manus: Långfilm, AKT 1! Åsikter?

[phetter]

Hej,

 

 

Håller på att skriva klart ett långfilmsmanus!

 

Genre: Drama/Äventyr

Språk: Engelska

 

Jag har bifogat Akt 1, dvs. de första 30 sidorna i mitt fall.

Hade varit mycket intressant att få lite konkret feedback!

 

Tråkig? Skoj? Spännande? Dryg?

 

Tankar? Frågor?

 

 

Mvh,

[Mr A]

jag är ledsen, men jag klarade bara av att läsa 20-23 sidor.

 

Rent språkligt/grammatiskt är det krasst. Du verkar ha problem med (vad jag tror är, är inte hundra på om det är så det kallas inom grammatiken) prepositioner, prenomen, och till viss del även ordval.

 

 

Några exempel:

 

Bob clears HIS throat

THE door opens

[..]BROWSES canned food (stiället för "watches")

Bob clears HIS throat.

old woman ACCIDENTALLY drops a bag of rice (istället för mistakenly)[...] Rice grains spread (ALL) OVER the floor.

Train of thought. Singular.

Run towards THE convertible.

Bob catches up WITH THE car.

MINE (-me) and Bob's....

 

Alltså du gör motsvarande misstag som att skriva "Anna öppnar dörr till ....." när det ska vara "Anna öppnar dörren till..."; "Brad får inte motor igång bil" när det ska vara "Brad får inte igång motorn";

 

 

Detta i sin tur påverkar även dina dialoger. Jag är ledsen att behöva uttrycka det så här, men antingen är dialogerna icke-sägande/helt vanilla eller så är dem komiskt dåliga: jag tänker specifikt på kioskägarens "whata?? fucking niggah" och i princip ALLT Roy säger. och jag förstod inte alls poängen med Alice's kommentar om vare sig det är en mekaniker eller hon är i himlen..... liksom.. va? Samma när Alice frågar Brad vem han ska ringa och han svarar "calling an airstrike". Ja, jag förstår att han ska försöka vara lustig, men jag får mer känslan att han - och alla andra i manuset för den dele - är något lätt autistisk eller något.

 

Ett bra exempel på det är utbytet mellan Rosalita och Brad. Så här låter det om man översätter det du har skrivit:

-: Är du tillgänglig?

0: Va!? Vilken olämplig fråga!

-: Det är bara en fråga.

0: Ja, men den sårar/gör ont.

-: Ibland måste det göra ont, ofta för att bli bättre senare.

 

Det är väldigt förekommande i manuset att det just sägs saker som helt enkelt är nonsens. Ett annat exempel är "Those cold calls are nothing but time consuming. They don't deal with it".

 

Ju längre man kommer in i manuset desto mer blir språket ett problem. I början trodde jag bara det handlade om grammatik, men på vissa ställen får man intrycket av att du inte kan språket: "Come on! Let's go do your job! Your slut!" = "Kom igen! Låt oss gå och göra ditt jobb" Er/Era slampa!"

 

Hela biten med Rosalita känns tillgjord och plastig. Är det meningen att Brad ska lyckas charma till sig rummet för bara en tiondels av priset? Jag tyckte snarare det framstod som om han var autistisk och hon likväl efterbliven och går med på hans krav "därför att". Sedan låt oss inte tala om den otroligt klyschiga misshandlarägaren/maken som klart ska betee sig som ett rövhål och göra det framför kunderna också. Och klart ska Brad sedan trilla in och "rädda henne".

 

Och jag förstår inte alls poängen med Frankrike sidhandlingen. vem är Anna och varför ska vi bry oss? Detta är dels problemet när man ber folk att läsa ens manus utan att först presentera handlingen med en kort synopsis eller logline: handlingsmässigt kan jag inte påpeka om du går åt rätt håll eller fel håll för jag har ingen aning om vart handlingen ska någonstans.

 

Det finns tyvärr fler saker att anmärka på som jag inte tänker gå in på för det blir väl snarare petitesser vid det här laget.

[Désirée]

Första sidan: skriv inte ut datum och version. Innan manuset är i produktion är sådan info bara till nytta för dig själv. Risk är att någon tycker att du tar för lång eller kort tid du tar på dig för att skriva ett manus. Onödigt.

 

Jag blev fullständigt förbluffad över din första scenbeskrivning. Och det inte på något positivt sätt, tyvärr.

 

"EXT. DESERT - DAY (70’S)

Small grocery store. Surrounded by sand."

 

Det är inte särdeles målande beskrivet. En liten affär mitt i Sahara, utan vägar? Knappast det du menar, väl. Jag tror att du tänker dig t ex Nevada eller liknande. Fast mängden sand där samlas knappast runt en liten affär. Försök måla mer med orden och fånga det viktiga så snabbt som möjligt. Att skriva korta kärnfulla beskrivningar innebär inte att man måste skriva fåordiga, extremkorta meningar. Det viktiga är att det är en liten, öde affär? Är sanden viktig? Ta bara med det som är viktigt.

 

Hur många storvuxna män med svart hudfärg vid namn Bob har vi inte redan sett? Stereotypt. Och varför står han och stirrar på konservburkarna?!? Hur vet vi att ägaren är den gamle gubben med käppen? Jag fick dessutom intrycket att Bob jobbade i affären, men det visar sig senare att han är kund. Försök få fram rollerna med en gång.

 

"An old and confused woman with bad eyesight also shopping." På vad sätt är hon förvirrad? Hur ser vi att hon ser dåligt? Är det viktigt att hon är gammal, förvirrad och halvblind, eller är det något du har lagt till för att ge bilden mer liv? Troligen är hon med för att det ska te sig naturligt att hon tappar rispåsen, men det är väldigt mycket fokus på en person vars enda uppgift i historien är att spilla ut ris på golvet.

 

Överlag lämnar din engelska en del att önska. Både grammatiskt och läsupplevelsemässigt. Det är svårt att skriva läsvärt redan från början, och skriva på ett språk som man inte är uppvuxen med är ännu svårare. Men det är något som du kan jobba med. Det kommer att ta tid och kräva mycket jobb, men självklart kan du lära dig att skriva bättre engelska, så det är bara att jobba på. Som det är nu funkar det i allafall inte. Ingen engelsktalande producent skulle bry sig att läsa mer än en halv sida, så är det bara.

 

"Establishing"-scener är sällan intressanta att ha med i ett filmmanus. Det kan tillkomma sådana under produktionsplaneringsfasen, men är det inte viktigt för att berätta historien så skippa dem i det här stadiet.

 

Sedan kommer vi till dialogen. Skriv inte som det uttalas, på dialekt. Än mindre censurera ord som "fucking" med "*"! Skriv som det stavas. Det blir mer lättläst. Dessutom är det ännu svårare att skriva korrekt dialekt på ett språk man inte behärskar till fullo och från en plats man inte bor på.

 

Hur ska det tydligt synas att de första scenerna är på 70-talet och att vi flyttar oss framåt i tid? Vad är det som utmärker 70-talet i USA (eller Sahara, eller var du nu är) att vi förstår tidshoppet? Hur vet vi att vi är i Frankrike? Var i Frankrike? Stad, landsbyggd? Visualisera! Taxi med barn?!? Barnsitsar tror jag är krav även i Frankrike? "Kindergarten" är inte förskola på franska. Skriv förskola istället. Men å andra sidan var barnen 7 och 8 och borde gå i skolan (i Frankrike börjar man skolan vid 6 år).

 

Anna, Annas dotter, Annas son blir för omständigt och svårtläst. Ge dottern och sonen namn med en gång.

 

Och sen hoppar vi tillbaka till 70-talet igen? Sorry, men här ger jag upp.

 

Jag hittar inget som knyter ihop en öken och ett rån på 70-talet med en tvåbarnsmamma i Frankrike 40 år senare. Förutom ett rån så har det inte hänt något och jag får ingen känsla för vem den här historien handlar om och det finns ingen av karaktärerna jag känner för eller bryr mig om, och det borde jag ha grepp om vid det här laget.

 

Med detta vill jag inte säga att din historia är dålig. Det kan jag inte uttala mig om. Det finns ett skäl att till du vill berätta den och det ska du ta vara på. Däremot måste du arbeta vidare med det sätt du presenterar den på.