På en kurs jag gick fick vi prata med några producenter, regissörer och manusförfattare, och the chain of command liknar USA, fast i Sverige har fortfarande regissören mer att säga till om än vad som verkar vara standard i en del fall i USA. När man säljer sitt manus så säljer man ju rättigheterna till manuset. Producenten som köper det får gå lös hur rejält han eller hon vill på det. En del gillar att samarbeta med manusförfattaren, andra inte (det beror även på regissören, en del regissörer vägrar tala med manusförfattaren).
För varje steg i processen ökar insatsen och risken för alla som är inblandade och då kan man inte ha en manusförfattare som bråkar mot ekonomiska beslut för att skydda sin konstnärliga integritet. Film är i slutändan mer ekonomi än konst på grund av att det är så jävla dyrt (att skriva ett manus är i jämförelse billigt). Sen är det regissören som har sista ordet i det konstnärliga (filmen är hans eller hennes tolkning av manuset) så manusförfattaren hamnar onekligen i skymundan =)
Personligen tycker jag att svenska filmer är lite fantasilösa. Frostbiten och Storm vek av kraftigt från normen, fast då var inte filmerna nog bra för att stå på egna ben istället. Det är ju inte säkert att manusen som folk skrivrr är fantasilösa, det kanske är producenternas "fel"? Fast de producenter jag har pratat med har sagt att det finns en stor brist på bra manus. Sen tycker jag att det är lite knepigt att hitta produktionsbolag och att hitta info om dem. (fast det kanske bara är jag som är dålig på att leta)
Preaching mode off...