Gå till innehåll

Flashbacks - Hur gör jag detta på bästa sätt?


AngelicaFischlein

Recommended Posts

Första gången jag skriver här, så hoppas det blir rätt tråd!

 

Jag har en idé till ett manus och har suttit och funderat på det ganska länge nu, men får inte ihop det på något sätt utan att ha med en massa flashbacks eller tillbaka blickar eller vad man nu kallar det.

 

Så min fråga är nu hur man gör detta på bästa sett... kan förklara lite kort handlingen så det kanske blir lite lättare att hjälpa till ? :)

 

Det handlar då om en mördare som sitter och ska ta sitt eget liv, han tänker tillbaka på sakerna han har gjort. Scenerna som ska komma in är från flera år tillbaka under några mord och de senaste scenerna är från några timmar tillbaka.

 

Hur tycker ni att jag ska göra? det är ju lätt att bara kasta in scenerna i "filmen" men jag tänker att då är det lät att mista tråden och inte förstå hur det ligger till...

 

förstår ni hur jag menar? fråga om det är något oklart!

Länk till kommentar
Share on other sites

Rent format-tekniskt är det inga problem:

 

INT. FÄNGELSECELL - DAG

Kalt. Kallt. Grå betong. En ljusspringa faller på fången JOHN SMITH's renrakade huvud.

 

Han sitter djupt försjunken på cellens enda pall. Pupillerna drar ihop sig när han kisar mot solljuset.

 

EXT. SKOG - NATT [FLASHBACK]

Två siluetter mot fullmånens ljus vid randen till ett kalhygge, den ena stående, den andra på knä framför.

 

En uggla på en gren vrider sitt huvud.

 

Plötsligt, ETT PISTOLSKOTT!

 

Den knästående siluetten faller mot marken med en DUNS.

 

Den stående siluetten tar ner sin arm till sidan. VINGSLAG från en UGGLA som flyger bort.

 

John Smith hölstrar sin pistol, och kisar med sina ögon.

 

TILLBAKA FRÅN FLASHBACK

 

INT. FÄNGELSECELL - DAG

John Smith böjer bort huvudet från soljuset och gräver ner ansiktet i sina händer.

 

Någon bankar på fängelsedörren. Tunga LÅS och REGLAR DRAS UPP, celldörren öppnas.

John Smith reser sig sakta upp och vankar mot dörren. Tårar rinner ner för hans kinder.

 

EXT. SOVRUM - DAG [FLASHBACK]

Färska snittblommor i en vas på fönsterkarmen. Solljus flödar in.

 

En ung kvinna i brunt hår sitter fastbunden i sängen.

Hennes tårar rinner över silvertejpen som täcker hennes mun.

 

En ljuddämpare från en pistol riktas mot hennes tinning.

 

JOHN SMITH

lägger huvudet på sned. Ett METALLISKT KLICK hörs från slutstycket. Ljudet av en kropp som faller i sängen.

 

Rött blod droppar ner som tårar, från sängkanten ner i solkatten på golvet.

 

TILLBAKA FRÅN FLASHBACK

 

INT. AVRÄTTNINGSLOKAL - DAG

En hand för en blöt tvättsvamp på John Smith's ansikte. Vattnet rinner av i droppar nerför hans kinder.

En svart kopp med en kopparledning spänns över hans huvud.

 

En allvarlig publik sitter tyst och iaktager.

 

(...)

(Jag är rent ut sagt usel på att översätta de engelska termerna till svenska; FLASHBACK bör kanske skrivas TILLBAKABLICK?)

 

Men vad jag vill rekommendera dig att göra är att skriva ner nyckelscenerna på s.k. Indexkort, och sedan laborera i vilken kronologisk ordning du vill att de ska spelas upp, tills du känner dig nöjd och komfortabel med det.

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 4 veckor senare...

Låter som det kan bli ganska intressant! Jag håller med dem som anser att flashbacks i möjligaste mån ska undvikas i filmer, men det kanske mest beror på att det oftast görs på ett dåligt sätt. Lägg inte in en flashback innan du skapat behovet och intresset hos tittarna att veta vad som har hänt tidigare. Har hänt ett flertal gånger i flashbacks i filmer att jag undrat "varför visas detta, det känns helt ointressant". I "ditt" fall känns det nästan som du kan börja inleda filmen med slutet - göra en intressant scen där en person förbereder sig för att ta sitt eget liv (kanske ändå full av tvivel). När scenen sedan är väl uppbyggd, personen står inför det slutgiltiga valet, och tittarna undrar "Varför, ...varför ska han/hon göra detta...?" ...då fortsätter filmen som en lång flashback ...för att sedan återkomma till slutet igen ...och då får tittarna själva "döma" mördaren. Vad ska han/hon göra? /H

Länk till kommentar
Share on other sites

Varför inte bara berätta historien linjärt? Flashbacks blir lätt pretentiösa. Väldigt duktiga regissörer brukar unvika dom som pesten elternativt omvandla filmen till en nästan episk form där återberättandet blir en extrem stilövning (typ Pulp Fiction eller baklängesberättande typ Gaspar Noës grejer).

 

Jag tycker i regel att man får veta ALLDELES för mycket om karaktärer i filmer. Skådespelaren behöver kanske back storyn för sitt arbete men inte fan behöver vi se hur Dirty Harry blev så hård eller hur Jack Nicholson blev knäpp i Gökboet?

Länk till kommentar
Share on other sites

Varför inte bara berätta historien linjärt? Flashbacks blir lätt pretentiösa. Väldigt duktiga regissörer brukar unvika dom som pesten elternativt omvandla filmen till en nästan episk form där återberättandet blir en extrem stilövning (typ Pulp Fiction eller baklängesberättande typ Gaspar Noës grejer).

 

Jag tycker i regel att man får veta ALLDELES för mycket om karaktärer i filmer. Skådespelaren behöver kanske back storyn för sitt arbete men inte fan behöver vi se hur Dirty Harry blev så hård eller hur Jack Nicholson blev knäpp i Gökboet?

 

Petitesse, men Jack Nicholson var aldrig knäpp i Gökboet, han bara låtsades.

 

Men ja, i princip har du rätt. Man behöver inte veta allt. Fast det är väldigt case-to-case basis på det.

Länk till kommentar
Share on other sites

Nja, han är tillräckligt knäpp för att bli tvångsintagen på psyket. Sen handlar ju boken och filmen om vem det är som är knäpp egentligen. Dårarna där inne eller vi här ute.

 

Och vi slipper en flashback som berättar hur han blev omhändertagen. Vi förstår ändå att han är en person som samhället betraktar som gränslös.

Länk till kommentar
Share on other sites

Nja, han är tillräckligt knäpp för att bli tvångsintagen på psyket. Sen handlar ju boken och filmen om vem det är som är knäpp egentligen. Dårarna där inne eller vi här ute.

 

Och vi slipper en flashback som berättar hur han blev omhändertagen. Vi förstår ändå att han är en person som samhället betraktar som gränslös.

 

Nä, han var inte alls knäpp, bara en person som spenderat för mycket energi på fel sida lagen, och som trodde sig kunna slippa fängelse och arbetsläger genom att spela sinnessjuk:

Gökboet (1975) - Plot Summary

 

Fast du har rätt om att filmen handlar om vem och vad som egentligen är mest galet; våra institutionaliserade system, eller människorna som systemen är avsedda att hantera.

 

 

Och vad gäller flashbacks så har den filmen inga, utan sätter upp karaktären McMurphy på ett mästerligt sätt: One Flew Over The Cuckoo's Nest (1975) movie script - Screenplays for You

Länk till kommentar
Share on other sites

Det kan bli otroligt mycket bättre om dessa saker från det förflutna inte kommer ut i flashbacks. När vi istället får ana och veta dessa genom främst handlingar och folks agerande mot personer så blir det så mycket häftigare!

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...