Mats Arehn om Filminstitutets nya regler (artikel)

[John]

Jag kom att tänka på en sak, som kanske är lite ouppmärksammat i detta forum (eller är det i mitt huvud?). Vem och hur trollas det fram dessa teveserier av diverse olika sorter? Det jag hade i huvudet i första hand är de latino-serier min fru ser sk Novellas. Det det är nån sorts nonsens-serier där de visar ett avsnitt om dagen (eller i veckan) och är ganska simpla, och många tittare skulle säkert kalla det för skräp. Intrigerna är ganska steriotypa och handlar om kärlek, affärer och vänsterprassel. Mao en sorts billigare Dallas. Allt är inspelat med mycket enkel teknik och inga omtagningar (det syns). McDonalds har just nu en reklamkampanj om ElMaco baserat på dessa serier. Skitkul, nu har jag något att skoja med min fru ett bra tag. http://www.elmaco.nu/

 

Andra program som jag sett på teve är Most Haunted (ett program om hemsökta hus), Övernaturligt och diverse liknande serier som inte borde allt för dyrt att tillverka.

 

Hur som helst, är inte denna typ av filming mer lämpat för grabbar och tjejer med begränsad budget och digitilavideokameror? Borde inte sånna teveprogram vara mer lättsålt till kabelkanalerna? Är det något att fundera över för Nya_sfi?

 

 

Frågan är: Varför skulle man vilja göra skräp? Men jag kan förstå tanken med att det ska vara billigt...

[gorse]

Mja, varför skulle det vara skräp? Skulle det vara mer skräp än tex monster/zoombie-filmer och yxmördarbesärkar? Är tex Jackie Collins mer skräp än Steven King?

[jmalmsten]

Nu har jag läst igenom tråden och kommer med egna lekmanna-reflektioner.

 

Precis som de flesta här i forumet känner jag hur det råder total icke-känsla för trender i filmsverige. Marknade ville ha matrix-inspirationer efter matrix, Sverige gorde beckfilmer och diskbänksdramor, efter det dånade fantasy-vågen igen igenom filmvärlden i LotR kölvatten, sverige gör polisfilmer och diskbänksdramor, superhjältevågen drar återigen över världen och sverige gör diskbänksdramor... med ett löfte om att "snart" börjar vi med Arn... men till dess diskbänkdrama och ännu en säsång med Beck...

 

Då känns det lite konstigt nostalgiskt när jag tittar tillbaka på hur det såg ut i sverige förut.

 

Bosse Widerberg var på bio och såg the French Connection. Han älskade det han såg och kände att han måste göra en svensk tolkning. Resultatet blev Mannen På Taket och med ultrarealistiskt våld, blod, helikopterkrascher i centrala stockholm och en jävlaranamma-mentalitet som inte lät sig hindras skapades en film som fortfarande ses som svensk stolthet i polisgenrern. Den skapade även det oändliga flödet av beckfilmer som efterapar den handhållna bildstilen men helt saknar experimentlustan. Bosse tittade upp på husväggen och ville ha skrapmärken av helikopterrotorbladen, sagt och gjort, han skickade upp en kille som högg ut den. Detta var dock ren vandalism eftersom huset nyligen blivit nyrenoverat. Han ville ta en bild underifrån när helikoptern störtar ner, fick nej eftersom det var för farligt, men han stod på sig och det ordnades så att han skulle råka få tag i kameran och att han gjorde det på egen risk. Han ville ha en bild från en buss när en kvinna skriker, jaja, han tog en kvinna och en kameraman och satte sig på bussen och hon skrek. Inget dravvel om tillåtelse där inte;)

 

Idioten från nya zeeland började sitt projekt som hobbyverksamhet under 4 år och kortfilmen för festivalvisning växte till långfilm med internationell distibution. vad han gort på senare tid har ju inte undgått någon nu;)

 

Just om den beryktade Mats Helge kommer jag ihåg att Anders Nilsson nämner i extramaterialet till sin 3e Vågen att när han först ville in i branchen gick han som alla andra till sfi och ville ha hjälp. Där fick han nobben, men ett tips om att i trollhättan, där finns en kille som gör sån där äventyrsfilm. Han blev så medarbetare i bland annat Ninja Mission och efter ett par filmer under MHO regisserade han sin egna War Dogs helt utefter dessa principer. Lite roat nämner han en recension av filmen från en svensk kritiker som sett den utomlands som sade att "sveriges bästa actionfilm går inte att se i sverige" och syftade på det faktum att filmen ansågs för våldsam för svensk publik. Mats lever ju dock just nu i landsflykt så vem vem finns nu som alternativ väg? Är det Martin här som tar på sig det?

 

En annan kommentar jag hört är från japanske Takashi Miike som nämner att det inte är så svårt att finansiera en filmproduktion för videomarknaden, skiter sig allt kan man ju alltid ta videokassetterna och sälja dom från gatan. Nu är det ju förståss så att den gatan låg i Tokyo och den lilla staden har fler innevånare än hela norden sammanlagt nästan så det kanske inte är så relevant. Men som han menar så går allt att sälja.

 

Språket då? Nja... själv vrider jag mig i plågor när jag hör dubbade röster alternativt kan inte ta dom på allvar under den mesta tiden. Och halva charmen med PJ's gamla kiwi-filmer och de brittiska filmerna i stil med de som Simon Pegg och Nick Frost skapar ligger ju just i att dom vågar vara egen. Dom har tagit den brittiska och nyazeeländska dialekten till sitt trademark. Vad skulle Smala Sussie vara om den visades på rikssvenska?

 

Men jag har ju hängt med litet ändå och sett att min åsikt inte delas av omvärlden, jag hade tillexempel en rumskamrat förra våren från de förenta staterna i väst och han var helt fascinerad över att vi alla såg på textade program på teven i orginalljud. Det var för honom ett helt främmande koncept som han ändå gillade då han kunde se amerikanska serier utan att missa något.

 

Och jag har ju varit i Spanien och sett Pippi Långstrump på spanska och Tokyo och sett Top Gun och Spieces 2 på japanska. Dubb är något som är internationell standard och jag tror att en av anledningarna till att de asiatiska filmer gått hem internationellt är just för att dom nästan alltid distribueras med valbar engelsk eller annan dub.

 

Nu känns det som att jag som vanligt är på väg off topic.

 

SFI's planer ger ju vibbar av att bli elitisk. Men samtidigt börjar jag se en fördel. För om nu antalet bidrag nu drastiskt minskar så kommer det ju ett krav på filmmakarsverige att hitta andra kassa-kor att mjölka. SFI kanske är less på sin etablerade roll som "enda" sättet att göra film helt enkelt och vill skala av sig parasiterna. Om den tankekedjan är någotsånär rättvisande, om än inte helt rättvis och korrekt, så tyder ju reaktionen här på att viljan till mer kommersiellt inriktad film finns. Och reaktionen innebär ju förhoppningsvis en omstrukturering. De som utbildas till producenter kan inte fortsätta klara sig med bidrags-kunskap. De måste förändras de med. Och det hela kanske helt enkelt provocerar fram en annan filmmarknad i sverige.

 

Min egna lilla privata dröm är att svensk film plötsligt ska blomma ut med internationella hittar på samma vis som sydkorea kom från ingenstans och tog åt sig en stor del av den svenska hyllan av asiatisk film bara på några år.

 

TV-serier är en annan del av det jag ser som den helt outnyttjade sverigemarknaden.

 

Så i det stora hela ser jag gärna att munthe engagerar sig och fler i det nya SFI... ett annat namn är kanske dock att föredra om man ändå ska differentiera sig mot "etablisimanget". För det enda sättet att tävla med de andra internationellt är väl just att börja göra filmer som går med vinst. Och från det till att X-antal mindre men vinstgivande filmer finansierar filmer i mer hollywoodstorlek kan ju inte vara så omöjlig i lilla sverige. Om man låter tanken flyga tillräckligt mycket kanske det kan börja importeras filmfolk istället för att dom gör som nu och söker sig till de mer sällare jaktmarkerna. Men då kanske jag gränsar på dagdrömmeri.

 

Fasst hur ofta hör man talas om folk som söker sig till sverige för att göra film jämfört de som söker sig till usa, kommersialismens stolta högsäte?

 

Statligt finansierade filmer i all ära (det har inte blivit bara skit), men som Munthe, Mats Helge och Uwe Boll säger: "Det går inte att argumentera mot försäljningssiffror". Alltså, oavsett vad jag personligen tycker om deras filmer (jag var inte direkt förtjust i Camp Slaughter), så kan jag ju inte säga att dom är helt värdelösa, för folk ute i världen vill se dom. Det är vad försäljningssiffrorna antyder, och det är det som normala finansiärer bryr sig om.

 

Känns som att jag tappade tråden där några gånger, men kontentan kanske kom fram ändå.

 

höres...

 

EDIT: såg att jag tog tid på mig att skriva... till Gorse och John: "MER 'SKRÄPFILM' ÅT FOLKET!!!" :D

[jbergman]

Vad jag helst skulle se är att man flyttade en del av makten från SFI genom att inkludera filmpolitiken i finanspolitiken. Man kan tänka sig dels skattelättnader för produktion av film och dels göra det mer attraktivt att investera i filmproduktion genom avdragsmöjligheter.

 

Då skapas möjligheter för alla filmmakare och inte bara för ett utvalt fåtal.

 

/Jakob

[jernby film]

Vad jag helst skulle se är att man flyttade en del av makten från SFI genom att inkludera filmpolitiken i finanspolitiken. Man kan tänka sig dels skattelättnader för produktion av film och dels göra det mer attraktivt att investera i filmproduktion genom avdragsmöjligheter.

Då skapas möjligheter för alla filmmakare och inte bara för ett utvalt fåtal.

/Jakob

En bra idé som skulle underlätta på sikt, tar tid.

Tror nog att de stora investeringarna/riskerna ska komma från människor i företag eller privat som gillar att se film, inte att göra film. Finns mycket att tillgå här av folk och företag som inte gillar att staten ger s.k "BIDRAG"

Behövs mycket pengar här och pengar finns det. SFI ska avvecklas i ett friskt samhälle. Då kommer man in på politiken, tar tid.

 

Personer och företag som vill investera i film finns ju i massor, men de vill göra det utan inblandning av statan.

Många idéer runt detta?

 

/nils

[nvm]

Hej! Jag är mycket dåligt insatt i filmbranschen men detta var en väldigt intressant tråd, även om jag inte hänger med på allt.

 

Låter mycket spännande med en alternativ organisation som kan stödja filmproduktion i sverige. Om jag inte har missförstått alltihop vill ni alltså göra film efter Hollywoods spelregler? Slåss om samma marknad s a s?

 

Då väcks i mej frågan "varför"? Hollywood finns ju redan. Vad ska meningen med att göra sådan film just i Sverige vara?

 

Sverige är litet, och det är därför svårt att vara trendkänslig med sådant som kostar miljarder att producera. Har Sverige ens kompetensen att göra "effekt-täta" filmer trovärdigt?

 

Eller har jag missförstått alltihop?

 

- nvm

[Munthe]

Gorse: Jovisst. Om det är såpa-TV man vill jobba med. Men det är ju en helt annan bransch. Porrfilm är en annan sån där bransch som många oberoende lågbudgetfilmare försörjt sig på. Men det är ju lite "off topic" eftersom det här handlar om hur man ska skapa möjligheter för svensk film och alla dom berättare som vill berätta men motarbetas genom statliga initiativ.

 

Det finns ganska många svenska regissörer som harvat med svenska såpor (ett numera utdött fenomén). Richard "Sex Lögner & Videovåld" Holm, Peter "Rånarna/Exit" Lindmark för att nämna några. Men det får ju inte igång filmproduktionen. Vi vinner ju inte VM i Hockey genom att vi börjar hårdträna skogsorientering.

[Munthe]

SFI's planer ger ju vibbar av att bli elitisk. Men samtidigt börjar jag se en fördel. För om nu antalet bidrag nu drastiskt minskar så kommer det ju ett krav på filmmakarsverige att hitta andra kassa-kor att mjölka. SFI kanske är less på sin etablerade roll som "enda" sättet att göra film helt enkelt och vill skala av sig parasiterna.

 

 

Då tycker jag isåfall att dom ska kliva tillbaka från sin dominerande roll helt. För som det är nu förskjuter dom konkurrensbilden så att inget riskkapital vågar ge sig in i matchen eftersom stöd från SFI närmast är ett krav för att få riskpengar med sig. Du måste ju tänka på att distributörerna får en massa gratispengar för att distribuera stödfilmerna. Vilken film skulle du distribuera, den som garanterar dig inkomst eller den som du eventuellt förlorar pengar på?

 

Om den tankekedjan är någotsånär rättvisande, om än inte helt rättvis och korrekt, så tyder ju reaktionen här på att viljan till mer kommersiellt inriktad film finns. Och reaktionen innebär ju förhoppningsvis en omstrukturering. De som utbildas till producenter kan inte fortsätta klara sig med bidrags-kunskap. De måste förändras de med. Och det hela kanske helt enkelt provocerar fram en annan filmmarknad i sverige.

 

 

Hur då? Marknader provoceras inte fram. Marknader uppstår där det finns ett behov. Sverige har genom bidragsprocessen förskjutit behovet. varför skulle du distribuera någonting annat än Producentföreningens filmer när du faktiskt får pröjs för det?

 

Statligt finansierade filmer i all ära (det har inte blivit bara skit), men som Munthe, Mats Helge och Uwe Boll säger: "Det går inte att argumentera mot försäljningssiffror". Alltså, oavsett vad jag personligen tycker om deras filmer (jag var inte direkt förtjust i Camp Slaughter), så kan jag ju inte säga att dom är helt värdelösa, för folk ute i världen vill se dom. Det är vad försäljningssiffrorna antyder, och det är det som normala finansiärer bryr sig om.

 

Det är väldigt enkelt: Publik och finansiärer vill ha valuta för sina pengar. Camp Slaughter räknar inte jag som en kommersiellt gångbar film jag gjort - även om den funkat bättre än dom flesta svenska på video. CS är en extremt nischad microbudget-rulle med en liten publik. Min första egentliga kommersiella produktion är Stinger. För en normal svensk budget kan man göra tjugo Stinger. Stinger finns i Japan, Kina, USA, Ryssland, Italien, Spanien, stora delar av sydostasien osv. Den har visats på HBO Asia och på SciFi Channel. Den har alltså kostat en tjugondel av en svensk film men har säkerligen tusen ggr större publik. Det beror på 1. Den är riktad och har en tydlig genre och målgrupp, och 2. Den håller en kvalitétsnivå i förhållande till sin kostnad frör att vara oerhört intressant för utländska köpare. Svenska filmer är, förutom att dom är dåliga, också för dyra för utländska köpare. Och istället för att sälja förhållandevis billigt men till hela världen (som Stinger) så säljer dom inte alls. Marknaden fungerar just nu så (och det här borde jag ta fett konsultarvode för att jag berättar i ett forum som personer från SFI kan läsa) att filmer över $1.000.000 och under $40.000.000 är EXTREMT svårsålda. Var ligger en normal svensk filmbudget? Jo, exakt i det segment som är helt fel. En svensk film kostar idag $2.000.000 och Cissi Elwin tycker att det är en god idé att få upp filmerna till $4.000.000. Det budgetsegmentet betyder bara en sak i köpares ögon. No stars - too expensive.

[Munthe]

Hej! Jag är mycket dåligt insatt i filmbranschen men detta var en väldigt intressant tråd, även om jag inte hänger med på allt.

 

Låter mycket spännande med en alternativ organisation som kan stödja filmproduktion i sverige. Om jag inte har missförstått alltihop vill ni alltså göra film efter Hollywoods spelregler? Slåss om samma marknad s a s?

 

Då väcks i mej frågan "varför"? Hollywood finns ju redan. Vad ska meningen med att göra sådan film just i Sverige vara?

 

Sverige är litet, och det är därför svårt att vara trendkänslig med sådant som kostar miljarder att producera. Har Sverige ens kompetensen att göra "effekt-täta" filmer trovärdigt?

 

Eller har jag missförstått alltihop?

 

- nvm

 

Nejdå, det handlar inte alls om att göra Hollywoodfilm. Det handlar om att göra internationell film. Det är en gammal fin tradition. Äldre än Hollywood. Den förste var Georges Méliès, han följdes av tyska Babelsberg och filmare som Fritz lang och Murnau, och efter dom finns mängder av exempel. Den italienska filmindustrin med Sergio Leone, den asiatiska med Hong Kong-filmen och Japanska monster/scifi/fantasy-filmer. Idag lever den internationella filmen starkt. Luc Besson är oerhört produktiv med filmer som Taxi, Transporter och alla parkour-filmer och satningen på Tony Jaa. I Tyskland finns många exempel. Uwe Boll är ett. England har filmer som Dog Soldiers och The Descent (och england har också många bolag som producerar creature features på antreprenad från amerikanska bolag). Fantastisk film (som "genren" kallas) är ingenting typiskt för Hollywood. Men USA är en stor marknad för den typen av filmer och därför används oftast skådespelare från anglo-saxiska länder i rollerna. Indien kommer starkt på den här marknaden nu efter att ha varit helt fokuserade på den inhemska filmproduktionen så länge.

 

Kompetensen har vi helt klart. Jag kan räkna upp fem kompisar på rak arm som alla jobbat på WETA med LOTR-triologin eller King Kong. Andra jag känner har jobbat i USA på effektbolag. Här i Sverige har vi också en av världens bästa ljudkillar som jobbat med två James cameron-produktioner som nästan ingen känner till (och han får vad jag vet inga jobb inom bidragsfilmen heller). Vi har några av världens bästa fotografer i sverige. Dom vinner mängder av priser och jobbar hela tiden ute i världen och i USA - men som reklamfilmsfotografer.

[nvm]

Munthe: Aha! "Internationell film", då menar du helt enkelt film som går att marknadsföra och sälja utanför Sverige? Jag måste ändå fråga mej vad syftet med att göra den i Sverige skulle vara... jag menar inte att vara tjurskallig :) men enda poängen jag kan se är att man isåfall kan få just en svensk prägel på den som kan vara intressant, på samma sätt som t ex den asiatiska filmen ofta känns väldigt asiatisk. Men om Sverige nu av tradition mest gör "diskbänksdrama" så är det väl isåfall den prägeln man kommer få på filmen? Och var det inte det som var osäljbart?

 

Hollywood t ex gör liksom automatiskt "internationell film" eftersom den amerikanska kulturen har blivit väldigt internationell (genom sk "kulturimperialism"). Alltså, i många delar av världen ser man upp till den amerikanska kulturen och därför blir amerikansk film automatisk gångbar även där. För i sig är ju mycket amerikansk film just väldigt amerikansk.

 

Följden, som jag ser det, blir att om man vill göra internationell film utanför USA blir det enda möjliga svaret att man gör just amerikansk-doftande film. Och det gör förmodligen USA så väldigt mycket bättre?

 

Som sagt, jag har noll koll på branschen så jag vet egentligen inte vad jag pratar om, jag mest vädrar mina spontana tankar!

 

Iofs om jag drar paralleller till den bransch som jag själv är mer insatt i, musikbranschen, så finns det ju samma kulturimperialism där (även om den då även kommer från storbritannien) – men lustigt nog har Sverige varit väldigt duktiga på att göra internationellt gångbar musik! Den kommersiellt mest framgångsrika (i ett internationellt perspektiv) amerikanska popmusiken under andra halvan av nittiotalet var ju faktiskt just svensk! Kanske skulle något liknande, i mindre skala, kunna hända även inom film? Intressant tanke!

 

- nvm

[Munthe]

Munthe: Aha! "Internationell film", då menar du helt enkelt film som går att marknadsföra och sälja utanför Sverige? Jag måste ändå fråga mej vad syftet med att göra den i Sverige skulle vara... jag menar inte att vara tjurskallig :) men enda poängen jag kan se är att man isåfall kan få just en svensk prägel på den som kan vara intressant, på samma sätt som t ex den asiatiska filmen ofta känns väldigt asiatisk. Men om Sverige nu av tradition mest gör "diskbänksdrama" så är det väl isåfall den prägeln man kommer få på filmen? Och var det inte det som var osäljbart?

 

Jag gör inga diskbänksdramor och jag är lika svensk som någon annan. Är man mer svensk för att man gör diskbänksdramor? jag tror inte att man ska leta efter nåt typiskt svenskt som man kan foga in sig i. Det typiskt svenska kommer ut ändå. Det är farligt att snöa in på vad typiskt svenskt är och försöka leva upp till det tror jag. Jag har min bild av sverige och vad det är att vara svensk. Jag hade en gammal släkting som skar halsen av SS agenter i Stockholm under andra världskriget i samarbete med den engelska underrättelsetjänsten och den norska motståndsrörelsen. Det var ju inte så "typiskt svenskt" då. Men han är inte mindre svensk i mina ögon bara för att han vägrade böja sig för nazismen.

 

Följden, som jag ser det, blir att om man vill göra internationell film utanför USA blir det enda möjliga svaret att man gör just amerikansk-doftande film. Och det gör förmodligen USA så väldigt mycket bättre?

 

Nej. Leones westerns var bättre än dom amerikanska. Bruce Lee var coolare än Chuck Norris. Amerikaner är väldigt, väldigt bra på att låna från resten av världen. Det finns ingen poäng med att göra amerikanska filmer. Därför får man göra filmer amerikanerna kan "låna" av.

 

Iofs om jag drar paralleller till den bransch som jag själv är mer insatt i, musikbranschen, så finns det ju samma kulturimperialism där (även om den då även kommer från storbritannien) – men lustigt nog har Sverige varit väldigt duktiga på att göra internationellt gångbar musik! Den kommersiellt mest framgångsrika (i ett internationellt perspektiv) amerikanska popmusiken under andra halvan av nittiotalet var ju faktiskt just svensk! Kanske skulle något liknande, i mindre skala, kunna hända även inom film? Intressant tanke!

 

Eller i större skala. Det finns ingen anledning att tänka litet. En gång i tiden var det osannolikt att amerika skulle kunna producera lika bra filmer som sverige, tyskland och frankrike. Det är bara hundra år sedan. Sverige har redan varit ett toppland inom film internationellt. Vi var jäkligt vassa på den tiden när vi förstod att film är en industri. Det behövs bara ett fåtal drivna entrepreneurer så kan allt förändras. Vi vet ingenting om Hollywoods dominans om tio år. Kina öppnar sina gigantiska portar nu (landet som uppfann "business"). Distributionen förändras.

[gorse]

Gorse: Jovisst. Om det är såpa-TV man vill jobba med. Men det är ju en helt annan bransch.

Det har du ju alldeles rätt i. Fast vem kan jag försöka sälja min såpa till om jag skulle vilja försöka? Eller har varje kanal sin eget produktionbolag för var serie? (Lite off topic kanske)

Jag kan räkna upp fem kompisar på rak arm...

Staffan Linder? Han vet jag vem det är. Han är otroligt duktig modellbyggare också.

 

Martin, du har mycket klokt att säga och det låter som det finns ännu mer bakom dina ord än vad som egentligen framkommer i inläggen. Dock har jag några funderingar som är lite oklara. Hoppas att det jag skriver ändå är begripliga. Du räknar upp filmare från förr i tiden som även faller mig i smaken och de sålde internatiellt. Ibland nämns amerikansk engelska i inläggen i nästan samma meningar som att filmerna inte skall ha hollywood-flavor. Jag tror du är på rätt spår, men jag vill nog ha nått förtydligande:

 

Svenskar skall göra film som i egentligen skulle kunna utspela sin var som helst i västvärlden, gå att sälja i USA eftersom det är en tacksam marknad, och som skulle kunna bli stilbildare för andra filmare?

 

Hm, låter helt enkelt som att var regisör gör den film han själv tycker är bäst? (under förutsättning att han fattat de komersiella reglerna?)

 

En följdfråga: Jag tvivlar på att någon av dessa filmer någonsin kommer nomineras för en bästa utlänska film på oscarsgalan, även om de säljer som tusan? Visseligen kanske denna gala sällar sig till kultureliten, men vem skall göra en svensk film som vinner oscars? Eller kommer det också ske, allteftersom pengarna rullar in och filmerna rullar ut? I så fall är det en fantastisk tanke. Om svensk film får luft under vingarna av egen maskin kanske inte SFI behövs alls?

 

Go Martin, Go.

[Munthe]

Det har du ju alldeles rätt i. Fast vem kan jag försöka sälja min såpa till om jag skulle vilja försöka? Eller har varje kanal sin eget produktionbolag för var serie? (Lite off topic kanske)

 

Någon Mexikansk lokal-TV-station kanske? Nä, skämt åsido; billiga såpor har förlorat slaget om tittarna för länge sedan i sverige. Dom slogs ut av dokusåporna. Som nu håller på att slås ut av underhållningsprogram där okända och kända människor tävlar med sina okända talanger (Idol, Let's Dance, Så ska det låta, Allsång på Skansen osv)

 

Staffan Linder? Han vet jag vem det är. Han är otroligt duktig modellbyggare också.

 

Staffan vet jag vem det är eftersom jag jobbat med hans kollega på gamla Swede Creations många gånger. Visste inte att han jobbat på King Kong. :)

 

Martin, du har mycket klokt att säga och det låter som det finns ännu mer bakom dina ord än vad som egentligen framkommer i inläggen.

 

Ja, självklart. Det här är ju det enda jag gör. Jag har inget "vanligt" jobb och så pysslar jag med film på ledig tid för att det är kul. Jag jobbar med kommersiell långfilm. Halva min tid går åt till förhandlingar, affärsfrågor och juridiska frågor. Just nu bollar jag väldigt komplicerade avtal med en stor tysk sales rep + att jag hela tiden måste jobba med clearence för Stinger när den säljs i nya regioner. Andra hälften av min tid går åt till produktionen av Year One.

 

Svenskar skall göra film som i egentligen skulle kunna utspela sin var som helst i västvärlden, gå att sälja i USA eftersom det är en tacksam marknad, och som skulle kunna bli stilbildare för andra filmare?

 

Exakt. :)

 

En följdfråga: Jag tvivlar på att någon av dessa filmer någonsin kommer nomineras för en bästa utlänska film på oscarsgalan, även om de säljer som tusan? Visseligen kanske denna gala sällar sig till kultureliten, men vem skall göra en svensk film som vinner oscars?

 

Om man gör filmer för att vinna Oscars är man ju helt fel ute. Man ska inte göra film med målet att olika jurys ska bedömma dom. Man ska göra film för en publik. Om Oscars-juryn när det begav sig var så korkade att dom inte fattade att "Den Onde, Den Gode och den Fule" var den bästa internationella filmen det året så är det ju inget att bry sig om. Den var inte ens på tapeten att bli nominerad. Dom gav "En Man och en Kvinna" Oscar det året. Vilket av filmerna har lämnat mest avtryck i historien? Vilken har inspirerat flest filmskapare? Priser är bara luft. Dom betyder inte ett smack. Det är en kul plojgrej och såklart är det kul att få ett pris - men det betyder ingenting i det långa loppet. Det enda som betyder någonting är att göra filmer som stannar. Eller för att uttrycka mig på affärsspråk; skapa tillgångar som genererar intäkter även på lång sikt. Att köpa videorätten till "En Man och en kvinna" gör man säkert för ett spottstyver idag. Rättigheterna till Leones filmer är värda hundratals miljoner. Därför att dom fortfarande trollbinder människor över hela jorden.

[gorse]

Dom slogs ut av dokusåporna. Som nu håller på att slås ut av underhållningsprogram....

Jag får ge dig poäng här med. Vad är vi uppe i nu? 7-0? Det är nog resultatet av att inte hinna se på teve sen de körde Rederiet. :(

 

Om man gör filmer för att vinna Oscars är man ju helt fel ute. ... Man ska göra film för en publik. .

8-0

 

Då kanske SFI kan få göra de filmerna då. Vet du vad jag tänkte på mer, som kanske borde vara värt att fundera över för voofoofilms medlemar som skriver manus? Dessa filmer som sålde/säljer bra har ju inte så komplicerad handling. En Hjälte, några skurkar och en konflikt. Pang på bara.

[nvm]

Jag tror jag börjar förstå vad idén är. :) Det låter riktigt spännande, om du verkligen tror på idén och tror att du skulle kunna dra igång den så tycker jag inte du ska vänta!

 

Dock känner jag fortfarande att du inte har gett något riktigt bra svar på varför detta ska göras just i Sverige. Helt enkelt för att du råkar befinna dej här? Visserligen en anledning så god som någon.

 

- nvm

[Munthe]

Sist jag kollade i passet var jag svensk. Sist jag kollade min omgivning så är min familj, mina vänner och släkt svensk. Vad exakt skulle anledningen att inte göra internationell film i sverige vara? Förutom de rent skattetekniska som gör det tio gånger dyrare att göra film i sverige än någon annanstans?

 

Jag kan dra till USA imorgon om jag vill. Jag har varit på väg många gånger, men varje gång en journalist eller någon annan önskat i tryck att staten borde belägga mig med yrkesförbud eller något annat kränkande så har jag känt precis som Charlton Heston i The Omega Man när dom frågar honom varför han stannat kvar i sitt lilla town house efter civilisationens undergång när han skulle ha kunnat barrikadera sig i den högsta skyskrapan i Los Angeles och han svarar att det är för att han alltid har bott där och ingen jäkel ska kunna tvinga honom därifrån.

 

Det är inte lika kaxigt att göra som alla andra och dra till USA. (Och får jag barn vill jag inte att dom växer upp bland alla sinnesjukt bortskämda brats i LA). Peter Jackson var kaxig som stannade i Nya Zealand mot alla odds. Cronenberg är cool som stannar i Kanada. Leone och Argento samma sak. Varför måste jag bosätta mig i Tinseltown bara för att jag vill göra en viss typ av film? Och jag tycker på ett sätt att det vore kaxigt att stanna här och göra någonting åt den här kreativt torftiga misären vi lever i. Vi har en massa fina filmiska traditioner här. Jag har alltid beundrat Mats Helge för att han sket i att flytta och gjorde sina Ninjafilmer i Lidköping. Film är fantasi och magi och kan man inte åstakomma den magin med de resurser som finns här så är man nog en ganska dålig magiker.

 

Det är inte jag som ska flytta. Det är kritikerna som får flytta när dom inte står ut längre. ;) (Fast känner jag dom rätt så vänder dom kappan efter vinden så snart mitt projekt är omgärdat av tillräckligt mycket ekonomiska muskler)

 

“Having the critics praise you is like having the hangman say you've got a pretty neck” - Eli Wallach