tomasz1985

Det stämmer.

En bra dokumentär om Kurt Cobains död finns redan, "Kurt & Coutney" av Nick Broomfield.

Någon annan än jag som blivit sugen att se Zozo efter att ha sett trailern? Trailern om inget annat är kraftfull.

Huvudkaraktären behöver inte förändras (The bicycle thief, Maria full of grace) men många filmer funkar där huvudkaraktären förändras (The station agent, Kramer VS. Kramer). Det händer ju också att människor faktiskt förändras i det verkliga livet. Så länge det är trovärdigt funkar det. Men en människa som inte inser sina brister har ju ingen konflikt som är relaterad till hans brister, varför ger man honom då brister? Krångligt? =) Alla har sina åsikter och att manusförfattare inte alltid delar samma mening är bara bra för filmen.

Om det finns något hos pappan som tilltalar mig. Han kanske mår jätte dåligt och vill förändras. Han kanske kämpar emot sina brister. Men varför vill jag se en film om en pappa som slår sin son utan att han försöker att göra något åt det? Blir han ledsen, ångrar han sig? En film där en pappa bara slår sin son innehåller inte tillräckligt med konflikt för att bära i två timmar. Något som kan fylla ytrymmet är hans kampt mot sig själv. Det finns flera sätt för att skapa sympati för en karaktär men hejar man inte på någon huvudkaraktär finns det inget att hämta, inga känslor att känna eftersom filmen inte innehåller någon konflikt för huvudkaraktären. Vad finns det för konflikt med en karaktär som inte inser att han gör fel genom en hel film? Den ända konflikt han har är hans jobbiga son som aldrig slutar skrika och socialen som klagar. Men det skulle vara sjukt bissart om man gjorde en film om en pappa som slår sin son och försöker hålla myndigheter borta utan att han gör nåt åt det. Då bör man istället berätta sonens historia där pappan är antagonist. Jag tror inte att det går att göra en bra Drama utan en person man hejar på. Jag ger mig inte =)

Jag är inte så intresserad av andra element inom filmskapande än att skriva manus. Brinner man för att skriva och samtidigt för att regissera, go for it.

Man kan göra en film om tjugo gorillor på en ö som dödar varandra utan att någon är protagonist. Det går att göra film om allt på vilket sätt man vill. Jag är iaf inte intresserad av att se en Drama utan någon att heja på. Det bästa sättet att se om något fungerar är att hitta en film som gjorts på liknande sätt. Ang. ditt exempel. Om du inte hejar på karaktären kommer du inte gråta, skratta, eller bli arg. Och om man hejar på två karaktärer som vill mörda varandra blir det grymt jobbigt, det är provocerande. Bara min åsikt.

Jag har hejat på många protagonister som inte varit "bra personer". Jag kan ha sympati för en person som är nassist i verkliga livet (kanske jag är kontig, jag vet inte), det är en person som är vilse. Hans hat mot andra är en brist men det finns människor han älskar och bryr sig om. Han älskar sin lillasyster. Han kan vara inteligent. Han kan se bra ut. Ha vissa värderingar, gränser som gör att man har sympati för honom. Man hejar på honom, man vill inte att han ska tända eld på Ahmeds hus (som är hans mål), man vill att han ska leva ett bättre liv, att bryta från hans umgänge genom att övervinna sina brister. Är protagonisten en sadist som älskar att tortera folk är det värre. Skulle du vilja umgås med en sympatisk eller en osympatisk person i två timmar? Aviator är en av få filmer jag inte kollat klart på. Den var så tråkig att jag höll på att dö men jag gillade Howard för hans bestämdhet i början eller något annat. Hela timmen jag såg har försvunnit ur mitt minne.

[citat=Clown]Hmm.. Ett bra drama med en huvudkaraktär som man hatar... Det vet jag inte om det finns någon men det betyder ju inte att det inte går att göra en bra dramafilm där man hatar huvudpersonen. Jag håller inte med i ditt resonemang att man "måste heja på" huvudkaraktären. Film är till för att väcka känslor (iaf ur min synpunkt). Hat och avsky är känslor.[/citat] Ja men det är inte protagonisten man ska hata, man ska känna vad han känner och följa med i hans bergodalbana av känslor. Det skulle inte förvåna mig om det inte finns någon sådan film, det skulle bevisa att mitt resonemang stämmer.

Tänk dig att en huvudkaraktär i en film är elak och skadar människor eller gör något som är destruktivt mot andra. Låt oss säga att elakheten är en brist som står ivägen för att han ska leva ett bra liv (han kanske undermedvetet behöver någon som bryr sig om honom), han är sin egen antagonist. Han förändras till slut till det bättre genom några svåra val han måste göra. Det är ett ganska vanligt scenario. Det går däremot inte att behålla intresset hos en publik i en Drama film om dem inte hejar på protagonisten och vill hans bästa. Om det inte finns något som väcker sympati för karaktären kommer man inte heja på honom. Och är han elak och man ändå hejar på honom betyder det att det finns något som väcker sympati. Det kan bero på flera saker. En intressant film med en protagonist man inte har sympati för är Psycho, vem har sympati för Marion? Hitchcock gjorde ett grymt bra jobb med den filmen. Men det är en Thriller, nämn en BRA Drama film där man inte hejar på protagonisten.

[citat=Clown]Varför måste man heja på huvudkaraktären? Kan inte en film vara intressant även fast man avskyr karaktären bara för att visa hur ond och hänsynslös en människa kan vara?[/citat] Jag gillar inte att umgås med folk som jag avskyr eller som är irriterande osv, varför skulle jag vilja följa en sådan person på duken eller TVn i 2 timmar?

Man måste inte sympatisera med huvudkaraktären. Rätt verb är mer "att heja". Man hejar på en karaktär och vill att den ska nå sitt mål, behov eller ändra på sig från något negativt till något bra. Jag tycker ibland det kan bli jobbigt att heja på karaktärer som skadar andra oskyldiga människor. Det finns en gräns för hur jävlig man kan vara på duken utan att jag slutar heja på den karaktären. Ta Aileen i Monster t.ex. som mördar helt oskyldiga människor. Hon har haft en tuff uppväxt och ett hårt liv men jag kan inte hoppas att hon slipper undan och lever lyckligt med Selby och får den kärlek hon aldrig fått när hon släckt andra liv och skadat familjer och vänner till alla offer hur orätvist livet än vart mot henne. Man kan också heja på en jävlig karaktär om dem runt om kring är mer jävliga. Men budskapet med filmen är som jag tidigare skrev författarens/författarnas syn på världen och filmens utgång tillsammans med konflikten huvudkaraktären kämpar mot. En man träffar en kvinna, blir tillsammans med henne och älskar henne och filmen slutar med att han blir lämnad och sårad. Budskapet skulle kunna vara: Om du anstränger dig för att finna kärlek kommer du bara blir sårad.

"Att sälja sin film" Det är ett manus man säljer som manusförfattare.

Själv är jag inte så intresserad av journalist-dokumentärer, iaf inte politiska. Jag föredrar dokumentärer där filmteamet inte är med i dokumentären utan följer en person. Dessa dokumentärer kräver mest arbete och själ eftersom man måste umgås med personen väldigt länge så att ett förtroende (vänskap) skapas. För ett sådant projekt krävs en person som har lätt att ta kontakt med andra och olika kunskaper som psykologi mm kan vara bra att ha. Sen bör man ha sparat en del pengar eftersom SFI betalar ut blygsamma summor till dokumentärfilms projekt (om man ens får något). Om man sen vill köra film kan man ju också tänka sig hur mycket pengar det kostar. Vissa har en ratio på ca 80timmar film = 1 timme på duken. Det är 480 rullar film. Det är en stor ratio men jag har läst om folk som har en mycket högre. Sen ska det digitaliseras och klippas. Sen ska du ha någonstanns att bo mm. Det är tufft att göra dokumentär =)

Är det någon här som håller på med något intressant dokumentärfilms projekt eller någon som avslutat ett? Dela gärna med dig av dina upplevelser. Berätta om projektet. Hur mycket film/dv band gick åt? Vilken stil håller ni på med? Hur gick/går ni tillväga? Etc. Vore kul att höra.

Vad finns det för mening med en film som inte säger nåt? Såna filmer gillar inte jag iaf.

Vad säger ditt manus? T.ex. "Kärlek övervinner allt" - Så som i himmelen. Manusförfattarens syn på världen är förhoppningsvis budskapet i hans manus. Har manuset ett negativt slut har manusförfattaren en pesimistisk syn på ämnet manuset är bygt kring. Roman Polanski ändrade slutet till "Chinatown" (trots att han inte skrev manuset) efter att hans fru mördats (om jag inte är helt ute och cyklar) till ett "dåligt" slut. Det finns också något som heter "Controling idea": Hur slutar filmen och vad var det som ledde fram till det? "Om du lär dig att lita på andra människor, fast du tidigare blivit sårad, kommer du att få vänner" - Station agent. Nåt i den stilen. Det hjälper dig att få en överblick över din story. Sorry för ett flummigt inlägg jag hade svårt att formulera mig så här innan jag ska sova =)

Läs klassisk literatur.

Det värsta med Sverige är att det är ett litet land med lite av allt. Jag tycker det börjar bli dags och invardera Finland, många där talar ju redan svenska.

[citat=giulietta masina][citat=Adam88]Dessutom skrev ju och regisserade Josef Fares filmen själv, då kan man givetvis vara friare i formateringen. formatering.[/citat] Man borde inte utgå från att man får regissera sitt manus och om det inte är uppgjort innan.

Är det verkligen producenternas fel att nästan all svensk film är dålig?

Vad bygger du din åsikt om att det kopieras mycket i USA (nu var jag snäll och ändrade ALLA till MYCKET)? Och manusförfattare brukar vara rätt intelligenta och den bilden du målar upp om att dem är fördomsfulla tror jag inte alls stämmer. Det är snarare du som är fördomsfull och ser ner på dem som jobbar i Hollywood. Hur många manusförfattare från Hollywood har du pratat med? Har du bott i LA?

Ren nostalgi. Men inget knäcker Doktor Quinn repriserna!

Nej jag förstår inte vad som är amerikanskt med dem teman som dem amerikanska manusen innehåller. Den "amerikanska" modellen för manus tilltalar mig när den fungerar och publiken köper biobiljetter. Jag skulle gärna läsa några manus till en del utländska filmer om jag kunde fler språk. Kieslowskis dekalog filmer skulle jag iosf kunna läsa då jag kan polska, vart får man tag på dem, någon som vet?

[citat=Zhyron]Trodde inte man skulle läsa de tidiga drafts eftersom de fixas till senare....till det bättre hoppas jag[/citat] Du vill skriva ett spec som säljer, eller hur? Tidiga drafts liknar specs. Rewrites görs sen av olika anledningar som inte alltid har med kvalité att göra utan mer med regissörens/producentens önskemål. Det är specsen dem köpt och det är ett spec du vill sälja. Jag tror iosf att det finns något att lära från varje manus och draft om man är medveten om dem olika elementen som bygger upp ett bra manus och ju mer man läser, desto mer medveten blir man.