Först blir mitt sinne helt blankt när jag läser era kommentarer. Och jag försöker verkligen komma fram till saker som får mig att rysa på film. Vilket gör det otroligt komplicerat. För för mig finns olika sorters rysningar. Ni får förlåta mig, men jag blir verkligen extremt njutningsrysig när jag ser chick flicks. Jag älskar dem, typ Steel Magnolias, Fried Green Tomatoes, Sleepless in Seattle, Sound of Music, Gone With The Wind. Jag gråter ögonen ur mig och blir kär i dem. Varför görs inte filmer på det sättet längre?
Sen har vi den där känslan som framkallas av 1990-tals dystopiska filmer med den tidens technosound, typ introt i Seven där John Doe gör iordning sina redskap. Älskar det, det är hur snyggt gjort som helst. Musiken dödar allt motstånd och får det som egentligen är påväg att hända att bli hur hett som helst.
Hostel, när hälsenorna blir avskurna, en rysning grundad redan vid Pet Sematary.
Och, faktiskt, när Whoopie Goldberg drar naglarna mot svarta tavlan i En Värsting Till Syster. Fy fan.
Kommer säkert på mer.