Hur ger man karaktärer personlighet på papper?

[StrikerLee]

Sitter här och gör förarbete för ett manus jag velat skriva ett tag. Men vet inte riktigt hur jag ska ge personerna i manuset en personlighet. Ska man skriva 15-20 sidor på annat papper för att berätta lite mer om dom, eller hur brukar man göra? Tolkas sånt av regissör och skådespelare?

[Mr A]

Du kan skriva en så kallad bio, ja.

 

Annars är den viktigaste regeln fortfarande "Show, don't tell". Visa att din karaktär är si o så, berätta inte det för oss.

[StrikerLee]

Du kan skriva en så kallad bio, ja.

 

Annars är den viktigaste regeln fortfarande "Show, don't tell". Visa att din karaktär är si o så, berätta inte det för oss.

 

Hur ska man visa detta då? genom hur han pratar? små saker han/hon gör? ett exempel vore jätte bra, annars är jag tacksam för ditt snabba svar =)

[Mr A]

Scriptshadow tog upp det kort i en av sina recenscioner förra veckan:

 

http://scriptshadow.blogspot.com/2011/06/amateur-friday-day-of-reckoning.html

But the biggest issue of them all is the lack of punch behind the “Thou Shall Not Kill” device. This is the hook of your movie. A guy must survive a zombie attack without being able to “kill” the zombies. That’s the thing I was looking forward to the most. “Oh man,” I wondered, “How is he going to pull this off??” But Burt’s belief in this principle is sold to us via a sloppy conversation with an annoying college kid. That’s not how you sell the most important device of your movie. If you want to sell something important, you have to SHOW US. Not TELL US.

 

For example (and I’m not saying Adrian should do this cause it might cause more problems than it’s worth), if you started the movie a year ago with a bad guy holding Burt’s son at knife point and Burt has a choice to either KILL him or NOT KIL him, and he chooses not to kill him, which results in his son being murdered, that action (or lack of action) sells Burt’s belief in “Thou shall not kill” a billion times better than a half-hearted conversation on a college campus. Remember guys. These are movies we’re talking about. SHOW us things. Don’t tell us things

[Martin Oller]

---

[StrikerLee]

När man ska presentera en karaktär och vill berätta lite. hur brukar man oftast göra det?

 

exempel. EXT. JOHN DOES HOUSE. DAY.

A man approaches John (xxy ears old, unmarried and works as an constructor)

 

?

[Mr A]

Hur tänker du att man ska visa, på film, att mannen är ungkarl och är byggarbetare? Kommer han in med sina byggkläder? Beteer sig ungkarlar på ett visst sätt? Skriv DET istället.

 

Generell tumregel: (be)skriv bara på ett sådant sätt som går att visualisera eller uttrycka.

[StrikerLee]

Man ska ju show, don't tell. Hur ska man visa att någon är singel liksom? kan aldrig skriva att han är ensam, utan att berätta. ska jag bara aldrig nämna någon i huset? ska någon snacka med honom å säga att han är xx år gammal för att vi ska veta hur gammal han är?

[Désirée]

Man visar att han är singel genom att visa hans hem med en säng i sovrummet, ingen ring på fingret, eller så kan det framgå genom vad som sägs. Men tänk på att allt du vet om karaktären aldrig kommer att framgå i manuset. Om det är viktigt att han är singel så kommer det framgå av historien. Är det inte viktigt så strunta i att försöka få in det någonstans.

 

Som Mr A redan sagt, skriv bara sånt som syns och hörs. Skriv inte att han är trettiofem och singel och jobbar som ingenjör, för det syns inte. Det enda som syns är att han är i trettioårsåldern.

 

Att skriva bakgrunden på ett särskilt papper kan funka för ditt eget förarbete, men är inget en regissör i regel bryr sig om.

 

Du får olika karaktärer genom att de beter sig olika och pratar olika. Se på folk i allmänhet - vad skiljer oss åt?

[Mr A]

Man ska ju show, don't tell. Hur ska man visa att någon är singel liksom? kan aldrig skriva att han är ensam, utan att berätta. ska jag bara aldrig nämna någon i huset? ska någon snacka med honom å säga att han är xx år gammal för att vi ska veta hur gammal han är?

 

Man visar att han är singel genom att visa hans hem med en säng i sovrummet, ingen ring på fingret, eller så kan det framgå genom vad som sägs. Men tänk på att allt du vet om karaktären aldrig kommer att framgå i manuset. Om det är viktigt att han är singel så kommer det framgå av historien. Är det inte viktigt så strunta i att försöka få in det någonstans.

 

Som Mr A redan sagt, skriv bara sånt som syns och hörs. Skriv inte att han är trettiofem och singel och jobbar som ingenjör, för det syns inte. Det enda som syns är att han är i trettioårsåldern.

 

Att skriva bakgrunden på ett särskilt papper kan funka för ditt eget förarbete, men är inget en regissör i regel bryr sig om.

 

Du får olika karaktärer genom att de beter sig olika och pratar olika. Se på folk i allmänhet - vad skiljer oss åt?

 

Precis!

 

När du skriver ett manus så ska du förmedla vilken information som ska upp på duken. Allt annat är bara överflödigt.

 

Maverick (Tom Cruise) i Top Gun är singel. Hur får vi reda på det? Jo, så här:

http://www.youtube.com/watch?v=LTbASqoqH3Q

Väldigt simpelt, vi ser honom ragga. Ingen onödig exposition, bara handling, guldvärd handling. Här får vi även en klockren inblick på hans personlighet: snubben är en riktig jävla våghals. Mycket mer talande om karaktären än om t.ex Goose hade sagt till någon "Wow! Den där Maverick alltså! Vilken ungkarl!"

 

Det är poängen med "Show, don't tell". Det är så dina karaktärer får, ja, karaktär: genom valen de väljer, genom handlingarna de tar, genom sättet de pratar. Låt bli att du, som manusförfattare och "Gud", definierar karaktären åt manusläsaren, det jobbet ska dina karaktärer sköta själva.

 

Klart, du kan alltid förmedla en karaktärs personlighet genom dialog också. Men då gör du det indirekt.

Klockrent exempel:

http://www.youtube.com/watch?v=koPwH0AjF9A (ursäkta kvalitéen)

 

Hur får vi reda på att Mark är ett självupptaget as? För att han beter sig som ett självupptaget as mot sin flickvän, även fast han själv inte fattar det. Det är det Désirée menar med att personlighet kan framgå genom vad som sägs. Vi börjar ana att Maverick tänker bjuda på ett spektakel, inte för att han säger "Kom Goose! Vi kör 'She's lost that lovin' feeling'-rutinen på blondinen där borta!", utan genom sättet han förslår det till Goose, och sättet Goose svarar på.

 

M: Hon har tappat känslan.

G: "Hon har tappat kä-?" Åh nej.

M: Hon har tappat den.

G: Nej! Nej, hon har INTE tappat den!

 

 

Här, vi kör lite filmskola:

http://www.youtube.com/watch?v=MyKvTFLI680&feature=related

 

Scenen från 3:10 - 4:30.

 

1. Vad får vi veta om Peter Parker? Vem är han? Vad får vi veta Mary Jane? Vem är hon?

2. Hur förmedlas det?

 

Ignorera voice-overn.

[Embla]

När man ska presentera en karaktär och vill berätta lite. hur brukar man oftast göra det?

 

exempel. EXT. JOHN DOES HOUSE. DAY.

A man approaches John (xxy ears old, unmarried and works as an constructor)

 

?

 

 

Det de andra säger är sant. Man måste ju alltid avslöja karaktären genom hans handlingar och dialog.

 

MEN!

 

Första gången du introducerar en karaktär gör du en karaktärsbeskrivning av denne. Detta är enda gången i ditt manus du enbart talar med läsaren och inte skriver filmen som ska visas. Detta för att hjälpa skådespelare med tolkning av rollen och producenter med castingen. Du kan även döpa mindre namnlösa karaktärer efter hur hans personlighet är för att spara plats. Alltid stora bokstäver första gången en karaktär introduceras.

 

Exempel

 

EXT. GATA - DAG

 

DEN GLADA BREVBÄRAREN närmar sig det vita staketet -

slänger breven i lådan och vinkar glatt åt -

 

EXT. TRÄDGÅRD - DAG

 

SVEN SVENSSON, en 40årig upplaga av Kalles kaviarpojken med 2.3 barn, Volvo och en svart labrador.

 

Sven vinkar tillbaka med ett solskensleende på läpparna och fortsätter sedan att hissa den svenska flaggan.

[Mr A]

Det de andra säger är sant. Man måste ju alltid avslöja karaktären genom hans handlingar och dialog.

 

MEN!

 

Första gången du introducerar en karaktär gör du en karaktärsbeskrivning av denne. Detta är enda gången i ditt manus du enbart talar med läsaren och inte skriver filmen som ska visas. Detta för att hjälpa skådespelare med tolkning av rollen och producenter med castingen. Du kan även döpa mindre namnlösa karaktärer efter hur hans personlighet är för att spara plats. Alltid stora bokstäver första gången en karaktär introduceras.

 

Exempel

 

EXT. GATA - DAG

 

DEN GLADA BREVBÄRAREN närmar sig det vita staketet -

slänger breven i lådan och vinkar glatt åt -

 

EXT. TRÄDGÅRD - DAG

 

SVEN SVENSSON, en 40årig upplaga av Kalles kaviarpojken med 2.3 barn, Volvo och en svart labrador.

 

Sven vinkar tillbaka med ett solskensleende på läpparna och fortsätter sedan att hissa den svenska flaggan.

 

Aldrig mer än vad som avslöjas i scenen. du skriver t.ex inte "JOHAN (46) sitter ner, han är bla, ser ut yadda, och han har cancer" när det inte är meningen att man ska upptäcka att han har cancer förrän scenen efteråt. Du ska aldrig ha en bio i ditt manus. Karaktärsbeskrivningar principiellt skiljer sig inte på något sätt från vilken annan handlingsbeskrivning, du bryter aldrig fjärde väggen och "talar" med läsaren. Du bara beskriver honom/henne som han/hon ska se ut eller uppträda på duken, inget mer speciellt än det.

[Désirée]

Det de andra säger är sant. Man måste ju alltid avslöja karaktären genom hans handlingar och dialog.

 

Första gången du introducerar en karaktär gör du en karaktärsbeskrivning av denne. Detta är enda gången i ditt manus du enbart talar med läsaren och inte skriver filmen som ska visas. Detta för att hjälpa skådespelare med tolkning av rollen och producenter med castingen. Du kan även döpa mindre namnlösa karaktärer efter hur hans personlighet är för att spara plats. Alltid stora bokstäver första gången en karaktär introduceras.

 

Nej, nej, nej! Man ska aldrig, aldrig, aldrig skriva nått som inte syns och hörs i manuset. Man kan vara oerhört kreativ i sina beskrivningar för att skapa ett intryck, men det handlar ändå om vad som syns och hörs.

 

Man får inte glömma att den skådespelare som ska spela rollen faktiskt har läst igenom hela manuset innan inspelning och faktiskt har hunnit bilda sig en helhet av karakären som läsaren inte har första gången manuset läses, eller som vi som tittare vet när vi ser filmen första gången.

 

När man ser den färdiga filmen har vi bara synen och hörseln att gå på vad som händer. Och vi förstår ändå. Det funkar i ett manus också.

 

Att skriva sånt som inte syns och hörs är bara att lura sig själv att man har förmedlat det som är väsentligt.

[jbergman]

Nej, nej, nej! Man ska aldrig, aldrig, aldrig skriva nått som inte syns och hörs i manuset.

Tja, det kan väl diskuteras. Visst är det ett bra nybörjartips, men det betyder inte att man behöver stanna där. I vanlig ordning refererar jag väl till ett par bloggposter av John August: How to introduce a character | johnaugust.com, Writing what can’t be shot | johnaugust.com.

 

/Jakob

[Mr A]

Tja, det kan väl diskuteras. Visst är det ett bra nybörjartips, men det betyder inte att man behöver stanna där. I vanlig ordning refererar jag väl till ett par bloggposter av John August: How to introduce a character | johnaugust.com, Writing what can’t be shot | johnaugust.com.

 

/Jakob

 

Båda länkar bekräftar vad vi har sagt: du skriver inte en bio. Du introducerar och beskriver karaktären på ett kreativt och impressionistiskt sätt, som Désirée sa. Du skriver inte hans/hennes CV.

 

Just "asides" som det kallas kan både höja och sänka ett manus beroendes på hur väl ditt språk och manusets ton/genre klickar ihop. Kitchen Sink är, enligt mig, ett bra exempel på när asides kan fungera (även om det går över styr ibland). Men jag fick intrycket att det inte riktigt är asides trådskaparen tänkte på när han skapade tråden.

[jbergman]

Men jag fick intrycket att det inte riktigt är asides trådskaparen tänkte på när han skapade tråden.

Nej, det tror jag inte heller. Mitt inlägg handlade om vad Embla skrev och Désirées svar på det. Det handlade inte om att skriva en bio.

 

/Jakob

[Mr A]

Nej, det tror jag inte heller. Mitt inlägg handlade om vad Embla skrev och Désirées svar på det. Det handlade inte om att skriva en bio.

 

/Jakob

 

"Mother Bucket" exemplet är högst okonventionellt, ja. Och dessutom svårt att bedöma i.o.m att vi inte ser hela scenens kontext. Men det andra exemplet är bara en mer litterär aside.

 

Det kanske funkar med det första exemplet, men då ska man vara väldigt duktig och säker på vad man gör.

[StrikerLee]

Men man ska alltså introducera en karaktär med lite info om vem han eller hon är, utan att avslöja något som kommer utspela sig senare?

 

Är det viktigt att skriva namnet på karaktärerna med stora bokstäver första gången man introducerar dom?

 

En annan fråga, försöker starkt att undvika ing verb i mitt nya manuset (har inga ing verb i det) och verkligen använder mig ut av tipsen från tidigare trådar. I manuset skriver jag väldigt kort i vissa scener där jag enbart säger exact vad som händer, inte så speciellt detaljerat. Är det liksom okej att skriva så? Handlar det om att regissören ska tolka hur scenen ska utspela sig lite, ansiktsuttryck, lite känslor i karaktärerna? eller ska man skriva exakt hur scenen ska utspela sig, vilka som går bakom folk, alla känslor de ska ha i ansiktet, vad dom plockar upp?

 

Om jag till exempel har en scen där en karaktär tappat jobbet och samlar upp sina personliga ägodelar, måste jag skriva vad han eller hon plockar upp, om han/hon vänder sig? hoppas ni förstår

[Embla]

Ja, du kan skriva icke filmbara saker när du introducerar en ny karaktär, du kan i undantagsfall göra så inne i manuset också. Men kom ihåg att läsaren, vilket i första hand är producent/regisör, väldigt snabbt tänker "detta är inte filmbart" och slänger manuset åt sidan, du skall alltså vara mycket sparsam med att använda detta, typ som att börja meningar med "men".

 

Jag inflikade mina åsikter för att det annars lät som att dessa regler är skrivna i sten. Sanningen är att det finns inga regler för hur du skriver filmmanus det finns inga MÅSTEN eller ALDRIG, hitta din egen röst. Många av dessa regler verkar härstamma från gurus som själva aldrig sålt nått manus (uteslutandet av ing verb inräknat). Det viktiga är att det skall vara lättläst och att läsaren lätt ser filmen för sitt inre öga när han läser sidorna, därför kan du skriva icke filmbara saker för att förtydliga vad du menar, skapa en tydligare bild för läsaren. Underhåll dem!

 

Med detta sagt. Ja du MÅSTE alltid skriva med stora bokstäver första gången du introducerar en ny karaktär. *host*

 

Det där med vad du ska skriva i varje scen;

 

Fråga dig inför varje scen "vad vill jag berätta/uppnå med denna scenen?" När du vet det, vet du vad du ska fokusera på. T.ex scenen där din karaktär samlar ihop sina saker när han fått sparken. Den scenen är ju så %€% klychig och vi har sett den så många gånger att du måste ha en förbannat bra anledning att ha med den. Sakerna han har på bordet kan ju vara väldigt karaktärsavslöjande. Lär vi oss inte något nytt om karaktären så ha inte med det, kanske stryk scenen helt..

[Désirée]

Nej, det tror jag inte heller. Mitt inlägg handlade om vad Embla skrev och Désirées svar på det. Det handlade inte om att skriva en bio.

 

/Jakob

 

De två blogsidorna är förvisso från en välettablerad manusförfattare, men är tillika ganska gamla och idealen förändras med tiden. OCH det handlar hela tiden om att delge ett intryck av karaktären, även om detta i exemplen inkluderar sådant vi inte kan se. Det står inte skrivet i någons ansikte om han/hon är singel eller förälder till tio barn och ger antagligen inget som ger oss ett intryck av karakären.

 

Jag var nyss en av domarna i en kortmanustävling och ett av kriterierna var att se till hur filmbart manuset var. Att skriva annat än det som syns och hörs hade gett minuspoäng. En kreativ skildring av karaktären som gav mig en bild hade inte gjort det, även om det hade slunkit in lite historik.

[Désirée]

Är det viktigt att skriva namnet på karaktärerna med stora bokstäver första gången man introducerar dom?

 

Ja. Det är för att markera att det är första gången vi möter karaktären. Det gör det helt enkelt lättare att hänga med.

 

En annan fråga, försöker starkt att undvika ing verb i mitt nya manuset (har inga ing verb i det) och verkligen använder mig ut av tipsen från tidigare trådar. I manuset skriver jag väldigt kort i vissa scener där jag enbart säger exact vad som händer, inte så speciellt detaljerat. Är det liksom okej att skriva så? Handlar det om att regissören ska tolka hur scenen ska utspela sig lite, ansiktsuttryck, lite känslor i karaktärerna? eller ska man skriva exakt hur scenen ska utspela sig, vilka som går bakom folk, alla känslor de ska ha i ansiktet, vad dom plockar upp?

 

Om jag till exempel har en scen där en karaktär tappat jobbet och samlar upp sina personliga ägodelar, måste jag skriva vad han eller hon plockar upp, om han/hon vänder sig? hoppas ni förstår

 

Jag har fått rådet att aldrig skriva mer än vad som behövs för att scenen ska fungera och aldrig skriva det uppenbara. T ex så är det på ett bröllop ganska naturligt att alla ser glada ut, så det behöver man inte skriva, men däremot poängetera den som är sur, svimmar, kissar på sig, eller på annat sätt beter sig oväntat.

 

Undvik att skriva ansiktsutryck, blickar och exakta rörelser. Dels påstås det bli svårare för skådespelaren att tolka rollen, irriterande för läsaren och dessutom så är det inte alls säkert att det går att genomföra. När jag skriver ser jag väldigt tydligt platsen framför sig, men när det verkligen filmas så ser det inte alls ut så. Detaljer kan då bli väldigt störande. Jag skrev t ex en gång att Han skulle gå bort ifrån Henne men i verkligheten så innebar det ett problem eftersom det skulle innebära en helt ny tagning med nya vinklar, istället för att kameran kunde stå kvar under hela scenen. Sånt där är jättesvårt att tänka på som manusförfattare. Det är viktigt att hitta balansen mellan att skriva för mycket och skriva för lite. Men tänk på vad som är nödvändigt för scenen, och haka inte upp dig på hur exakt du tänkt dig den.

[StrikerLee]

I det manus jag skriver nu ser jag framför mig scenerna och skådespelarana som är i den. Skriver liksom endast vad som man behöver veta, ex han står på balkongen med en kall öl och tittar ut över trädgården. end. en fill-in scen som leder till en händelse. Men ungefär så mina scener ser ut, skriver endast vad som händer. Känner att regissören till denna får tolka lite hur dom står, bara känna av vilket läge karaktären är i känslomässigt. Men det är/kan vara uppenbart pga händelser i förra scenen till exempel.

[StrikerLee]

En annan sak med. har sätt att vissa använder "--" i sina manus. vad är poängen med dom?

 

Har en teori, men är inte säker. ex: ext. trädgården-dag

john springer in till--

--int. huset-dag

och stannar framför xxx

[Désirée]

En annan sak med. har sätt att vissa använder "--" i sina manus. vad är poängen med dom?

 

Har en teori, men är inte säker. ex: ext. trädgården-dag

john springer in till--

--int. huset-dag

och stannar framför xxx

 

"--" framför en rubrik har jag aldrig sett, men användandet av "--" och ". . . " och andra skiljetecken är en blandning mellan konstnärlig frihet och grammatiska regler. "--" änvänds ofta när någon blir avbruten och ". . ." när det glider över i något annat.

[StrikerLee]

Känns lite onödigt att starta en ny tråd enbart för detta så frågar här.

 

Hur skriver man en scen där någon till exempel laddar upp en bild på facebook, och berättar vad hon skriver som text till bilden, samt vad folk kommenterar tillbaka?