Fågelström

Jag tycker att första scenen i filmen ska vara att den tjocka killen skär sig i handlederna eller förbereder ett självmord på något sätt. Det blir en intressant öppning på filmen. Sekvensen när "den nye" avstår i från att dränka honom i toaletten blir räddningen för honom och han avstår från att fullfölja självmordsplanerna. Just boken tycker jag är en intressant detalj i berättelsen, men varför sviker "den nye" honom och snor boken ifrån honom? Tar kärleken överhand från vänskapen? Och varför slutar "den nye" helt plötsligt att försvara honom? Just slutet håller jag med vilcans om att det kan skrivas bättre, men har inget bättre förslag just nu. Jag tycker att filmen kan sluta med ett självmord eftersom syftet som jag fattar det är att avskräcka mobbning. PS. Läs och kommentera gärna mitt manus i tråden "Svart-komedi i 3 delar, 11 sidor" ds.

Jag har skrivit ett kortfilmsmanus på 11 sior. Manuset innehåller tre historier, från tre olika platser, men dem har vissa likheter. Alla tre historierna har en på olika sätt misslyckad huvudkaraktär: 1. Den jugoslaviska mannen som driver en butik som säljer naturvårdsprodukter..och klockor. Han har precis blivit lämnad av sin kvinna och i råga på allt fått bosätta sig i butiken med hennes pudel. Han kan inte förstå varför det inte kommer några kunder. Han har gjort allt. Köpt nya gardiner, börjat sälja klockor.... 2. Historia nummer två kretsar kring den otrogne 40-åriga och välavlönade Lars som i och med sitt kommande bröllop ska säga upp kontakten med sin älskarinna, men det går inte riktigt som han tänkt sig.... 3. Den avslutande delen handlar om Lina, en arbetslös tjej i 20 årsåldern. Hon är sedan 2 månader tillbaka tillsammans med sin några år äldre pojkvänn Morgan. De bor ihop tillsammans med Linas katt, Happiness. Lina ska till att överaska honom med en god middag när han kommer hem från jobbet. Hon förbereder även ett förlovningstal inför honom, men kvällen får inte riktigt den vändning som hon hoppas och katten hamnar i centrum.... Alla tre historierna är inspirerade av verkliga händelser och avslutas även med rolig poäng. Skriv precis vad ni tycker! Behöver åsikter! Vad kan jag skriva bättre? Passar historierna ihop? Är slutet för tragiskt? Manus, Ingen Titel.pdf

Det beror såklart på vad du gillar för filmer, men mina thriller-tips är: Den tredje mannen http://www.imdb.com/title/tt0041959/ En studie i brott http://www.imdb.com/title/tt0052357/ Seven http://www.imdb.com/title/tt0114369/

Jag tycker att är intressanta kameravinklar och snygga miljöer/platser, men som ni tagit upp tidigare så låter engelskan lite töntig. Jag har svårt att få någon uppfattning om historien, men på något sätt intresserar den ändå mig. Så fortsätt!

En sak som jag reagerar på är att den är väldigt mörk (kanske är det bara mina inställningar på skärmen) så att jag hade svårt att uppfatta vad som egentligen hände? Går det ljusa upp den lite? Musiken tycker jag är stämningshöjande, men som andra skrivit så känns inte historien helt klar ännu. Får se sen på det färdiga resultatet.

Jag tycker själv att det kan vara svårt, men mycket handlar som disciplin som "Mattias Olsson" skrev. Jag brukar göra så att när jag har kört fast lite i manuset så brukar jag skriva upp några frågor som jag vill ha svar på i manuset. Dessa frågor lägger jag sedan i mina arbetsbyxor och väl på jobbet kollar jag på lappen ett par gånger om dagen och funderar. Det brukar fungera för mig? Kanske behöver du bara inspiration (gå ut och fika eller googla på ämnet du skriver om)....

Jag tycker det låter som du överdriver lite med en joker-liknande psykopat. Jag googlade på personlighetsklyvning och fick fram en rad intressanta sidor där du kan läsa på lite och inspireras av. http://www.google.se/search?rlz=1C1GGLS_svSE316&aq=f&sourceid=chrome&ie=UTF-8&q=personlighetsklyvning Jag tror att det "kan" bli ett bra manus. Allt hänger på hur du väljer att berätta den. Jag kom på ett gäng frågor som jag tycker du ska fundera på. Frågor: Vet hans omgivning om hans problem? Vad tycker han själv om det? Gör han något för att bota "sjukdomen/syndromet"? Vad får det för konsekvenser att han vågar säga det han tycker? Kanske leder det till att han kommer närmare sin kärlek eller kanske raka motsatsen. På vilket sätt blir han en psykopat? Vad är det som gör att han blir kvar i sin andra personlighet? Kanske slutar det med att han kommer på att det är den personligheten som han trivs bäst med? Vem är personen han är kär i (en lärarinna, en tjej som jobbar i en butik, hans kusins tjej eller kanske hans barndomskompis)? Märker den personen av hans uppskattning för henne / honom? Hur reagerar hon och vad tycker hon om det?

Första tanken när jag läste din idé var att du enligt min mening borde skriva kortare meningar. Det gör det mer lättläst. Självklart spelar saker som sidohistorier och vilka karaktärerna är o.s.v. in, men det känns som idén behöver putsas på. Vad är det med den magiska vattenporten? Är det en dröm eller bara ren fantasi? Hur har de två männen hamnat i nutid och varför? Läs på lite hur du skriver manus innan du börjar (http://www.voodoofilm.org/filmskola/manus-dramaturgi/) och ha historien uppskissad med frågor som: När kommer vändningarna? Hur utvecklas karaktärerna? Hur slutar historien? Sen en sista tanke är att det låter som det kan bli dyrt att spela in ditt manus. En magisk vattenport och all rekvisita (till Antikens Grekland) o.s.v. Så tänk på det när du skriver så att det inte skenar iväg. Det är bara att jobba vidare. Det är bara du som vet exakt vad du vill berätta.

Dialogen är ett sätt att lära känna karaktärerna på och borde enligt mening skrivas som det ska sägas. Självklart får det inte överdrivas då det blir jobbigt att läsa och kanske förstå. Att skriva grammatiskt rätt, tycker jag gör att dem som läser det får svårt att veta hur det ska läsas/uttalas.

Det låter som en konstig regel som bara skulle göra manuset jobbigt att läsa...

Jag tycker det är intressant. Det är bara att jobba vidare... ..men sen känns som musiken blir väldigt viktig och att det är den som i slutändan bestämmer om filmen blir bra eller inte, men jag tror på idén.

Hallå! Jag håller just nu på att skriva på ett manus som har musik som tema. Som en del i dialogen skulle jag vilja att personerna citerar från musiktexter (typ Bob Dylan). Det ska vara tydligt att citaten kommer från låtarna. Behövs det några rättigheter för det? /johan

Det låter lite taxidriver inspirerat... det är en idé som det går att göra något bra av... jag föreslår att du skriver ett synopsis. Det är först där som man kan se om historian håller som film. jag skulle tycka att det vore intressant att veta hur han kunde bli den här uttråkade och misslyckade typen. Och sen tror jag att det är viktigt att även om han gör brutala brott så ska det vara av någon bra anledning, som han får ut någonting av, exempelvis som i taxidriver där Travis (De Niro) dödar en hallick för att han vill städa upp på gatorna och få bort all skit. Och sen tror jag att det är viktigt att du lyckats få läsarna/tittarna att lära känna din huvudperson väl så att dem trots dem grova brotten känner sympati med honom och inte hat.

Jag funderade på hur dem visar sångarens handikapp i Control, men kom på att han får reda på att han har epilepsi (är det väll han har?) under filmens gång och inte från början som i min story.

Jag har precis samma syn som dig gorse på den punkten. Det är som bäst när man lyckas visa det mesta i bilder.... Jag har nog fått mig en klar bild av hur jag vill att Knut ska vara. Han ska gå stereotypt. Han ska ha lite utstickande drag i ansiktet. Han ska ha en stor tallang vilket är vanligt bland asperger. Knuts är att lira gura. Han ska å andra sidan ha stora svårigheter med andra saker. Kanske att läsa och skriva. Han ska vara blyg och osäker (till en början) Vad tycker ni i övrigt om idén till manuset. Jag tycker kanske nu i efterhand att det blev något förutsägbart, eller? Jag gillar egentligen inte det här manusupplägget, a la Hollywood. Det är så mycket regler som tittarna omedvetet vet om efter att ha sett flera hundra/tusen Hollywood-filmer. Så att jag tror att hela det här manusupplägget med början-mitten-slut, vändpunkter och presentationer o.s.v. gör att det lätt blir tråkigt och förutsägbart. Slutet tycker jag däremot om. Jag tycker om det eftersom det inte avslöjar helt hur det går för bandet. Jag kunde lätt skrivit dit att dem blir hyllade i press och att dem får skivkontrakt o.s.v. men då tycker jag att man avslöjar för mycket. Mitt slut tycker jag känns väldigt öppet och man låter på så sätt tittarna/läsarna skapa sig ett eget cenario. Och sen så tycker jag att Steffos avslöjade hemlis (att han är alkoholist) gör att publiken blir osäker på om det verkligen kommer gå bra för bandet.

Jo det behöver jag också hjälp med, att komma på ett namn på bandet, ett namn som klingar 70-tals rock. Och sen vad Knut ska heta när han bytt namn. Jag tycker att det är tråkigt när man berättar allting om exepelvis sjukdomen i början. Jag håller med Von Trier om att man inte ska berätta allt om karaktärerna första 20 minuterna utan att det kommer lite efter som. Det tror jag gör historien mer intressant, men det är min åsikt, men däremot om det är mycket info som man måste ge tittarna så kan ett läkarbesök eller psykologbesök vara effektivt.

Tjena gorse! vad menar du med att det inte är världens problem?

Jo jag ansåg den vara komplett när jag lade upp den, men är det något som du tycker fattas i storyn så får du gärna skriva det. Jag har tänkt på det där med att det är dyrare att spela in en film som utspelas i dåtid, så att jag har försökt att ha mycket utescener (naturen ser lika ut då som nu) Men som du säger så det en nackdel när det väl kommer till att man ska spela in den. Jag känner till den svenska filmen vid namn Miffo. Jag tycker bara att titeln är passande, men jag är rädd för att jag får komma på nått nytt. Kom gärna med förslag!

Tack för dina åsikter! Jo jag har sett filmen och gillar den mycket, men faktum är jag hade alla idéer innan jag såg filmen. Jag valde 70-talet då det känns på nått sätt roligare att skriva om än nutid. Det fanns inga mobiltelefoner, datorer osv. så all kommunikation skedde via vanlig telefon eller ansikte mot ansikte. Och så känns det mer intressant att ha en asperger kille i en film om 70-talet då sjukdomen var mer okänd då. Nu vet alla vad asperger är och det gör det inte lika intressant.

Manuset är intressant och jag skulle gärna läsa/se en fortsättning, men som Vilcans skriver så är det lite väl långa dialoger. Jag är nyfiken på vad som kommer hända så fortsätt skriv.

Hallå! Jag har skrivit ett outline för ett långfilmsmanus. Manuset utspelar sig i Norrland, 1977 där Mange och Steffo, två hårdrockare vill slå igenom med sitt band. Chansen dyker upp när en club-ägare ringer och vill att dem ska spela hos dem, i Stockholm. Eftersom cluben får flitiga besök av skivbolagsfolk bestämmer de sig för att låna en folkabuss och sticka dit. Dem har bara ett problem. Gitarristen som spelade i bandet har slutat och dem måste snabbt hitta en ny som vill och kan hänga med till Stockholm. Lösningen blir till slut en släkting till Mange. Det är en 17 årig kille med asperger syndrom.. Notis: Asperger var ett syndrom som inte var så välutforskat vid den tidpunkten. Dem hade gjort en del forskningar i Tyskland, men resultatet av dem blev inte kända för svenskarna förens mycket senare. Detta gjorde att dem svenskar som hade asperger blev väldigt utsatta. Jag tror själv att det kan bli ett väldigt bra manus av detta outline, men nu vill jag ha era ärliga åsikter. Jag vill inte lägga ner en massa timmar på att försöka få ihop ett manus, ifall det inte har lite potential. /Johan Miffo_outline.doc

Ett tips är att utgå från folk du träffat, känner eller sett. Kanske har du en gammal gympalärare som kunde passa in i historien eller varför inte du själv....

Hallå! Jag har tänkt börja skriva ett manus om ett coverband. Det jag undrar är hur reglerna är kring cover-låtar? Alltså att man snor musiken och texterna från låtar och gör sina egna versioner av dem? /Johan

Jag gillade storyn. Den var välskriven och spännande. Jag gillar delen när hon ger fotot i utbyte. Tycker det var genialiskt. Gillar även att historien bygger på flickans livliga fantasi. Eftersom det är en berättelse som är menad för barn så har jag ingenting emot att den är övertydligt berättad. Samtidigt tycker jag att det ska vara ett lyckligt slut. Tror många barn skulle bli besvikna över att historien inte slutar lyckligt.

Tack för era åsikter! Jag gillar Camus förslag om att det framkommer att barnet egentligen inte är hans. Det är ett sätt som möjligen förklarar Mårtens beteende. Jag funderar över barnets ålder. Nu står det i manuset att han är 1 år och 6 månader. Jag vill att han ska vara i en sådan ålder att han fortfarande ammar och kan ta några stapplande steg. Han ska även vara tillräckligt gammal för att säga sitt första ord. 1 år och 2 månader kanske? jag tycker att det är viktigt att amningen finns med eftersom det är ett sätt att visa att barnet tyr sig till mamman. Kan det inte vara så att det tar lång tid för vissa att vänja av det? Håller med Vilcans om att det är ett sätt att visa att mamman spenderat mycket tid med barnet.