Synopsis: I solen

[Swe__]

Titel: I solen - En historia om den eviga skuggan

Syfte: Att visa att det finns mycket olyckligt folk

Budskap: Mobbning är fel och kan få konsekvenser

Form: Spelfilm.

Målgrupp: 14-70

Längd: Okänt

 

En kort synopsis av mitt senaste projekt "I solen". Läs och ge mig respons(:

I solen.rtf

[kadaver]

Sorgligt minst sagt.

 

Tror att det kan bli väldigt bra men en sak jag personligen hade gjort skulle vara att när Jonas börjar i hans klass i gymnasiet göra det bra till en början, väldigt bra och ge Magnus stora förhoppningar. Så att när Jonas ditchar honom då blir det en enorm kontrast, vilket jag tror skulle få publiken att tycka att han blir grymt ensam vilket verkar vara poängen med filmen. Kanske har något bättre i tanken men ett tips är alltid ett tips.

[Swe__]

Tack. Jo din ide är bra, ska tänka på hur det kommer bli.

 

 

Vart är ni andra 9 som läst någonstans? Respons uppskattas

[jbergman]

Nja, det känns som att det har gjorts tusen gånger förr. En typisk Bullens brevfilm (fast de flesta här är nog för unga för att minnas Bullen...).

 

Men faktiskt, redan när jag gick på högstadiet (för sisådär en 13-14 år sedan), gjorde några polare till mig en film på samma tema (med ett dödsföraktande stunt på slutet!), och redan då kändes det gammalt som gatan.

 

Vidare så är huvudpersonen (såsam han beskrivs i synopsiset) en ganska tråkig figur rent dramatiskt. En huvudperson bör fatta någon slags val och begå någon slags aktiva handlingar för att vara intressant, inte bara bli utsatt för andras val och andras handlingar. Jonas är en mycket mer intressant figur än Magnus.

 

Dessutom är jag ganska skeptisk till olyckliga slut, inte minst eftersom de oftast är en så billig lösning i och med att man som författare då slipper reda ut historien.

 

/Jakob

[Swe__]

Nja, det känns som att det har gjorts tusen gånger förr. En typisk Bullens brevfilm (fast de flesta här är nog för unga för att minnas Bullen...).

 

Men faktiskt, redan när jag gick på högstadiet (för sisådär en 13-14 år sedan), gjorde några polare till mig en film på samma tema (med ett dödsföraktande stunt på slutet!), och redan då kändes det gammalt som gatan.

 

Vidare så är huvudpersonen (såsam han beskrivs i synopsiset) en ganska tråkig figur rent dramatiskt. En huvudperson bör fatta någon slags val och begå någon slags aktiva handlingar för att vara intressant, inte bara bli utsatt för andras val och andras handlingar. Jonas är en mycket mer intressant figur än Magnus.

 

Dessutom är jag ganska skeptisk till olyckliga slut, inte minst eftersom de oftast är en så billig lösning i och med att man som författare då slipper reda ut historien.

 

/Jakob

 

 

Bullen minns man ju lite vagt sådär.

 

Tack för responsen i alla fall, jag förstår vad du menar med att det gjorts 1000 gånger, så känner jag med de flesta filmer, om man ser dem övergripande, det är det specifika innehållet som skiljer dem från varandra.

 

Sedan tycker jag, tvärtemot dig, att lyckliga slut är ett lamt sätt för en författare att sluta en film. Det blir så tamt och löjligt.

[Fellini]

Det är en gripande historia men jag tycker slutet är för deprimerande. Man måste visa på någon utväg ur eländet. Nägon känsla av att man kan påverka sin situation eller att det finns något hopp någonstans.

 

Alla vet ju att mobbing är fel. Varför ska man tala om det? Jag efterlyser någon slags analys av situationen. Varför uppkommer den och vad gör man åt det?

[Swe__]

Det är en gripande historia men jag tycker slutet är för deprimerande. Man måste visa på någon utväg ur eländet. Nägon känsla av att man kan påverka sin situation eller att det finns något hopp någonstans.

 

Alla vet ju att mobbing är fel. Varför ska man tala om det? Jag efterlyser någon slags analys av situationen. Varför uppkommer den och vad gör man åt det?

 

 

 

Okej, för många finns det inte någon väg ut, det är en realistisk situation. Jag kör på den realistiska vägen. Dessutom är inte min mening att visa att visst, mobba på, det löser sig ändå.

 

Förstog inte det sista du menade men, jaja.

 

Tack för att du tog dig tid att läsa

[jonkanon]

Jag ser ett skeende inte en story om du förstår vad jag menar. Det är omständigheter och egentligen inga aktiva val.

 

Om du inte har sett Vildängel ska du försöka göra det. Lite samma tema.

 

Om du är ute efter sympatier för huvudkaraktären får du inte göra honom till ett offer, utan han måste hela tiden aktivt sträva mot det lyckliga. Det får inte vara töntigt. Han kanske ska vara med på TV och vill göra sig fin, det är banalt men det är ett mål där folk kan relatera. För om han bara gör ingenting och sen hoppar av klippan så tror jag dessvärre att ingen bryr sig nämnvärt.

 

Så se till att utveckla mål/vilja/motivation för huvudkaraktären.

 

Breaking the waves

Requiem for a dream

 

är två andra filmer som du kan se om du inte redan gjort det. Det är grönjävligt utan dess like :)

 

Men du måste ge publiken en anledning att bry sig, för det är lättare att låta bli.

[Fellini]

-------------

[kridan]

den var ju skit bra

[tomgrejs]

Bullen minns man ju lite vagt sådär.

 

Sedan tycker jag, tvärtemot dig, att lyckliga slut är ett lamt sätt för en författare att sluta en film. Det blir så tamt och löjligt.

 

lol. löjligt och tamt att avsluta en film på ett lyckligt vis? skulle nog mer utrycka det, kan bli tamt och löjligt om man inte kan skriva manus.

lycka till med filmen

[Simon W]

Bullen? Det var tider det!. "Klassliv" med Kim Sulocki, och en långhårig Timell.

 

Och kom ihåg - det är inte den som skrivit brevet som är med i filmen!

[Vito Gogola]

Jo, tragiskt var det ju. En fråga bara; finns det någon koppling mellan titeln "I Solen" och filmen, eller är det ingen koppling alls? Undrar, bara.