ghijohansson

Nej, det var ingen pik. Hade jag anat att du skulle tänka åt det hållet så hade jag uttryckt mig annorlunda.

Låt mig svara med ett exempel. Hösten 2013 kontaktade jag ett antal teatrar för att försöka sälja spelrättigheter till två pjäser jag skrivit. Tyckte det gick trögt så jag lade till en sak i mitt säljbrev. Nämligen att jag har en manus även till sketcher, som jag skänker bort. Då blev bemötandet trevligare. Så ett tips, det är lättare att sälja om du ger intryck av att vara sympatisk. Och du har lättare för att skydda dina rättigheter om du har vänner. Så vill du slippa stöld så har det en poäng att vara generös, åtminstone så länge det inte kostar för mycket för dig själv.

Nu har jag haft tillfälle att läsa boken. Tyvärr hade jag missförstått så den innehåller inget som är relevant för manusförfattare.

Efter att ha läst svaren så googlade jag. Det tycks bli ungefär en minut per sida om mängden prat är någorlunda genomsnittlig. Jag menar om man bara räknar de sidor som faktiskt kommer med i den färdiga filmen. Men visst, skillnaderna mellan olika filmer är noterbara. Så jag kan samtidigt förstå att det är svårt att ange ett genomsnitt.

Jag har nyligen sett följande påstående i två böcker skrivna strax efter millennieskiftet, dvs medan alla filmer fortfarande hade sin biografdistribution på 35 mm filmremsor. Påståendet är att det är så dyrt att förstora upp 16 mm till 35 mm att det är billigare att spela in på 35 mm. För all del, numera är det ju digitalt som är vanligast. Men stämde påståendet då? Vissa personer spelade ju in långfilm efter långfilm på smalfilm, så de borde ju ej ha gjort samma misstag gång på gång. Jag tänker så här om dem som filmade förr. Genom att spela in på smalfilm i st f på 35 mm så räckte pengarna till färgfilm i st f till svartvitt. Och man hade råd att göra fler omtagningar. Kamerorna var billigare för smalfilm så det var sannolikare att filmfotografen hade sin egen kamera, så slapp produktionsbolaget att betala separat kamerahyra, Kamerorna för smalfilm var mindre, så det gick att spela in fler scener med handhållen kamera. Och även i övrigt gick det fortare att flytta kameran. Det sparade tid, vilket betydde färre inspelningsdagar. Med smalfilm kunde man filma där det var ont om plats, så det var lättare att välja inspelningsplats. De som spelade in 8 mm kunde lämna filmen i närmaste fotobutik och få tillbaka den framkallad redan nästa dag, så att det bums gick att avgöra om fler tagningar behövdes.

Jag frågade eftersom en skillnad på drygt en faktor 1,2 är tillräckligt stor för att det ska ha betydelse. Får det plats mer på sen sida om man skriver A4 i stället för letter? I så fall förstår jag de olika påståendena.

Det brukar ju sägas att en sida manus i genomsnitt blir en minut film. Bredvid mig just nu har jag boken Creative producing from A to Z, skriven av Myrl A. Schreibman. På sidan 66 anges det att en av Hitchcocks medarbetare beräknade att det blir i genomsnitt 47 sekunder film av en sida manus. Redan tidigare läste jag att 120 sidor manus ger 100 minuter film. Det läste jag i Elements of Screenwriting, skriven av Irwin R. Blacker. Vilket är rätt? Ja, jag vet att det är populärt att vid långfilmsmanus avvika från manus, så att beräkningar blir missvisande. Och jag vet att folk är benägna att skriva så att de får med så mycket som möjligt på en sida eftersom studiofolk avskyr långa manus. Nej, jag vet ej om Hitchcock skrev manus på det moderna sättet. En gång laddade jag ner ett manus från 1950-talet, och det var inte uppställt på det moderna sättet.

Om du vill skapa musik till film så föreslår jag att du kontaktar filmare i din geografiska närhet. Till att börja med amatörfilmare. Exempelvis att du kontaktar närmaste föreningsdrivna lokal-TV-station eller annan sammanslutning av fritidsfilmare.

Om du anger ett antal fackuttryck så kan jag svara om jag begriper dem. Om inte jag begriper dem så är det definitivt fackuttryck. Som självlärd nollbudgetfilmare så vet jag nämligen vad jag ska göra, men det är långt ifrån alltid jag vet vad saker heter.

Jag föreslår att du lägger till om det gäller endera nollbudgetprojekt, eller tvärtom projekt med normal budget. När det gäller nollbudgetprojekt så har du ju Öppna Kanalen Stockholm. Och Sveriges Film- och Videoförbund har väl också ett antal aktiva i Stockholm. Och så finns ju de som läser olika filmutbildningar.

Tack för förslaget, jag provade utan att få felmeddelande så den adressen fungerar nog fortfarande.

Efter att ha läst ditt svar så kollade jag googles butik, men nej de har inte boken. Nå, ingen större panik. Jag kan låna gratis på fjärrlån, men man vet aldrig i förväg hur lång tid det tar.

Har du datorn inställd så att drivrutinerna till grafikkortet uppdateras automatiskt? I så fall finns risken att dina drivrutiner blivit uppdaterade till en version som vållar programkonflikt. Jag vet, för när jag köpte min nuvarande redigeringsdator så hade jag snarliknande problem, och det försvann när jag bytte grafikens drivrutin.

Jag fick idé till några sketcher som skulle kunna blandas med diskussion om samhällsproblem. Jag menar påtala att om man tänker efter lite grand så inser man kanske att det inte är så svårt att lösa ett visst problem. Så jag gick till SVT. Men kunde ej hitta relevant kontaktinfo. Märkligt, min minnesbild är de har tidigare angett kontaktinfo om man som privatperson haft programförslag. Någon som kan förklara?

På internet hittade jag en lång text om filmskapande. När det gäller filmgenrer så kopierade jag följande : Western Dreaming: The Western World Is Dying For Want Of A Story, John Carroll, Harper Collins, Sydney Australia 2001. “9 CORE THEMES” :1. the virtuous whore2. the troubled hero3. salvation by a god4. soulmate love5. the mother6. the value of work 7. fate8. the origin of evil9. self-sacrifice. Någon som vet vad dessa 9 genrer betyder? Carrolls bok tycks i Sverige endast ha inköpts av Kungliga Biblioteket, och det vore trevligt om någon kan informera mig utan att jag behöver låna boken på fjärrlån. Å andra sidan, om det är omöjligt att berätta kort vad han menar så är det nog bäst att jag lånar boken.

Prova med att gå in i Windows update. Jag menar att du ska prova med att uppdatera windows. Nej, inte byta till nyare windows-version,utan bara installera senaste uppdateringarna för den version du har. Jag redigerar Premiere Elements, versionen från år 2013, på en laptop med Windows 8.1, och brukar få uppdatera Windows en gång i halvåret för att allt ska fortsätta att fungera smärtfritt. Dessutom kan du prova med att fråga på det forum som Adobe har för Premiere Elements.

I Hollywood är det vanligt att anlita advokater som specialiserat sig på filmisk juridik. I Sverige vet jag inte, så kolla om Teaterförbundet har standardavtal.

Du bör ange om det är betalt eller obetalt. Och man även måste träffas så bör du ange var i landet det är. Om jag är intresserad? Jag har skrivit manus till tre nollbudgetlångfilmer, som jag sedan spelat in och redigerat själv. På Filmcafe har jag angett mig som filmpedagog. Så jag undrar vad du söker för profil.

Det här kanske också passar. http://changingminds.org/disciplines/storytelling/plots/plots.htm

Skulle den här sidan kunna hjälpa dig https://www.eadeverell.com/plot-structure/

Prova den här länken, vissa av manusen är svenska. https://www.attskrivafilmmanus.se/ramar/manuslaenkar.htm

Swip och Tegelhuve, tack för era senaste kommentarer. Då ni håller med får jag väl utgå från att jag är på rätt väg. Jodå, forskarna vet att vi människor är fruktansvärt benägna att göra som vi är vana vid. Så jag börjar ana hur man ska få dem som är vana vid att skriva annat att vänja sig vid att skriva långfilmsmanus. "Du ska följa den röda tråden, men det är förändringarna inombords som är den röda tråden, inte händelserna i sig själva." Så blir det förhoppningsvis lättbegripligare för den som är van vid annat skrivande. Jag har funderat vidare angående att fylla akt 2. Ett vanligt råd är att byta perspektiv. Varpå jag insåg en sak. Film visar händelsekedja, men det viktiga är förmedlingen av en känsla. Så jag började misstänka att rådet om att byta perspektiv handlar om att påminna sig själv om att en film handlar om 3 saker. Händelsekedjan, hur människors känslor ändras, och att huvudpersonen växer andligt. Tre olika saker, vilket är lätt att glömma bort när skrivandet handlar om händelsekedjan. Det som händer inombords är ju knappast nämnt i scenbeskrivningar eller dialog.

Jag erinrade mig en sak som jag glömde anteckna när jag hade en viss handbok hos mig. Manusdoktorn skrev att journalister har svårt för att lära sig skriva långfilmsmanus. Man skriver nämligen på motsatt sätt. En bra långfilm behöver normalt sett B-historia och enstaka C-historier utöver A-historien. Att samtidigt ha flera historier som griper i varandra, det är ett skrivsätt som snarast är ett helgerån för den som skriver facklitteratur. Så jag förstår varför den som är van vid att skriva fakta har svårt för att vänja sig vid att skriva långfilmsmanus. Och omvänt. Tror ni andra det kan vara ett av de största problemen för folk som försöker lära sig skriva långfilmsmanus? Man har fått lära oss att skriva "rätlinjigt och tydligt" men trots att detta kan passa bra för kortfilm så är det inte så långfilm ska berättas.

Angående att producera. Du skriver ej var du bor men på föreningsdrivna lokal-TV-stationer runt om i landet har man de senaste årtiondena producerat ett flertal TV-serier. Som varit högst olika. Gör ny postning där du berättar var i landet du bor om du vill att jag ska förklara ytterligare.

Tack för ytterligare kommentarer. Tegelhuve, angående din länk till John Truby. Jag noterade att han skrev att förståsigpåarna ej kan förutsäga vilka manus som kommer att sälja bra, vilket är talande. Angående min motivering. Jag har god rutin på att läsa stora volymer facklitteratur snabbt, och plocka ut väsentligheterna. Och jag har tillgång till gratis fjärrlån. Så jag är på sätt och vis rätt person för att lära av förståsigpåarnas böcker. Swip, jag gick igenom Blake Snyders "beats" för några veckor sedan i en annan tråd efter att ha läst boken. Jag har funderat vidare. Professor Dean Simonton har skrivit boken Great Flicks där han undersökt varför vissa filmer är bättre än andra. Så vitt jag kan se så gjorde jag inga anteckningar när jag för några år sedan läste boken men om min minnesbild är rätt så poängterade han att man bör samarbeta med rätt personer. Så jag började fundera. Genom att skapa nollbudgetfilmer har jag lärt mig en hel del. Men vid nollbudgetfilmande är det viktigaste att bli färdig. Så jag har lärt mig att undvika problem. Det betyder att jag omedvetet tar med för lite problem när jag skriver manus. Den enklaste lösning för en person i min situation bör då vara att skaffa medförfattare som ej filmar. Skaffar medförfattare som inte drar sig för att stoppa in problem för att få manuset så bra som möjligt.