Frågor Kring Svensk Filmpublik

[Nathema]

Varför kommer det sig att den svenska publiken har så otroligt svårt att acceptera att film är fiktion? De flesta svenska biobesökare vill ju att filmer skall vara "realistiska"? Jag menar, de flesta vet att film är 24 lögner i sekunden, men ändå kan man inte acceptera filmer som sticker ut mer än Grabben i Graven bredvid.

 

Det är som att överenskommelsen mellan publik och filmmakare inte går att göra. Eller är det så att Svenska filmmakare helt enkelt inte klarar av att göra något annat än medelålders poliskommisarier som har efternamn som börjar på V/W

 

Kort sagt, hur kommer det sig?

 

Det är lite tragiskt att svensk film skall uppfattas som den gjorde av den fantastiske Peter Albaekk Jensen:

- Vad är Svensk film för dig?

- En jävla massa tråkiga polisserier.

[TDA]

Om nu svensk publik ville ha realism så skulle ju svensk film totalt dominera biotoppen. Men amerikanska film ligger som du kanske märkt oftast riktigt bra på listorna. Jag tror inte problemet ligger i publikens filmsmak utan snarare dess antal. Sverige är ett för litet land för att kunna producera filmer som War of the worlds, King Kong etc.

 

Man kan ju iofs göra betydligt billigare film som ändå är mer fantasifull än sviten om Beck. Anledningen till att det är sällsynt tror jag är feghet hos producenter som lever på små marginaler och inte vill chansa. Men även brist på bra manus (vilket tror jag är största anledningen). Men nu kommer ju i alla fall två stycken svenska vampyrfilmer så framtiden ser ju onekligen ljusare ut. Tror att Storm kan bli en riktigt skön rulle också, den kommer iaf att sticka ut.

[Dawey]

Många svenska filmer går bättre än många amerikanska, även om få svenska filmer går med vinst(ca 1 av 30). Jag tror snarare att urvattningen i svensk film beror på att alla producenter är fega och bara satser på "säkra" kort: ungdomsfilmer och polisfilmer.

[gorse]

Jag vet inte jag. Strandvaskaren skulle ju sticka ut. Det gjorde den inte. Jag tycker den här diskusionen är lite tråkig för femtielfte gången, att klaga på sopig svensk film. Jag håller förvisso med, men det lär inte bli bättre av att gnälla. Jag tycker Beck är bra, även om det är långt ifrån det det bästa jag sett. Det finns faktiskt en hel del svensk film som jag tycker är riktigt bra, men de har en del år på nacken. Ingemar Bergman, Bo Viderberg, Kaj Pollak, Birro, Håfström, Hans Alfredson medflera berikar svensk film.

Helt krasst tror jag att det finns för lite bra filmmakare helt enkelt. Eftersom de flesta medlemar här på forumet är hälften så gamla som jag är, så kan jag bara uppmana er att göra bättre än det som finns idag. Jag lär aldrig göra någon storfilm under min livstid, men ni som är unga kan visa var skåpet står. Gör det.

[Fredrik Blom]

Kom igen, Gorse, så gammal är du inte, så länge det finns liv finns det hopp. Jag tror det är fler än jag som med spänning ser fram mot dina filmer :)

 

Ett problem tror jag är pengarna - man har inte råd att göra "icke realistiska" filmer så bra att det är värt besväret. Ska det vara fantastiskt så ska det vara rejält fantastiskt.

 

Därmed inte sagt att det inte finns kompetens; kolla på de svenskar som jobbar med utländska produktioner eller på några av de reklamfilmer som finns (eller spelinsdustrin, som ju i mångt och mycket bygger på samma teknik som "effekt-film" med motion-capture och liknande), men därifrån till att göra en hel långfilm är nog inte så lätt...

 

Josef Fares sammanfattde det nog ganska bra i kommentarsspåret till "Kopps" där han precis hade sett "Matrix Reloaded" och konstaterar att den effektbudget de haft till "Kopps" förmodligen var fika-kassan i Matrix-produktionen (om ens det). Och då har väl "Kopps" ändå ganska mycket "effekter" för att vara en svensk film...

 

/Rico

[gorse]

[citat=Fredrik Blom]Kom igen, Gorse, så gammal är du inte [/citat]

 

Problemet är nog inte min ålder utan snarare att jag redan har en etablerad yrkesroll som jag trivs med och filmen kommer aldrig att bli mer än ett fritidsintresse. Jag tror att en profession tar en livstid att bli fulländad i. Men det är en annan historia.

 

 

[citat=Fredrik Blom]Ett problem tror jag är pengarna...[/citat]

 

Pengar är naturligtvis ständigt ett bekymmer. Man jag tror det är lätt att stirra sig blind på budgetar. Att hollywood häller ner samma mängd pengar i en filmproduktion som vi har nationalbudget i sverige är inte så försvarbart tycker jag. Det har ju gått att göra film förr med lägre budget. Det jag är tusan så tveksam till är skådespelarnas löner och skådespelarnas mobile homes och uppassning för att de skall kliva ur sängen.

 

[citat=Fredrik Blom]Därmed inte sagt att det inte finns kompetens...[/citat]

Jag vet inte. Det är svårt att vara kritisk när jag inte kan bättre själv. Men låt oss leka med tanken; hur många är vi detta forum? Hur många här kommer i framtiden ha sitt namn tryckt med stora bokstäver på en bioaffish? Om en eller två kommer ha det, så är det bra statestik. Jag tror det är som när jag går med ungarna på fotbollsträning; Av alla hundratals ungar som spelar organiserat runtom på planerna där jag bor är det bara elva som kommer att spela i klubblaget om tio år. Ändå är det vad så gott som ALLA ungarna drömmer och pratar om. Och vårt lag spelar bara i superettan likförbannat.

 

Någon kommer då att invända att målet för barnens fotboll är inte att komma med i klubblaget utan att de skall roligt. Jag tror det är lite samma med filmskapande. Man skall göra det man tror på och det som man tycker är roligt. Då brukar det bli rätt skysst.

 

Sen tror jag att man kan inte göra så "konstig" film för då kommer ingen för att titta. Jag tror det är mer tydligt i hollywood än någon annan stans. Inte mycket gjort där som inte har enorma ekonomiska intressen.

 

Jag har en ide, men fan vet hur jag skall uttrycka det och det var det jag försökte säga i mitt inlägg; Ni som drömmer om att i framtiden blir inskriven i filmhistorieböckerna; kämpa för det ni tror på och gör det som ni tycker är roligt och gör bättre film (även om ni inte kommer på affisherna denna vecka). Visa hur film skulle kunna se ut. Den dag någon av er lyckas göra EN (bra) vampyrfilm som går upp, så kommer sjuttionelva vampyrfilmer till. Att gnälla gör ingen glad och den som sitter på pengarna lägger pengarna i den korg där de tror att de gör mest nytta. Frågan är vad det finns för andra finansieringsformer? Kan man låna pengar till att göra film?

 

Den sista meningen grundar sig på att min älsta dotter flyttar hemifrån idag, och gnäller att det finns för lite bidrag från staten, medan jag gnäller på henne att ingen kommer att ge henne något gratis. Som förälder tycker man det är fel attityd.

[Fredrik Blom]

Problemet är nog inte min ålder utan snarare att jag redan har en etablerad yrkesroll som jag trivs med och filmen kommer aldrig att bli mer än ett fritidsintresse. Jag tror att en profession tar en livstid att bli fulländad i.

 

Jag vet vad du menar och sitter i ungefär samma sits (det skiljer bara 7 år mellan oss, och jag är också dataingenjör fast omdanad till datavetare), men tror ändå att man kan ha en hobby som man kan utvecklas inom och bli riktigt bra på. Att fulländas i sin profession är naturligtvis trevligt, men fulländning tror jag mest bli i ens egna ögon... Men som sagt, en helt annan historia...

 

Av alla hundratals ungar som spelar organiserat runtom på planerna där jag bor är det bara elva som kommer att spela i klubblaget om tio år. Ändå är det vad så gott som ALLA ungarna drömmer och pratar om. Och vårt lag spelar bara i superettan likförbannat

 

Det är faktiskt värre än så - förmodligen kommer några av de elva på planen att vara inköpta, och några av de som ursprungligen satsade på att vara en av de elva har blivit uppköpta till en klubb som ligger bättre till...

 

Analogin är inte så dum faktiskt... De som har riktigt bra kompetens och driv i sitt filmskapande (om det så må vara som regissörer, skådespelare, fotografer, "specialeffektare", o.s.v.) på t.ex. det här forumet (eller i sverige generellt), kommer antingen att bli "utköpta" till att jobba i staterna eller i alla fall åt utländska produktioner. Några blir kvar här i Sverige och blir jäkligt bra på det de gör, men inom ramen för svensk filmindustri. Och den stora massan kommer att, precis som du och jag, jobba med annat och kanske ha filmen som en hobby, eller strunta i det fullständigt...

 

Förhoppningsvis kommer några av de som jobbar i branschen att kunna förändra den, i små steg kanske, men ändå förändra, och på sikt föra in nya tankegångar.

 

Eller så stöps de i formen för vår "nidbild" av svensk film - polisserier med samma skådisar oavsett seriens namn, eller "diskbänksrealism" och introverta skapelser. (och nej, jag är inte allvarligt - det görs och har gjorts bra film i sverige, och det finns otroligt duktigt folk inom svensk film, men man tar inte ut svängarna i alla lägen).

 

/Rico