Gå till innehåll

Att ge information om sina karaktärer


Holykestrel

Recommended Posts

Hejsan!

 

Just nu håller jag på att skriva ett manus om två kompisar som äger en schackklubb

tillsammans (Synopsis i Kolla mitt manus!).

En av killarna ska ha varit en före detta brottsling som genom schackspelandet har fått kontroll över sin kriminella sida. Den andre ska ha träffat sin fru i en schackturnering mm (Tack jbergman!).

 

Hela filmen kommer att vara packad med sån här information som jag inte vill eller har tid att visa visuellt men som är väldigt viktigt för publiken att veta för att mer sympatisera med huvudpersonerna.

Så på vilket sätt ska jag ge publiken informationen?

 

Det är detta som jag tycker är svårast med att skriva manus.

Jag har väldigt svårt att berätta information om mina karaktärer utan att det blir för övertydligt.

Jag vill till exempel inte att personerna sitter runt ett bord tills huvudpersonen säger: "Om jag inte spelar schack så kommer jag sugas in i kriminalitet igen!"

 

Så hur brukar ni göra för att ge viktig information om era karaktärer?

 

Tack så mycket!

Länk till kommentar
Share on other sites

Det klassiska rådet är att istället visa det genom olika situationer och handlingar (show, don't tell, som det så fint brukar heta).

 

Som exempel, anta att vi i början av filmen visar hur karaktären är svårt drogabstinent. Han skakar svårt, klarar inte av att knyta sina skor. Han försöker verkligen härda ut, häller ut droger i toaletten. Till slut blir det för svårt. Tittar i plånboken, inga pengar. Går ut, rånar en man, köper droger.

 

Senare i filmen. Samma situation, han skakar svårt. Försöker igen, häller ut droger i toaletten. Fast den här gången går han istället ner till schackklubben.

 

Han sätter sig vid brädet. Händerna skakar så febrilt att han slår ner massa pjäser. Motståndare tittar konstigt på honom.

 

De spelar ett par minuter, tills tiden på klockan håller på att gå ut för bägge spelare. De flyttar pjäserna snabbare och snabbare.

 

Han flyttar sin dam. 'Schack matt', säger han.

 

Tittar på sin egen hand.

 

Den skakar inte längre.

 

Ah, något sånt, bara ett litet exempel. Show don't tell, alltså.

Länk till kommentar
Share on other sites

Hela filmen kommer att vara packad med sån här information som jag inte vill eller har tid att visa visuellt men som är väldigt viktigt för publiken att veta för att mer sympatisera med huvudpersonerna.

Så på vilket sätt ska jag ge publiken informationen?

Om informationen är viktig för handlingen så måste du naturligtvis se till att den går fram till publiken. Om det dock som i det här fallet bara är för att få publiken att sympatisera med karaktärerna, så räcker det med antydningar. Här tror jag på less is more. En enda replik eller en enda blick kan säga att schackspelet räddad en karaktär från drogerna. Det är svårt att säga något mer konkret utan att veta mer om handlingen. T.ex. har hans kriminella bakgrund någon betydelse?

Länk till kommentar
Share on other sites

Hela filmen kommer att vara packad med sån här information som jag inte vill eller har tid att visa

visuellt men som är väldigt viktigt för publiken att veta för att mer sympatisera med huvudpersonerna.

Så på vilket sätt ska jag ge publiken informationen?

 

Ah, ledsen, missade detta.

 

Precis som Vilcan säger, små antydningar kan räcka långt. Ibland kan det tom vara

intressantare att inte direkt säga ut information. Istället kan det räcka att man själv som

författare känner till bakgrundshistorien, och sedan låta konsekvenser av denna

bakgrund 'läcka ut' i någons beteende.

 

Ett litet försök:

 

Man: -Kom igen nu, låt mig spela på lördag.

Lagledare: -Nu får du ge dig. Jag har ju sagt att det inte går. Vi har fullt lag.

 

Mannen greppar lagledares arm:

 

- Man: -Snälla.

 

Lagledare tittar på mannens skakande hand. Tittar i mannens flackande blick.

 

Lagledare: -Ok... Okej.

 

Och kanske vi inte egentligen behöver veta mer för att få sympati för honom. Vi

förstår att han mår dåligt och att han behöver schacken.

 

Om man absolut inte har tid att visualisera, utan informationen måste sägas, försök

även här att dramatisera den.

 

Spelledare: - Vi har sagt till dig, det går *absolut* inte på lördag.

Man: -Jag måste! Annars, är jag rädd... att jag faller dit igen.

 

Dåligt exempel, men hoppas du förstår vad jag menar.

Länk till kommentar
Share on other sites

Ett annat sätt att få fram informationen är att låta någon annan än huvudkaraktären säga den. Det känns antagligen mindre påklistrat.

 

Till exempel, om huvudkaraktären ändå ska vara närvarande:

 

INT. KOMMUNALHUS - KONTOR - DAG

 

Killen sitter på en låg stol framför kommungubbens breda skrivbord. Kommungubben sitter och läser i en mapp han har framför sig.

 

KILLEN

Vi ber er överväga ert beslut, bara en gång. Om klubben läggs ner kommer många människor att få det svårt.

 

Kommungubben läser högt från mappen.

 

KOMMUNGUBBEN

"Bilstöld, personrån..."

(höjer ögonbrynen)

"...hot mot tjänsteman."

 

Kommungubben visar papperet han läser från. Killens FOTO är häftat i ett hörn. Det är utdrag från brottsregistret.

 

KOMMUNGUBBEN

Är du rätt person att bedöma sådant?

Länk till kommentar
Share on other sites

Det är svårt att säga något mer konkret utan att veta mer om handlingen. T.ex. har hans kriminella bakgrund någon betydelse?

 

Det glömde jag säga.

Senare i filmen kommer klubben att splittras och huvudpersonen kommer att börja råna näraffärer för att få ihop pengar till att få igång den igen. Så hans kriminella sida kommer komma upp igen.

 

 

INT. KOMMUNALHUS - KONTOR - DAG

 

Killen sitter på en låg stol framför kommungubbens breda skrivbord. Kommungubben sitter och läser i en mapp han har framför sig.

 

KILLEN

Vi ber er överväga ert beslut, bara en gång. Om klubben läggs ner kommer många människor att få det svårt.

 

Kommungubben läser högt från mappen.

 

KOMMUNGUBBEN

"Bilstöld, personrån..."

(höjer ögonbrynen)

"...hot mot tjänsteman."

 

Kommungubben visar papperet han läser från. Killens FOTO är häftat i ett hörn. Det är utdrag från brottsregistret.

 

KOMMUNGUBBEN

Är du rätt person att bedöma sådant?

 

Det är ungefär så här jag hade tänkt börja filmen.

Om kommungubben läser upp att killen har sköt sig förvånansvärt bra de senaste månaderna sedan han gått med i en schackklubb, och sedan följer upp med frågan:

"Kan klubben ha med saken att göra?" där killen svarar: "Ja...kanske."

Sedan kanske vi ser när killen cyklar ner till klubben och får reda på att den ska stänga.

 

Skulle det funka eller blir det för tydligt?

 

Tack så mycket för alla svar!

Länk till kommentar
Share on other sites

Det är ungefär så här jag hade tänkt börja filmen.

Om kommungubben läser upp att killen har sköt sig förvånansvärt bra de senaste månaderna sedan han gått med i en schackklubb, och sedan följer upp med frågan:

"Kan klubben ha med saken att göra?" där killen svarar: "Ja...kanske."

 

Skillnaden är att i ditt förslag finns det ingen konflikt i scenen. Det är intressantare med konflikt!

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...