Du har nog rätt i att titeln på något sätt associera till barnet.
Alternativt slut:
Kanske kunde det vara så att hon sticker iväg när han sagt att han kunde sluppit henns irriterande skratt. Hon lämnar barnet hos honom och han får för första gången försöka ta hand om barnet själv. Han avstår ifrån att röka, får byta blöjor och vaknar flera gånger på natten, men han kommer sammtidigt sin son närmre. När hon kommer till honom i kyrkan morgonen efter så har han fått mer förståelse för hur hon har det. Samtidigt misstänker han att hon varit otrogen med mannen på hotellet (det fanns ju inga hotellrum?), vilket hon inte har. Det blir ett stort gräl angående otroheten. Mårten laddar för att slå henne, men avbryts av John som säger sitt första ord, Pappa. Mårten mjuknar, börjar gråta och säger förlåt.