Bra manus / dåligt manus

[Gustaf Lindborg]

Det pratas mycket om bra manus och dåliga manus här i forumet, i tidningar och i TV-program. Min korta fråga är: Vad skiljer bra manus och dåliga manus åt?

[Pandan]

oj då, vilken fråga. Det svar du kräver har flera gånger beskrivits i 600 sidiga böcker, men lite kortfattat kan man säga att dessa är ett par av kriterierna för ett bra manus:

 

1. En flytande historia som ständigt är i rörelse där varenda ord i manuset har en innebörd - inget är utfyllnad.

 

2. Tilltalande och mångfaceterade karaktärer som utveklas mer desto längre manuset går.

 

3. En stark huvudhandling samt flera lager av berättande. - Detta är en av de viktigaste och kommer fram mer och mer efter varje omskrivning. Du har din huvudberättelse, men sedan även flera lager av vad du vill berätta. Ok, så Simon är kär i Katja, huvudberättelse. Men hur speglas det bland familj och vänner då Katja är judinna? Hur påverkas Simon då han nyss gjort slut med sitt ex? Och samtidigt tär förhållandet på Simons relation till sin mamma som är sjuk och behöver ständig tillsyn. Katja vill att de båda ska flytta till Lund och studera, men det betyder att Simon till viss del måste offra sina studier för kärleken. Detta är sånt som man ständigt arbetar fram, och allt detta är bara ett undre lager. Sedan kommer andra karaktärer, problem, kultur, samhällsfrågor... vad du väljer att berätta. Detta är det som gör ditt manus till levande och ständigt fyllt, utan tomrum.

 

4. En struktur som följer förbestämda regler - dessa regler kan dock vara sådana som du själv valt, bara du vet vad de är. Vet ditt slut, var vändningarna kommer och så vidare. Våga berättta historien baklänges om du vill men var medveten om det innan.

 

5. Uppbyggnad av konflik. - Detta har att göra med de flera lagren också, men allmänt så är ett manus en uppbyggnad av flera konflikter, mål och saker som kommer ivägen för huvudkaraktären och hans/hennes utveckling och närmande till sitt mål. Det är oerhört viktigt att ha många och välskrivna konfliker som kommer ivägen för karaktärens mål.

 

Som ett exempel på ett riktigt dåligt manus kan tas Alone In The Dark av (duh) Uwe Boll. När filmen var färdig och screenades för en testpublik var filmen så förvirrande att en över 1 minut lång textremsa las in i början av filmen för att förklara handlingen. Där har du uselt manusförfattande. Det är så dåligt att text måste förklara vad filmen handlar om. Filmen är förövrigt en enda lång utbildning i hur man inte ska skriva. Tänk på några av sakerna jag nämnt och se den och tänk igenom hur det manuset missar i dessa punkter. Sen efteråt se en film med ett riktigt bra manus, som jämförelse kan du ta en liknande actionfilm... The Rock, Face/Off eller något i den stilen? Annars rekommenderar jag JFK och Oldboy som några av de absolut mesta flytande och bäst skrivna manusen nånsin. Kolla in dessa, gå igenom och analysera sönder dem. Du kommer aldrig lära dig så mycket om manus av böcker eller lärare som du kommer av att se en film tio ggr på en vecka av sån här kaliber och bara nöta vad som händer, hur strukturen ser ut, plot points, karaktärsutveckling, de olika massiva lagren och så vidare.

 

Hoppas man varit till hjälp! Andra, fyll gärna på så svaret blir längre.

 

/Ha re bra, Pandy

[pssthlm]

Nu har jag iof läst en ganska begränsad mängd manus, men efter att ha läst American Beauty och framförallt The Usual Suspects...suck, jag bara ruttnar.

 

Det sista manuset (TUS) fick, när jag läste det, mig att verkligen vakna upp och fatta att ett manus jag själv skrev låg rejält efter i kvalité. Jag tycker jag lärde mig sjukt mycket av att läsa ett så bra manus, kanske mycket mer än annat man läst i teori-böcker.

 

Exakt VAD som är bra? I American Beauty tyckte jag själva "tonen" var sjukt bra, och flytet. I TUS att varje scen/dialog känns så jävla "packad", att allt skit verkligen är utrensat, och att historien hela tiden rör sig så bra framåt och "stegras". Genomgående i båda manusen är att de inte "spårar" ut, utan att allting känns "nära idén" eller hur jag ska uttrycka det. Jag upptäckte det bl.a på att man liksom inte slutar läsa, fast jag egentligen bara tänkt att "skumma" dem lite. DET måste vara ett bra tecken på ett bra manus.

[den siste spielberg]

Om man läser manuset till filmen Face/Off (http://www.imsdb.com/scripts/Face-Off.html) är det till och med bättre än själva filmen.

[taZ]

Om man läser manuset till filmen Face/Off (http://www.imsdb.com/scripts/Face-Off.html) är det till och med bättre än själva filmen.

Det är oftast så :D

[Zarakow]

En klassiker i dåliga manus tycker jag är att huvudkaraktären (d.v.s. även läsaren/tittaren) blir matad med information istället för att "upptäcka" saker som successivt leder honom/henne närmare målet.

 

Det är intressantare att huvudkaraktären finner spår och drar slutsatser som leder honom/henne fram till vetskapen att det förmodligen finns en bomb placerad i globen som kommer att detonera under VM-finalen 2008, än att någon rusar in på ett möte och skriker att de har fått in ett telefonsamtal där citizen X säger sig veta att det finns en bomb...osv...

 

/H

[jonkanon]

Sen måste också historien vara komplett. Alldeles för ofta så finns en väldigt bra set-up, men sen har inte kreatören lyckats finna ett tillfredsställande slut. Som stämmer med historien i övrigt. Att säga -"Tänk om..." är väldigt lätt och man kan komma långt på det. Men en tittare vill inte bli idiotförklarad i slutet, eller känna sig blåst eller bara undra -"Va f*n!"

 

Eller hur ofta utrycker sig folk -"Filmen var bra men jag gillade inte slutet" :)

 

Många av dessa gånger när det har kommit så långt som till en bioduk så brukar producenterna tvinga på filmer helt omöjliga slut för att de idiotförklarar publiken och vill täcka in alla målgrupper i hela världen samtidigt. Testvisningar är ett gissel...

 

Så ett riktigt bra manus får alla som läser det att känna... Wow, detta vet jag precis hur det ska se ut. = Pengar att tjäna. (Utan tekniska anvisningar)

 

/jon