Endast manusförfattare?

[Munthe]

Pandan, jag tror att du generaliserar. Det finns inte en formel som passar allt. Det går att skriva på infall och isnpiration och vissa har fått ur sig fantastiska manus den vägen. Andra inte. Det finns ingen regel där. Precis som det finns människor som ägnat tjugo år åt att skriva 120 sidor dynga.

 

Werner Herzog skrev Aguirre - Guds Vrede på några dagar helt besatt av en visuell idé som slog ned i honom som en blixt från klar himmel. Den filmen är en av dom mest inspirerande och fantastiska filmer jag sett.

[Munthe]

Det finns däremot en totalt idiotisk övertro på att saker man larvar runt med länge och nöter på i många år innan premiär på nåt sätt skulle innebära högre kvalitét. Den synen är särskilt starkt utbredd i den svenska film..."industrin".

 

Och eftersom det finns regissörer som kan göra bra film utan manus (Mike Leigh, Mike Figgis, Steven Spielberg) så köper jag inte den där klyschiga teorin om att man inte kan göra en dålig film på ett bra manus eller en bra film på ett dåligt manus. Så svart/vitt är det inte. Film är en extremt komplex process och hundra miljoner faktorer påverkar hela tiden utkomsten. Själv tror jag att ljudet är den enskilt viktigaste, kvalitétshöjande pusselbiten i en film man uppfattar som bra eller dålig. Ett svinbra manus kan bli skitkass med dåligt ljud. För att hårddra det litegrann.

[jonkanon]

Munthe har helt rätt i att det finns en komplexitet som avgör hur en film blir. Många är de faktorer som kan stjälpa ett projekt. Men det underlättar ju om man kan minimera risken så gott det går, genom ett bra manus, duktig regissör, bra fotograf, underbara skådisar, flitiga hantverkare och absolut en duktig kock.

 

Sen ska alla komma överens också.

 

Lång tid är absolut inte lika med bättre kvalitet. Vissa jobbar som väloljade maskinerier som kan fokusera på snabba processer med mycket känsla.

 

Sen får man även lägga resonemanget åt sidan att en arg inspelning där alla är osams är dåligt för resultatet som t.ex Devils Own. För motsatsen till det måste i så fall vara Casablanca, vars manus ens inte var klart när inspelningen började och alla hatade varandra mellan tagningarna.

 

Så att en film blir bra i slutändan beror väldigt mycket på talang, men att en film blir gjord är ett mindre mirakel och att den blir bra är ett stort.

 

Många misstag och oförutsedda händelser bringar fram improvisationer som många gånger är bättre än det som planerades från början. Och jag tror det är förmågan att improvisera utan att känna det som ett nedbyte som är bra under inspelning.

 

Det är därför manusförfattare inte ska vara med på inspelning när de ser sitt manus massakeras och förvanskas till dravel (i manusförfattarens ögon). Och om manusförfattaren och regissören är samma person så begränsar nog det förmågan att frångå manus till förmån för att lösa problem som uppstår.

 

Men faktum är att ju mer kompetens man har desto mindre misstag och andra självförvållade oförutsedda händelser bringar man projektet.

 

PS. 95% av alla manus är ren skit, oavsett vem som skrivit. DS.

[Pandan]

Har aldrig sagt att bra manus garanterar en dålig film - men dåliga manus garanterar däremot en dålig film. Sen finns det minimala undantag, men de är extrema undantag och då skriva av etablerade filmskapare som även fast de inte vill erkänna det redan "skrivit" stora delar av manuset i huvudet.

 

Ja, ruttet ljud förstör en film som har ett grymt manus, men inte i närheten lika mycket som vice versa. Grunden för en bra film är en intressant idé, handling, story, plot device, kalla det vad du vill.

 

Manusförfattare "ska inte" vara med på en filminspelning för att det inte längre är deras jobb. De får en vision, som sedan skapas av regissören. Och de kan vara otroligt jobbiga när de får spel över minsta ändringen - vilket de har all rätt att i. Det är deras manus som ska filmas, klart det ska följas så nära som möjligt.

 

Ta teater till exempel, vet att i england och USA måste varenda ord föjlas ordagrant från manuset. Då håller visionen sig närmare originalet. Regissörer ska hålla sig till det de är bra på, att regissera. Kan de även skriva vilket inte är speciellt vanligt är det extra bra, kan de inte så ska de låta bli. Som om kameramannen helt plötsligt skulle lägga sig i regissörens jobba. Dåra, han håller ju i en kamera, 20 års erfarenhet, 100 filmer bakom sig? Och?

[Pandan]

– Många svenska filmer är underfinansierade eftersom de inte får tillräckligt mycket pengar för att utveckla projekten, det vill säga att mangla och bearbeta manusen. Jag kommer att stödja färre filmer men i gengäld ge mer pengar till de projekt jag verkligen tror på. Manusen är grunden i varje film och också det som är allra svårast. Och jag ska inte gå in med en så kallad slutfinansiering på kanske en miljon trots att de övriga pengarna finns, om jag inte gillar innehållet och tror på det.

 

 

Hitta det här på en annan del av forumet, sagt av SFIs nya manuskonsulent. Läs resten, kanske ger lite insikt.

[Munthe]

Storm fick massor av utvecklingspengar. Det tog många år innan det sköts en enda meter film. Tycker du att det hjälpte?

 

Svenska filmprojekt dras i en helvetes långbänk. Därför är dom så helvetes tröttsamma att titta på. Det är för lite "kick ass" i svensk film. För få som brinner. För mycket långsam strävsamhet.

[Pandan]

Det är möjligt att det tar för lång tid för svensk film att skapas, men om du tror att den skulle bli bättre ifall den skets ut på ett halvår så har du väldigt fel. Och jag står fast att att jag tycker att Storm borde ha blivit årets ballaste film för den hade verkligen alla förutsättning förutom ett manus.

[Munthe]

Jamen det gjordes ju bättre film i Sverige före filmreformen. När regissörer gjorde en eller två filmer om året. Då gjordes dom stora svenska filmerna. Inte efter reformen, nu när det tar fem år att få en film gjort för att allt skall utvecklas och petas med så länge.

[gorse]

I vanlig ordning vet jag inte med säkerhet, men jag tror att skicklighet är nog det som avgör om det blir bra eller inte. Erfarenhet är också en egenskap som spelar stor roll. Jag har aldrig skrivit manus förut, och inser snabbt att när jag skriver något så tar det längre tid för mig att nå någotsånär kvalitetsnivå än mina kompisar som skrivit noveller och byrålådeberättelser i hela sitt liv.

Val av ämne spelar nog också roll. Om jag skulle skriva en läkarroman skulle jag säkert behöva åtta års research innan jag ens skulle kunna börja skriva, medan en dator-thriller skulle jag kunna skriva i samma ögoblick som jag skriver detta inlägg.

 

Sen skall man nog inte underskatta vikten att ha kompetent personal på alla poster. Om manuset är bra, och regisören hygglig skulle det inte förvåna mig att det blir skit i alla fall om tex ljussättaren sitter och sover. Fast frågan är också vilken "nivå" vi talar om. Som amatörfilmare kanske man får räkna med att vara författare/regisör/ljussättare/klippare/organisatör/lobbyist/ekonom/revisor etc i en och samma person.

[Pandan]

Tvärtom har film blivit bättre det senaste 5-10 åren. Vi kommer antagligen inte nå tillbaka till våran top mellan 50-70 talet, men det görs mer och framför allt mer bra film numera i sverige än det gjorts på väldigt länge.

[tomasz1985]

Man får inte underskatta dom olika elementen inom filmskapande. T.ex. kan inte en dålig regissör tillsammans med dåliga skådespelare göra en OK film även om manuset är makalöst bra.

 

Ett bra långfilmsmanus kan skrivas på väldigt kort tid. Den mest tidskrävande processen i arbetet är research för många författare, inte själva skrivandet. Ju mer man använder av sin livserfarenhet i skrivandet, desto mindre research behöver man göra. Sedan är vi alla olika. Ju mer erfaren du är, desto bättre shit detector har du (förhoppningsvis) vilket gör att du snabbare ser vad som fungerar och vad som inte gör det. Vissa skriver 5 timmar per dag medan andra skriver i 18 h/d. Den som skriver 5 h/d kanske skriver dubbelt så många sidor som den som skriver 18 h/d. Vissa tar ingen paus efter första utkastet utan börjar skriva på nästa direkt, andra behöver ta paus i 1 månad+. Vissa skriver regelbundet, andra skriver när dom känner för det.

 

I regel borde dom flesta amatörer lägga ner mer tid på sina manus men visst går det att skriva ett bra manus på en månad eller så.

 

Eminem sägs skriva texter på ca 15 minuter, Timbuktu låser in sig i sitt rum och lägger ner betydligt mycket mer tid på en text. Båda har skrivit flera bra texter.

[tomasz1985]

[citat=Pandan]Tvärtom har film blivit bättre det senaste 5-10 åren. Vi kommer antagligen inte nå tillbaka till våran top mellan 50-70 talet, men det görs mer och framför allt mer bra film numera i sverige än det gjorts på väldigt länge.[/citat]

 

Det finns inget som tyder på att svensk film blir bättre och bättre. Moodyson är den enda ljusglimten i senaste årens svenksa filmhistoria. Vilka filmer syftar du på?

[gorse]

Antalet nomineringar till "bästa utlänska film" på oskarsutdelningen är väl ganska skaplig i gämförelse med andra länder? Det har väl varit svenska filmer i nomineringen snart varenda år på senaste tiden? Fast det betyder inte att man behöver tycka att de är bra. Det finns ganska många svenska filmer som inte har nominerats...

[tomasz1985]

Det var ett märkligt sätt att mäta kvalitet på. Förra året var Så som i himmelen nominerad, året innan Ondskan. Sammanlagt är det väl 4 nomineringar på 10 år. Låter bra i statistiken men betyder det att svensk film blir bättre och bättre? Moodysson är som sagt den enda ljusglimten inom svensk film dom senaste 10 åren enligt mig. Den enda hyffsat bra långfilmen jag sett dom senaste åren är Så som i himmelen. Enligt mig blir inte svensk film sämre, den håller sig på samma mediokra nivå.

[gorse]

Jag har lite klyven inställning. Rent generellt kan jag inte göra så mycket annat än att hålla med. Men å andra sidan tycker jag det finns en och annan pärla. Jag är tyvärr lite dagvill, men några svenska filmer har jag faktiskt köpt som jag är tusan så bra. Jag har egentligen inte något korrekt statiskt underlag så min argumetation är svag. De flesta av filmerna jag köpt har en ful klisterettiket där man anger att den varit nominerad eller vunnit pris.

 

Filmer som jag tycker håller skaplig standard, fritt ur minnet och utan inbörders ordning:

Så som i himlen.

Ondskan.

Mitt liv som hund.

Barnens ö.

Änglagård I, II

En sång för Martin.

Mannen på taket

Under solen.

 

Går säkert att fylla på en del. Men om man skall göra en omvänd lista så blir den oändligt mycket längre.

[carbe]

Hehe, det blir nog att man blir regissören om man skriver manus och är med vid inspelningsplatsen eftersom man nog klagar på den riktiga regissören om det finns någon. Man vill ju ha det exakt som man skrev, och exakt ens egen vision av filmen.

[tomasz1985]

[citat=carbe]Hehe, det blir nog att man blir regissören om man skriver manus och är med vid inspelningsplatsen eftersom man nog klagar på den riktiga regissören om det finns någon. Man vill ju ha det exakt som man skrev, och exakt ens egen vision av filmen.[/citat]

 

Då kan man inte ha ett vidare bra sammarbete mellan regissör och manusförfattare. Iofs är nog fallet sådant väldigt ofta men jag har även läst att en del regissörer föredrar att fortsätta sammarbetet med författaren tills klippningen är färdig. Sam Mendes och William Broyles jobbade så och Sam hade möjlighet att filma om scener enda in i klippningen. Finns säkert extremare exempel.

[trancedanne]

[citat=tomasz1985]Det var ett märkligt sätt att mäta kvalitet på. Förra året var Så som i himmelen nominerad, året innan Ondskan. Sammanlagt är det väl 4 nomineringar på 10 år. Låter bra i statistiken men betyder det att svensk film blir bättre och bättre? Moodysson är som sagt den enda ljusglimten inom svensk film dom senaste 10 åren enligt mig. Den enda hyffsat bra långfilmen jag sett dom senaste åren är Så som i himmelen. Enligt mig blir inte svensk film sämre, den håller sig på samma mediokra nivå.[/citat]

 

Mikael Håfström tycker jag är minst lika bra som Lukas Moodysoon, enda problemet är att han alltid har så otroligt dåliga manus att gå efter. Tex Strandvaskaren, regissörs mässigt så tycker jag att det är världsklass.

Filmen Derailed har jag visserligen inte sätt men misstänker att det är samma problem där, manuset är ruttet och han gör så gott det går..

Sedan om svensk film så tycker jag att det är lamt att gå efter hur många oscars nomineringar som "vi" fått. Oscar ser jag mer som politik, det är ändå bara drama filmer som kan få de och det finns så mycket mer än så. .

Som du säger statestiken där betyder inte ett skit förutom att det ser bra ut på papper. Har inte sätt någon vidare förändring på svensk film förutom att det görs en jäkla massa onödiga polisfilmer.

[gorse]

Eftersom det var jag som sa "oskarsnomineringar" så vill jag försvara mig en smula med att det är knappast något tvärvetenskapligt uttalande. Snarare att lyfta blicken för att så varåt flaggan pekar när det blåser. Så galet är det inte, men knappast någon exakt termometer.

 

Men film är mycket en fråga om att tycka och ha smak. Förvisso finns det en hel del empiriska "formler" för att lyckas göra en skaplig film men jag har dyrt lärt mig att mycket folk gillar polisfilmer och jag har även dyrt lärt mig att mycket folk gillar "skitfilmer". Jag erinrar mig att jag en gång gjorde en attack på Camp Slaughter (av Munthe här på forumet) där jag tyckte filmen är sämre än skit. Jag ångrar det uttalandet i dag, när jag insett att filmen har haft fler tittare än de flesta svenska filmer har i sverige. Martin kan säkert hjälpa mig med siffrorna här. Med andra ord, jag fick mina egna ord nertrycka i halsen (vilket jag egentligen förtjänade). Sen dess har jag lagt ner alla ambitioner att kvalitetsutvärdera film, då folk helt enkelt har olika smak. Så, oskarsutdelningar, publiksiffror, filmrecensioner, omröstningar i IMDB är ingalunda några absoluta kvalitetsvärden, men kan vara liten hint varåt det lutar. Det förändrar inte mitt tycke om filmen i fråga, men det håller jag för mig själv, utan respekterar filmens existens och respekterar också att folk gillar den. Punkt.

 

Appråpå smak gillar jag svartvit skräckfilm före 1959, gärna i film nior-stil men även tysk expresionistisk stil uppskattas. Jag är även fan av "el santo", en mexikansk maskerad wrestler som skådespelar i film. Titlarna är i stil "el santo möter varulven" eller "el santo och vaxmuseet i Querétaro". Hur många tror ni skulle tycka de är bra? Det är nog mest bara jag.

[jonkanon]

En sak som jag alltid sagt är att svenska språket gör att vi har svårt att göra bra film. Men nu börjar jag anse annorlunda, dvs jag finner att folk borde spela över på rätt sätt. Och inte vara så utslätade.

 

Men förr ansåg jag att svenska språket var största hindret...

 

Då såg jag Rancid av bröderna ersgård, och den känns som vita lögner trots att de använder sig av amerikanska skådisar. Alltså har jag nu mer en åsikt om att det finns just ingen kompetens i Sverige, om vi bortser från alla som har utländsk bakgrund så som britter, libaneser och danskar t.ex.

[Munthe]

[citat=Pandan]Tvärtom har film blivit bättre det senaste 5-10 åren. Vi kommer antagligen inte nå tillbaka till våran top mellan 50-70 talet, men det görs mer och framför allt mer bra film numera i sverige än det gjorts på väldigt länge.[/citat]

 

Och ändå tappar svensk film tittare stadigt som ett urverk varje år och har gjort sedan 1964 trots att vi bara blir fler i landet. Kolla SFIs statistik. Och Bergman gick att exportera till skillnad från dagens svenska filmer.

 

Jag tror att det där med att svenska filmer blivit bra är en mediaanka. Jag har iallafall inte sett en bra svensk film på väldigt, väldigt länge. De flesta är inställsamma och folkliga. Jättetråkigt.

[gorse]

[citat=Munthe]...De flesta är inställsamma och folkliga. Jättetråkigt.[/citat] Det må vara sant, men det är just det folkliga som går hem hos folk. Att publiken sviker tror jag beror mer på en attitydförändring hellre än en kvalitetsförsämring. I så fall skulle svensk teve vara aldrig så dålig sen hylands hörna och sporten aldrig så dålig sen ingemar stenmarks andra åk. Vi har aldrig sen dess haft samma publiksiffror.

 

Visseligen är mina uttalanden helt ovetenskapliga men jag tror många föredrar att se sina filmer på sin hemmabio i lugn och ro. Vi har tom i detta forum ondgjort oss över popcorsprassel och mobilsignaler. Vi har också haft en tråd om piratkopieringens konsekvenser. Vi har diskuterat biopriserna likaså. Det finns gott om andra sätt att aktivera sig än biobesök.

 

Vad som är bra eller dålig film har du Martin och jag redan diskuterat för länge sen, och jag erkänner att jag fick lägga mig i den diskussionen. Nu är det jag som servar... Dock är jag inte helt övertygad om att SFI eller vem det nu är som bestämmer är helt på det klara med folks smak i alla situatione. Jag läste häromdagen att peter dalle fick inga pengar till sin planerade film om en galen seriemördare i hannibal lecter-stil. Det var ju synd.

 

Jaha, det var värst vad konsekvent mitt inlägg blev... vad jag försöker säga är att jag tycker faktiskt det finns en del pärlor i svensk film även om jag delar den generella uppfattningen att det finns mycket att åtgärda.

 

Edit; Jag glömde säga att jag till mina utländska släktningar ibland kopierar svenska filmer till dem (mina två svågrar egentligen). De brukar uppskatta filmerna, men de säger också att i tex amerika är det många som inte gillar sega europeiska filmer, medan andra talar om djup och innehåll. Det stärker mina fördomar om att många amerikaner föredrar Brus Villis och stora explosioner för att kalla film bra. Så det är mest en fråga om tycke och smak i alla fall.

[Pandan]

Läser du så ser du att jag säger att vi antaglingen aldrig kommer upp i en tid som när bland annat Bergman var högaktiv, men att vi har gått uppåt de senaste åren.

 

Sen betyder biostatistik väldigt lite med ett så brett TV och DVD utbud som vi har idag, det är därför den minskar. Den ändrar inte faktumet att fler filmer och mer pengar investerats förra året i svensk film än på väldigt länge, om inte någonsin.

 

Jag går själv ganska sällan på bio medan jag hyr och köper DVDfilmer i en väldigt stor utsträckning.

 

[citat=Munthe][citat=Pandan]Tvärtom har film blivit bättre det senaste 5-10 åren. Vi kommer antagligen inte nå tillbaka till våran top mellan 50-70 talet, men det görs mer och framför allt mer bra film numera i sverige än det gjorts på väldigt länge.[/citat]

 

Och ändå tappar svensk film tittare stadigt som ett urverk varje år och har gjort sedan 1964 trots att vi bara blir fler i landet. Kolla SFIs statistik. Och Bergman gick att exportera till skillnad från dagens svenska filmer.

 

Jag tror att det där med att svenska filmer blivit bra är en mediaanka. Jag har iallafall inte sett en bra svensk film på väldigt, väldigt länge. De flesta är inställsamma och folkliga. Jättetråkigt.[/citat]

[louis cyphre]

att svensk film skulle på något vis vara djupare än hollywoodfilmer är bara en myt.

[Pandan]

Handlar väl knappast om att svenska är "djupare" utan att en Hollywoodfilm idag går efter väldigt simpla high concept regler där det inte finns något utrymme alls för vad vi kallar djup.