagen efter, på telefon berättar Petter att hunden viftar på svansen i morsekod, måste vara en ET. Du är helt galen, säger Lars. Nehej, säger Petter, och som bevis ska jag skjuta upp honom i rymden i min hemmagjorda rymdraket. Lägger på telefonen innan Lars hinner protestera. Lars tänker att Petter måste ha sniffat konstigt lim och hoppar på på cykeln för att förhindra det hela. Klipp mellan Lars och Petter. - Lars cyklar genom en folkhop, gamla tanter ramlar och skriker. - Petter skruvar ihop två stolar. Fäster med tejp och tuggummi. - Lars tar för mycket fart och KRASCHAR i marken i en kurva. - Petter fäster tre nyårsraketer och 10 tomtebloss på sidorna av stolarna. En playstationkontroll överst. Nickar nöjt och bär ut hela anordningen. Lars svänger in på Petters tomt, blöder från ansiktet, hål i kläderna. Ser Petter trycka in hunden i cockpit (mellan två stolsryggar). PETTER STOPP FÖR H*LV*TE! Petter ser Lars. Skyndar sig sätta fyr på raketerna. Lars kastar sig fram mot stolarna. Missar med en hårsmån. Hela patrasket flyger upp i himlen. Lars ligger i gräset, andas tungt, tittar förgäves upp i himmelen. Begraver ansiktet i händerna. Ett surrande ljud hörs... Sakta lyfter Lars ansiktet mot himmelen... Och stirrar rakt in i ett UFO med vinkande hundar. Lars tittar på Petter som LER STORT. FADE OUT :)

Jojomensan, jag står också i kö för lite smaskig AI-romantik. (filmen har just nu 96% på rotten tomatoes.) På tal om Pixar, såg ett klipp inifrån företagets lokaler, rätt kul att se. (Videoklippet finns lite längre ner på sidan): http://www.techeblog.com/index.php/tech-gadget/feature-inside-pixar-animation-studios /M