Glas Posted September 20, 2006 Share Posted September 20, 2006 Hejsan! Jag håller på att utveckla en manusidé jag haft ett bra tag, och har nu kommit till stadiet där det är dags att skriva karaktärerna. Eftersom denna film mer eller mindre kommer leva på karaktärerna så är det viktigt att de blir realistiska och trovärdiga. Så jag tänkte fråga Er; Hur gör ni era karaktärsbeskrivningar? Finns det några färdiga mallar eller så? Tacksam för svar! Mvh Micke 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
gorse Posted September 20, 2006 Share Posted September 20, 2006 Jag såg FrostBiten (i alla fall första halvan innan jag somnade) i måndags kväll. Jag har lite blandade känslor till den filmen. En del partier var riktigt lysande medan en hel del dialoger och karaktärer var lika spännande som sågbocken i vedboden. Jag tror manuset hade behövt ett par vändor till i omskrivningskvarnen. En hel del dialog var otroligt krystad och förklarande. Varför pratar de på det viset? Lite som svar på frågan tror jag att man skall inte vara för ambitiös i sitt karaktärsutveklandet. Man skall inte komplicera till det. Jag tror varje gärning skall ha en plantering långt innan. Alla saker som händer och görs måste ha sin naturliga förklaring. Att vara realistisk är inte nödvändigtvis samma som trovärdig. Att stålmannen flyger tycker ingen är konstigt, men inte är det realistiskt. Men det är trovärdigt eftersom man har presenterat förutsättningarna för flygturen. Jag tror att manuskskrivandet blir mycket hopp fram och tillbaka. Om karaktären skall halka på taket för att skorna är hala, kan det vara bra ide att spendera några minuter i början av filmen med karaktären i skoaffären och låta honom halka i snön utanför affären med konstaterandet att tusan vad de nya skorna var hala. 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
jonkanon Posted September 20, 2006 Share Posted September 20, 2006 En liten grund för att bygga karaktärer är väl forumulär till diverse rollspel. Så man anger lite fysiska attribut, psykisk hälsa och status osv... Släng in lite motto, lite hemligheter, lite okända händelser i barndomen som ändå format. Allt detta för dig själv. Det får inte finnas tveksamheter om vem karaktären är, hur den agerar och vad den säger. För publiken kan den vara hur som helst, men för dig som författare så måste du kunna svara på frågor på samma sätt som du själv gör. Det gäller dock att de svarar på frågorna på sitt sätt och inte på ditt vis. Om du sen tycker att karaktärerna lever ett eget liv, då är det väl lättare. /jon 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Glas Posted September 21, 2006 Author Share Posted September 21, 2006 Tack så mycket för svaren! Riktigt bra tips. 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Zarakow Posted September 22, 2006 Share Posted September 22, 2006 Jag har aldrig funnit någon nytta i att skriva ner långa listor över fysiska attribut hos karaktärerna. Det kanske kan vara intressant att få med muskulös om du skriver en ”Herkules i New York”, men ska filmen i huvudsak leva på karaktärerna gör du väl knappast det. Det jag har fått ut mest av är att skriva berättelser om karaktärernas bakgrund. Om jag känner till deras historia vet jag bättre hur de fungerar i nuläget. Däremot är det ingen idé att börja skriva dessa på ett för tidigt stadium, eftersom handlingen sätter ramarna för karaktärerna och inte tvärtom. I vissa filmer är en karaktärs bakgrund viktigare än i andra. I ”A history of violence” spelar den minst sagt en stor roll! Vidare är det viktigt att veta vad din karaktär ska uppnå i slutet av filmen. Ska han lyckas, dö, bli hjälte? Hur ser då hans väg dit ut? Vilken är hans/hennes karaktärsförändring under filmen? Ta Frodo i ”Sagan om ringen” t.ex. Var han världens räddare i början? Knappast! Successivt genomgick han dock en förändring. En förändring som behövdes för att slutet skulle kännas trovärdigt. ”Masjävlar” innehåller många färgstarka karaktärer, men dålig karaktärsutveckling. Mia ändras ju inte speciellt mycket under filmen och den lilla ändringen kommer för sent in i andra akten, vilket gör henne lite osympatisk. /H 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
jonkanon Posted September 22, 2006 Share Posted September 22, 2006 Fysiska attribut hjälper till att skapa karaktärsdrag på en psykisk nivå. Tjockisar drar sig i T-shirtarna för att dölja bilringar. Folk med urtagna ringar ur öronen masserar sina broskbitar. Brännskadade känner sig på ärren och minns hemskheter eller önskar att de gjort ett annat val. Så att bara jobba med det inre är ungefär lika smart som att bara jobba med det yttre. Det ena kan inte finnas utan det andra, om man inte jobbar med väsen istället för karaktärer. Men givet är karaktärer bara en av alla berättarkomponenter som figurerar. /j 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
gorse Posted September 23, 2006 Share Posted September 23, 2006 Nu svarar jag på svag is, men i de böcker jag lånat på biblioteket står det att man skall nyttja klichéer och fördomar när man uppfinner figurer. Det är inte för inte Disneys tecknade skurkar är svartmuskiga och har stora kroknäsor. Det är kanske inte direkt politiskt korrekt att göra vissa folkgrupper tjyvaktiga, men jag tror det funkar. Al Bundy's dotter är blond, eller hur? 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Nicke_92 Posted September 23, 2006 Share Posted September 23, 2006 lyssna på alla förslag här, de verkar ju jättebra :) 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MovieMaker Posted September 23, 2006 Share Posted September 23, 2006 Språket! För at få en karaktär så är det viktigaste språket som det har påpekats några inlägg tidigare men jag skriver det ändå. Om man går och sätter sig på bussen eller spårvagenen eller vad som helst och bara lyssnar på folk som pratar så kan man får fram mycket till hur man skriver bra dialoger. Folk säger inget rakt på sak såsom (nej, jag är inge bra på att improvisera fram dialoger så här): "Jag vet inte riktigt vad det var med mig. Jag kanske bord eta och..." osv. En sån där mening skulle snarare i verkligheten bestå av x antal "öh", "..." och "o sen" eller någonting liknande. Jag säger som så att för att få en verklig karaktär måste språket vara verkligt - hur spännande skulle stålmannen vara om han pratade lika pedagogiskt som Dr. Phil...? Så fram med småmynten och sätt dig på bussen... 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.