manus: Söker feedback på dom 20 första sidorna av "Jag älskar dig"

[bylletski]

Hej. Här är en såkallad CUT från mitt långfilmsmanus på 105 sidor. Jag undrar vad ni tycker och om ni skulle läst vidare om jag hade postat hela manuset.

[Eline Lundeberg]

Hejsan! Jag tyckte att ditt manus var intressant att läsa, då det var väldigt välskrivet. Du ger för det mesta en tydlig bild av alla miljöer med mera vilket gör det lätt att förstå.

 

Något jag saknar är dock djupet. Alla karaktärer känns väldigt stereotypiska och okomplexa, vilket känns lite tråkigt och ointressant. Som det ser ut nu går alla karaktärers personlighet att beskriva med max. två meningar, vilket är alldeles för lite. Även de olika könen är väldigt stereotypiska och jag tror du behöver dra ner på skillnaderna mellan män och kvinnor i berättelsen.

 

Sedan saknar jag även djupet i deras relation. Visserligen är den väldigt vackert gestaltad och beskriven, men samtidigt känns den lite platt. En relation som fungerar bra hela tiden är varken spännande eller naturlig, men kanske dyker problemen upp senare i historien, eller har du möjligen en tanke om att problemen ska komma utifrån? Det vore också intressant att veta mer om hur de träffades och varför de är så kära. Williams replik på bussen på väg hem från festen om att han gillar hennes insida skulle kunna vara mycket mer ingående och detaljrik.

 

Jag hittar inte heller något särskilt budskap i manus, men det kanske kommer senare? Varför vill du göra just den här filmen och vad tänker du att den har för mening?

[bylletski]

Hejsan! Jag tyckte att ditt manus var intressant att läsa, då det var väldigt välskrivet. Du ger för det mesta en tydlig bild av alla miljöer med mera vilket gör det lätt att förstå.

 

Något jag saknar är dock djupet. Alla karaktärer känns väldigt stereotypiska och okomplexa, vilket känns lite tråkigt och ointressant. Som det ser ut nu går alla karaktärers personlighet att beskriva med max. två meningar, vilket är alldeles för lite. Även de olika könen är väldigt stereotypiska och jag tror du behöver dra ner på skillnaderna mellan män och kvinnor i berättelsen.

 

Sedan saknar jag även djupet i deras relation. Visserligen är den väldigt vackert gestaltad och beskriven, men samtidigt känns den lite platt. En relation som fungerar bra hela tiden är varken spännande eller naturlig, men kanske dyker problemen upp senare i historien, eller har du möjligen en tanke om att problemen ska komma utifrån? Det vore också intressant att veta mer om hur de träffades och varför de är så kära. Williams replik på bussen på väg hem från festen om att han gillar hennes insida skulle kunna vara mycket mer ingående och detaljrik.

 

Jag hittar inte heller något särskilt budskap i manus, men det kanske kommer senare? Varför vill du göra just den här filmen och vad tänker du att den har för mening?

 

Tackar ödmjukast för bra feedback där kära Eline. En konflik/problem dyker självklart upp i manuset senare. Hur dom träffades är redan beskriver, när dom befinner sig vid sjön efter Thomas scen. Karaktärernas personlighetsbeskrivning är ingen regler som intresserar mig. Det är ju skådespelarens jobb att få en chans att tolka karaktären så mycket som möjligt. Därför tycker jag att det är bra att låta bli att beskriva en beskrivning av karaktären.

 

Men du har faktiskt rätt på en punkt eller rätt... Djupet och karaktärernas vilja dyker upp senare i manuset och någras har redan dykit upp så som Pia som har en dröm om sitt företag att få mer pengar. Sen William att han blir ledsen och att han vill ha Pia förevigt. Senare i manuset går ju Williams dröm i bitar och Pia blir intresserad av någon annan karaktär för att den karaktären är snäll, ödmjuk, en liten bratt som lurar över Pia till brattsidan. Han hjälper också henne att starta företaget och skaffa investerare till hennes produkter. STOP! Där avslöjar jag inte mer! :D

[Eline Lundeberg]

Jaha, jag förstod inte att det var första gången de träffades. Kanske skulle det behövas mer detaljer kring just allra första gången de såg varandra. Var det kärlek vid första ögonkastet och hur gick det till precis innan den stund de hamnade där på klipporna? När de satt där och pratade kändes det som om de redan kände varandra, men jag antar att sådant kommer att gestaltas mycket tydligare också av skådespelarna. Svårt att känna av sådant bara av texten.

 

Själv fokuserar jag ofta väldigt mycket på karaktärerna redan innan jag gör någonting annat av en idé, men tror också att det funkar att lämna över det till skådespelarna som du sa. Intressant att du inte tycker att det är lika viktigt.

 

Skönt att höra att konflikter och djup dyker upp senare. Men jag vill fortfarande veta mer om vad det är med Pia som William är så kär i. Han verkar ju inte alls kunna tänka sig att leva utan henne. Hon verkar ju i alla fall ha flera anledningar att bli kär i någon annan som du berättade skulle hända, men vad är det som gör att han klamrar sig fast vid just henne? Visserligen kanske detta också har med karaktärsarbete och skådespelarnas jobb att göra enligt dig..? ;)

 

Sedan blir jag orolig för att problemen dyker upp försent. Det är ju svårt att veta hur lång tid dessa 20 första sidor, när (nästan) allt verkar perfekt kommer att ta, men glöm inte bort att det inte får börja alldeles perfekt. Om de första tjugo minuterna i en film jag såg tycktes handla om en helt perfekt relation, skulle jag nog inte vara så intresserad att se vidare, men kanske detta inte alls är fallet här?

 

I alla fall blir jag sugen på att läsa vidare på manuset, nu när du berättat mer om konflikter och problem som dyker upp senare.

[bylletski]

Tyvärr kan jag inte ge ut det. Eftersom en produktionsbolag har bestämt sig för att köpa det! Jag fick samtalet idag klockan 17.00. Var kul att höra och ska upp till Stockholm nästa vecka och skriva avtal med dom. Blev jätteglad! Har kämpat i 2 år med att försöka sälja in ett långfilmsmanus och nu lyckades jag!

[Eline Lundeberg]

Åh, vad roligt! :) grattis! Lycka till med det då! :D

[bylletski]

Åh, vad roligt! :) grattis! Lycka till med det då! :D

 

Tack!

 

Det är hans intervjuer och bok som jag har lärt mig ifrån. Han tycker också att reglerna för att skriva manus är inget som är intressant. Eftersom manus är en egen produkt som man skapar... Alla manusförfattare har egna regler... Finns ingen lag eller lagbok på att det tillexempel måste vara med en prolog i början av filmen osv.

 

John Truby är en true legend som man säger.

 

[bylletski]

Fler får gärna komma med feedback!

[Daniel Hållquist]

Det är svårt att bedöma endast 20 sidor men jag har svårt att se vad du vill med filmen? Det händer inte mycket och jag får ingen riktigt känsla för karaktärerna. Ett problem, enligt mig, är att de redan är tillsammans när filmen börjar, vilka är de, varför ser vi på en film med dem?

 

/D

[bylletski]

Det är svårt att bedöma endast 20 sidor men jag har svårt att se vad du vill med filmen? Det händer inte mycket och jag får ingen riktigt känsla för karaktärerna. Ett problem, enligt mig, är att de redan är tillsammans när filmen börjar, vilka är de, varför ser vi på en film med dem?

 

/D

 

Man får ju se background story med William och hans pappa. Nu vet vem vad William har för rädsla och att han inte vill losa Pia. Pia däremot vill ha pengar från sina kunder på företaget det är hennes mål.

 

Sen senare får vi veta mer om dom.

[Eline Lundeberg]

Kanske borde du komma på fler mål och personligheter till karaktärerna, för utan sådant blir storyn inte särskilt intressant. Och allt sådant kan inte vara skådespelarnas ansvar. En karaktär som bara har ett fastslaget mål/ett barndomstrauma/ett hinder, känns varken naturligt eller spännande. Kanske var det som Daniel också menade, eller?

 

Och visst kanske allt blir mer invecklat senare i filmen, men håller också med om att det inte blir särskilt intressant när de redan från början är tillsammans och inte har särskilt mycket problem. Och som jag skrev tidigare, kan det vara smart att skapa något som verkligen känns spännande redan från början. Och en alkoholiserad pappa och en snobbig kille (Viktor) som verkar vilja tränga sig in i det perfekta förhållandet utan större framsteg, känns tyvärr inte som något nytt.

[Chrishnipple]

Tycker att det är ganska segt och händelsefattigt tyvärr. Att karaktärerna har ett bra förhållande kanske man kan berätta med lite färre scener så man kommer fram till vad filmen verkligen ska handla om fortare. Alternativt att hoppa lite fram och tillbaka i tiden så att man får bakgrunden växelvis med de problem som senare uppstår.

 

Karaktärerna kändes också ganska stereotypa som Eline sade, vilket blir lite tråkigt eftersom de blir förutsägbara. Du kanske ska lägga in något lite ovanligt element i varje karaktär?

 

Jag fastnade inte riktigt för manuset och skulle nog ha svårt att läsa ut ett helt långfilmsmanus. Tyvärr

I slutet verkade det hända lite mer dock, så kanske hade jag fortsatt?

Lycka till med manuset och kontraktskrivning och allt då =)

[bylletski]

Stereotypiska har många synonymer till sig. Men antar att ni menar att dom pratar likadant använder samma repliker eller vadå?

[Eline Lundeberg]

Nej, med stereotypiska menar vi att karaktärernas personlighetstyper redan finns som färdiga mallar och att allt de gör endast följer den mallen. T.ex. förstår vi på en gång att Pias väninna är en sådan som bara bryr sig om pengar och vill ha Viktor (han hette så va?) och hennes beteende på festen är på så sätt väldigt förutsägbart. Resten av människorna på festen verkar också väldigt lika henne och därför också stereotypiska. Att tjejerna ger killarna lapdance osv. Förstår du hur jag menar?

[bylletski]

Nej, med stereotypiska menar vi att karaktärernas personlighetstyper redan finns som färdiga mallar och att allt de gör endast följer den mallen. T.ex. förstår vi på en gång att Pias väninna är en sådan som bara bryr sig om pengar och vill ha Viktor (han hette så va?) och hennes beteende på festen är på så sätt väldigt förutsägbart. Resten av människorna på festen verkar också väldigt lika henne och därför också stereotypiska. Att tjejerna ger killarna lapdance osv. Förstår du hur jag menar?

 

Ah men många tjejer är såna i min existens har jsg märkt

[Eline Lundeberg]

Då kanske du ska utgå från karaktärerna som bara människor och inte som tjejer/killar, för att få dem mindre stereotypiska.

[Chrishnipple]

Ah men många tjejer är såna i min existens har jsg märkt

 

Du rör dig nog i lite andra kretsar än vad jag gör... =)

Men visst, stereotyperna existerar ju pga att folk till viss utsträckning beter sig på det sättet. Men det blir ju inte en väldigt intressant historia om allt är stereotyper bara, det blir väldigt förutsägbart och intetsägande.

 

t.ex.

Pias väninna kan sammanfattas med stereotyperna:

 

Tjejer vill träffa rika män.

Tjejer vill alltid ha ett längre förhållande, medan killar bara vill ha tillfälliga sexuella förbindelser.

 

Och det är allt den karaktären består av, och pratar om för den delen. du kanske ska gräva lite djupare i henne. Varför vill hon träffa en rik man? Varför vill hon ha ett långt förhållande? Hon kanske har gett upp allt hopp om en karriär pga dyslexi eller något liknande och det enda hon har kvar som hon drömmer om är att leva i lyx och skaffa familj. Eller så kanske hon har något sorts flickfantasi kvar i bakhuvudet om att träffa en vacker prins som tar hand om henne.

Det kanske finns något mer hon vill i livet också? Hon kanske har ett klassiskt manligt intresse för att bryta av stereotypen? Mecka med motorcyklar, bygga modeller, brottning, kanske kollar 10 timmar våldsam splatterfilm i veckan?

I animen beck t.ex. har den coola bandkillen hela sitt rum fyllt med shoujo(tjej) manga t.ex. vilket bryter av hans annars väldigt traditionellt manliga karaktär.

 

Du kan också eftersom du skiljer så mycket på könen försöka få lite mer djup i karaktärerna genom att tänka på de mer som människor och inte som kvinna/man, som Eline föreslog. Män och kvinnor vill väl alla ha lycka, kärlek, gemenskap, känna sig uppskattade och behövda etc. även om de kan ha olika sätt att uttrycka det på.

[bylletski]

Du rör dig nog i lite andra kretsar än vad jag gör... =)

Men visst, stereotyperna existerar ju pga att folk till viss utsträckning beter sig på det sättet. Men det blir ju inte en väldigt intressant historia om allt är stereotyper bara, det blir väldigt förutsägbart och intetsägande.

 

t.ex.

Pias väninna kan sammanfattas med stereotyperna:

 

Tjejer vill träffa rika män.

Tjejer vill alltid ha ett längre förhållande, medan killar bara vill ha tillfälliga sexuella förbindelser.

 

Och det är allt den karaktären består av, och pratar om för den delen. du kanske ska gräva lite djupare i henne. Varför vill hon träffa en rik man? Varför vill hon ha ett långt förhållande? Hon kanske har gett upp allt hopp om en karriär pga dyslexi eller något liknande och det enda hon har kvar som hon drömmer om är att leva i lyx och skaffa familj. Eller så kanske hon har något sorts flickfantasi kvar i bakhuvudet om att träffa en vacker prins som tar hand om henne.

Det kanske finns något mer hon vill i livet också? Hon kanske har ett klassiskt manligt intresse för att bryta av stereotypen? Mecka med motorcyklar, bygga modeller, brottning, kanske kollar 10 timmar våldsam splatterfilm i veckan?

I animen beck t.ex. har den coola bandkillen hela sitt rum fyllt med shoujo(tjej) manga t.ex. vilket bryter av hans annars väldigt traditionellt manliga karaktär.

 

Du kan också eftersom du skiljer så mycket på könen försöka få lite mer djup i karaktärerna genom att tänka på de mer som människor och inte som kvinna/man, som Eline föreslog. Män och kvinnor vill väl alla ha lycka, kärlek, gemenskap, känna sig uppskattade och behövda etc. även om de kan ha olika sätt att uttrycka det på.

 

Ska ge dig ett rakt svar på den frågan där. Senare i manuset får vi reda på att Erika är hos kronofogde och använder Pia som..... Jag säger inte mer där :D