Jump to content

likeavirgin

Members
  • Posts

    39
  • Joined

Everything posted by likeavirgin

  1. Har inte läst manuset men tycker inte du ska hänga upp dig så mycket på sidantalet. Det som spelar roll är hur mycket handling du lyckas få in på de sidor du har. Europeiska manus tenderar att vara lite kortare än amerikanska (vad jag har läst, har inte många exempel) men det finns alltid undantag. Här är iaf några manus som är kortare än ditt: Så vit som en snö: 64 sidor Elina - som om jag inte fanns: 73 sidor Emma och Daniel - mötet: 65 sidor Amerikanska: Winter's Bone: 73 sidor Somewhere: 44 sidor The Artist (delvis stumfilm): 44 sidor Motor City (delvis stumfilm): 75 sidor Samma avvikelse finns ju även åt andra hållet med manus som är över 120 sidor men jag tror/tycker det är bättre med ett lite för kort manus än ett lite för långt. 84 sidor bör inte vara ett problem. @klas persson Fucking Åmål är 108 sidor långt enligt den version av manuset jag har på min dator.
  2. Självklart kan jag ju inte veta det här, men om du publicerar två långfilmssynopsis om dagen så känns det inte som om du hinner "jobba som satan" på varje. Ta istället varje idé som du får och låt dem mogna lite i ditt huvud innan du skriver ner allt. Vänta en vecka eller en månad eller ett halvår. Du anar inte hur många idéer man upptäcker inte funkar eller hur många nya vändpunkter och scener man kan komma på. Om du skriver ner allt direkt så låser du dig vid en tanke och du kommer få svårare att avvika från det senare och din idé blir lätt mindre originell eller välutvecklad. Så det är mitt tips, välj en idé och utveckla den till fullo i huvudet: på bussen, i skolan, på jobbet, innan du somnar. För det är bättre att få till ett bra manus än 100 halvbra. Om jag ska kommentera din synopsis så har den ungefär samma problem som dina tidigare. Den är väldigt svårläst då det är fullt av både grammatiska fel och punkter som sitter lite varstans. Sen känns det inte riktigt som om du presenterar några karaktärer utan utgår från att alla vet vem du snackar om. Att Adam är Thomas son får vi inte veta förens efter halva texten, vilket känns lite onödigt. Presentera direkt om de släkt och ungefär vilken ålder de har (jag vet t ex fortfarande inte hur Malin är släkt med Thomas och om de är vuxna eller barn). Lycka till i fortsättning och jag läser gärna fler synopsis från dig, bara du ser till att sluta skriva ett om dagen och verkligen lägger ner din själ på det projekt du håller på med. EDIT: Jag menade inte att du inte får skriva ner idéer som minnesanteckningar, jag vill bara inte att du låser dig alltför mycket som du kanske gör när du skriver såhär mycket. Ha inget färdigutvecklat synopsis förens du har det färdigutvecklat i huvudet :)
  3. Synopsis behöver du inte skriva i Final Draft eller något manusskrivarprogram, det funkar bättre om du tar ett vanligt skrivprogram, t ex Word. Det går fortfarande att spara det som .pdf eller .rtf så att alla kan läsa.
  4. Jag gillade idéen, mer än sketch än en kortfilm kanske. Du kunde nästan lagt upp hela manuset för det blir nog nästan lika långt :) Jag gillade även att du hade en framsida till en halvsida lång text, snyggt och prydligt ska det vara. Däremot fick din trasiga Caps-lock knapp mig att vilja slita ut ögonen, så se till att få någon datorkunnig att se över problemet. Det enda jag tycker du kanske bör ändra med manuset är att inte låta han gå tillbaka in i huset för att lämna posten på byrån. Varför inte bara ge honom ett "nä, nu jävlar"-ögonblick och låta honom kasta sig in i bilen och jaga efter postmannen? Blir kanske mer tempo då. Sen så behöver du inte skriva allt så detaljerat i en synopsis (du gör samma sak i alla andra som du lagt upp). Jag hade nog skrivit den första paragrafen så här: En grinig, gammal gubbe sitter och äter frukost i köket när han slänger en blick ut genom fönstret. Utanför ser han postmannen lämna brev i hans brevlåda för att sedan köra iväg. Mannen springer direkt ut, kollar brevlådan och hittar en annons. Nä nu jävlar! Mannen sliter upp brevlådan ur marken, slänger in den i bilen och kör efter postbilen. Snabbt hopskrivet, men jag hoppas du förstår poängen. Skriv bara det som är viktigt så att man snabbt får en överblick över vad som kommer hända i ditt manus; om hans morgonrock är snygg eller ful kan du spara att berätta till manuset...
  5. Låter intressant, lite Snabba Cash vibbar får jag när jag läser. Men tyvärr är det största problemet inte din story utan din själva synopsis. Den är otroligt svårläst, mycket på grund utav att du inte delar upp texten i paragrafer eller att du många gånger skriver väldigt oförståeligt. Sen är texten ibland väldigt detaljrik (är det viktigt att veta att han bor i en välstädad lägenhet?) medan andra gånger kan du hoppa över stora viktiga scener (t ex slutet). Till själva storyn: Först och främst tycker jag att Johan verkar vara en riktigt osympatisk person. Han har en dålig relation till sin dotter, har lämnat sin fru, har skuld till kronofogden och är arbetslös. Dessa saker skulle i vissa fall vara saker som får en att sympatisera med karaktären men i det här fallet känns det som om Johan inte ens försöker göra något åt saken utan direkt bestämmer sig för att göra något kriminellt. Jag har självklart inte läst manuset, så jag utgår bara från vad jag fick för känsla när jag läste ditt synopsis. Om vi jämför detta med Snabba Cash där JW också har en massa problem. Men där får vi se hur mycket han kämpar med att få ihop sina pengar och att han verkligen är passionerad över ändamålet. Han kör svarttaxi och syr egna skjortor och en massa saker bara för att passa in. Det är först efter vi fått sett allt detta och känner sympati för honom som vi ser hur han går över till ett kriminellt liv. Sen har vi lite småsaker. Varför berättar Johan för sin dotter vad han tänker göra? Skryter han eller vill han bara att hon ska tycka synd om honom? Jag tyckte i alla fall det kändes väldigt elakt gjort mot dottern. Sen har vi den snygga blondinen. Jag är inte helt säker men är det inte så att hon bara är en civilperson som råkar hamna mitt i alltihopa? I så fall tycker jag det kändes lite konstigt hur hon kom in i historien. Jag har aldrig upplevt att någon helt främmande knackar på min dörr och frågar om hon får låna handfatet, och jag hade definitivt inte släppt in henne om jag precis utfört ett rån och har pengarna liggandes på bordet. Sen kommer en massa personer in i bilden som jag inte har en aning om vem de är (Philip, Robin och Tim). Sen kommer helt plötsligt Grubers bror in i bilden. Vem är han och varför får vi höra talas om honom först i slutscenen? Det finns lite mer småsaker jag tänkte på men jag orkar inte skriva mer. Överlag tycker jag det låter som en helt klart intressant idé men det är svårt att göra en bedömning och ge konkreta tips när man bara har en synopsis att gå på. Du kanske har fixat alla saker jag tog upp i ditt manus men detta var bara sakerna som ploppade upp i mitt huvud när jag läste. Lycka till med manuset :)
  6. Hej, Bra manus. Gillade framförallt inledningen när Anders och Hector pratar vid bordet. Det finns mycket drama där och man undrar hela tiden om Hector verkligen inte vet vad Anders pratar om eller om han bara låtsas. Det var absolut manusets höjdpunkt :) Tyvärr tyckte jag historien sänkte sig lite efter det. Det blev mer av en klyshig pang-pang-sekvens som man sett hundra gånger förut i varenda actionfilm. Punkten där jag kände att det kickade in var när Hector fick en pistol. Då lägger du Hector och Anders på samma nivå och all den där underdog-känslan försvinner. Jag hade tyckt scenen varit mycket mer intressant om han hittat t ex något köksredskap, typ en visp, som han var tvungen att försvara sig med. Då hade du kanske kunnat gjort det lite mer originellt. Sen har vi "twisten" som jag i vanliga fall STARKT skulle avråda ifrån men eftersom du redan avslöjar den i filmens titel så antar jag att du inte behandlar den som en chockerande twist utan räknar med att åskådaren vet hela tiden att det är på låtsas, så därför förlåter jag dig :) Det var helt klart även lite spännande när du lät oss se ett par svarta klackskor i slutet, så bra gjort med det. Du har även ett par otydligheter i manuset som jag vill ta upp. Varför ligger en pistol på golvet i köket? Jag vet att det är en dröm men om du ska göra det orealistiskt så tycker jag du kan ta i lite mer, nu känns det mer som om du försöker göra en realistisk actionsekvens men är för lat för att ge hjälten vapnet på ett uppfinningsrikt sätt. Sen skriver du att utgången till trappuppgången är blockerad så därför måste Hector springa uppåt där han möter på ett par som är på väg in i lägenheten. Hur kunde paret komma in i trapphuset om dörren var blockerad? Det problemet kanske skulle lösts om du varit lite mer specifik i beskrivningarna. Är det något permanent som blockerar utgången eller är det något som kanske inte var där för tio sekunder sedan, t ex en städerska eller två flyttkarlar med en soffa. Samma sak gäller när du säger att Hector hittade ett vapen (kan vara en pistol eller kniv eller kaststjärna eller nästan vadsomhelst). Jag antog var en kniv eftersom de var i ett kök, men sedan säger du att han skjuter mot dem vilket gjorde att jag tvungen att läsa om hela scenen en gång till för att fatta. Sen skriver du även att Anders blir blockerad och har inte fri sikt att skjuta inne i lägenheten. Varför har han inte fri sikt? Vad är det som blockerar honom? Du som skriver kanske vet exakt vad som händer men vi som läsare har ingen aning, så du måste ge oss den informationen. Sista lilla pyttegrejen innan jag slutar gnälla är att jag inte tycker om att du blandar engelska (titel, förstasidan och delar av scenrubriken) med svenska (dialog och actionparagrafer). Men överlag tycker jag att du skrivit ett bra och stabilt manus som jag verkligen kan se som film. Så lycka till med att få manuset filmat och hoppas du tycker att min kritik varit konstruktiv :) MVH Like A Virgin
  7. Ta inte illa upp över vad jag skrev för jag tror att du har en idé du kan göra något av. Jag förstod också budskapet om grupptryck men det blir väldigt svårt att ta till sig det när man inte riktigt visste vad det är för slags film du försöker göra. Vill du att det här ska vara en komedi så visa det på varje sida. Klipp bort delarna som inte är roliga eller tillför något till historien eller skriv om dem så de blir roliga. Du säger att filmen riktar sig till ungdomar så du måste även komma ihåg att ungdomar har otroligt dåligt tålamod. Om det går två minuter utan ett skratt kommer nog de flesta stänga av. Det känns som att det är Oscar du vill fokusera mest på så varför inte låta oss se olyckan från hans perspektiv. Skriv om Kalle så han blir mer som en biroll. Utveckla Oscar lite mer också. Du skriver i beskrivningen att Oscar är den som alltid är sen med alla trender etc men du visar det aldrig i för en potentiell publik. Show, don't tell. Vad jag skulle gjort är att jag skulle göra en rejäl omskrivning från sida ett och försöka göra varje scen rolig, eller åtminstone låta den berätta något, och samtidigt skapa karaktärer som är lite mer älskvärda/roliga/galna. Om det är en flamsig komedi kan du inte bara ha ett flamsigt koncept, du måste göra ALLT lite galnare.
  8. Det må vara hårda ord från Tolin men jag måste tyvärr hålla med honom/henne lite grann. Trots det så skrattade jag lite också, så om det är en komedi du försöker göra så kanske du har en bra grundidé. Problemet är bara att din idé mer känns som en sketch som absolut inte lyckas hålla intresset uppe i 10 min (10 sidor). Det blir alldeles för få skratt per sida och det känns som en väldigt ofokuserad historia. Mitt tips till dig är att klippa de första sidorna, eller åtminstone låta dem flyta på snabbare. Dessutom så måste du fokusera på en huvudperson, eller snarare samma huvudperson. Först får vi följa Kalle och hans olycka och sen vid typ sida 6 försvinner Kalle helt och vi får följa Oscar (eller vad han nu hette). Varför inte bara låta oss följa Oscar från början? Sammanfattningsvis tycker jag att du ska in lägga till fler skratt, kapa sidantalet och fokusera storyn. Det kommer bli mycket roligare att läsa (alt se filmen) då :) Gott nytt år /Like A Virgin
  9. Jag tyckte du skapade en bra stämning i manuset. Gillade hur du inte bara gjorde om allting till ett överteknologiskt samhälle där allt är gjort i platina (eller vad den där klassiska sci-fi metallen nu är för nåt) eller att du gjort samhället överdrivet dystopiskt med att alla lever på en soptipp och allt är skit. Det känns som om allt utspelar sig i en vanlig småstad med en liten, fast viktig, skillnad. Jag gillade hur du lyckades få fram bakgrundsinfon om att månen verkar vara den bättre platsen på ett effektivt sätt. Sen så gillade jag framför allt när Postmannen levererade en pistol och som vi först tror att han behöver i självförsvar och sedan låter oss höra hur han använder den mot sig själv. Imponerande. Sen har jag också lite punkter jag inte är lika imponerade av. ShAArken tar upp ett par bra punkter så lyssna på honom/henne. Personligen tappade jag intresset när Mannen i hus #4 tog emot sitt paket. Varför ska han öppna paketet utomhus mitt framför ögonen på övervakningsroboten och Postmannen? Om det nu är så farligt att ha en sån kristall borde han väl smällt igen dörren, som alla tidigare personer gjort, och öppna paketet när han är ensam och osedd. Efter det kände jag att jag inte brydde mig om historien speciellt mycket, för det momentet förstörde verklighetskänslan i manuset. Dessutom säger du väl att det är de begåvade människorna som får åka till månen, och det kändes knappast som om han föll in i den kategorin. Sen tycker jag absolut du måste namnge åtministonde huvudkaraktären. Om jag inte minns fel hade han minst tre benämningar. Jag tror det var Mannen, Den Unge Mannen och Postbudet och det är ALLDELES för många. Det blir dessutom väldigt jobbigt när Den Unge Mannen ska ha en konversation med Den Medelålders Mannen. Ge han ett namn, det spelar ju ändå ingen roll för historien, så blir det lättare att följa, jag lovar :) Sist så vill jag också ha lite mer detaljer i dina beskrivningar, speciellt eftersom det är en science fiction. Hur ser Postmannen ut? Just nu har jag bara ett tomt ansikte när jag föreställer mig filmen. Hur ser robotarna ut? Du säger att de är stora. Hur stora? Stora som ett höghus? Dubbelt så stora som en fullvuxen människa? Du behöver inte beskriva i detalj men ge oss ett hum om vad det är vi ser. Just nu tänkte jag mig bara att någon förstorat Plåtmannen från "Trollkarlen från Oz", vilket fick mig att skratta lite när jag föreställde mig honom slå på huset. Samma sak gäller med staden. Bara nämn lite snabbt vad det är för stad vi ser. Är det en liten by? Är det en förort? Är det en världsmetropol? Aja, nu ska jag sluta klaga, för du har ju en bra grundidé tycker jag. Juste, se också till att vi bryr oss om huvudkaraktären så att vi blir glada när han uppnår sin dröm i slutet, då lovar jag att du får ett grymt manus :) God fortsättning /Like A Virgin
  10. Hej, jag läste igenom manuset och allt som allt var det bra för att vara ditt första manus. Det jag framför allt gillade var Vincents relation till Johan och resten av gänget. Jag gillade även lotten som var en smart idé att lägga in och fabriksmiljön som gav en bra känsla. Men tyvärr hade du även många problem som du bör tänka på till framtida manus. HANDLINGEN: Det största problemet med manuset är att det inte finns något direkt mål hos någon av karaktärerna. Speciellt Vincent, som är din huvudkaraktär, MÅSTE ha ett slags mål som han försöker uppnå. Det behöver inte vara så konkret som att han måste ta sig till plats A innan en viss tidpunkt utan det kan även vara ett mer personligt mål. Ett bra sätt att tänka sig ett mål är att man i slutet av manuset kan se om personen lyckats med målet eller inte. Bristen på mål gör att manuset blir väldigt långsamt och vi vet aldrig riktigt vart historien är på väg. Det gör även att det finns många sega scener som inte bidrar till storyn. Försök att ändar om i din logline så att huvudkaraktären får ett mål så lovar jag att manuset kommer bli bättre :) Sen tycker jag även du kan klippa bort de första tre sidorna som bara är en lång monolog framför spegeln. Den säger inte mycket utan är mest filosofiskt snack som inte känns relevant. Använd istället dem sidorna för att visa oss vem Vincent är; genom hans handlingar och beslut, inte vad han säger. Kom ihåg: Show, don't tell. KARAKTÄRERNA: Du har även lite problem med karaktärerna. Jag fick till exempel aldrig riktigt grepp om vem Vincent var. Ibland var han jätteöppen och ibland jättetyst, ibland var han känslosam och ibland var han iskall. Försök istället definiera honom tydligare, så vi verkligen får en bra bild av honom. Jag menar inte att en person inte kan ha flera sidor utan jag menar mer på att ge honom tydligare karaktärsdrag. En annan sak som jag också kände om Vincent var att jag inte sympatiserade för honom. Jag läste ett bra citat om just det häromdagen: "Suicidal characters aren’t automatically sympathetic. In fact, it takes a lot of work to elevate them above annoying. Wanting to die just isn’t a narrative-friendly goal." Jag vet inte om det nånsin nämndes att Vincent var självmordsbenägen men han betedde sig helt klart som så. Och tyvärr kände jag faktiskt att Vincent stundtals var väldigt irriterande. Han klagade mest om sina känslor men gjorde inte särskilt mycket åt det. Ibland sprang han hemifrån och ibland gick han på promenad. Jag hade istället velat se när Vincent tar tag i sig själv och säger emot mobbarna eller nåt liknande. Han måste göra något och vara den som tar alla beslut, om inte så tycker jag du skulle kunna fokusera på Johan som din huvudkaraktär istället, då han verkar mycket intressantare. OKLART Sista saken jag ska gnälla på, lovar :) Ibland kände jag att storyn var rätt så oklar. Det är självklart okej att ha mysterium i manuset men att förvirra läsaren är aldrig ett bra tecken. Situationen jag tänkte på är först och främst mammans död. Jag hade tre gissningar på när hon dog (jag väntade på hennes död då du skrivit det i din logline) men jag är fortfarande osäker. Var det en bilolycka? Eller var det så att hon var död hela tiden och Vincent bara drömde henne? Hursomhelst tycker jag du ska göra det lite tydligare så att man inte som läsare missar det mest fundamentala i storyn. Andra händelser som jag tyckte var oklara: Pappan bar helt plötsligt en fågelmask, Vincent hoppar ut genom lägenhetsfönstret och har på sig en annan tröja när han landar (rätta mig om det bara är jag som minns fel) och när Vincent helt plötsligt knivhugger Emmy (var kom det ifrån?). Hoppas du inte känner att jag sågat dig alltför mycket nu, jag försöker bara ge lite tips. Jag kan även passa på att säga att mitt första manus jag skrev var 10 gånger sämre än det här, så det är helt klart en bra start :) MVH Like A Virgin
  11. Ja, vad ska man säga? Det är svårt att göra en bedömning på det lilla du skrivit, och då man inte har någon aning om vart historien är på väg är det omöjligt för mig att ge några tips angående den. Men det jag kan säga är att du har väldigt mycket dialog men väldigt lite beskrivande om det visuella. Var är vi när historien börjar? Sammanträdesrummet? Hur ser det ut? Hur många sitter där? Hur ser Eva ut? Är hon 20 eller 90 år? Står hon upp inför alla och pratar eller sitter hon? Samma sak gäller för Oscar och Adam. Det är frågor du måste kunna och sedan berätta för läsaren för annars kommer vi inte förstå. Sen har du helt fel formatering, något som är väldigt lätt att fixa om du använder dig av ett manusprogram, t ex CeltX som ska vara gratis. Om du vill ha feedback om din story så rekommenderar jag att du lägger upp en synopsis, alltså en sammanfattning av din serie där du berättar vilka huvudkaraktärerna är och vad som kommer hända. Den behöver inte vara speciellt lång men det kommer bli mycket lättare att kommentera och ge tips då :) MVH Like A Virgin
  12. Grattis, riktigt kul att höra :D Se bara till att inte börja slacka nu och jobba ännu hårdare och se till att få fram ett riktigt bra manus. Lycka till :) Ps. Det vore även kul att höra lite om hur du fick kontakt med honom. T ex om det är en redan befintlig kontakt eller om du hittade en mailadress på nätet? MVH Like A Virgin
  13. Mer övertygande övertalning tycker jag låter som en bra idé :) Men frågan är ju också varför han inte bara vänder bilen och kör iväg åt andra hållet och därmed slipper oroa sig om att flytta på personbilen? Ett tips för att få handlingen att röra sig snabbare är att ge karaktärerna ett mål. Ett mål skulle kunna vara (fast det är väldigt klyschigt) att din huvudkaraktär har en dotter eller nåt som är på en helt annan plats i Sverige, typ ett sommarläger eller något och hon måste åka dit för att rädda henne. Då kommer dina karaktärer kännas aktiva och historien kommer lättare färdas framåt. Nu kan det lätt bli så att de bara kommer åka runt och överleva fast vi aldrig riktigt förstår varför, och vart historien leder oss. Japp, jag lyssnade på den och tyckte den passade in väldigt bra. Det störde inte att du skrev in den i manuset men det som faktiskt störde är att du skriver in väldigt många kameravinklar. Undvik det såvida det inte är jätteviktigt för tydlighetens skull :)
  14. Hej, jag tyckte det var ett bra och välskrivet manus. Formatmässigt så ser allt rätt så bra, tänk bara på att hålla dig konsekvent i manuset. T ex skriver du CONT. efter karaktärens namn på vissa ställen men på andra inte. Det spelar inte så stor roll vare sig du använder det eller inte men att hoppa mellan dem ser oproffsigt ut. Sen kan du ta bort första bindestrecket i varje scenrubrik, de är överflödiga. Scenrubriker ska se ut såhär: EXT. GÅRDSPLAN - NATT Sen tycker jag du använde lite för korta meningar ibland vilket gjorde läsningen hackig. T ex: Paul kliver ut ur bilen. Tar fram pistolen. Stegar fram mot verandan. Anna sitter kvar i bilen. Paul knackar på dörren och FRÅGAR om någon är hemma. Ingen svarar. Han tar tag i dörrhandtagen. Det är öppet. FRÅGAR igen. Inget svar. Vänder sig mot bilen. Ett tips är att anpassa texten efter hur du vill att den ska uppfattas på tv-skärmen. Korta meningar under actionsekvenser och blandade annars brukar vara en bra tumregel. Samma sak gäller för paragraflängderna. Men det är ju bara småsaker och spelar egentligen inte så stor roll :) Själva storyn tyckte jag var bra, förutom att den inte kändes sådär jätteoriginell. Det finns ett fantastiskt överflöd av zombiefilmer så ett originellt koncept är av yttersta vikt. Tänk typ Dead Set som handlar om ett zombieutbrott i Big Brother-huset. Eller Shaun of the Dead som gör en väldigt komisk tappning på ett välkänt fenomen. Eller 28 dagar senare om en man som vaknar upp till en öde stad efter att ha legat i koma. Eller manuset Zombie Baby om en familj som försöker uppfostra en zombiebebis. Eller den där nya svenska serien om b-kändisar som förvandlas till zombies. Det kanske ändras i senare avsnitt men nu känns det väldigt mycket som något vi redan har sätt förut. Men till det du redan skrivit kan jag väl bara säga att allt känns väldigt bra, inte mycket att anmärka på. Enda skulle väl kanske vara varför hon egentligen öppnade fångtransporten. Känns ju som ett oerhört korkat drag, typ något som folk endast gör i skräckfilmer. Iof hade ju hon gått igenom ganska mycket den dagen men det kändes lite ogenomtänkt ändå. Sen tror jag även det är rätt svårt att lyfta en personbil även fast man är två personer. Avslutningsvis vill jag bara säga att jag tycker det är en väldigt bra skriven historia med tanke på att det är första utkastet och att du skrev den idag. Riktigt bra jobbat :) MVH Like A Virgin
  15. Tja Creat0r, kul manus, jag har själv brorsa så känner igen mig i handlingen. Ska se om jag kan få ner lite konstruktiv kritik här :) Personligen tyckte jag att manuset innehöll lite väl mycket svordomar och förolämpningar. Jag har absolut inget emot svordomar utan jag tycker bara inte man ska använda dem i varje mening då poängen med svordomar lätt försvinner. Kanske funkar det om man skriver något bad-ass som Tarantino elr parodiskt som South Park men när dina karaktärer är i så låga åldrar kan det lätt framställas som barnsligt och opassande vilket gör att vi får svårare att sympatisera med karaktärerna. Så i början, istället för att låta karaktärerna kalla varandra för fitta, mongo och cp-barn, kan du låta Julius ignorera Leo eller något liknande. Den dramatiska effekten när Julius sedan får sitt utbrott och puttar ner Leo för trappan tror jag blir mycket större då :) Sen är det slutscenen som jag känner är lite orealistisk. Jag har iof aldrig brutit något ben själv men jag kan tänka mig att en 14-åring som brutit benet och sedan varit med om en allvarlig bilolycka sedan ska kunna dra ut sin bror ur en brinnande bil inte är så lätt. Sen så tycker jag att du bör fixa ett manusskrivarprogram som gör att du får ordning på rätt indrag och rätt radavstånd, då manuset kommer se mycket mer professionellt ut. Jag har aldrig använt det själv men jag har hört att gratisprogrammet CeltX ska vara bra. Sen så ska scenrubriker se ut såhär: INT./EXT. PLATS - TID (Helst NATT eller DAG) Jag tycker även du kan ta bort texten som du skrivit i fet stil i början så länge det inte kommer vara en text som kommer upp i början av filmen. För om inte filmtittaren kommer se det så finns det ingen anledning för oss som läsare att veta om det heller. Sist så tycker jag du ska läsa igenom manuset en eller två gånger och rätta alla felstavningar och småfel som finns lite här och var i manuset. Använder du word (och förmodligen CeltX också) så finns det rättstavningsprogram som fixar det här åt dig. Annars så var det ett bra manus :) Lycka till med projektet! MVH Like A Virgin
  16. Tja, va sugen på att läsa något svensk så plockade upp ditt manus (eller mobilen där ditt manus fanns) och läste igenom det. Kan börja med att säga att jag, precis som Leiner, är väldigt imponerad. Välskrivet, lättläst och underhållande, mycket bättre än det Beck-manus jag läst. Och tyvärr var det nog på grund utav att manuset var så bra som jag blev så pass besviken på slutet. Hela filmen byggs upp som en deckare och du gör ett bra jobb med att balansera mysterium med info och man är hela tiden spänd på vem mördaren är. Därför blev jag så besviken när det i slutet *SPOILERS* visade sig att det var mer av ett moraliserande, övernaturligt drama. Jag säger inte att det är fel att skriva den typen av film, utan det kändes mer som om jag på nåt sätt blivit lurad när jag genom hela manuset väntat på en mördare och allt som tillkommer. Så det är tyvärr den största besvikelsen för mig, att du på nått sätt byter genre efter 80 sidor. Men skit samma, det är bara min åsikt, och det finns tydligen andra som gillar din ide så fortsätt på det spåret. Jag kan gå in mer på själva manuset istället :) Personligen gillar jag inte teater så värst mycket, och speciellt inte gammal teater, så att börja med en 6 sidor lång teaterscen tyckte jag inte så värst mycket om. Den kan lätt kortas ner till 3 sidor utan att du förlorar innehållet och de senare återkopplingarna. Kom ihåg att du har ungefär 10 sidor på dig att fånga läsaren, så se till att sätta upp hela handlingen och alla karaktärerna på den tiden. Och att se dina karaktärer agera på scen som andra personer säger inte så mycket om hur de är utanför scenen (med undantag för Einars slag, det är även den delen som funkar bäst och den jag tycker du ska behålla). Sen har du ett bra mittparti av manuset, speciellt Fritiofs karaktär gillade jag :) Dock känns manuset stundtals som en pjäs, med 10 sidor långa scener och oändliga monologer. Det funkar bra på pappret, dialog är lättläst, men jag undrar om det kommer göra sig lika bra på film. T ex säger Fabian på sida 71: FABIAN En dag kom jag hem och min senaste dikt låg på matbordet, med mor och far vid sin sida. De frågade mig om det var jag som hade skrivit, hur länge jag hade gjort det. Pappa var rosenrasande, mamma försökte lugna honom. Jag försökte prata med honom men det gick inte. Han fräste och slog vilt med händerna. Jag trodde nästan att han skulle slå sönder bordet. Han sa att jag minsann inte skulle fortsätta med skrivandet. Jag svarade att det är jag, en del av den jag är. Han slängde min dikt i den öppna elden och sa att jag skulle ta mitt pick och pack och lämna byn innan jag drog skam över honom och mor. Sen rusade han ut. Mamma grät, hon bara grät. Hon sa ingenting. Min poesi den var, ja den var för kontroversiell för att passa in i den by där jag bodde. Den handlade om mina känslor, mina undertrycka känslor och misstankar om homosexualitet. Det tog en vecka, sedan lämnade jag byn med det jag ägde. Far sa inte ett ord åt mig under den veckan, inte ett ord. Och mor grät, jag kunde höra henne gråta när hon trodde att ingen skulle se eller höra. Men jag hörde. Det kändes som att någon hade kört en kniv i hjärtat på mig. Några som för bara en vecka sedan älskade mig gränslöst, såg mig nu inte, hörde mig inte. Dagen jag for så öppnade far munnen igen. Jag stod i farstun och han såg på mig. Du är hopplös, sa han. Jag blev tyst, innan jag svarade nej. Det är inte jag som är hopplös, det är du som har förlorat hoppet om mig. Jag fick en kram av mor, en varm kram som jag kände igen. Hon tog tag i min kind och jag log. Hon log tillbaka. Sen gick jag. Jag gick och gick utan att vända mig om. Tillslut kom jag till busstationen som tog mig bort från byn. Sedan dess har jag varit borta. Där har ni det. Det var väl egentligen bara en tidsfråga innan jag hade flyttat. Att sitta och lyssna på någon prata såhär länge är väldigt påfrestande och man tappar lätt fokus från innehållet. Dessutom kastar den texten alldeles för mycket information mot oss. Tänk på "subtext" och på att inte säga allt rakt ut. Vissa ställen i manuset sköter du den punkten utmärkt, på andra ställen, såsom denna, är det alldeles för mycket säga-allt-rakt-ut. Speciellt sista delen av manuset när Fritiof förklarar allt känns det väldigt mycket som ett Bond-skurkögonblick, med en person som står och förklarar hela planen. För budskapet kommer mycket lättare fram om man som publik får komma på det själv, istället för att få det berättat för sig. Det leder mig till nästa punkt; förhöret med Einar. Jag gillade verkligen Einars hat mot Fritiof och hur han inte verkade ha någon tilltro till rättssystemet, en scen som innehöll mycket subtext. Därför blev jag så förvånad när Einar helt plötsligt berättade om inte bara en, utan två drömmar han haft. Det är knappast något jag skulle prata med en polis om, speciellt inte en polis jag tycker illa om. Sen känns han väldigt öppen ang. sin våldtäkt. Allt detta känns som han bryter mot sin karaktär. En annan sak är det visuella i berättelsen. Tänk på att det vi ser är lika intressant som det som sägs. Det jag tänker på är att filmen kommer utspela sig till största delen i förhörsrummet med två karaktärer som pratar med varandra, många gånger i uppåt tio minuter åt gången. Låt karaktärerna göra något samtidigt som de pratar, det kommer göra filmupplevelsen mycket intressantare. Det är även något som kan säga något om karaktärens personlighet. Sista punkten jag vill ta upp är att du mikroregisserar väldigt ofta. Det jag framförallt reagerade på är allt dörröppnande/stängande som skedde hela tiden. Att Fritiof öppnar/stänger dörren påverkar inte storyn så strunta i att beskriva det varje gång. T ex: Fritiof lägger ned pennan och bläddrar ett blad i sitt block. Han går sedan runt skrivbordet, lägger armen längs Hans rygg och styr honom mot dörren innan han öppnar densamma. Hans går ut och Fritiof följer efter. Stänger dörren. Det räcker med att skriva Fritiof lägger ner blocket, ställer sig upp och leder ut Hans ur rummet. Det kommer i sin tur göra läsningen ännu snabbare och enklare :) Jag vill bara avsluta med att säga att jag absolut inte tycker att manuset var dåligt utan det var helt klart ett av de bättre svenska manus jag läst. Det är bra stämning, till stor del intressanta karaktärer och du har ett väldigt bra språk. Jag skulle helt klart vara intresserad av att läsa mer av dig :) MVH Like A Virgin
  17. Jag skummade igen lite snabbt men jag såg ingen skillnad mellan det här slutet och det förra så skriv gärna vad du ändrade :)
  18. Intressant manus, kan nog göra sig bra på film om man lyckas filma det riktigt snyggt och få hunden att spela riktigt bra. Ang manuset: Du har många slarvfel med stor och liten bokstav, ett par stycken kan man klara sig undan med men det här är alldeles för många. Se till och fixa det för det tar inte lång tid. De enda ord som ska börja med stora bokstäver utöver det som svenska språket kräver kan vara karaktärsnamn. T ex: Regnet öser ner runt Den Herrelösa Hunden när han går längs gatan. Sen ska du även ha stora bokstäver varje gång du introducerar nya karaktärer, även om de inte är namngivna. Jag vet nu t ex inte om det är samma hemlösa man som tar hand om hunden i slutet som den som rotade runt bland sopporna. Sen skriver du många gånger alldeles för mycket, och ibland för lite. Ju snabbare du lyckas förmedla infon desto bättre. Situationer där du istället beskriver för lite är t ex meningen: Kvinnan tvingar den herrelösa hunden bort från bakgatan. Jag vill mer veta hur hon tvingar bort hunden. Tar hon fram en kvast och skriker och gormar så hon blir alldeles hes? Eller tar hon snällt och leder bort honom bort från bakgatan? Man kan tvinga bort någon på flera helt olika sätt så berätta gärna vilket. Jag tycker även du kan ta bort alla kamera-vinklar som i många fall inte är vinklar alls utan säger i princip ingenting. T ex: KAMERAN VISAR en halv hamburgare som ligger på gatan som den herrelösa hunden går efter. Hur skulle en person filma den här scenen utan att låta KAMERAN VISA detta? Går det ens? Jag tycker det fungerar lika bra att skriva: Den Herrelösa Hunden går mot en halv hamburgare som ligger på marken. Regissören förstår ändå att han självklart kommer vara tvungen att filma den scenen utan att du skriver det (även fast jag förstår att du kommer regissera denna själv). Sen ska du helst införa ny scenrubrik varje gång vi byter plats eller tidpunkt. Till själva historien: Jag tycker att berättelsen känns ganska platt. Du ger oss först en massa klipp där vi ska sympatisera med hunden. Sen går det bra för hunden. Det är ungefär så jag känner att historien är just nu (vilket inte alls betyder att du inte ska filma manuset, det kommer nog göra sig snyggt på film och det skulle nog kunna vara något jag själv skulle vilja se). Problemet är att det finns inget som händer, ingen röd tråd, utan det känns mest som ett par löst sammanhängande klipp som försöker få oss att tycka synd om hunden. Ta inte detta fel, det är bra att man tycker synd om hunden för det betyder att vi gillar huvudkaraktären. Det gäller bara att du gör något med den känslan du gett oss. Berätta något med det! Kanske kan Den Hemlösa Mannen skapa en tydligare relation till Hunden? Jag vet inte, men jag tycker du ska lista ut en historia till det här manuset om du vill göra det ännu bättre. Fast det är ju bara min åsikt och jag kanske är helt ute och cyklar så någon får gärna säga till mig i så fall :) MVH Like A Virgin
  19. Helt klart rolig läsning. Jag hittade egentligen inget att anmärka på, vet inte om det är för att jag är trött eller för att det var ett bra manus, men gissar på det senare då jag skrattade högt flera gånger :) Tycker du ska skriva klart hela manuset först och främst för att se om allt håller hela vägen, men det är helt klart en riktigt bra inledning. + för att du startade igång själva storyn nästan direkt och inte tog evigheter på dig för att sätta upp karaktärerna (vilket inte behövs i en sån här film). Enda jag vill varna för är att du inte får göra karaktärerna för "oälskbara" så att vi som läsare inte längre står på deras sida i kampen. Det var lite på gränsen när de höll på och trakasserade brevbäraren och kladda med mjukosten men som tur var gick det aldrig överstyr. Tänk på Dum och Dummare, som jag gissar på är den ungefärliga känsla du vill få fram med manuset. Karaktärerna i den filmen är lika dumma som dina men de gör aldrig något för att skada någon annan och de är hela tiden charmiga i sättet de klantar sig + allt ont som händer tack vare huvudkaraktärernas idioti sker mot "the Bad Guys". Så fortsätt skriv så blir det nog något bra av det här :) MVH Like A Virgin
  20. Bättre men jag tycker ändå det behöver fixas lite. Här kommer ett utdrag ur inledning av American Beauty av Alan Ball: EXT. ROBIN HOOD TRAIL - EARLY MORNING We're FLYING above suburban America, DESCENDING SLOWLY toward a tree-lined street. LESTER (V.O.) My name is Lester Burnham. This is my neighborhood. This is my street. This... is my life. I'm forty-two years old. In less than a year, I'll be dead. INT. BURNHAM HOUSE - MASTER BEDROOM - CONTINUOUS We're looking down at a king-sized BED from OVERHEAD: LESTER BURNHAM lies sleeping amidst expensive bed linens, face down, wearing PAJAMAS. An irritating ALARM CLOCK RINGS. Lester gropes blindly to shut it off. LESTER (V.O.) Of course, I don't know that yet. He rolls over, looks up at us and sighs. He doesn't seem too thrilled at the prospect of a new day. LESTER (V.O.) And in a way, I'm dead already. He sits up and puts on his slippers. INT. BURNHAM HOUSE - MASTER BATH - MOMENTS LATER Lester thrusts his face directly into a steaming hot shower. ANGLE from outside the shower: Lester's naked body is silhouetted through the fogged-up glass door. It becomes apparent he is masturbating. LESTER (V.O.) (amused) Look at me, jerking off in the shower. (then) This will be the high point of my day. It's all downhill from here. EXT. BURNHAM HOUSE - MOMENTS LATER CLOSE on a single, dewy AMERICAN BEAUTY ROSE. A gloved hand with CLIPPERS appears and SNIPS the flower off. CAROLYN BURNHAM tends her rose bushes in front of the Burnham house. A very well-put together woman of forty, she wears color-coordinated gardening togs and has lots of useful and expensive tools. Lester watches her through a WINDOW on the first floor, peeping out through the drapes. LESTER (V.O.) That's my wife Carolyn. See the way the handle on those pruning shears matches her gardening clogs? That's not an accident. Ser du skillnaden mellan din och Alan Ball's voicovers? I American Beauty är det korta repliker och det han säger kompletterar hela tiden det vi ser. Inget han säger känns överflödigt och inget upprepar det vi ser. När Lester runkar i duschen skulle vi som tittare utan voice-over kunna få intrycket av att Lester är en översexuell kåtbock som hellre tillfredsställer sig själv än sin fru. Men med hjälp av voice-overn som säger att detta är höjdpunkten på hans dag så får vi helt plötsligt en annan inställning till Lester och vi börjar tycka synd om honom. Så försök att hitta ett sätt att komplettera storyn med voice-over istället för att berätta den med det. Och det leder till nästa skillnad. Om man tänker på innehållet i Lesters voice-over så berättar han aldrig något om hans bakgrund. Vi hör inte var han växte upp, vem hans barndomskompis är eller vad hans mamma jobbar som. Det enda vi hör är Lesters inre tankar och känslor. För allt annan info kan Alan Ball skriva in i andra scener så vi slipper lyssna på Lesters röst allt för länge och så att det inte blir allt för mycket info på samma gång. Tredje, och sista, skillnaden är att vi alltid har något att vila ögonen på i American Beauty. Det behöver inte vara mycket, men något. Amerikanska förorter från ovan, Lester som kliver upp ur sängen och Carolyn som fixar i trädgården. I ditt fall har vi bara stillbilder och jag tycker inte alls det fungerar lika bra som rörande bilder skulle kunna. Jag säger inte att du absolut måste göra som American Beauty men det är bra att ha i bakhuvudet när man skriver en sån här scen. Jag tycker också du ska lyssna på Salieris tips, speciellt det första. Det gör inget om du inte sätter upp all bakgrundsfakta direkt, tvärtom nästan, för nu finns det inget mysterium bakom karaktärerna. Du avslöjar direkt vart Sebbes pappa drar iväg på kvällarna och även vad som hände med hans mamma. Är det inte bättre att kanske bara hinta lite om det så vi har något att se fram emot att få reda på. Sen har du ett väldigt långt stycke med monolog på sida 3 (tror jag?) som jag absolut tycker du ska korta ner eller dela upp i delar, för att saktar ner läsningen rejält och jag funderade helt ärligt på att sluta läsa där, inte på grund av innehållet utan på grund av den skräckinjagande stapeln av text. Och det är ju synd om du skulle tappa en läsare när det är ett så lätt problem att lösa :) MVH /Like A Virgin
  21. Lästa manuset och kan säga att jag tyckte det var både kul och välskrivet. Några saker jag vill anmärka bara: Att inleda manuset med en lång voice-over där huvudrollsinnehavaren berättar allt för tittaren känns väldigt klyschigt och överanvänt. Det blir dessutom väldigt mycket information att ta in på en och samma gång. Och om man verkligen känner att man ska ha voice-over som talar direkt till tittaren (läsaren) så tycker jag man ska komplettera det med händelser så att man inte bara, som i ditt fall, ser en stillbild på en person och får höra en massa information. Om du väljer att stanna med voice-overn i början tycker jag definitivt att du ska kolla in manusen till t ex American Beauty eller The Beaver, två manus som jag tycker hanterar inledande voice-over väldigt bra. En annan sak jag tycker du kanske borde ändra, eller snarare lägga till, är en scen där vi får veta att det är farligt för folk att vara utklädda till "Stockholms-brat" i raggarstaden som berättelsen utspelar sig i. Kanske får vi se Sebastian gå hem efter en kväll inne i stan och ett gäng raggare är nära på att hoppa på honom. För saken är att nu har du endast berättat för oss att det är farligt så jag känner ingen egentlig rädsla för att de ska råka illa ut. Show, don't tell brukar det kallas :) Min favoritscen är när raggarna börjar slåss med punkarna som jag tror skulle göra sig väldigt bra på film. Enda problemet är enligt mig att den tar slut för fort. Du skriver något i still med MUSIKEN FORTSÄTTER MEDANS SLAGSMÅLET PÅGÅR vilket är fullt acceptabelt, men jag skulle gärna få lite mer detaljer som läsare. Kanske tar hans pappa upp gitarren och krossar den mot punkarens rygg? Kanske får vi se hur Sebbe tar emot smällar mot magen medan han desperat försöker skydda sitt älskade ansikte? Sådana detaljer hade jag gärna velat läsa om eftersom du redan gjort så bra jobb med att bygga upp scenen. Smådetaljer är väl att du helst inte ska skriva vilken låt som ska spelas men annars tycker jag ditt manus känns rätt så stabilt. Bra jobbat :)
  22. Du behöver inte ändra det till "utanför S.O-salen" såvida det inte har någon betydelse för historien att det sker just utanför S.O-salen. Att skriva just SKOLKORRIDOR fungera alldeles utmärkt, men jag hittar ingenstans i ditt manus där du skrivit KORRIDOREN så jag vet inte riktigt vad du ändrade :)
  23. Aha, då förstår jag :) Verkar som jag var den enda som inte förstod så tycker också du ska ha kvar det
  24. Okej, men då får någon ta och förklara basuner för mig för jag hittar inget på min google-sökning ;)
  25. Okej, använder inte själv Celtx så kan inte hjälpa dig på den fronten men om du redan har skrivit det så är det ju bra. Scenrubriken jag tänkte på är den första där det står: INT. SJUKHUS - RANDOM Jag tycker du ska bestämma dig för en tid på dagen, även om det inte spelar någon roll. Det gör att du verkar mer bekväm som manusförfattare och att man känner att du vet vad du håller på med. Trodde att det var fler scenrubriker som var konstiga, men där hade jag tydligen fel så bra jobbat (enda skulle väl vara att man inte använder apostrof när man skriver ett substantiv i genetiv så ED'S HUS blir istället EDS HUS, men det är bara detaljer som folk kommer se över om man har en bra story att berätta) Som sagt, lägg gärna upp hela manuset när det är klart så kan man kanske ge lite mer konstruktiv kritik :)
×
×
  • Create New...