Mixa tydligt eller mixa verkligt?

[Rasmuswedin]

Tja. Jag har funderat lite över vilka målsättningar man bör ha när man mixar ljud för Tv / Film, framförallt dialog. Med eftersynkad dialog får man ju väldigt stor frihet med hur man kan mixa nivåerna. Vad anser ni är det vanligaste, att man försöker eftersträva hur dialogen lät i orginalrummet, med rumsklang och nivåer, eller ska man skippa det och istället fokusera på på att få en jämn och tydlig dialog? Är det någon skillnad på att mixa för Tv eller för film?

 

Jag vet att detta inte precis är en enkel Ja eller Nej fråga, men jag är väldigt intresserad av vad andra ljudläggare anser om saken, och vilka val de gör.

 

/Rasmus

[gorse]

Jag har inte en aning. Men jag börjar bli så gammal att jag hör INTE vad skådespelarna säger om det är en blåsorkester i bakgrunden. Jag uppskattar INTE när skådespelarna mumlar i skägget. Jag HATAR lokalradions påhitt att spela bakgrundsmusik när de läser upp nyheterna. Jag hatar sportsändingar med hårdrocksmusik som dränker komentatorerna. Jag föredrar ljudupptagningar med Zara Leander då orkesten var praktiskt taget tyst under sången och spelar när sångerskan är tyst.

 

Jag har faktiskt börjat se svenska filmer med textremsa.

[Luzer]

Du ska mixa tydligt och verkligt :)

Man måste ju oftast höra vad dom säger, sen finns det repliker där det inte är lika viktigt givetvis men det är ju mestadels i snack som inte innehåller något, tillför eller för filmen framåt. Och krävs eftersynk så gör man ju det men det är riktigt riktigt svårt för alla parter, dels tekniskt som du säger att lyckas få till rätt rum och klang och karaktär på ljudet så det passar in i synken. Sedan måste ju även skådespelarna vara någorlunda duktiga på att eftersynka, vilket inte är helt lätt då de istället för att vara ute på plats och har folk att spela mot/med, rekvesita och scenografi och mer tid att komma i rätt stämning, ska leverera replikerna i ett speakerbås :/

Använd synken så långt det går, och eftersynka bara om det behövs. Satsa hårt på att få ett bra synkljud alltså, det tjänar alla på i längden. Har du / de gjort vad de ska på plats och fått den tid och prylar dom behöver så har du jättestor frihet med dialogljudet taget på plats också!

 

Och ja det är skillnad på att mixa för tv och bio. När man mixar för tv så drar man ner på dynamiken bland annat. Oftast är det kanske andra saker som låter när man sitter hemma och tittar på tv, i en biosalong är lokal och utrustning anpassade för att kunna ha mer dynamik + att folk är där endast för filmen. Där är det skillnad på en explosion och när någon skriker, vilket det inte så ofta är på tv.

 

Och vad Gorse tar upp är intressant då detta har diskuterats i många år, "varför hör man inte vad dom säger", och de flesta gnäller just då på svenska filmer. Den största anledningen är just textningen. I utländska filmer måste vi ju inte höra dialogen lika tydligt eftersom vi ändå läser texten, på svensk film tvingas vi lyssna till dialogen och då helt plötsligt ställer det till det om skådespelarna sluddrar eller har nån skum dialekt. Ofta hör man även på inspelningsplats att regissören säger till skådespelarna att sluddra mer, annars blir det för "teatraliskt", vilket inte är så uppskattat bland ljudteknikerna. Det finns dom som kan "sluddra tydligt" också :)

[Rasmuswedin]

Tackar, men tänk så här: Om du har två personer som står och pratar med varandra, men den ena står lite "längre in i bilden", alltså lite längre från kameran. Skulle du lägga på mer reverb för att få det "verkligare" eller lägga dem lika istället för att få balans?

 

Sen hur mycket bör man använda reverb? Bör man lägga dem väldigt lågt även vid närbilder, eller strunta i det? Bör man använda dem mer som "effekter" när folk börjar komma en bit ifrån kameran?

 

Jag har fått för mig att i Tv och film så används det allmänt mindre rumsklang än det är i verkligheten? Är det så, för att uppnå tydlighet?

[Mats Findell]

Jag håller inte med Luzer att "I utländska filmer måste vi ju inte höra dialogen lika tydligt eftersom vi ändå läser texten". I amerikansk film är det betydligt lättare att höra dialogen trots att man inte har engelska som modersmål. I svensk film däremot är det ofta katastrof, speciellt i vissa äldre filmer (70-80 tal). Ofta är musiken för hög och dialogerna alldeles för svaga.

 

Min lärare i videoteknik påstod att enligt svensk tradition tar man dialogljudet på plats vid inspelningen medans amerikansk film ofta lägger på dialogen i efterhand.

 

Mats Findell

Grängesberg

[Rabies]

Är det inte en fråga mer om budget än om tradition?

[gorse]

Jag har en hypotes: Den som mixar har lyssnat 1150 ggr på klippet och vet vad som sägs. Han har inga problem att höra vad som sägs. Och han tycker det låter coolare med lite eko, mummel, musik och efter 1000 avlyssningar blir det aningens för mycket effektljud, men eftersom han har memorerat dialogen har han inga problem att höra dialogen.

 

Samma sak om man håller på att dribblar med tonhöjd på röster. Den som ändrar vet vad som sägs, men för lyssnaren låter det obegripligt. Man har ju bara en chans på síg att höra.

 

Är det nån mer än jag som ofta säger "va?" fast man faktiskt hörde men inte riktigt uppfattade eller fattade vad motparten sa?

[jmalmsten]

Som jag uppfattat det är hela Ljudmixens konstart baserad på den s.k. Cocktailpartyeffekten som öronen i sig själva är förvånansvärt bra på att utnyttja. Dvs, det fenomenet som gör så att man kan höra motpartens tal även om man står på ett disko med hundra decibel och 500 pers som snackar i bakgrunden. Detta klarar inte mikrofoner och högtalare att återge på samma vis. Ok, nu var disko-scenariot lite överdrivet... men eftersom få nuvarande personer går på cocktailpartyn (vad jag vet) så tänkte jag att det kanske är mer nutid att jämföra med ett disco...

 

Och allt handlar om Tydlighet. För även om David Lynch bestämde sig för att låta en dvärg snacka backlänges och sedan spela filmen baklänges för att få en extra skev dialog i twin peaks så satte dom text på det för att inte folk skulle tappa bort sig i dialogen. Jag ser nu alltid film från engelsktalande länder på orginalspråk utan text med argumentet: "om jag inte förstår vad som sägs så är det väl meningen så".

 

Och Gorses hypotes har jag hört förut fasst då om musikmixare... Att diskanten alltid blir kraftigare i skivinspelningar pga ökande kortvarig dövhet hos mixaren. Och nog kan det vara så att det är svårt för en film-mixare att hålla sig objektiv till vad han hör. Det är då man ska se till att se filmen med någon annan som aldrig hört dialogen förut eller som inte hört den lika många gånger iallafall och fråga om det låter tydligt och naturligt.

 

Det här med att svenska filmer är sämre på separering är nått jag ofta hört och jag har tänkt efter men egentligen kan jag inte komma på exempel. Jag tycker ju att svenska filmer har oftast rent ut sagt horribla dialoger... Jag vill oftast bara krypa ihop och hålla för öronen när jag ser en beckfilm... jag säger ofta rätt ut... hur fan kan dom tycka att det där låter bra... men pga min sammhälleliga position är det få som lyssnar på mina kommentarer. När jag är hemma hos föräldrarna blir det oftast åtminstånde en beckfilm på någon kväll och dom börjar vänja sig vid mina åsikter. Så jag har sällan kommit så nära inpå svensk dialog att jag skulle vilja dissikera kvalitén på ljudmixen.

 

Men vad jag vill ha sagt är väl mest det att allt hänger på att det är tydligt... Man ska höra vad folk säger när det är meningen att det ska vara förståeligt... Jag läser inte texten längre på engelsk film och jag förstår ändå... Men detta kommer ju även in på andra områden på ljudspåret... allt ska ju vara tydligt och väldefinierat om nu inte grötighet är något som regissören är ute efter. På samma vis som att jag vill att ALLA klipp i en film ska vara motiverade, det ska finnas en mening till att jag sitter och tittar på den här sekvensen om det så bara är en serie mood-bilder för att ge anderum i en annars tät och laddad film innan det kommer tillbaka.

 

För om det är något som präglar svensk film så är det för mig inte grötig mixning utan mer meningslöst innehåll... jag sitter alldeles för ofta och undrar... varför vill ni att jag ska se/höra det här?

 

Som en vis lärare sa till oss om fotografering... Vill ni ta en bild på människorna utanför kyrkan eller en helbild på kyrkan? Ni kan inte göra båda på ett bra sätt... BESTÄM ER!!!

[DDeridex]

Jag håller inte med Luzer att "I utländska filmer måste vi ju inte höra dialogen lika tydligt eftersom vi ändå läser texten". I amerikansk film är det betydligt lättare att höra dialogen trots att man inte har engelska som modersmål. I svensk film däremot är det ofta katastrof, speciellt i vissa äldre filmer (70-80 tal). Ofta är musiken för hög och dialogerna alldeles för svaga.

 

Min lärare i videoteknik påstod att enligt svensk tradition tar man dialogljudet på plats vid inspelningen medans amerikansk film ofta lägger på dialogen i efterhand.

 

Mats Findell

Grängesberg

 

Där har du till viss del fel, jag är en Trekker vilket gör att jag ser väldigt mycket på Star Trek. Jag hatar undertexterna då de ofta är så felaktiga att det blir humor när det är drama.

 

Om DVD:n tillåter så stänger jag nästan alltid av texten och ser till att höja ljudet.

 

Är lite rörig just nu så jag kan ha citerat fel person. Det är lite mycket nu.

[Luzer]

Jag håller inte med Luzer att "I utländska filmer måste vi ju inte höra dialogen lika tydligt eftersom vi ändå läser texten". I amerikansk film är det betydligt lättare att höra dialogen trots att man inte har engelska som modersmål. I svensk film däremot är det ofta katastrof, speciellt i vissa äldre filmer (70-80 tal). Ofta är musiken för hög och dialogerna alldeles för svaga.

 

Min lärare i videoteknik påstod att enligt svensk tradition tar man dialogljudet på plats vid inspelningen medans amerikansk film ofta lägger på dialogen i efterhand.

 

Mats Findell

Grängesberg

Det skulle vara kul att veta hur din lärare definierar "amerikansk film". De flesta eftersynkar bara det som behövs, sedan kanske det blir mer än vad vi gör i sverige då det oftast finns pengar till det. Jag kom precis hem från Arn och denna innehåller otroligt mycket eftersynk, dock är den bra gjord (och ljudläggningen som helhet är enligt mig magnifik) så de flesta tänker nog inte på det. Men den produktionen ska man ju inte jämföra med Beck eller Wallander som är lite mer "fabrik". De låter ändå helt ok med tanke på hur resten ser ut, eller storyn är. Är ju absolut inte ljudet eller dialogen som drar ner de filmerna enligt mig.

---

Det är givetvis mer faktorer som spelar in än just undertexterna, men jag tror att det är den största anledningen. De allra flesta lyssnar ju på dialogen samtidigt som de läser texten, tro 17 att man då förstår vad som sägs.

Och att man eftersynkar mer i amerika stämmer, men huvudregeln är ju fortfarande att man i princip alltid får bäst ljud på plats, kanske inte jämt när det gäller den tekniska biten, men skådespeleri, tempo och karaktär etc. Det handlar givetvis mycket om pengar också, det kostar så mycket mer i efterhand om man måste eftersynka, ta in skådespelarna igen, mer folk måste jobba och mer tid måste till. Jag säger det igen, det är ofta inga problem att ta bra tydlig dialog på plats om man får den tid och plats man behöver. Får dialogläggaren dåligt material att jobba med och det inte finns pengar att eftersynka är det inte så mycket att göra åt. Men då är det inte mixarens "fel".

 

Rasmuswedin -> Överlag tycker jag också att man använder lite för lite rum på film/tv just för att öka tydligheten, jag gillar dock när det låter som det låter och är lite mer rough. Men tror man kompromissar lite så det låter verkligt men ändå tydligt typ.

Och är det två personer som står olika långt från kameran så kan man lägga på mer rum på den längre bort (ibland har man ju detta redan om man använder bommen eftersom den personen längre bort hamnade längre bort från miken). Men det får man ju prova sig fram till och se vad som låter bäst. Är nog olika från scen till scen.

 

Angående cocktaileffekten som jmalmsten tar upp tycker jag inte alls diskogrejen var överdriven :) Det är ju precis så det är, hjärnan har en otroligt bra "solla ut vad som är viktigt"-funktion som försvinner helt så fort man slänger upp en mikrofon och lyssnar vad denna hör. Helt plötsligt hör du alla ljud och den där fläkten, elementet, grannen som spelar musik, kassa-apparaten eller magkurrandet som förut inte hördes alls, måste helt plötsligt bort bort bort.

[Rasmuswedin]

Jag har hört att man ska mixa dialogen så att topparna ligger mellan -3 och -9. Är detta ett mål att eftersträva? Problemet då blir ju ofta att man måste trycka på med kompressorn lite extra, vilket kan vara ett problem om det är orginalljud p.g.a. rumsakustiken eller bakgrunds ljudet som konstant höjs och sänks. Håller just nu på att mixar en scen med två personer som ligger i sängen och pratar. problemet är att när jag fått upp deras röster på en hyfsad nivå så låter sängprasslet (när de rör sig) som om de stod och gned lakana mot membranet. Eftersynk, eller är det någon som har något tips?

[gorse]

Cocktaileffekten är rätt speciell. Samma scenario inträffar runt ett kaffebord där både två och tre konversationer kan pågå samtidigt och man "hör" bara den konverstaion man själv deltar i.

Men som ni redan uppmärksammat så uteblir selectionsförmågan i samma ögonblick som en microfon är inblandad, även när man skall lyssna på resultet. Jag vet ingenting om ljudmixning, men jag tittar uppmärksamt när jag tittar på film och noterar det jag inte tycker funkar, och det jag tycker funkar.

Jag har en hypotes som jag tänker försöka arbeta med om det går, särkillt som jag kommer arbeta med väldigt begränsade resurser;

 

Jag tror att ljudmixaren/-läggaren får agera "selektiv hörsel" och mixa därefter. Det behöver inte låta som i verkligheten, utan lite teatriskt går att acceptera. Föresten, i verkligheten pratar ju folk i munnen på varandra, medan man faktiskt talar i tur och ordning på film utan att någon ifrågasätter det. Det låter OK ändå.

I verkligheten står det inte en storbandsorkester eller mässingsblåsorkester bakom gardinerna och tonsätter vardagen. Och det är ingen som ifrågasätter musikläggningen i film.

 

Jag nämnde Zara Leander... I gammal storbandsmusik med primadonnasångare och okänsliga kolkondensmicrofoner tycker jag mig höra att storbandet brakar på med inledningen, men när sångaren börjar sjunga, så tonas musiken ner. Ibland är det nästan bara en liten lätt visp mot cymbalerna för att hålla takten medan sången pågår. När det är dags för musikrefrengen så går stråkar och blåsinstrumenten igång igen för full hals och sångaren är tyst.

 

Jag har i min strategi idén att vid inspelningstillfället skall det vara helt tyst. Jag skall försöka fånga talet enbart. Det gör inget om det blir rena radioteatern. Rösten tänkte jag i efterhand "platta till" (kompressor har ni kallat det erfar jag) så nivåerna håller sig stabilt. De scener som inte innhåller tal, skiter jag i ljusupptagningen helt och hållet och lägger ljudet i efterhand. Om det är fler klipp över samma scen räknar jag med att kunna lägga ett gämnt brus eller bakgrundsljud över flera klipp för att dels ge "samma ljudbild" eller karaktäristik över hela scenen, dels att dölja bristfällig teknik.

Jag retar mig lite på att amatörfilm ofta har lite olika ljudnivå mellan klippen, eller lite olika karaktäristik. Jag vet inte vad det heter, men det kan vara liksom att diskanten är starkare i en del klipp medan diskanten är svagare i andra. Det hörs. Och jag retar mig lite på att amatörfilm ofta har nån förbipasserande bil utanför bild. Påminner mig om min barndoms familjesuperåttafilmande när min ångmakin tuffade och visslade i alla scener från julafton, fastän ångamaskinen aldrig syntes i bild.

 

Så, i sammanfattning är min strategi att det behöver inte låta mer än absolut nödvändigt och helst en i taget. Vi får se om min hyptes håller vatten.

[Luzer]

Jag har hört att man ska mixa dialogen så att topparna ligger mellan -3 och -9. Är detta ett mål att eftersträva? Problemet då blir ju ofta att man måste trycka på med kompressorn lite extra, vilket kan vara ett problem om det är orginalljud p.g.a. rumsakustiken eller bakgrunds ljudet som konstant höjs och sänks. Håller just nu på att mixar en scen med två personer som ligger i sängen och pratar. problemet är att när jag fått upp deras röster på en hyfsad nivå så låter sängprasslet (när de rör sig) som om de stod och gned lakana mot membranet. Eftersynk, eller är det någon som har något tips?

Det är väldigt högt mixad dialog, vart har du hört det ?!?

 

För tv ligger dialogen runt -12 och för bio ännu lägre, om toppen på talet ligger vid -3 så kommer ett pistolskott ligga lika högt :/

Tror tom det är så att när du skickar en mix till tv så får inte topparna gå så högt som -3 då de kanske komprimerar ännu mer innan sändning.

 

Gorse -> Jag brukar alltid rulla med ljudet även vid tagningar där det inte är någon dialog just för att det låter alltid något tramp, andningar eller liknande. Jag kan gå med på att MOSA en extrem närbild på endast ett öga eller liknande, där man ändå bara får kamerasurr. Men annars är det skönt att ha nåt form av ljud även vid klippningen, om inte annat för att höra vad som hände runtomkring :)

Sedan är det ganska vanligt att i allafall en av de som mixar en film inte har suttit för mycket med ljudläggningen utan kommer in med ganska fräscha öron just för att inte lyssnat hål i huvudet.

Att det hoppar i ljudet mellan klippen på de flesta amatörfilmer är väldigt vanligt då de ofta "ljudlagt" filmerna själva och man inte har alltför stor kunskap i hur man löser de problemen bäst. Jag tycker det är just dialogen som skiljer mest mellan amatör och "proffs" oftast. Och lämnar man bort en amatörfilm för "riktig ljudläggning" får den ofta ett väldigt lyft :)

[Rasmuswedin]

Menar du att topparna på dialogen ska ligga på -12? Det blir ju jätte lågt. Hur hårt komprimerar du då?

[Christian van Caine]

Det är inte topparna som ligger på -12 på vissa tv-kanaler, det är den generella nivån. Dom absolut högsta topparna ligger runt -3.

Dom kanaler jag arbetat mot däremot har haft -18dB, & film har oftast -20, i vissa fall -22.

Själv arbetar jag mest med -18 just nu eftersom Nuendo har varit jobbiga & satt mätarna så :-)

Håller absolut med om vad Luzer sa om amatördialog, & kan tillägga att ljudet bör spelas in efter hur örat hör det under samma omständigheter, & inte hur micken gör det.

Örat har mycket hyss för sig när man lyssnar i naturlig miljö, & det är något en mick själv inte kan efterskapa. Man måste hjälpa den för att få det att funka :-)

Sen kommer väl iof att dialogen i film inte ÄR naturlig, även om vi uppfattar den så!

Den är (kanske inte i svenska diskbänksfilmer iof) hyperreal. Den är mer än verkligheten, & det behövs enligt mig för att det ska vara intressant.

Däremot är det en väldigt bra fråga hur långt man kan gå innan det börjar låta antingen fejk eller för trist...men det kan man ta på känn :-)

[Luzer]

Jag menar det jag skrev att dialogen ligger "runt" -12 :) Men skulle aldrig mixa topparna så högt som -3. Om någon tokskriker skulle jag väl gå upp till -6 kanske. Men somsagt, jag gillar dynamik och ser hellre att fler tv-serier utnyttjar dynamiken istället för att komprimera ihop allt till en tjock korv.

[Rasmuswedin]

Tack för alla intressenta svar. Det uppskattas verkligen. Jag tog precis ljudspåret till ett scrubs-avsnitt och drog in i cubase för att kolla lite hur det har mixat. Vad jag kunde urskillja så hade de lagt dialogentopparna mellan -15 och upp till -5. Maxljudnivån gick upp till -0.9 vad jag kunde se.

 

Jag har annars hört att man för film och tv skall mixa den absoluta maxnivån till -3. Någon som har koll på varför? Jag kommer från början från musiksidan av ljudbranchen och där ju det magiska talet 0 dB. Och ju "modernare" musik desto mer ihoptryckt och upppumpat ska det vara. Detta känns väldigt annorlunda.

[Luzer]

Inte för att vara negativ men, det säger inte så himla mycket att ta in ljudspåret från nån tv-serie efter att det sänds. Det har säkerligen gått igenom fler burkar efter slutmixen så att säga. Det skiljer mycket mellan kanaler och du kanske bara fick mono om det var från analoga trean eller femman?

 

http://svt.se/content/1/c6/41/21/70/spec605c.pdf

Här är tekniska specar för SVT och där står det att topparna får ej överstiga +9dB enligt PPM nordisk mätare. Och det är väl runt -3db enligt "normal digital typ"-skala :)

[Rasmuswedin]

Jag rippade ljudspåret från Scrubs säsong 3 DVD-boxen. Således fick jag rent stereoljud utan att ljudet passerat några ytterliggare ljudprocesser, förutom slutmixen.

[Christian van Caine]

Det är svårt att säga ett konkret "så ska det vara". Alla har sina defenitioner av det, men generellt gäller att TV har mycket högre gain än film.

När man jobbar med nivåer inom rörlig bildmedia så arbetar man med den nominella nivån, dvs så som den uppfattas. Peakarna är något som man sen försöker hålla kontroll över.

Skilnaden ligger i hastigheten på mätarna, om det är VU eller Peak-mätare.

VU är långsamma mätare som är lugnt sagt opålitliga för digitalinspelningar, men dom visar väldigt väl vad materialet har för energi.

Peakmätare är snabba & kan avgöra hur nära man är digital dist, men mycket svårare att få en tydlig bild av den nominella nivån.

Man mixar några dB lägre för att ha headroom. Musik har prioriterat att utvecklas så massivt som möjligt, så där brukar man oftast lägga maxnivån -1, film är ett mer dynamiskt medium (i teorin & när det inte bara hafsas igenom), så där garderar man sig med att lägga toppen -3 istället.

Orsaken är att man inte kan vara säker på att utrustningen kan gå hela vägen, vad jag förstått.

En hygglig omvandlare ska inte ha några problem att gå hela vägen upp, men jag har haft bärbara CD-spelare som distat lätt när nivån legat helt i topp.

Visst, billigt crap, men sånt måste man räkna med när man mixar.

[gorse]

Christian, hur pålitliga är öronen? Kanske kan verka som en dum fråga, men eftersom jag är en ständig nybörjare har jag noll koll på mätinstrumenten utan har nog bara öron och ögon att lita till.

[Luzer]

Öronen är ju ditt bästa redskap, men öronen säger ingenting var du ligger i nivå, högt är ju inte alltid högt menar jag. Det beror ju helt på hur högt du lyssnar. Därför är det viktigt att man alltid kör med en referens nivå och lyssnar och mixar med, sedan går man givetvis upp och kollar hur det låter när det är högre, och lägre. Men man ska inte skruva för mycket på volymkontrollen när man mixar då man velar bort sig.

[Christian van Caine]

Jag håller inte riktigt mä. Man måste absolut hålla ett vaksamt öga på mätarna, men man kan göra väldigt mycket på gehör.

Det viktigaste, inom film, är att försöka hålla sig till en nivå att arbeta mot. Inom musik är det VÄLDIGT annorlunda, men i film behöver man inte kontrollera så mycket mot olika nivåsteg på samma sätt.

Jag vägrar av rena principskäl arbeta mot den vanligaste nivå-kalibreringen eftersom den känns snäppet för högt för att vara hälsosamt i längden, men så länge man inte kör FÖR lågt så är det inga problem.

 

Gorse; Både väldigt pålitliga & till viss mån opålitliga, beroende på hur man tränat dom & ifall man har nån form av hörselskada.

Faktum är att det där kanske var en av dom bästa frågor jag hört här, eftersom sonisk media inte är lika påtaglig som bildmedia & de flesta därför inte är medvetna om vad dom hör :-)

Under förutsättningen att du inte ska sälja vidare materialet, du har pålitlig utrustning, & det inte finnas nån gravare hörselskada, så kan du utan omsvep arbeta helt mot gehör!

När du spelar in bör du hålla ett vakande öga på nivåerna hela tiden så dom inte överstyr, men i övrigt hörs det ganska väl när det blir nåt kajko, & då är det bara att fixa till :-)

Mycket av dom hyss öronen kan ställa till med kan man höra genom att lyssna på världen genom en mick & ett par täta hörlurar.

[gorse]

Jag tror jag uttryckte mig lite oklart i alla fall, men jag uppskattar svaren för de belyser sidor jag inte tänkte på. Jag menade inte att helt strunta i mätarna utan jag tänkte mig att man i första hand litar till vad man tycker att det låter bra och använder mätarna som stöd och hjälpmedel. Nu vet jag inte om det gäller, men jag imbillar mig att om man tycker det låter konstigt men det ser rätt ut på alla instrumenten, kanske det borde vara öronen som får vara slutgiltig domare.

Jag har läst att den som mixar musik bör provspela musiken i en köksradio också. Det kan ställa till överaskningar.

 

Jag tror inte jag är hörselskadad. Jag tror det är åldern som tar ut sin rätt. När jag gjorde hörseltest på jobbet häromåret var det helt godkänt. Men jag misstänker att de gämför med nån skala för 40+:are.

[Luzer]

Ingen vet ju hur någon annan hör, så man får försöka lära sig sin egen hörsel och har man några dippar eller är extra kännslig för vissa frekvenser så bör man ju veta om det när man sätter sig och mixar. Då man kan ta hänsyn till dessa.

Jag använder mätarna som du beskriver gorse, man slår ett öga på dom ibland för att kolla så man ligger rätt. Men det är ju så mycket mer i ljudet som inte mätarna kan se, vissa röster tex går igenom otroligt mycket mer än andra och dessa måste hamna lägre i volym "enligt mätarna" annars låter det konstigt och hoppigt då energin ändras när två pratar. Tvärtom med andra röster som vägrar bryta igenom även fast mätarna slår högt som tusan.