manus: "Oskyddsrum"

[Faustling]

Hallå,

Eftersom detta är mitt första inlägg tänkte jag väl passa på att säga att det är trevligt att vara här och liknande. Jag har hängt här lite till och från ett tag men inte kommit mig för att skriva något (speciellt inte kommentera någon annans manus vilket ger mig lite dåligt samvete nu när jag vill ha kritik själv men jag ska försöka åtgärda det retroaktivt i en inte alltför avlägsen framtid).

 

Nåväl, jag är inte så intressant, över till manuset. Den bifogade filen är ett tämligen grovt manus till en kortfilm (c:a 17 sidor tror jag) med det väldigt temporära arbetsnamnet "Oskyddsrum". Grundidén fick jag strax efter julen men jag övergav den snabbt utan att ha skrivit något och återupptog den för ett par dagar sedan (vilket kan vara en förklaring till, om än ingen ursäkt för, eventuella slarvfel). Jag kommer givetvis att fortsätta slipa på det på egen hand men tänkte att det kan vara bra att få vettig kritik tidigt, speciellt då jag har lite funderingar kring själva upplägget.

 

Handlingsmässigt kan den sammanfattas med att ett antal människor av okänd anledning (för både oss och dem) evakueras ned i ett modernt skyddsrum. Efter att ha konstaterat att de inte tycks kunna komma ut eller begripa vad som hänt den närmaste tiden riktar de in sig på att få vara kvar där ett tag och måste tampas med tristess, dålig personkemi och den mystiska dator som tycks styra skyddsrummet. (Hmm, det där lät nästan bättre än vad det faktiskt är. Hoppas ingen bli besviken).

 

Jag vill (naturligtvis) ha kritik kring allt ni kan komma på; handling, dialog, formalia, etc. Men känner ni för att ta en titt på något särskilt är jag rätt nyfiken på hur slutet fungerar då jag fruktar att det kan vara obegripligt och/eller ett anti-klimax. Dessutom undrar jag hur det dramaturgiska flytet (i.e. är det spännande/intressant) funkar.

 

Dessutom undrar jag vad folk tycker om de "statister" som finns med i bakgrunden men aldrig säger eller gör något självständigt (samt Sara som har ett namn men inte mycket till personlighet eller repliker). Jag tog med dem eftersom jag ville ha lite fler människor än huvudkaraktärerna i skyddsrummet men nu misstänker jag istället att det bara blir fånigt med ett gäng människor som hänger med som kollin utan att säga något. Vad tror ni?

 

Istället för att skriva ålder och liknande när karaktärerna introduceras har jag en karaktärslista i början med de flesta roller vilket jag misstänker kan vara lite oortodoxt men jag kan lugna eventuella upprörda själar med att det kommer att åtgärdas i nästa version. (Jag skulle gjort det redan nu om jag inte var så trött och en smula förbryllad av Open Office).

 

Så, tack på förhand och jag hoppas verkligen att åtminstone en och annan kommer att orka läsa igenom manuset och ge lite konstruktiv kritik (ni har ju trots allt tagit er igenom ett inlägg som blev mycket längre än jag tänkt så ni är ett par steg på vägen redan, right?).

oskyddsrum.pdf

[Kidgray]

Hej Faustling.

 

Lite kommentarer om ditt manus.

Först skall du bara skriva action som just action och helst inte skriva typ uttryck. Tex, om snubben är nervös skriv då med handling som beskriver hans nervösa tillstånd. Berätta för mig hur saker ser ut när när ett rum är tyst?

 

Därimot kan du skriva tex skriva så här:

Håkan

(Harklande)

Vill du verkligen se hur han gjorde?

 

Ett annat exempel:

Alla ser mer oroliga ut och när Hannes börjar prata låter han en

smula nervös men försöker dölja det.( Här kan du använda andra beskrivningar som säger samma sak)

HANNES

Visst, vi är säkert nummer ett på

bin Ladens hit-list. Spränger han oss

lägger han krokben för hela

Som sagt är detta bara tekniska aspekter.

 

Nu vidare till själva storyn.

Inledningsvis så kommer Jenny försent och blir utelåst. Det blir konstigt om han inte blir mer upprörd än så, man vill gärna veta om hon kommer in eller inte. Om det nu är omöjligt för henne att öppna dörren på måste någon övertala honom att glömma henne på något sätt. Sen är det oklart vad hon spelar för roll i historien. Är det hans flickvän och varför undrar han just vad hon gör. Har han känslor för henne.

Ok, nu till själva kärnan.

Var ligger konflikten i den historien? De verkar trivas och är inte speciellt oroliga för att vara inlåsta. Varför pratar de inte med vakten? Om det är ett nödvärnsläge, varför anstränger de sig inte för att skaffa mer information om deras situation. Det är inte troligt helt enkelt.

Som åskådare vill man veta hur de kom dit och varför de är instängda. Jag blev tex lack när han helt enkelt glömde av Jenny. I vanliga fall hade man tagit fram mobilen och försökt ringa henne. Förstår du vad jag menar. Jag har precis upplevt en jordbävning och det första man tänker på är folk man bryr sig om, vänner familj osv.

Mitt tips är att du tar ett steg tillbaka och skriv ner samma historia utan dialog (treatment). Då ser du enklare hur strukturen är uppbyggd. Scen för scen, prova även att byta plats på de olika scenerna för att se vad som händer. Sen kan du skissa upp hur karäkterna beter sig. En kan tex vara väldigt flyktig, en annan väldigt seriös osv... Efter ett tag kommer du att veta hur dina karaktärer tänker och då vet du även hur de skulle kunna föra en bra dialog.

Det blir tråkigt när dialog just bara är utfyllnad när den inte fyller en dramatisk funktion.

Till slut. Det är intressant situation mellan vänner men det gäller att du hittar konflikterna i historien. Tänk på att historien har en klaustrofobisk känsla och ingen har ens fått panik. Du kan leka med de olika situationerna; vad händer syret plötsligt tar slut, måste de hitta mat direkt? Hur beter de sig i pressade situationer? Avslöjar de hemligheter för varandra som de annars aldrig skulle göra? Är det natt eller dag?

Det finns många frågor att besvara och du kan säkert hitta på ett gäng till men jag råder dig. Skriv om i treatment format tills du är helt 100 på din story. Vanliga långfilms filmmanus brukar gå i produktion på version 12-18 (nu vet jag dock inte hur många ggr svenska filmer skrivs om, kanske kan det vara en anledning till att det finns väldigt få svenska filmer som utmärker sig). Det är en lång väg att gå men som sagt; hårt arbete ger även bra resultat. Så lycka till och om du har några frågor så är det bara att skicka iväg ett mail.

[Faustling]

Tack för kritiken. Jag har lite förklaringar/invändningar men tolka det inte som otacksamhet (däremot bör det väl eventuellt tolkas som min oförmåga att erkänna misstag...)

 

Först skall du bara skriva action som just action och helst inte skriva typ uttryck. Tex, om snubben är nervös skriv då med handling som beskriver hans nervösa tillstånd. Berätta för mig hur saker ser ut när när ett rum är tyst?

 

Ah, jag tänkte att "nervös" var en tillräcklig beskrivning (de flesta vet ju trots allt hur en nervös människa ser ut) i ett manus, till skillnad från t.ex. en roman, och att man kunde lämna det exakta beteendet åt den hypotetiska skådespelaren. Men du har nog en poäng, jag ska fixa till det.

Hur det tysta rummet ser ut har jag dock inget svar på.

 

Inledningsvis så kommer Jenny försent och blir utelåst. Det blir konstigt om han inte blir mer upprörd än så, man vill gärna veta om hon kommer in eller inte. Om det nu är omöjligt för henne att öppna dörren på måste någon övertala honom att glömma henne på något sätt.

 

Som jag ser det är han inledningsvis i någon form av chocktillstånd efter det första utbrottet där han sparkar mot dörren. Sedan passerar ju någon/några dagar (vilket jag hoppas framgår) mellan scen... 6 och 6 ser jag nu, måste också fixas. Hursomhelst föreställer jag mig att han under den tiden bearbetar sin oro en smula och att han inte heller senare är typen som direkt visar upp sina känslor.

 

Sen är det oklart vad hon spelar för roll i historien. Är det hans flickvän och varför undrar han just vad hon gör.

 

Ja, hon är hans flickvän. Jag hoppades att det skulle framgå utan att jag skrev det på läsarens/tittarens näsa men jag kanske misslyckades. Jag skulle gärna höra hur andra tolkade deras relation.

 

Var ligger konflikten i den historien? De verkar trivas och är inte speciellt oroliga för att vara inlåsta. Varför pratar de inte med vakten? Om det är ett nödvärnsläge, varför anstränger de sig inte för att skaffa mer information om deras situation. Det är inte troligt helt enkelt.

 

Jo, jag inser att deras reaktioner inte är helt realistiska i situationen vilket åtminstone delvis är medvetet då en mer realistisk reaktion skulle göra det till en mörkare historia än jag föreställt mig. Kanske borde jag lägga till en karaktär som reagerar mer realistiskt och hysteriskt på läget för att åstadkomma åtminstone en smula realism? Sara kan som sagt behöva en personlighet.

 

Jag blev tex lack när han helt enkelt glömde av Jenny. I vanliga fall hade man tagit fram mobilen och försökt ringa henne. Förstår du vad jag menar. Jag har precis upplevt en jordbävning och det första man tänker på är folk man bryr sig om, vänner familj osv.

 

Just ringa slås det ju fast att de inte kan göra men jag förstår vad du menar, jag undrar om jag kan väva in mer sådant utan att göra om historien som helhet.

 

Mitt tips är att du tar ett steg tillbaka och skriv ner samma historia utan dialog (treatment).

 

Det kan nog vara en bra idé, jag skrev visserligen något treatment-aktigt före manuset men det var tämligen luddigt och odetaljerat så det kan nog behövas ett bättre. Just historiens dramaturgiska upplägg är vad jag själv är osäkrast på så det kan säkert behövas.

 

Att lära känna mina karaktärer bättre skulle nog inte heller skada. Speciellt de kvinnliga sådana känns inte speciellt levande (slump eller beroende på att jag är kille? Who knows?).

 

Vilka delar av dialogen var det förresten du upplevde som "utfyllnad"? Jag försökte hålla regeln om att alla scener ska tillföra något i minnet medan jag skrev manuset och även om långt ifrån alla för handlingen framåt tyckte jag att de flesta åtminstone förtydligade/utvecklade karaktärerna något. T.ex. försökte jag bygga upp konflikten mellan Hannes och Håkan på ett relativt realistiskt sätt (om någon tycker att det ändå går hastigt bör man betänka att det trots allt handlar om en rätt extrem situation).

[Shelly]

O ja, bort med karaktärslistan, det orkar jag inte läsa och skippade helt.

 

Är detta första manuset du skriver? Tycker att det är lite mycket text, less is more. Om du läser lite manus så ser man rätt fort vad som är ”okay” att skriva. Vissa saker som alla säger är ”fel” dyker upp i de flesta manus jag läst så läs MASSA manus, speciellt i liknande genre som det du vill skriva.

 

Jag tycker att det känns som om de har varit där fem tio minuter och redan klättrar på väggarna och kommer med knäppa idéer om vad som har hänt. Ge de lite tid eller visa att de har suttit där en bra stund innan de börjar blir irriterade. Samtidigt så verkar de inte direkt oroade av att vara inlåsta.

 

Varför skulle en arbetsplats ha ett så pass avancerat skyddsrum om det inte fanns en bra anledning? Samt att de verkar ha övat på att ta sig till skyddsrummet så borde inte folk ha en massa idéer om varför eller kanske frågat chefer ect? Ingen nämner logiska saker som ett kärnkraftverk som kollapsat eller gasläcka eller liknande, eller en zombie attack! I ett skyddsrum ska det alltid finnas en radio så att man kan höra meddelanden om vad som har hänt, ingen radio?

 

Om kameran ”pratar” med dem då Håkan larvar sig varför försöker de inte ”prata” tillbaka, få reda på vad som händer?

 

Tanken efter att ha läst detta är, vilken genre är det?

 

PS: Vad är öglor som de använder som spelmarker? Eller är jag trött och läste fel?

[Faustling]

Är detta första manuset du skriver?

 

Nej, men det första jag skriver på ett par år åtminstone så jag är nog rätt ringrostig när det gäller både formalian och annat.

 

Jag tycker att det känns som om de har varit där fem tio minuter och redan klättrar på väggarna och kommer med knäppa idéer om vad som har hänt.

 

Ja, det är väl ungefär så lång tid jag föreställer mig har passerat också. Du kan ju själv föreställa dig att du skickades till ett skyddsrum av okänd anledning, skulle inte du tämligen omgående börja undra över vad du gjorde där?

 

Min tanke (även om det nog aldrig framgår i manuset) är inte att skyddsrummet är på en arbetsplats eller liknande utan någon form av offentligt skyddsrum de befann sig i närheten av alternativt ett skyddsrum i närheten av där de bor (en av mina inspirationskällor var min tvättstuga som tycks vara designad för att överleva bombattacker).

 

PS: Vad är öglor som de använder som spelmarker? Eller är jag trött och läste fel?

 

Nej, du läste rätt. Jag misstänkte att det kunde vara svårbegripligt. Hursomhelst är öglorna de... tja, öglor som suttit på konservburkarna (det är alltså den sortens konservburkar du drar upp med sagda ögla istället för att använda en konservöppnare).

 

Avslutningsvis tackar jag så mycket för kritiken och synpunkterna.

[Slampolina]

Har Jenny bara stått utanför och väntat hela tiden?

[Faustling]

Har Jenny bara stått utanför och väntat hela tiden?

 

Ah, jag misstänkte att slutet kunde vara lite förvirrande. Alla de korta scenerna i slutet där man få se vad som är bakom porten (soldater, Jenny, vetenskapsmän, etc.) är fantasier som de olika karaktärerna (i de fallen Håkan, David och Frida) har om vad som ska vara där utanför. Det sista vi ser av Jenny "på riktigt" är när hon blir utestängd i början och ska jag vara helt ärlig vet jag inte riktigt vad hon tar sig för sedan.

[Slampolina]

Så de dör, eller?

[Faustling]

Nej, vad som händer är att porten öppnas utan att vi får se vad som finns där eller vad som händer sedan (vilket är anledningen till att jag undrade om det var ett anti-klimax).

[Slampolina]

OK, jag tycker det är ganska otydligt

[Mansman]

Var några timmar sen jag läste manuset nu men det första jag tänkte på angående konservburkarna var de man fick äta i lumpen. De har sådana öglor man kan ta bort med.

 

Sen var det i dialogen med som jag tänkte på, när Hannes och David ligger i sovrummet och Hannes säger något (kommer inte ihåg vad) och David säger "Hannes.." för att få tyst på honom. Det låter lite fel. Låter mer som en mamma som vill få sin 8 åriga son att sluta jobba sig.

 

Fick dock lite skratt i halsen när Hannes pratade in i kameran. det va lite småroligt.

 

Ha de gott.