Simon W

Välj det som känns bäst, som passar filmens/scenens syften.

Genialiskt, jbergman! Så enkelt det kan vara ibland. :)

Jepp, fel håll.

Har faktiskt inte sett den. Måste nog faktiskt se den då. :) "You've gotta pass for a human, otherwise you're not much good to us..."

Ringer ingen klocka... :(

Yes, Die Hard! Gruber: "... and father of five..." Takagi: "Enough!" Kanonfilm! ;)

Hörru, då får du lov att berätta, för jag och andra med mig har tydligen ingen aning. ;)

Dåså, snubbla på bara. Torr, morbid humor? Hmm, en kort seriestrip dök upp i skallen... Två rofyllda killar sitter på en parkbänk. De ser en motionär komma joggande längs vägen. "Varför håller dom på så där?" undrar ena killen. "Vänta ett tag får du se", säger då den andra. Och i nästa bildruta kommer liemannen joggande, jagandes motionären. Torr, morbid humor.

Då menar jag alltså morbid, torr humor, ödesmättad. Inte att döden snubblar på en kratta.

En bank i Umeå utmed en väg... Kommer inte på nån. Passar inte Forex bra annars, vid Renmarkstorget? Annars kanske det inte måste vara en bank i verkligheten, utan man tar nån lokal som man placerar en glasförsedd disk i, fejkar en kassaskåpsdörr i bakgrunden, några stora plantor, en könummer-display. Voilá! Försäkringskassan kanske funkar? Ligger ju centralt. Jag tror nog inte man får tillstånd att spela in i en riktig bank. Jag tror nämligen inte man får filma i en bank alls.

Håller med, Rabies. Frågan är, ska det vara humor eller allvar? Kan bli riktigt intressant om man tar en lite filosofisk inriktning på det, och det bör nog kombineras med lite humor för att lätta upp stämningen ibland.

Just eftersom döden är oundviklig, så lägger jag ingen kraft på att vara rädd för den. Inte än på några år iaf. Att frukta döden, är att bjuda in den litegrann... Men det är klart - det ögonblick jag stirrar döden i vitögat kommer jag nog rygga tillbaks och jämra mig, men det är då det. Jag säger som Blue oyster cult - don't fear the reaper!

lattjo

Tadaaa! Klarade det! :)

Såja, lägg av nu, Rabies. Du vill väl inte bli uppfattad som "rabiat"? Jag förstod att Munthe kommunistskämt var helt på skoj, välmenande och hjärtligt. Synd att typ alla missade det... Eller alla dessa kanske missade det med flit, eftersom de kanske har något emot Munthe... Rätta mig om jag har fel. Ska vi i annat fall kanske ta oss back on topic? Jag säger - om folk får mycket stålar och cred, så är det pga att dom förtjänar det genom hårt arbete och/eller sin kända nuna. Så funkar marknadsekonomi.

swe__: Precis. Inspiration är inte svårt att få. Problemet, som jag tror douglasfrisk ville ha hjälp med, är ju hur man de facto sätter sig ner och skriver. Motivation. Kan vara skitjobbigt, trots all inspiration i världen. Been there, done that... still doing it sometimes. Angående Rabies förslag så är det också skitbra. Jag brukar använda post-itlappar som jag skriver ner manusets stora händelser, och sedan kompletterar jag med fler lappar däremellan, flyttar runt, tar bort. Till slut sitter man där med ett gäng lappar som motsvarar filmens olika kapitel, "scener". Funkar fint för mig.

Det bästa sättet att få något skrivet är att skriva, om än det är skit. Det är ju lite klassiskt det här, att ett tomt papper är det svåraste att börja skriva, eller rita, på. Det finns ingen utgångspunkt. Men om det står vad som helst... tex "en parkbänk i granträ", så leder det garanterat vidare. Vem har byggt bänken? Hur ser den ut? Var står den? Varför står den där? Sitter nån på den? osv, osv. Som jag upplever det, i korthet: Om jag bara lyckas få ner något på papper (datorskärmen), en klen öppningsscen eller nåt, så leder det vidare, och vidare, ändra tidigare, vidare, ändra. Till slut sittar jag där med den story jag någorlunda hade i huvudet. Och att se storyn där på skärmen höjer min motivation att fortsätta tiofalt. Det är bara att sträcka ut handen och ta för sig! :)

Lite OT, trots allt... Jag gillar inte war of the worlds, av den kanske simpla anledningen att jag inte tyckte om huvudkaraktärerna. Cruise var en självcentrerad, labil farsa; dottern var en gapig snorunge; sonen var sur och tvärsöver mest hela tiden. Jag sympatiserade inte med dom, och då spelade det ingen roll hur rädda och utasatta dom var. Jag kände inte för dom. Synd på en annars maffig film.

Kul. Jag tycker det känns som att manuskommenterandet fått ett uppsving efter att jag postade den här tråden. Kanske en tillfällighet, kanske inte. Hur som helst - skoj! :)

yep! - Where can I find mr Taka... Joseph Yosinubo Takagi...?

Håller med jbergman. Manus blir kraftigare om vi inte skrivs på näsan, utan man måste tänka själv. Litegrann som skämttecknaren Gary Larsons komik - man ser en situation strax innan (eller efter) dess "poäng", så att säga. Om man ser en blind gå mot ett stup, så måste man inte visa att han faller ner för att "poängen" ska gå fram. Det tar udden av skämtet. Gäller film också, tycker jag. Drama, action, skräck, komedi - you name it!

Tack för kommentarerna, som mer än gärna får vara numrerade! ;) Jo, jbergman har också påpekat det. Jag fick ett klassiskt hjärnsläpp bara. Tänkte att de var klädda för varmt väder... Ska självklart ändra. ;) Där ser man. Jag har sett parenteser nånstans... Får kolla upp det. Så man bör dela upp det så pass? Ok. Kan vara drag av prosaskrivning som lever kvar nånstans i bakhuvudet. Ska fundera på tydligheten. Angående solen som silas, så var det kanske lite väl vackert formulerat, men samtidigt tycker jag det ger en tydlig bild av hur solen glittrar genom lövverket. Återigen prosaspöket som spökar kanske. (Att skriva alltför litterärt i manus innebär för mig att man tex skriver hur karaktärer känner sig, utan att visualisera det, och tro att publiken förstår). Har själv förstås tydliga bilder när jag skriver, och glömmer att mina bilder förstås inte framgår utan att jag beskriver dem. Dock tycker jag ibland att miljöbeskrivningar kan bli alltför detaljerade i manus, stoppa upp flödet. Är väl också lite av den uppfattningen att om det inte är något speciellt med miljön, något som tillför scenen, så är det inte viktigt att beskriva att det ser ut si och så. Ett trapphus är ett trapphus. I fallet trapphus tänkte jag väl nånstans att innerstad och en tung dörr med krusat glas skulle associera till "dyr lägenhet", visasvi "välstädat trapphus". Ska självklart fundera på att att utöka beskrivningarna. Dumt att vara alltför snål förstås! Angående off screen i versaler - ok. Ska kolla upp hur man lägger in tonfall. Jo, jag företällde mig deras situation, och jag tror inte man som förälder gapar och skriker ifall ens barn fått ett hotbrev om barnet ifråga är i det andra rummet. Jag tror man lägger band på sig, krampaktigt. Och dessutom ska flämtningen inte vara en liten allmän luftpuff, utan mer chockartad, vettskrämd. Får välan förtydliga där också. ;) Du har kanske rätt där. Jag ville visa att tiden gick. Fade in/fade out brukar kännas lämpligt då. Lite mju övergång sådär, utan en klumpig skylt som säger "5 månader senare"... Det blekblå ljuset från teven. Får förtydliga antar jag... Jag tänker mig att Klara babblar på, man hör inte riktigt vad hon säger. Det viktiga i scenen är att hon är sorglös och sprudlande, pekar och pratar strunt. Tänkte också att musik (typ melankoliskt piano) ska ligga över många av de dialoglösa scenerna, där annat ljud - prat, billjud, vadsomhelst - ska vara bakgrundsljud. Därför skrev jag inte ut någon exakt dialog. Krasslig relation? Javars, den är typ stendöd! Trodde det gick fram. ;) Tänk dig slutscenen igen, sista klippet - att kameran zoomar in på Anders lyckliga leende. Gissa sedan utifrån kontexten vem som skickat korten... Kul att du tycker att manuset utmanar lite. Det var tanken. Man ska lägga ihop ett och ett... och få sju! Moahahahaa... :) Tack. Jag är dock ingen filmare, utan sysslar bara med manus. Har inte kunnandet eller ambitionen att filma själv. Men om någon annan känner lust så vore det förstås skitskoj om det blev en film av det! :)

Här ska du få mina kommentarer, och jag är tyvärr inte så positiv som BrotherOfLight. Men jag ska vara konstruktiv! :) Mycket av handlingen i början sker på en mobildisplay. Kan bli otydligt och trist. Han kanske borde prata lite med sig själv, kommentera det han skriver. Miljöbeskrivningarna är, som BrotherO.L. skriver, lite knappa. Hur mörkt är rummet egentligen? Ola ser inget, men vi ser... Du skriver nog alltför litterärt. Tänk på att det endast ska visas i bild och ljud. Tex hur ska du visa "de förstår varandra", som du skriver i slutet? Skriv vad vi kan se eller höra, för att därigenom visa att de förstår varandra - tex att de ler svagt mot varandra, eller nickar litegrann, eller nåt. Och "Nova är driven av sin ilska och är besatt, Ola är mer desperat och vill bara överleva". Att skriva så är att berätta, inte att visa. Beskriv ansiktsuttryck, rörelser, skrik och jämmer istället, så att vi ser förstår deras känslor från det vi ser och från sammanhanget. "Ola faller pladask" ett annat exempel. Faller han verkligen pladask?? :) Tycker dialogen känns onaturlig. Blir svårt för skådisarna att lyckas låta trovärdiga. "Du är så jävla svag och inte har karaktär nog att välja EN. Man kan inte göra så och tro att man kommer undan". Det låter styltigt och påklistrat i mina öron. Ett klassiskt tips när man skriver dialog är ju just att läsa replikerna högt, och fundera "pratar man så?" Kanske lite väl mycket snack ibland också. Diverse formateringsstrul. Tex ska man skriva tonfall inom parentes under karaktärsnamnet. Men annars överlag bra. Och vad tycker jag om storyn då? Tja, det blir lätt lite väl melodramiskt, såna här revanschhistorier. Men det är vad jag tycker... Det här kan nog bli något. Keep it up!

Hur vet du det, om du så sällan laddar hem? ;) Kommentera manus, och ditt manus skola bliva kommenterat. :)

Visst. Hädanefter ska jag, varje gång jag laddar hem ett manus, också kommentera det efteråt. Och det kan ni räkna med! ;) Hellre dryga kommentarer än inga kommentarer. Man lär sig inget med en massa ja-sägare (jas-ägare?) omkring sig. Och i mitt fall ska jag försöka linda in drygheten i konstruktivitet. Om det är uppenbart att det är ett par trettonåringar som snott ihop ett pang-pang manus att filma med polarna, då laddar jag inte hem det. Simple as that! :)