Faustling

Nej, vad som händer är att porten öppnas utan att vi får se vad som finns där eller vad som händer sedan (vilket är anledningen till att jag undrade om det var ett anti-klimax).

Ah, jag misstänkte att slutet kunde vara lite förvirrande. Alla de korta scenerna i slutet där man få se vad som är bakom porten (soldater, Jenny, vetenskapsmän, etc.) är fantasier som de olika karaktärerna (i de fallen Håkan, David och Frida) har om vad som ska vara där utanför. Det sista vi ser av Jenny "på riktigt" är när hon blir utestängd i början och ska jag vara helt ärlig vet jag inte riktigt vad hon tar sig för sedan.

Nej, men det första jag skriver på ett par år åtminstone så jag är nog rätt ringrostig när det gäller både formalian och annat. Ja, det är väl ungefär så lång tid jag föreställer mig har passerat också. Du kan ju själv föreställa dig att du skickades till ett skyddsrum av okänd anledning, skulle inte du tämligen omgående börja undra över vad du gjorde där? Min tanke (även om det nog aldrig framgår i manuset) är inte att skyddsrummet är på en arbetsplats eller liknande utan någon form av offentligt skyddsrum de befann sig i närheten av alternativt ett skyddsrum i närheten av där de bor (en av mina inspirationskällor var min tvättstuga som tycks vara designad för att överleva bombattacker). Nej, du läste rätt. Jag misstänkte att det kunde vara svårbegripligt. Hursomhelst är öglorna de... tja, öglor som suttit på konservburkarna (det är alltså den sortens konservburkar du drar upp med sagda ögla istället för att använda en konservöppnare). Avslutningsvis tackar jag så mycket för kritiken och synpunkterna.

Tack för kritiken. Jag har lite förklaringar/invändningar men tolka det inte som otacksamhet (däremot bör det väl eventuellt tolkas som min oförmåga att erkänna misstag...) Ah, jag tänkte att "nervös" var en tillräcklig beskrivning (de flesta vet ju trots allt hur en nervös människa ser ut) i ett manus, till skillnad från t.ex. en roman, och att man kunde lämna det exakta beteendet åt den hypotetiska skådespelaren. Men du har nog en poäng, jag ska fixa till det. Hur det tysta rummet ser ut har jag dock inget svar på. Som jag ser det är han inledningsvis i någon form av chocktillstånd efter det första utbrottet där han sparkar mot dörren. Sedan passerar ju någon/några dagar (vilket jag hoppas framgår) mellan scen... 6 och 6 ser jag nu, måste också fixas. Hursomhelst föreställer jag mig att han under den tiden bearbetar sin oro en smula och att han inte heller senare är typen som direkt visar upp sina känslor. Ja, hon är hans flickvän. Jag hoppades att det skulle framgå utan att jag skrev det på läsarens/tittarens näsa men jag kanske misslyckades. Jag skulle gärna höra hur andra tolkade deras relation. Jo, jag inser att deras reaktioner inte är helt realistiska i situationen vilket åtminstone delvis är medvetet då en mer realistisk reaktion skulle göra det till en mörkare historia än jag föreställt mig. Kanske borde jag lägga till en karaktär som reagerar mer realistiskt och hysteriskt på läget för att åstadkomma åtminstone en smula realism? Sara kan som sagt behöva en personlighet. Just ringa slås det ju fast att de inte kan göra men jag förstår vad du menar, jag undrar om jag kan väva in mer sådant utan att göra om historien som helhet. Det kan nog vara en bra idé, jag skrev visserligen något treatment-aktigt före manuset men det var tämligen luddigt och odetaljerat så det kan nog behövas ett bättre. Just historiens dramaturgiska upplägg är vad jag själv är osäkrast på så det kan säkert behövas. Att lära känna mina karaktärer bättre skulle nog inte heller skada. Speciellt de kvinnliga sådana känns inte speciellt levande (slump eller beroende på att jag är kille? Who knows?). Vilka delar av dialogen var det förresten du upplevde som "utfyllnad"? Jag försökte hålla regeln om att alla scener ska tillföra något i minnet medan jag skrev manuset och även om långt ifrån alla för handlingen framåt tyckte jag att de flesta åtminstone förtydligade/utvecklade karaktärerna något. T.ex. försökte jag bygga upp konflikten mellan Hannes och Håkan på ett relativt realistiskt sätt (om någon tycker att det ändå går hastigt bör man betänka att det trots allt handlar om en rätt extrem situation).

Hallå, Eftersom detta är mitt första inlägg tänkte jag väl passa på att säga att det är trevligt att vara här och liknande. Jag har hängt här lite till och från ett tag men inte kommit mig för att skriva något (speciellt inte kommentera någon annans manus vilket ger mig lite dåligt samvete nu när jag vill ha kritik själv men jag ska försöka åtgärda det retroaktivt i en inte alltför avlägsen framtid). Nåväl, jag är inte så intressant, över till manuset. Den bifogade filen är ett tämligen grovt manus till en kortfilm (c:a 17 sidor tror jag) med det väldigt temporära arbetsnamnet "Oskyddsrum". Grundidén fick jag strax efter julen men jag övergav den snabbt utan att ha skrivit något och återupptog den för ett par dagar sedan (vilket kan vara en förklaring till, om än ingen ursäkt för, eventuella slarvfel). Jag kommer givetvis att fortsätta slipa på det på egen hand men tänkte att det kan vara bra att få vettig kritik tidigt, speciellt då jag har lite funderingar kring själva upplägget. Handlingsmässigt kan den sammanfattas med att ett antal människor av okänd anledning (för både oss och dem) evakueras ned i ett modernt skyddsrum. Efter att ha konstaterat att de inte tycks kunna komma ut eller begripa vad som hänt den närmaste tiden riktar de in sig på att få vara kvar där ett tag och måste tampas med tristess, dålig personkemi och den mystiska dator som tycks styra skyddsrummet. (Hmm, det där lät nästan bättre än vad det faktiskt är. Hoppas ingen bli besviken). Jag vill (naturligtvis) ha kritik kring allt ni kan komma på; handling, dialog, formalia, etc. Men känner ni för att ta en titt på något särskilt är jag rätt nyfiken på hur slutet fungerar då jag fruktar att det kan vara obegripligt och/eller ett anti-klimax. Dessutom undrar jag hur det dramaturgiska flytet (i.e. är det spännande/intressant) funkar. Dessutom undrar jag vad folk tycker om de "statister" som finns med i bakgrunden men aldrig säger eller gör något självständigt (samt Sara som har ett namn men inte mycket till personlighet eller repliker). Jag tog med dem eftersom jag ville ha lite fler människor än huvudkaraktärerna i skyddsrummet men nu misstänker jag istället att det bara blir fånigt med ett gäng människor som hänger med som kollin utan att säga något. Vad tror ni? Istället för att skriva ålder och liknande när karaktärerna introduceras har jag en karaktärslista i början med de flesta roller vilket jag misstänker kan vara lite oortodoxt men jag kan lugna eventuella upprörda själar med att det kommer att åtgärdas i nästa version. (Jag skulle gjort det redan nu om jag inte var så trött och en smula förbryllad av Open Office). Så, tack på förhand och jag hoppas verkligen att åtminstone en och annan kommer att orka läsa igenom manuset och ge lite konstruktiv kritik (ni har ju trots allt tagit er igenom ett inlägg som blev mycket längre än jag tänkt så ni är ett par steg på vägen redan, right?). oskyddsrum.pdf