Det här med debitering..

[mediamicke]

Hej!

 

Skulle kalla mig semi-proffesionell filmfotograf, redigerare, animatör och speaker. Man blir lite lätt allkonstnär när man gör allt själv.

Gör mindre uppdrag några gånger per år och senast var jag ute och filmade en vecka på ett event där det redigerades på plats för att filmerna skulle ut samma dag.

Hållt på mer eller mindre i ca. 10 år på hobby-basis och som många andra lider jag nog en del av att jag underskattar mig själv.

 

Har sökt både här och på andra ställen och har svårt att hitta någon bra vägledning på hur mycket man ska debitera.

Läste någonstans om "24-regeln" - ta den månadslön du skulle ha och multiplicera med 0,024.

Vill jag ha en månadslön 25000 skulle det då ge 25000*0,024=600.

En timdebitering på 600:- per timme.

 

Självklart beror timdebiteringen på kompetens, erfarenhet och proffesionellt utförande.

Vilket (jag i min egen mening) tycker att jag ligger bra till på.

 

Vad tar ni själva för filmfoto, redigering, vfx?

 

 

 

Lite av vad jag gjort hittar ni här, för att skapa er en uppfattning om mina kunskaper.

http://mediamicke.se/portfolio.aspx

 

Sammanfattningsfilmer som jag producerat i sommar, gjort allt själv.

 

Mvh

Micke

[Pace]

Jag tycker generellt att timdebitering är ett lustigt sätt att debitera när det gäller konstnärligt arbete. För ju sämre och långsammare du är, desto mer betalt får du. Givetvis ignorerar jag då att proffs ofta tar högre betalt från början, men ni förstår poängen.

 

Jag föredrar fast pris för alla inblandade, och då specificerar man ungefär hur många timmar det kommer att ta, plus/minus 10 % eller dylikt, och specificerar sedan övertid från det i stället. Det borde fungera bra för åtminstone korta och välavgränsade projekt.

 

Tänk på att du ska betala dina egna sociala avgifter så en månadslön på 25 000 kronor innebär drygt att 33 000 kronor borde in på kontot, jämfört med förmåner som en vanlig anställd får (se https://www.verksamt.se/alla-e-tjanster/rakna-ut/rakna-ut-vad-en-anstalld-kostar)

[Smörgåsmannen]

Jag tycker generellt att timdebitering är ett lustigt sätt att debitera när det gäller konstnärligt arbete. För ju sämre och långsammare du är, desto mer betalt får du. Givetvis ignorerar jag då att proffs ofta tar högre betalt från början, men ni förstår poängen.

 

Jag föredrar fast pris för alla inblandade, och då specificerar man ungefär hur många timmar det kommer att ta, plus/minus 10 % eller dylikt, och specificerar sedan övertid från det i stället. Det borde fungera bra för åtminstone korta och välavgränsade projekt.

 

Tänk på att du ska betala dina egna sociala avgifter så en månadslön på 25 000 kronor innebär drygt att 33 000 kronor borde in på kontot, jämfört med förmåner som en vanlig anställd får (se https://www.verksamt.se/alla-e-tjanster/rakna-ut/rakna-ut-vad-en-anstalld-kostar)

 

Å andra sidan är det väl väldigt sällan man jobbar särskilt konstnärligt bara för att man sysslar med något som skulle kunna vara det. Timmar är dock bra beräkningsunderlag och egen säkerhet, tycker jag. Då kan man offerera ett visst antal timmar som själva grundutförandet + ett-två korrektur skulle ta, och sedan när det börjar trilla in för många korrektur så kan man varna kunden om att priset kommer öka härifrån då det trätt över överenskommelsen (för de som jobbar inom post eller producerar kommersiellt)

 

Såhär använder jag timmar:

Timlön*tid jag tror det kommer ta (oftast med lite headroom)=offert

-> Fakturerar det som stod på offerten om allt gått som det ska

 

Att sitta och mysjobba och fakturera alla timmar man gör det, tror jag inte förekommer i särskilt stor utsträckning. Snarare har jag uppfattning om att det är på andra änden, att många upphandlar för lågt och därefter antingen får jobba mer än de får betalt för - eller tvingas kompromissa och levererar en halvdan produkt. Inte heller bra.

[Désirée]

Personligen har jag aldrig varit med om timpris. Jag och kunden har alltid satt upp ett fast pris och sagt vad som ingår i det priset. Givetvis är priset satt utifrån hur många timmar jag tror att det tar och vilket timpris jag behöver ha. Gillar kunden det du gör men anser att priset är för högt lär du få veta det. Säger kunden bara nej, eller inte hör av sig, ja, då har kunden antingen en orimlig förhoppning på priset (som hen som ville jag bara skulle skriva ett långfilmsmanus och när jag upplyste om att detta "bara" var tre månader heltidsjobb = 100 000kr inte hörde av sig igen) eller så låg du väldigt för högt.

[mediamicke]

Hej igen!

 

Tack för era svar!

Nu när jag läst igenom den här posten så inser jag att den nästan är lite filosofisk men det kan vara bra för diskussionen ;)

 

En stor del av att jag kanske är lite fixerad vid timpris beror nog på att mitt i mitt "vanliga" arbete d.v.s IT-branschen så är det de facto standard med timpris. Fördelen med det (från din egen ståndpunkt) är att projekt oftast alltid blir större än man från början trott. Vilket gäller lite inom filmfoto, redigering och vfx också tycker jag.

 

De gånger jag jobbat på byrå med projekt har de oftast tagit dubbelt så lång tid än planerat från början, främst beroende på att många gånger så vet inte kunden exakt vad de vill ha förrän de ser det. Vilket beror på att i grunden så är det konstnärligt/kreativt arbete som du säger Pace och bedömningen av den från kundens sida är till stor del känslomässig.

 

 

Det tror jag till större del kanske gäller för dig Désirée då skrivande är (i min värld) avsevärt mer konstnärligt än att animera en logotyp eller filma av ett evenemang. Om din kund nu hade tyckt att det var ett OK pris och du hade skrivit manuset och givit det till kunden hade det kanske slutat med x antal omskrivningar så att du hade varit tvungen att göra om halva manuset.

 

Det jag definitivt tror stämmer i många fall är det som du skriver Smörgåsmannen att man upphandlar för lågt och får sitta och arbeta mycket med eller kompromissa. Vilket egentligen är ens eget fel, man måste våga ta i så att det blir rimligt i slutändan.

 

 

Det jag har lärt mig är att säger man att det kommer att kosta X men drar projektet iväg så kommer det att kosta ytterliga Y per timme så hör kunden bara det första. Vilket slutar med en massa tjafs och sen gör man inte något uppdrag mer åt den kunden. Det är mycket vanligt i IT-branchen och tror inte att det bara är inom den branschen, titta på vad nya Karolinska kostade i slutändan.

 

Tar man däremot på sig kunden skor så vill kunden självklart ha en uppfattning om vad det hela kommer att kosta, bara att se till sig själv, vem tar in en byggfirma för att renovera ett kök utan att först få en offert. Kan t.ex. ta min egen moster som exempel som bygger om sommarkök till fast kök på sitt sommarställe - budgeterat till 60 Tkr och verkar landa på det dubbla.

 

 

 

Det är en balansgång och avvägning som måste göras, både för dig som kreatör och för kunden.

I och med att vem som helst kan filma idag med sin mobil eller köpa en enklare videokamera så tror nog många lekmän att göra film är ju inte så svårt, det är bara att filma ;)

Därför blir nog många kunder nästan chockade av att höra att en treminutersfilm kommer att kosta dem minst 5-10 Tkr.

 

I mitt eget fall handlar det nog mycket om att jag verkligen tycker det är så kul och älskar att göra det att jag tar uppdrag även fast betalningen blir alldeles för låg. Svårt att skriva det faktiskt och erkänna det för sig själv.

 

Tror att jag kommer att använda en hybrid av det som avhandlats hitills i den här tråden - preliminärt pris.

Som baseras på en timkostnad och uppskattning av tid med en stor brasklapp.

 

Sen kanske man ska ta det där med om 0,024 med en nypa salt ;)

Räknar man bakåt på 25000 * 0,024 = 600 ger det 160*600=96 000/mån.

Vilket iofs kan stämma om man ska räkna in semester, sjukdagar, helger m.m. samt att man oftast inte har full beläggning.

[Désirée]

Det tror jag till större del kanske gäller för dig Désirée då skrivande är (i min värld) avsevärt mer konstnärligt än att animera en logotyp eller filma av ett evenemang. Om din kund nu hade tyckt att det var ett OK pris och du hade skrivit manuset och givit det till kunden hade det kanske slutat med x antal omskrivningar så att du hade varit tvungen att göra om halva manuset.

 

Nej, jag jobbar inte så. Jag går igenom historien med kunden, alla viktiga moment, budskap, mm. När vi är överrens skriver jag manuset. Det som sen ingår i priset är mindre korrigeringar och finputsningar, men inga övergripande strukturella ändringar.

[Gäst Fesley]

OpenOffice main page

[Tolin]

På de beställningsjobb jag vart en del av har avtalsdelen sett ut i stil med:

 

Du lämnar offert på jobbet; Det du uppskattar totalsumman blir. (Dina timmar + ev. reseutlägg + materialkostnader osv).

Specificera dessa i den utfattning kund önskar (Inte alltid nödvändigt att nämna te.x. bensinpengar om kund inte kräver att ha allt vartenda utlägg specificerat).

 

Om kund godkänner offert har du juridiskt avtal redo som förankrar ovan nämnda offert samt täcker vad som sker i fall av övertid, försenad leverans, ånger mm.

Finns säkert exempel online och om inget annat kan du själv be om offert från företagsjurister och se vad de skulle ta för att hjälpa dig ta fram ett beställningskontrakt.

Typiskt är väl att om det drar ut på tiden och det är egenorsakat, ex. du hinner inte med jobbet, teknikstrul, dubbelbokningar, sjukdom (kund ansvarar aldrig för att du ska vara frisk) så får du ingen ersättning för mertid. Är mertiden på kunds begäran (ex. tilläggsbeställning) bekostas detta av kunden; Det kan gälla tillägg av scen, eller att de vill ha ytterligare edits, annat leveransformat etc.

 

 

Och ett litet sidotips som jag önskar jag hade haft med mig när jag började. Om en kund nekar din offert, lämna frågan om de kan tänka sig ett möte för att diskutera ett framtida avtal. Du kan ha färdiga avtal med företag du aldrig gjort jobb för, men de finns där för bådas vinning. Om företaget behöver dina tjänster räcker det med att du lämnar offert och de godkänner -- Allt kring övertid, mertid osv är redan överenskommet mellan er båda sedan tidigare och blir aldrig en diskussion.