manus: Gray

[andreasingo]

Manuset handlar om en man vid namn Demario

som är besatt av att bygga modeller i tekniklego.

Det är en kort effektfilm som skildrar konflikten mellan kreativitet

och social förmåga, i en värld där skillnaderna mellan

dröm och verklighet upplöses.

GRAY.pdf

[Daniel Hållquist]

Tja!

 

Började läsa men det var ganska jobbigt på grund av alla VERSALER.

 

Versaler används endast när karaktärer presenteras för första gången och när det är något speciellt ljud som ska lyftas fram.

[andreasingo]

Tja!

 

Började läsa men det var ganska jobbigt på grund av alla VERSALER.

 

Versaler används endast när karaktärer presenteras för första gången och när det är något speciellt ljud som ska lyftas fram.

 

Detta är jag mycket väl medveten om, men valde ändå att använda dem för att regissören

ska se att det handlar om NYCKELHÄNDELSER, som krävs fokus från regissören.

Fast jag har börjat tänka om, om saker är tillräckligt väl gestaltade krävs inga stora

bokstäver.

[Daniel Hållquist]

Hej igen!

 

Ok. Men sånt ska en bra regissör förstå ändå. Det är lätt hänt att kass formatering förstör läsupplevelsen.

 

Jobbar idag och imorgon men ska försöka få tid att läsa det i helgen. Återkommer!

[andreasingo]

Hej igen!

 

Ok. Men sånt ska en bra regissör förstå ändå. Det är lätt hänt att kass formatering förstör läsupplevelsen.

 

Jobbar idag och imorgon men ska försöka få tid att läsa det i helgen. Återkommer!

 

Ja, du har nog rätt. Man är rädd för att saker inte uppmärksammas, men detta skulle en

kompetent regissör ändå fatta.

 

Ser fram emot dina kommentarer. :)

[andreasingo]

Har nu skrivit vidare på manuset.

 

Är ganska nöjd med den nya versionen.

 

Det slutar inte lika tvärt som tidigare och saker

får lite mera tid på sig att utvecklas.

 

Ser fram emot era kommentarer!

GRAY V2.pdf

[Daniel Hållquist]

Positivt: Det märks att du kan skriva, bra formuleringar och bra beskrivet, även väldigt fantastifullt, vilket är något jag kan sakna i många svenska filmer.

 

Negativt: Jag ställer mig frågande till vad som är meningen att du skriver det och vad det är för slags film det ska bli av det, i början trodde jag det var en barnfilm men mot slutet spårar det ur och det verkar nästan som om Demario är psykotisk.

 

Men de största bristerna ligger, enligt mig, i uppbyggnaden av karaktärerna. De känns aldrig levande utan hela tiden skrivna, svaga, vaga, ingen av dem känns heller särskilt trovärdiga gentemot varandra, och med det menar jag att jag inte tror på vad som sägs mellan dem.

 

Det är en film om besatthet, eller hur? Det är ett intressant ämne, men endast om man får se hur det påverkar protagonisten, hans omgivning. Tricket är att lura läsaren/publiken att bry sig, bli rädd, hålla tummarna för att det ska gå bra.

 

I ditt manus händer det aldrig Demario någonting, han upplever saker & ting, men det händer honom aldrig något, inte egentligen.

 

Vad står på spel? Varför bygger han robotar? Varför just, Elion, Laroy, Serva, vad är syftet? Varför sker det i hemlighet? Och varför har han och Diana så dålig relation? Varför tror Demario att Lukas förstört robotarna? Eller om Lukas verkligen har gjort det, varför då? Vem är Kent och Anton? Vad sker förresten på slutet, med skalbaggen?

 

Alla dessa frågor måste besvaras. För just nu är det ett enda kaos av olösta trådar.

[andreasingo]

Positivt: Det märks att du kan skriva, bra formuleringar och bra beskrivet, även väldigt fantastifullt, vilket är något jag kan sakna i många svenska filmer.

 

Negativt: Jag ställer mig frågande till vad som är meningen att du skriver det och vad det är för slags film det ska bli av det, i början trodde jag det var en barnfilm men mot slutet spårar det ur och det verkar nästan som om Demario är psykotisk.

 

Men de största bristerna ligger, enligt mig, i uppbyggnaden av karaktärerna. De känns aldrig levande utan hela tiden skrivna, svaga, vaga, ingen av dem känns heller särskilt trovärdiga gentemot varandra, och med det menar jag att jag inte tror på vad som sägs mellan dem.

 

Det är en film om besatthet, eller hur? Det är ett intressant ämne, men endast om man får se hur det påverkar protagonisten, hans omgivning. Tricket är att lura läsaren/publiken att bry sig, bli rädd, hålla tummarna för att det ska gå bra.

 

I ditt manus händer det aldrig Demario någonting, han upplever saker & ting, men det händer honom aldrig något, inte egentligen.

 

Vad står på spel? Varför bygger han robotar? Varför just, Elion, Laroy, Serva, vad är syftet? Varför sker det i hemlighet? Och varför har han och Diana så dålig relation? Varför tror Demario att Lukas förstört robotarna? Eller om Lukas verkligen har gjort det, varför då? Vem är Kent och Anton? Vad sker förresten på slutet, med skalbaggen?

 

Alla dessa frågor måste besvaras. För just nu är det ett enda kaos av olösta trådar.

 

Det var kritik så det heter duga! (BRA!!!)

 

För det första undrar jag om du läst andra versionen?

 

Reagerar på att du känner att du inte har en aning om vad jag vill med filmen.

Jag förstår att det är en väldig massa trådar, men det är meningen att det

ska vara som ett intellektuellt pussel, som man får lägga själv. Vad sker och varför?

Det är meningen att tittaren ska undra och pussla ihop detta på egen hand.

 

För min egen del är det dock som du säger, en film om besatthet, det är

en film för vuxna, inget som barn kan förstå, trots att det finns modeller byggda

i tekniklego. Jag vill visa hur besatthet kan yttra sig, vad man försakar och

konsekvenserna av det. Märkligt att detta inte framgick tydligare.

 

Oroar mig över att du tycker karaktärerna är dåligt skrivna, de är ju arketyper

just nu, "food for thought", inte levande människor, men att det var så illa

oroar jag mig för. jag ska försöka åtgärda detta i en längre version.

 

Händer det inte protagonisten något? Jo, hans byggnadsverk förstörs ju

och bikaraktärna hindrar honom för att uppnå sitt mål. I det nya manuset

utvecklar jag detta mera, men det är papperstunt, just på grund av speltiden.

Börjar inse att manuset kommer igång först när hans modeller förstörs,

det är då huvudkonflikten börjar.

 

Jag tror mitt största problem ligger i att filmen är för kort. Jag har ingen chans

att skriva ett manus med trovärdiga och helgjutna karaktärer för jag har inte

den tid på mig som krävs. Funderar starkt på att skriva om manuset i en längre version,

så det blir en novellfilm på sisådär 45 minuter, så att trådarna kan nystas ut.

 

Det är nog helt enkelt för mycket som sker i filmen, på alltför kort tid, för att läsaren

ska haja. Håller du med om detta eller är det inte värt att utveckla detta alls?

[Daniel Hållquist]

Tja! Jag läste senaste, är manusskadad och klarade därför inte av att läsa förra.

 

Intellektuellt pussel, säger du. Visst, det kan jag köpa, men det kan väl ändå beröra en känslomässigt?

 

"Jag vill visa hur besatthet kan yttra sig, vad man försakar och konsekvenserna av det"

 

Vad blir konsekvenserna? Vad försakar Demario, spela tv-spel med kompisarna och umgås med mamma? Nej, det räcker inte. Du kan dra till med något annat, som till exempel att han är arbetslös och struntar i en jobbintervju för att stanna hemma och bygga med sina robotar, kanske inte just det men förstår du vad jag är ute efter? Något som säger mer om honom som person, ja faktiskt visar konsekvenserna av hans besatt, att besattheten leder till ett utanförskap.

 

"Händer det inte protagonisten något? Jo, hans byggnadsverk förstörs ju och bikaraktärna hindrar honom för att uppnå sitt mål"

 

Som jag skrev tidigare: Vad står på spel? Varför är hans byggnadsverk viktigt? Och om bikaraktärerna är hans antagonister, vilket jag nu tolkar det som, är det bara ännu ett exempel på hur dåligt uppbyggda karaktärerna är, för oftast är antagonisterna någon/några som protagonisten slåss mot genom hela filmen, de har flera små slag innan det sista stora, verkar ofta som varandras motpoler.

 

Kan du stryka någon karaktär och ändå berätta det du vill? Mamman kanske? Jag har i alla fall väldigt svårt att se hennes roll i dramat.

 

Ja jag tror säkert att det kan bli en bra film, det handlar bara om att jobba vidare. Fast efter att ha kikat runt här på forumet har jag lagt märke till att du, liksom jag, är ganska produktiv av dig och då måste jag fråga dig varför just denna historia är mer värd att jobba vidare på än de andra? Ja du behöver inte svara på det men det skadar inte att tänka på det. Anledningen till att jag frågar dig är för att jag tycker att det är bäst att arbeta med ett projekt åt gången, att skriva ett bra manus är ingen lek, det är hårt jäkla jobb.

 

En novellfilm är förresten på 28 minuter, vilket motsvarar cirka 28 sidor, förmodligen mindre.

[andreasingo]

Tja! Jag läste senaste, är manusskadad och klarade därför inte av att läsa förra.

 

Intellektuellt pussel, säger du. Visst, det kan jag köpa, men det kan väl ändå beröra en känslomässigt?

 

"Jag vill visa hur besatthet kan yttra sig, vad man försakar och konsekvenserna av det"

 

Vad blir konsekvenserna? Vad försakar Demario, spela tv-spel med kompisarna och umgås med mamma? Nej, det räcker inte. Du kan dra till med något annat, som till exempel att han är arbetslös och struntar i en jobbintervju för att stanna hemma och bygga med sina robotar, kanske inte just det men förstår du vad jag är ute efter? Något som säger mer om honom som person, ja faktiskt visar konsekvenserna av hans besatt, att besattheten leder till ett utanförskap.

 

"Händer det inte protagonisten något? Jo, hans byggnadsverk förstörs ju och bikaraktärna hindrar honom för att uppnå sitt mål"

 

Som jag skrev tidigare: Vad står på spel? Varför är hans byggnadsverk viktigt? Och om bikaraktärerna är hans antagonister, vilket jag nu tolkar det som, är det bara ännu ett exempel på hur dåligt uppbyggda karaktärerna är, för oftast är antagonisterna någon/några som protagonisten slåss mot genom hela filmen, de har flera små slag innan det sista stora, verkar ofta som varandras motpoler.

 

Kan du stryka någon karaktär och ändå berätta det du vill? Mamman kanske? Jag har i alla fall väldigt svårt att se hennes roll i dramat.

 

Ja jag tror säkert att det kan bli en bra film, det handlar bara om att jobba vidare. Fast efter att ha kikat runt här på forumet har jag lagt märke till att du, liksom jag, är ganska produktiv av dig och då måste jag fråga dig varför just denna historia är mer värd att jobba vidare på än de andra? Ja du behöver inte svara på det men det skadar inte att tänka på det. Anledningen till att jag frågar dig är för att jag tycker att det är bäst att arbeta med ett projekt åt gången, att skriva ett bra manus är ingen lek, det är hårt jäkla jobb.

 

En novellfilm är förresten på 28 minuter, vilket motsvarar cirka 28 sidor, förmodligen mindre.

 

Du har självklart en poäng i att man behöver känna något också, inte bara fundera. Det jag vill, är att vi ska förstå Demario, att hans besatthet faktiskt beror på den glädje han får ut av sina fantasiskapelser, de är ju hela hans värld. Anledningen till att konflikten inte är så tydlig är att jag vill att man ska se det från båda perspektiven, det kan ligga något i att förlora sig i ett intresse, å andra sidan kan det också slå tillbaka på en själv. Försöker vara lite subtil. Men du har förstår en viktig poäng, blir man inte berörd, spelar inte syftet något roll.

 

Du har nog rätt, jag är inte tillräckligt tydlig i att visa hans utanförskap, därför tror jag det blir bättre att visa det när huvudkonflikten etablerats. Han ska sjunka allt djupare in i sin besatthet, för att kompensera för allt han förlorar, till slut är hans fantasi hela hans värld, och den rubbas.

 

Byggnadsverken är viktiga för de representerar hans dröm. Han är trött på den vanliga verkligheten och vill skapa något som inte finns där ute. Bör göra detta tydligare.

 

Bra poäng i att antagonisterna inte är särskilt tydliga, konflikten bör nog trappas upp mera, det antagonisterna vill är ju att göra honom till vem som helst, en kille som sitter och spelar TV-spel och dricker öl. Själv vill han uppnå något (i hans värld) extraordinärt.

 

Du har rätt i att mamman är ganska meningslös. Men det hon illustrerar är ju hur djupt in i besattheten Demario gått, att han inte ens bryr sig om att konversera, eftersom allt han tänker på är sina skapelser.

 

Ja, precis, man bör använda tiden klokt, till något som har chans att lyckas. Bara det att jag tycker grundidéerna till min berättelse är så intressanta att jag inte vill släppa projektet.

 

Visste inte att en novellfilm måste vara så kort. Läste på wikipedia att de kan vara upp till 70 minuter.

 

Tack för dina kommentarer, ska fundera på vad du sagt och eventuellt skriva om.

[Mattihp]

En bra början, det blir ganska intressant. Ibland blir du lite väl litterär. Exempel på det är när du skriver att han är snygg. Eller skriver "inte alls som Demario vill" istället för att vara teknisk som man är i ett manus. Delen om det datoranimerade är inte alls som ett manus; men det är du nog medveten om och vill mest bara beskriva dina idéer. Som ett arbetsmanus så tycker jag att det är bra.

[andreasingo]

En bra början, det blir ganska intressant. Ibland blir du lite väl litterär. Exempel på det är när du skriver att han är snygg. Eller skriver "inte alls som Demario vill" istället för att vara teknisk som man är i ett manus. Delen om det datoranimerade är inte alls som ett manus; men det är du nog medveten om och vill mest bara beskriva dina idéer. Som ett arbetsmanus så tycker jag att det är bra.

 

Kul att du tyckte att det var intressant. Det är oftast det som är min styrka, att grundidén är rätt bra, sedan kan jag inte gestalta, dramatisera, utveckla. Manusen bara dör i mitten på något sätt. Har insett att detta är mitt problem.

 

Också medveten om att man ska beskriva händelser, vad personen gör, inte vad han tänker och känner.

 

På vilket sätt var de datoranimerade delarna inte skrivna som ett manus? Jag försökte beskriva omgivningar, karaktärer och händelser på ett filmiskt sätt. Kan du förklara?

 

Jo, det var ett work-in-progress, men nu har jag så många idéer, att jag inte vet vad jag ska göra härnäst.

[Mattihp]

Kul att du tyckte att det var intressant. Det är oftast det som är min styrka, att grundidén är rätt bra, sedan kan jag inte gestalta, dramatisera, utveckla. Manusen bara dör i mitten på något sätt. Har insett att detta är mitt problem.

 

Också medveten om att man ska beskriva händelser, vad personen gör, inte vad han tänker och känner.

 

På vilket sätt var de datoranimerade delarna inte skrivna som ett manus? Jag försökte beskriva omgivningar, karaktärer och händelser på ett filmiskt sätt. Kan du förklara?

 

Jo, det var ett work-in-progress, men nu har jag så många idéer, att jag inte vet vad jag ska göra härnäst.

"Inte alls som" var lite hårt från min sida. Mest att det ofta blev ganska litterärt. Såsom:

 

"Demario blänger på dem med förakt." Hur blänger han på dem? Hur ser det ut?

 

"Demario får se något oväntat." Hmmm. Hur ser det ut?

 

Annars tycker jag vid en andra titt att det ser bra ut där. Det är väl lite den där litterära nyansen som smyger fram ibland; jag själv har samma problem. Man märker inte själv när man hoppar över och blir nästan helt litterär.

[andreasingo]

"Inte alls som" var lite hårt från min sida. Mest att det ofta blev ganska litterärt. Såsom:

 

"Demario blänger på dem med förakt." Hur blänger han på dem? Hur ser det ut?

 

"Demario får se något oväntat." Hmmm. Hur ser det ut?

 

Annars tycker jag vid en andra titt att det ser bra ut där. Det är väl lite den där litterära nyansen som smyger fram ibland; jag själv har samma problem. Man märker inte själv när man hoppar över och blir nästan helt litterär.

 

Då förstår jag, tack!

[Daniel Hållquist]

Godmorgon!

 

"Byggnadsverken är viktiga för de representerar hans dröm. Han är trött på den vanliga verkligheten och vill skapa något som inte finns där ute"

 

Du kanske bör på tänka på att belysa varför han är trött på verkligheten, behövs nog om vi ska kunna sympatisera med honom.

 

"Bra poäng i att antagonisterna inte är särskilt tydliga, konflikten bör nog trappas upp mera, det antagonisterna vill är ju att göra honom till vem som helst, en kille som sitter och spelar TV-spel och dricker öl"

 

Om jag var du skulle jag stryka alla karaktärer utom Lukas, byggandet har ju uppenbarligen pågått ett tag och Demario har nog vid det här laget börjat bli ganska avskärmad. Om du gör det kan du också fokusera på en enda antagonists attacker, som att Lukas ringer och vill umgås, blir orolig och kommer hem till honom.

 

"Du har rätt i att mamman är ganska meningslös. Men det hon illustrerar är ju hur djupt in i besattheten Demario gått, att han inte ens bryr sig om att konversera, eftersom allt han tänker på är sina skapelser"

 

Det kan du nog visa på andra vis, till exempel att en söt granntjej bjuder ut honom på fika men Demario tackar nej.

 

"Ja, precis, man bör använda tiden klokt, till något som har chans att lyckas. Bara det att jag tycker grundidéerna till min berättelse är så intressanta att jag inte vill släppa projektet"

 

De är intressanta! Fösta versionen är alltid dålig. Men det kanske vore bra om du tog en paus från det och tog upp det igen om en månad eller två, då kan du se på det med helt nya ögon.

[andreasingo]

"Du kanske bör på tänka på att belysa varför han är trött på verkligheten, behövs nog om vi ska kunna sympatisera med honom."

 

Ja, jag börjar inse hur viktigt det är att vara tydlig i allt, man har liksom filmen i huvudet och tror att tittaren förstår något de inte sett.

 

"Om jag var du skulle jag stryka alla karaktärer utom Lukas, byggandet har ju uppenbarligen pågått ett tag och Demario har nog vid det här laget börjat bli ganska avskärmad. Om du gör det kan du också fokusera på en enda antagonists attacker, som att Lukas ringer och vill umgås, blir orolig och kommer hem till honom."

 

Där kan du ha en poäng, varför ha tre antagonister när en gör jobbet?

 

"Det kan du nog visa på andra vis, till exempel att en söt granntjej bjuder ut honom på fika men Demario tackar nej."

 

Ja, kom dock nyss på att ännu en anledning till att jag ville ha med modern är att illustrera att Demario bor hemma hos sin mor fast han är vuxen, han är lite av en "looser", men bryr sig inte, för han tänker bara på sina skapelser.

 

"De är intressanta! Fösta versionen är alltid dålig. Men det kanske vore bra om du tog en paus från det och tog upp det igen om en månad eller två, då kan du se på det med helt nya ögon."

 

Ja, jag tror nog att jag ska göra så. Har redan fått en del idéer till ett längre manus, där saker är mera tydliga och utvecklade. Kom på att det kanske viktigaste är att väcka intresset för mysteriet, alltså vad händer egentligen i den datoranimerade världen, det är ju meningen att båda världarna har med varandra att göra. Det som sker i normala världen återspeglas i den datoranimerade världen och vise versa. Detta måste jag utveckla.

 

Tack för kommentarerna!