teknik vs innehåll

[Bjurge]

Howdy,

 

jag såg igår den bästa dokumentär jag sett på ett bra tag, om guds barn i Kalifornien. Filmad av en kille som föddes in i sekten och som sedan lämnat den.

 

Rent tekniskt var den fylld av missar: kefft ljus, kefft ljud, keffa bildvinklar, några extremt märkvärdiga redigeringsval. Och även berättarmässigt var den ibland konstig.

 

Men lik förbannat är det den bästa dokumentar jag sett på ett bra tag.

 

Finns det något vettigt att säga om detta?

 

/Bjurge

[jmalmsten]

[...]

Finns det något vettigt att säga om detta?

 

/Bjurge

 

Det enda svaret jag kan komma på är att "Det finns inget rätt eller fel"... Dagens regler för kvalitet bryts imorgon för att nå högre cineastiska höjder, precis som vi bröt dåtidens regler...

 

Eller...

 

"vill man så kan man"... oavsett hur det ser ut eller låter...

 

Koncentrera dig på att berätta historien på lämpligast möjliga vis så har man överseende med de flesta "tekniska fel"...

 

Skakig kamera, lenseflares, jumpcuts, misslyckade tagningar, onödigt våld, Alla dessa har ju en gång i tiden varit tabu, men det hindrar ju inte dagens filmare...

[Christian van Caine]

Du kan ju fråga dig hur bra den hade blivit med bättre hantering ;-)

Sen är det ju inte fullt så hårda krav på dokumentärer som på verk med möjlighet att korrigera. Det vore ett misstag att inte ta tekniken på allvar även i dokumentärer, men man har automatiskt mycket mindre kontroll över exempelvis vinklar & sånt.

När jag gör sånt satsar jag på tydlighet. Intervjuaren ska koncentrera sig på storyn. Kameramannen ska koncentrera sig på bilden. Följer man bara dom enkla reglerna & folket bakom varje del vet vad dom gör så har man gjort vad som kan begäras :-)

[Danell]

Se Once, där är har du ett toppenexempel på hur extremt enkelt kameraarbete kan röra en betydligt mer än mångmiljonssattsningar från pamparna i Hollywood.

[Bjurge]

Du kan ju fråga dig hur bra den hade blivit med bättre hantering ;-)

 

Det är naturligtvis den frågan som är värd att ställa.

 

Jag tror att vissa saker hade blivit _mycket_ bättre, faktiskt. Bättre ljud, samt ljussättning och kameraförning hade låtit de intervjuades känslor framstå tydligare. Liksom bättre intervjuer.

 

Samtidigt, och det är ju en poäng. Kanske hade studiokvalitet tagit bort något av den "autentiska" känslan.

 

/Bjurge

 

(Vad är Once för sorts film, den enda dylika jag hittar verkar vara en musical?)

[Danell]

Det är en musikal. handlar om en gatumusiker. Kan den inte va bra för att det är en musikal? ;) Vann Oscar för bästa musik.

[Eibon]

teknisk perfektion a'la usa tycker jag är jobbigt. Minns jag såg El Orfanato för nån månad sen ock direkt efter skulle vi se 3:10 to yuma, jag klarade inte av o se den...efter typ 10 minuter så var jag så less på att allt skulle vara helt perfekt och maximalt häftigt (även fast det inte är en häftig film). Fast det är väl ingen hemlighet att berättarkonsten är ofta sekundär för namnskådisar/cgi/teknik i Hollywood.

 

Då det gäller dokumentär är det enbart innehållet som räknas tycker jag, fast dom värsta överexponerade skakiga handkamera amatörrullarna är jobbiga att se.

[Christian van Caine]

Jag syftade inte på teknisk perfektion alls. Sånt kan vara tråkigt & stelt.

Jag syftade på att ta tekniken på lite större allvar.

Inom dokumentärer SKA det vara skavanker & småfel, det är enligt min fasta åsikt en del av charmen med dumukentärer, men det finns vissa regler man inte bör bryta.

Bild kan säkert andra ge bättre exempel på vad exakt som måste med, men enligt mig så MÅSTE man se objekten dokumentären rör tydligt varje gång dom är i bild om möjligt samt inte vara för virrigt inspelat. Trots allt, en dokumentär är menad att förklara, inte förvirra.

Inom ljud så är det pissviktigt att dialogen från intervjuoffren är så tydlig det bara går. Med miljöljud bör man fokusera på intressanta saker men inte låta det ta överhanden.

Det är inte perfektion, det är nödvändigt.

Andra saker som mycket bakgrundsljud, skakig kamera & tvekningar bör hållas på minimum, men eftersom vi bara är människor & miljön är allt annat än kontrollerad blir det en del av den varan endå; lite ger liv & genuinitet, mycket är jobbigt.

Allt handlar om propotioner.

[Danell]

teknisk perfektion a'la usa tycker jag är jobbigt.

 

Såg precis Sin City i HD och ännu en gång visar det hur teknisk perfektion kan vara precis vad som behövs. Allt utgår från vad det är för historia du berättar, och vad som kräva för att berätta den på bästa sätt.

[jmalmsten]

ok... ett svenskt ord för allt detta:

 

"Lagom"

 

;)

[Danell]

Näe, inte nödvändigtvis. kan ju inte säga tt Sin City, King Kong och många fler asbra filmer är lagom. jag fördrar nog antingen eller. men det är ju även en smakfråga....

[jmalmsten]

Näe, inte nödvändigtvis. kan ju inte säga tt Sin City, King Kong och många fler asbra filmer är lagom. jag fördrar nog antingen eller. men det är ju även en smakfråga....

 

dom är asbra för att dom använder "lagom" mycket effekter... dom har "lagom" vikt på teknik kontra story...

 

Det var mer så jag tänkte;)

[Lasse_laser]

Hur länge minns ni en film som har lagom med story, lagom med effekter, lagom med perfektion då?

[Rogge]

Hur länge minns ni en film som har lagom med story, lagom med effekter, lagom med perfektion då?

Lagom länge! ;)

[Christian van Caine]

Um, Sin City, hur fantastiskt ***bra den än är, är ganska långt ifrån dokumentär vilket den här tråden handlar om ;-)

Sen verkar allmänna inställningen vara att blanda ihop perfektion med överpolering & överproduktion.

Ofta är det vackraste & mest livfulla något som kan ha mycket skador & skavanker men där det är en viktig del av helheten & helt uppenbart meningen att vara så, att "the people" har jobbat med just skavankerna som en del i skapelsen.

Jag hör absolut dit.

Jämför svensk dansbandsmusik med riktigt välproducerad rock eller mer påkostad Industrial (typ Skinny Puppy, Das Ich & Neubauten), tror det är bästa sättet att illustrera min åsikt.

Det ena är inställsamt & äckligt tillrättalagt, enkelt & livlöst arrangerat för att tilltala mentalt handikappade framfört av skjärtiga gossar som är rädd för alla tjejer utom mamma (som dom vill gifta sig med), det andra skapat med identitet, byggt med överstyrda analoga kretsar & rör, Crown-mickar, hembyggda guror (Queen), äkta gamla Moog & Oberheim-synthar (båda notoriska för att vara illjävliga med stämningen) & röster med tydliga spår av både åratal av Whiskey & ibland (vilket jag iof motsätter mig svinhårt), kopiösa mängder valfritt knark.

Skapat för folk med god smak, framfört av folk som älskar vad dom gör.

Nu var jag iof lite motiverat orättvis mot dansband. Jag respekterar det, även om jag avskyr det.

Oavsett, båda är utan tvekan gjorda med perfektion, men om man jämför exempelvis Queen med Vikingarna så är det väldigt stor skilnad på hur man uppfattar musiken.

Det är likadant med film.

[Blue Chip]

Metaforerna haglar. Ber att få sälla mig i skaran som är beredd på det mesta. Blair Witch Project (och alla danska dogmafilmer) bryter mot perfektionsnazismen och blir därför intressantare bara för att. De flesta filmer, även svindyra Hollwoodrullar har, idag, överstyrd svärta (t om tv-deckarna som CSI) och medvetet felexponerade färger. Det har blivit ett signum lånat från forntidens cinematografi (då färger var knepigare) för kvalitet. Motsatsen är många "välexponerade" engelska deckare som därför framstår som mossiga. Håller alltså med jmalmsten.

 

Riktigt intressant att göra rätt - fast i fel innehåll. Se den amerikanska superserien The Wire där allt är fixat ned till naglarna men totalkänslan är att det är dokumentärfilmat. "Perfekta tagningar" för dokumentärer vore riktigt intressant faktiskt. Kranriggningar bland crackhoror i Bronx och skottväxling i Mogadishu med gyromonterade bilriggar kanske?

 

Innehållet är alltid viktigast. Ibland är formen en del av innehållet. Men, för att fortsätta på musikmetaforen, så gissar jag att AC/DC på kastrull och ukelele i morsans kök efter en kräftskiva svänger som bara fasen ändå.

[Christian van Caine]

Jodå, det går att göra med perfektion.

Allt du behöver är en omfattande ombyggnad av hela rummet med omkonfigurerbar materiell, en kastrull av exakt den legering du vill ha, avstämd inom några få cent runt hela cikeln av varje aukustiskt område, spelad med indiska trumpinnar av körsbar med bengalack på toppen för att få en lätt höjning i lågmidden runt 200hz & ett sjung i 3.5 sekunder per attack, klä insidan av kastrullen med 2.5mm silkscreen som slutar 3 centimeter innan mynningen för att slippa en jobbig stående frequens i 1354hz, upphängd i elastiska Shure-straps i en Quiklock-ställning av balsa för att minimera bottenfeedback genom golvet...& en ukke från Jam.

Nah, skojade givetvis, ukken ska vara exakt 318mm lång, av svart fura, strängar från Argento batch 46 reel 89 (bästa vintage), lätt sprucken av långvarig torrhet på gränsen till att fälla ihop sig själv (en gammal nylonsträngad gjorde faktiskt så för mig för runt 10 år sen. Jävla gura), sliten lack från en genuin Stradivarius originalpyts, dubbla humbuckers kopplade till en Marshall Stack i huset bredvid vilket man mickat upp med faskorrekt placerade Shure SM57, Oktava 012 & två Neumann som skulle sätta Bill Gates i ruinens brant.

Aukustiskt tas då ljudet upp av en noggrann avvägning AKG CK1, Shure SM58, Manley Modell 2, Neumann u87, Oktava 012 kapsel 101, genom kontakter modell Neutrik NC3MX & kablar från Supra, genom tre LynxTWO-kort i 192KHz/31bit wordklock-låst mot en klocka jag inte kan minnas namnet på som ensam kostar mycket mer än hela min studio sammanlagt, & landar fint ner i Pro Tools HD3 (där man kastat originalomvandlarna av rena principskäl).

Givetvis vägrar man spela nåt annat än Thunderstruck eftersom det är den enda som funkar harmoniskt mot en ukke.

 

Har poletten trillat ner nu eller vill du höra om hur man mixar samma gryt-komposition med fullständig perfektion för skivsläpp i HighEnd 10.2 på BluRay? ;)

 

Man kan ta precis vad som helst & skapa perfektion av, kineserna kallar det "kung fu", & kan uppnås inom precis allt från kampsport till trädgårdsarbete.

[Bjurge]

kung fu

 

How good is your kung fu? :-)

 

 

 

Hur viktigt är en persons kung fu för hans filmskapande?

 

/Bjurge

 

P.S. Jag har inga problem med musikaler - älskar genren, men är obekant med dokumentärer som samtidigt är musikaler. D.S.

[Christian van Caine]

Hur viktigt är en persons kung fu för hans filmskapande?

Fullständig.

Som jag skrev;Kung Fu betyder ordagrant att bemästra något genom lång hård träning & förfining. Precis vad som helst.

Oftast utan att slå på det ;-)

Ifråga om kampsport tränar jag visserligen KyokushinKai Karate, men min gung fu (ursprungliga namnet) är ljud. Stephen Spielbergs är regi & filmskapande, Dolph Lundgrens kung fu är även den karate :-)