Spangelish Bob

[citat=Usarpe89]inte står på egna ben? Hur kommer du fram till det?:S[/citat] Du, jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg tanken bakom uttalandet. Jag måste vaknat på fel sida igår natt och kännt för att skaka om lite grann, inte minns jag.

[citat=Speero]Sitter inte du lite väl mycket framför datan?[/citat] Nej, inte direkt. Vid datorn sitter jag bara när jag skriver manus eller klipper film och på internet sitter jag bara när jag renderar mina filmer (om jag inte råkar ha något vettigare att göra under mina renderingar, som t.ex. andra filmprojekt). Så visst blir det en del timmar framför datorn, men det är till största del väl använd tid, till skillnad från att ligga och slöa framför TV:n.

Visst blir du bättre av att studera andras konst, men du blir aldrig en bra målare genom att studera andras målningar, du lär dig så mycket mer av att måla själv. Så visst får du ligga framför TV:n och slöa, men du kommer aldrig lära dig tänka film där, du kommer aldrig bli en del av filmen genom att se film. Så mitt inlägg var en uppmaning: Stick ut och filma och sluta sitta framför TV:n och inspireras att bli som alla andra.

Jag uttryckte mig lite bakvänt där, visst är ju film i allra högsta grad rolig, men inte på det sätt en komedi brukar vara påklistrat rolig, utan mer vardaglig humor, livets inbyggda komik.

Jag har aldrig varit något stort fan av uppföljare eller den typ av filmer som får uppföljare. Det finns några intressanta filmsviter men där brukar filmerna vara oberoende av varandra.

Sen när är Fear and Loathing är spyor och hjärnsubstans? Det är ju en mycket intressant film om jakten på "the american dream", sannigen och meningen med livet, kort och gott. Samtidigt kan jag inte heller förstå er som ser filmen som en simpel komedi, den är ju inte rolig, det är ju ren ångest och mörka mardrömmar kryddade av droger och ett desperat konsumtionssamhälle.

Skriv en egen, så gjorde jag. Lev filmen och lär av dina fel.

Jag skulle undvika att utbilda mig i Australien, det lär bli både dyrt och långtråkigt och det lär inte ta dig särskilt långt i karriären. Men jag skyr ju all typ utav filmutbildning och förespråkar istället fritt skapande. Men om du nödvändigtvis måste utbilda dig, så måste du väl. Men måste du åka runt hela jävla jorden för att göra det? Världen är inte mer spännande där, det bara samma sak som här, fast uppochned. Varför skyr alla Sverige? Tycker man Sverige är grått och tråkigt så blir det inte bättre någon annanstans, det är ju bara som att föröka rädda en dålig film med effekter, och det har ju aldrig gått.

Ingmar Bergman är ju faktiskt väldigt intressant, tycka vad man vill om hans filmer, men han är ju en väldigt viktig person inom svensk och internationell film. Det lär ju inte vara så svårt att övertyga din lärare om att få göra ett arbete om en sån viktig regissör/författare.

Se det positiva i saken. När man till ex. dubbar eller gör något annat detaljarbete får man en mycket större konstnärlig frihet och mer fintrimmade detaljer. Så visst fan blir det bra! (tror jag)

Jag skulle rekommendera att ni sluta kolla på TV och började göra film istället.

Refersenser är bara till för att underhålla de inbitna fansen. Det är dolda, torra internskämt som berättar att regissören inte står på egna ben, tycker jag.

------

La Haine är en bra film att börja med om man vill se mer franskt. Sedan kan man gå in på äldre filmskapare som Goddard, Truffaut och Resnais, franska nya vågen.

2005 har knappast blivit ett smalfilmens år, jag har inte lyckats hitta en ända vettig film. I år har vi blivit överösta av skitdåliga block-busters från det lilla landet i väst. Det ända intressanta filmer jag sett i år har varit på GFF, men det var ingen vidare festival gemfört med tidigare år. Den enda höjdpunkten som finns kvar att blicka framåt mot i år är den årliga kortfilmsfestivalen i Uppsala som jag brukar besöka. 2004 var ett mycket intressantare år, med flera små höjdpunkter gömda bakom den vakuumpacketerade fin-skiten.

Kan man inte gråta i situationen karaktären befinner sig i, så ska inte karaktären heller gråta. Man kan inte tvinga sig att gråta bara för att regissören ber en att göra det, kan inte karaktären du blivit gråta, så ska han inte heller gråta. Han kanske bara biter ihop, sväljer och trycker undan? Det beror helt på karaktären du spelar, det finns ju inget värre än en karaktär som helt plötsligt reagerar på ett sätt som inte passar denne, som skådespelare känner man på nått sätt av om scenen stämmer och gör den inte det så kan man inte tvinga sig in i falska känslor och billiga knep för att pressa fram tårar. Jag var en gång med som regiassistent på en novellfilmsinspelning där en av scenerna utspelade sig på en begravning. En man skulle i scenen gråta över sin döda fru, men kunde inte få fram några tårar. Han försökte då fuska genom smörja sig med något under ögonen, jag såg det och blev så jävla förbannad över att han fuskade, men istället för att säga åt honom bad jag hans motspelare fråga varför han haft citron (eller vad det nu var) under ögonen. Mannen svarade att han inte klarade av att gråta över sin döda fru. Regissören tyckte scenen blev gripande och sorglig och valde att behålla scenen. Man behöver inte gråta för att scenen skall bli sorglig, det finns andra vägar som kan vara minst lika gripande och som inte innebär att man måste fejka känslorna.

Det var iallafall en låt som föll mig i smaken. [citat=Alex. V]Vad tycker du om filmningen? Klippningen?[/citat]Filmningen var rätt lyckad och det märks att du tänker visuellt, vilket är positivt. De flesta bilderna var visuellt tilltalande och hade en flödande känsla. Du hade lyckats ganska bra med färgfixen och de fanns en bra balans i bilderna. Men, klippningen lyckades inte hålla ihop bilderna och skapa en helhet, den saknar den flödande rytm som behövs berätta med bara målande bilder. Du lyckas inte ta tillvara på musikens rytmer. Fast det är ju någonting man lär sig med tiden och jag är övertygad att du kan hitta balansen och rytmen i klippningen. Heltheten är väl inte särskilt spännande, den berättar ingenting för oss, men det är ju alltid intressant att ta del utav någon annans tester och följa utvecklingen om den sker.

[citat=Pace][citat=Spangelish Bob]Det jag försökte få sagt var att en riktig filmskapare borde vara glad för all spridning av sitt verk, om man istället sitter och gråter över uteblivna intäkter är man ju bara en kapitalist. Så om man ställer sig emot piratkopiering så ställer man sig bakom bolagscheferna och inte de riktiga filmskaparna.[/citat] Kan du förklara vad en "riktig filmskapare" är för något? Och varför måste man ställa sig bakom bolagscheferna (vilka är det?) för att man är emot piratkopiering av film?[/citat] De riktiga filmskaparna är de som inte låter pengar styra över sitt skapande, de som låter välfärd och framgång komma i andra hand. De låter skapandet styra över allt annat, jag vill förtydliga att man fortfarande kan tjäna pengar fast man är en riktig filmskapare. Och för det andra; man ställer sig automatiskt bakom "bolagscheferna" (de som endast vill tjäna penagar), därför att det var de som satte igång jakten på piratkopierarna, när de upptäckte att de inte fick så mycket pengar över som de kunde få. De insåg att de kunde mjölka mer pengar genom att stoppa piratkopieringen. Eftersom dessa människor har mycket makt kunde de lätt svartmåla piratkopierarna som orsaken till den sjunkande kvalitén och påstod att om det fenomenet fortsatte skulle industrin gå under. Detta påstånde fick många reagera, till exempel du Pace. Jag menar varför var det ingen hetsjakt när det endast var musiken som spreds? Hetsjakten inleddes först när filmer började spridas men då hade redan musik laddats ner i många år. Så ställer man sig mot piratkopieringen ställer man sig bakom bolagscheferna i mina ögon, du hjälper dem att mjölka mer pengar. Att piratkopieringen någonsin skulle kunna bli så omfattande att industrin faktiskt tog skada låter inte särsklit troligt, de flesta människor har faktiskt spärrar som hindrar dem att överanvända piratkopieringen och biljettintäkterna från biograferna visar en stadigt stigande kurva så tror du verkligen att industrin är hotad? Självklart finns den moraliska aspekten att det är stöld att piratkopiera, men denna åsikt rättfärdigar inte en hetsjakt på piratkopierarna. [citat=pace][citat=Spangelish Bob]Jag menar startar man en sida för de som gör film, filmskapare, borde man inte ställa sig bakom bolagscheferna och motarbeta sig själv, det är ju bara dumt.[/citat] Du får gärna utveckla varför det är dumt att vara emot piratkopiering och driva en webbplats om filmskapande. Ska information om att skapa kultur vara fritt att konsumera också?[/citat] Jag menade att gör man en sida för filmare, alltså de som är ute för att göra film och uttrycka sig och som antagligen aldrig kommer tjäna några pengar, då borde man ställa sig neutral i piratkopierings frågan, för de som är emot piratkopieringen gynnar de som är ute efter pengar och ägnar sina dagar åt att kväva filmen, och inte de filmare som har något att säga. Det var bara min åsikt att en person som grundar en filmsida bör gynna den senare gruppen. För det andra så är jag en av dem som anser att kultur inte kan läras ut och påstår du att det är vad du gör så tycker jag det är högmod, det du lär ut är teknik och inget annat. Inget ont sagt om teknik eller att du lär ut det dock. Så mitt svar på din fråga är att man kan inte behandla din "filmskola" som kultur utan snarare som en resurs. En resurs är ju något människor kan få praktisk användning för och kan därför värdesättas enligt den klassiska kapitalistiska modellen till skillnad från kultur, eftersom den saknar praktiskt värde. [citat=pace]Jag står bakom upphovsmän och vad de väljer att göra med sin egen film. Vill en amatörfilmare släppa sin film helt gratis så är jag med på det. Vill en amatörfilmare sälja sin film så är jag med på det också. Du behöver inte konsumera ett specifikt filmbolags filmer. Det finns andra bolag och andra filmer.[/citat] Jag ställer mig också bakom upphovsmännen och respekterar deras val även om jag också ställer mig bakom den enskilda individen och låter alla besluta vad man vill göra med de möjligheter man får, som piratkopieringen för sig själva. Vill man utnyttja piratkopieringen står jag bakom, men vill man istället betala för sig är det helt okej. Jag försöker alltså vara neutral i frågan. Tekniken finns och det är bara acceptera den. [citat=pace]Hela den här webbplatsen är dessutom ett verk av passion under sex år. Men jag kan inte göra allt själv (tro mig, hade det gått så hade jag gjort det) så då köper jag det jag behöver. För att köpa så behöver jag pengar. Ju mer pengar jag kan dra in på sidan, desto bättre värde kan jag ge mina besökare.[/citat] Vad menar du för värde? Menar du användarvänligheten? För det värde jag kan se i sidan är all kunskap som sprids genom den av de som använder den. Jag anser alltså att det är kunskapen som är värdet och det är väl inte den du betalar för? Inget ont sagt om användarvänlighet och den passion du lägger på sidan. [citat=pace]Jag kan låna filmer på mitt bibliotek, men jag förstår hur du tänker och det är en intressant frågeställning. Operor och andra typer av scenskådespel är också avgiftsbelagda. De måste väl helt enkelt ha råd med hyra, kläder, orkester, förfriskningar, personal och skådespelare. Det är jag villig att acceptera, liksom det faktum att film är ett betydligt dyrare sätt att producera kultur på. Men slutprodukten (dvd-skiva) kostar inte många ören. Då borde de kunna lånas på bibblan, förutsatt att de har någar år på nacken.[/citat] Film är det ultimata mediet att sprida kultur med, därför är det naturligtvis också dyraste, så jag menar väljer man film får man stå ut med att gå back ekonomiskt. [citat=pace]Radiokanalerna har ju däremot andra sätt att finanseria sig på, antingen via reklam eller genom skattepengar (public service).[/citat] Om du kan nämna en gratis TV-kanal som visar de allra senaste filmerna och endast har reklam emellan filmerna, så var snäll och tipsa mig. [citat=pace]Jag kan i viss mån hålla med dig. Men samtidigt hade vi inte haft den mängden kultur som vi har, tack vare kapitalism. Fri kultur tror jag faktiskt inte på. Inte enbart. Det innebär att det måste regleras av staten och då är vi mer inne på kommunism.[/citat] Jag kan inte hålla med om att fri kultur måste regleras av staten, eller ens att den kan det. Regleras kulturen av staten, finanseras den av skattepengar, då kan man inte kalla den fri, gratis, och frasen statligt kontrollerad fri kultur är väldigt motsägelsefull. [citat=pace]Att filmen i dag är befriad från skaparglädje och vision kan jag inte på långa vägar hålla med dig om. När skulle denna vändpunkt i så fall ha skett?[/citat] Som alla vet har filmen alltid en vision oftast kommer den från regissören, men idag känns det som att visionen är överskuggad av att bara tjäna pengar, det handlar mer om att lägga sin kreativitet på att komma på hur man bäst tjänar pengar. Inte uttrycka sig. Det finns alltid undantag, men de är inte intressanta för debatten, eftersom debatten riktade sig mer på mainstream, eftersom de filmerna kopieras mest. Den vändpunkt jag pratade om skedde någon gång under sent 70-tal. Antagligen vid premiären av Steven Speilbergs "Hajen", då först förstod producenter och bolagschefer vilka filmer som drar in de stora pengarna. Sedan dess har filmskapandet mest gått ut på att återupprepa succén och slå nya kassarekord. De vi ser idag är för det mesta ett plagiat på plagiatet. Är jag den enda personen som inte känner mig road av de här fenomenet?

Jag tycks ha varit otydlig på mina ståndpunkter, så nu förtydligar jag mig. [citat=pace] Jag tycker inte branschen är så onyanserad så att det bara finns de som är ruggigt rika och de som inte har någonting. Mellansegmentet med klassiska auteurer som driver egna produktionsbolag kan göra precis som de vill med sina egna filmer. Får man inte tjäna pengar och ha en passion för yrket?[/citat] Självklart var det en förenklad bild av filmindustrin, men samtidigt vill jag poängtera att piratkopieringen mest påverkar de filmskapare som antingen är för rika eller för fattiga. Den första för att gruppen skriker sitt vrede över piratkopieringen rakt ut och sörjer förlorade biljettintäkter, medan den andra gruppen är lyckliga över piratkopieringen då den är deras enda distributör, och de där mittemellan påverkas de verkligen så mycket? Hur mång laddar egentligen ner alla dessa direkt-till-video-titlar som passerar oss dagligen? Det jag försökte få sagt var att en riktig filmskapare borde vara glad för all spridning av sitt verk, om man istället sitter och gråter över uteblivna intäkter är man ju bara en kapitalist. Så om man ställer sig emot piratkopiering så ställer man sig bakom bolagscheferna och inte de riktiga filmskaparna. Jag menar startar man en sida för de som gör film, filmskapare, borde man inte ställa sig bakom bolagscheferna och motarbeta sig själv, det är ju bara dumt. Nu blev tonen ganska hård och jag tycker självklart inte att man behöver ställa sig helhjärtat bakom piratkopieringen men en öppen och neutral inställning till fenomenet är att föredra. Och så vill jag passa på och förtydliga att jag absolut inte tycker att det är fel att tjäna pengar på sin passion, så länge man inte låter pengarna styra, som många tycks göra, även de som inte har pengar själva, alltså amatörfilmare. [citat=pace]Åsikter som "kultur ska vara fritt" ger inte rätt att piratkopiera.[/citat] Jag har aldrig försökt rättfärdiga piratkopiering och inlägget om frikultur syftade bara till eftertanke. Varför är film, till skillnad från de flesta andra kulturformer är avgiftsbelagd. Du kan läsa litteratur gratis på ditt lokala bibliotek, du kan se målningar avgiftsfritt på öppna gallerier och höra gratis musik på valfi radiokanal. Men av nån anledning kan jag inte nämna film på den listan, varför? [citat=pace]Vi lever vi i ett kapitalistiskt samhälle som går ut på att skapa en produkt, få in vinst och sedan investera vinsten i en ny produkt. Då kan man lika väl ställa upp i nästa riksdagsval om man har problem med det.[/citat] Du har helt rätt att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle men det är inte det jag har problem med. Det jag har problem med är att man degraderar film från att vara kultur till att bli endast en produkt, efter formeln ovan. Kultur ska enligt mig stå över den vanliga kapitalistiska världen och vara fritt från krav på intäkter och ekonomisk gångbarhet och istället vara skaparens okompromissade vision, även om det innebär att man måste lida för sin passion. Jag tycker det är sorgligt att filmen idag har blivit helt befriad från vision och skaparglädje och istället förvandlats till en produkt. Måste man framstå som en galning bara för att man förespråkar filmer med konstnärlig frihet. När man monterar en kamera i en toalettstol skapar man kultur av något som ingen förväntar sig ska vara kultur och för allmänheten låter det helt vulgärt och sjukt. På dig låter det nästan lika sjukt att förespråka filmer vars syfte inte är att dra in pengar utan endast vara kultur.

Jag rekommenderar att du provar båda programmen innan du köper. Som sagt har båda programmen fördelar och nackdelar så vad som avgör i slutändan är hur väl programmets uppbyggnad passar ditt sätt att arbeta.

Vart tog passionen vägen? Har alla blivit hjärntvättade av Hollywood? Film ska vara glädje, en upplevelse, kultur. Inte den grå, tråkiga och industrialiserade produkt Hollywood har matat oss med genom tiderna. Industrin tycks handla mer om att vara ute efter att tjäna pengar än om att uttrycka sig, det tankesättet tycks ha influerat även amatörfilmen. Det märks tydligt i den här tråden att fokusen snarare ligger på pengarna än på upplevelsen. Är det så hemskt att filmindustrin förlorar lite pengar när fler får ta del av upplevelsen? Filmskaparna ska vara glada att nån vill se deras filmer överhuvudtaget. [citat=pace][citat=usarpe89] Jag laddar bara ner sånna filmer som jag ändå aldrig skulle ha köpt så dom förlorar inga pengar av det.[/citat] Kultur som man normalt inte konsumerar ska alltså vara gratis? Om det visar sig att filmen är rätt bra ändå, skickar du 90 kronor till biografen?[/citat] Själv skulle jag aldrig skicka pengar till en biograf men har vid ett tillfälle donerat pengar till John Cassavetes minnesfond för att visa min tacksamhet för hans bidrag till filmhistorien, men jag har aldrig betalt för hans egentliga filmer. [citat=pace][citat=Spangelish Bob][citat=walfridson] Man måste nog vara ute efter pengar om man vill kunna leva och fortsätta.[/citat] Vad är det för vits att hålla på med film över huvudtaget med den inställningen. Det motsätter ju sig självt, att man måste vara ute efter pengar för att få fortsätta att göra film. För då fortsätter man inte med vad man egentligen ville göra från början utan fortsätter bara att tjäna pengar.[/citat] Det går väl kanske an när man pluggar i skolan, men som heltidsjobbande har man inte tid till att fortsätta göra film. Hyran betalar sig inte själv, liksom. Antingen får du skaffa ett jobb inom film eller så får du jobba med något annat och göra film på din fritid. Film är en industri i första hand, därefter kultur.[/citat] Det är så sorgligt att filmen har gått ifrån sin ursprungliga form som kultur, i likhet med alla annan konst, till att bli en del av den enorma nöjesindustrin med bergochdal-banor och tjack-horor. Anledningen till att åtminstone jag började med film var behovet av att uttrycka mig, vill jag ha industri söker jag jobb på fabriken igen. [citat=pace] Varför ska man producera kultur om ingen är beredd att betala för den? (Varför inte göra muttrar eller nåt som någon i alla fall betalar för att använda?)[/citat] Ja, varför gör inte du muttrar? När man jämställer kultur och industri brukar filmerna bli lika intressanta som just muttrar. Jag jobbar heller i en tung metall-industri med en garanterad månadslön än i en hjärndöd filmindustri där jag får pengar för att döda min passion. Jag undrar skulle inte film kunna bli som annan ”finare” konst, som t.ex. målningar som ställs ut för allmänheten? Det är gratis att titta, men vill du ha den hemma på väggen får du betala. En oljemålare från Stockholm är beredd att gå fattig bara för att få fortsätta måla, han fortsätter trots att han går back vid tavelförsäljningen bara för att få känna uppskattningen av att hänga sin konst på en främlings vägg. Det är den här passionen som jag saknar hos dagens unga filmare, ingen vill offra sig för sitt skapande, sin passion. Jag förvånas över er enorma sympati för de stora filmbolagen när de inte lyckas mjölka ur den sista miljonen. Pace, exakt vilka tycker du synd om? Tycker du synd om Carsten Ludwig och Christoffer Glaser som gjorde filmen ”Detroit”, som för övrigt var en riktigt bra film, men som ändå aldrig fick chansen att tjänade många kronor och var lyckliga över varje piratkopia som gjordes. Eller, tycker du synd om produktionsbolagens chefer som sitter på så jävla mycket pengar att de inte vet var de skall göra av dem. Eller, är det bara den moraliska aspekten som hindrar dig från att piratkopiera?

Du kan ha fått fel på dina codecs, det fick jag första gången jag installerade PPro 1.0. Mitt tips är att testa att ominstallera programmet eller att uppdatera dina codecs. Det finns en möjlighet att komma tillrätta med problemet genom att ominstallera Windows Media Player 10, för det kan också vara dina codecs där som är felaktiga.

[citat=jmalmsten]började nyss använda min kamera riktigt, men min bästa effekt var nog en handgranat (dragkroksskydd) som en person först kastar, sedan klippte vi till ett klipp när vi hade hängt "granaten" i fiskelina, snurrade den, medans vi följde med kameran i ett slags tredjepersonsperspektiv från granatens håll sett, och sedan landade. klipp bort till ett lik, BOOOM i bakgrunden, kameran skakar till vilt och grus faller ner över liket... [/citat] Tricket med fisklinan och granaten använde Josef Fares i sina tidiga filmer, fast då var det ju pistol som flög och så använde de presentsnöre, vilket inte var så lyckat.

Tack. Självklart håller jag med om att pengar är en viktig del av livet, men på Walfridson lät det som att pengarna var drivkraften och inte passionen för film. Fast det är inte jag utan Walfridson som är den stora eldsjälen här, eftersom han tycks kunna sälja sig för att få göra film.

Du får ursäkta den hårda tonen, från snorungen Bob, det var inte min mening att göra dig så upprörd. Jag har också en gång gjort den här typen utav film som enligt mig är riktig skitfilm. Det man behöver för att utvecklas är att nån utomstående som säger det alla egentligen vill säga, nån som skakar liv i dig, sparkar dig i skrevet och skriker rakt ut hur dåligt det är. När man inser att man är totalt värdelös är det mycket lättare att utvecklas. Det känns som att hela amatörvärlden lider utav föräldra-syndromet, ingen vågar ge kritik, och även om man behöver uppmuntran kan det gå över gränsen, precis som föräldrar som bedömmer sitt eget barn. Så därför antog jag att du, liksom jag skulle må bra utav någon som inte gör skillnad på film och film, utan bedömmer allt efter samma mall. Du ska inte tro att jag gör skillnad på filmer med budgetar över hundra miljoner dollar och små amatörfilmer, för jag bedömmer inte ytan utan filmens hjärta och känsla. Fast visst är det bra att nån tycker om din film och uppmuntrar dig, men tro inte att det betyder att du är befriad från kritik. Det ända jag menade med mitt inlägg var att du borde skärpa din självkritik. Titta bara på Kubrick, hur tror du han blev så bra? Han hade enorm självkritik, han slängde till och med sin första långfilm i sjön efter den första visningen. Det är den typen av självkritik jag efterlyser mer av i filmvärlden. Du bad om konstruktiv kritik, men jag vet inte vad jag ska säga. Regin var obefintlig, det fanns väl inget manus? Rent visuellt tänker jag inte kritisera dig eftersom du faktiskt är amatörfilmare men där finns enormt mycket arbeta på. Jag tänker inte gå in djupare än så, därför jag har ingen lust att analysera en sån här abstrakt skitfilm. För övrigt undrar jag om du ens har någon aning om vad kvantfysik innebär? Det kändes som att filmen handlade om det bara för att är lite häftigt och mystiskt. Om du verkligen är intresserad utav kvantfysiken så har jag en del kunskap i ämnet som jag kan bistå med.