Christian van Caine

Vad det gäller myggor skyr jag allt som pesten som inte är DPA med Lectrosonic-sändare. Vet dock inte exakt vilken modell det är på myggan, brukar bara säga till Ljud & Bild-Media att jag vill ha DPA med digital Lectro.

Hm, blandade ihop den med Once Upon A Time In The West. Minns inte Good Bad Ugly måste jag medge.

Amen! :-)

PluralEyes (tror jag det stavas) är din bästa vän. Premiere CC ska dock vad jag hört ha nåt liknande inbyggt. Har dock inte testat den då jag kör med CS6.

Ghost In The Shell (1995) Motivering: Innan denna fanns visserligen Cyberpunk i allra högsta grad, men det var fortfarande en subgenre få kände till. Efter den här filmen var cyberpunk fortfarande en subgenre få kände till, men fyra år senare hade den varit en direkt inspirationskälla till en filmserie som satte genren på kartan med besked - The Matrix. Nu norpade visserligen den filmen friskt från alla möjliga filmer, exempelvis Dark City, men från inga andra filmer var referenserna så tydliga. Den (Ghost) var även en av de första filmer som följde William Gibsons konceptfrån Neuromancer väldigt troget, då tidigare Cyberpunk-filmer antingen var mer SciFi än Cyber, eller för vardagliga för att kännas särskilt Cyber, exempelvis Wedlock med Rutger Hauer. Wall-E (2008) Motivering: I vad jag minns som ungefär en halvtimma yttras inte en enda replik. Lite grunts och reaktionsljud, men inte en enda replik. Detta till trots, så går det inte att sluta titta på filmen, den verkligen trollbinder. Genom åren har få filmer visat som denna hur effektivt rent ljudarbete kan vara rätt hanterat, och även om det är svårt att sätta fingret på exakta efterträdare, så ljudarbetet generellt tagit ett steg framåt det senaste. The Evil Dead (1981) Motivering: Det fanns mer än gott om skräckfilm innan denna, men den arbetade på ett annorlunda sätt med demoner. Då demoner tidigare för det mesta var ganska mänskliga varelser, Exorsisten undantagen (misstänker en hel del inspiration därifrån), så var dessa surrealistiska och jävligt ondsinta. Det går att diskutera exakt hur stor inflytandet varit över exempelvis Hellraiser och Event Horizon, men jag tycker mig se vissa likheter även om de utan tvekan är verk på egna ben. Deep Throat (1972) Motivering: Innan denna fanns det (givetvis) nog med snuskfilm för att hålla alla världens bubertala skolklasser sysselsatta tills solen slocknade, men det var tabu att diskutera, och ingen kände till några faktiska titlar. Vad Deep Throat gjorde för den högerhandsvänliga filmkulturen kan enbart jämföras med var exempelvis Graham Bell och kleptomanen Edison gjort för modern vardagsteknik. Eraserhead (1977) Motivering: Det finns så oändligt mycket som är inspirerat av detta makalösa verk, en helt otrolig rulle som håller sig stark rakt igenom, men tydligast märks det på dem som inte faktiskt förstod filmen. Sann surrealism är en konstart som kräver förståelse för vad man gör. Utan tanke bakom så är det bara intetsägande. Vad vore två generationers slumpartade debut-mästerverk som är konstiga för det konstigas skull om vi inte hade Eraserhead?

Kanske inte det mest givande man skulle kunna göra vid LJUDläggning vettu ;-)

Finns mängder av olika vägar. Jag hade börjat med en bowling-strike som grund och arbetat vidare från där.

Bör kanske nämna att det största problemet för film med mickar som B1 är att film måste låta naturligt, även när det inte är det (man måste se skillnad på realism och trovärdighet), medan den typen mickar låter stort och musikaliskt. Alltså en direkt motsats till vad man behöver för att göra ett övertygande ljud generellt. Av exakt den orsaken skulle väldigt få människor använda film-mickar till sång, även om det finns mycket även såna mickar kan göra bra i instrumentväg.

Att eftersynca utan erfarenhet eller en god orsak är en väldigt väldigt dålig idé. Gör allt ni kan för att få allt på plats, annars kan ni få enorma problem. Dessutom bästa sättet att lära sig :-) Är ni oroliga för att kameran inte ska kunna driva en mick så är Röde NTG-2 ett hyggligt val. Den kan köras helt på batteri utan problem. Det viktigaste boom-killen/tjejen har att tänka på är inte enbart att få det att låta så bra som möjligt, utan att få det att låta så jämnt som möjligt så att allt håller ihop vid klippningen! Spela även hellre in för lågt än för högt, även om det finns en gräns för hur lågt man kan ha, givetvis. Det bör inte dista, men det får inte gömma sig i bruset heller :-)

SP's B1 är en helt okej studio-mick vad jag märkt av, men den är inte lyckad på set. Inte så att det inte går att använda, jag inledde min karriär med att använda en ADK 51 med, med tanke på förutsättningarna, hyggligt resultat, men det var verkligen inte smärtfritt. För det första så är stormembranare tunga. Sen har de upptagningen sidleds, vilket gör dem ganska jobbiga att placera där de behövs. Men framför allt så är de verkligen inte bra på avstånd och snudd på omöjliga att få vindsäkrade. De mickar jag helst skulle rekommendera misstänker jag, baserat på hur frågan ser ut, ligger utanför er budget med åtminstone 1000% (inte en överdrift - 1k% är en 10-dubbling), men det finns fullt användbara mickar även för några få tusingar. Röde NTG-2 är exempelvis en som jag använde en del i början. Kräver lite av boom-killen/tjejen, men det är ärligt talat en bra sak om man vill lära sig hantera mick. NTG-3 är betydligt bättre, men kostar åsså en del mer. Många jämför den med klassikern Sennheiser MKH416 (min absoluta favoritmick till många tillfällen), men jag skulle säga att det är lite som att jämföra äpplen med päron - båda har liknande former och är frukter med kärnhus, men är inte samma sak. 416, å andra sidan, är ännu dyrare, har väl halkat ned till 10.000:- nu tror jag (låg en bit över 20k för inte så många år sen...gissa när jag köpte min....), men låter grymt till utomhus-ljud, särskilt i torrt lagom varmt klimat, och går att använda inomhus. Det är en av världens mest använda mickar för film, och det tog hus i helvete när Sennheiser försökte sluta tillverka dem efter 30 år av trogen tjänst. :-)

Måste man välja mellan K6 & NTG-2 så finns inte NTG'n ens med på kartan, men jag skulle ändå hårt rekommendera Sennheiser MKH416 istället om du har phantommatning på fieldrecordern. Den är svårare att använda, men kan få mycket mycket bättre ljud. Andra stora favoriter jag använt i väldigt många år, och som kommit fram igen, är Oktava 012. De är inte lika hårt riktade som Sennheisers proffsmickar, och har inte samma brilljans, men funkar bra på röst & är fantastiska till saker som bakgrundsljud & många ljudeffekter.

Cubase går att få för en inte helt dyr peng.

Nu inser jag förresten att det skulle vara från avstånd! Har du inga krav på tydlighet så är worldizing inte en dum idé alls, förutsatt att du har en mick som är bra på ambiance, och en hyfsat rak högtalare. Fördelen är att du kan få det rätt redan från början, nackdelen är att det inte finns några som helst möjligheter att påverka nåt i efterhand om det sen inte funkar i mixen.

Man använder impulsreverb. Altiverb är i stort sett (vad jag känner till) det enda som är värt pengarna. Att spela in via högtalare till mick i rätt miljö är inte fel, jag använder det själv titt som tätt och det kallas "worldizing", men det kräver en del av både teknik & utrustning för att bli särskilt bra.

Det här är ett enormt område, men för att ge grunderna: Håll det enkelt. Klipp så långt som möjligt i samband med tydliga ljud, och använd mycket crossfade där det inte finns något att klippa mot. Lyssna otroligt kritiskt och noggrannt, kan du höra skarven så kan andra. Vad du än gör, lämna ALDRIG hål eller utfyllnad som inte kommer från plats, behöver du tystnad att fylla ut med tar du den ifrån andra delar av ljudet. Behöver du en längre bits tystnad så klipper du ut så många bitar du behöver och kör X-fade så de blir en enhet.