Jump to content

Lite spekulationer kring filmer i Moodysson-stil


Helgee
 Share

Recommended Posts

Jag har alltid varit svag för filmer i Moodysson-stil. Vad är nu det för stil? Ja, svaret på den frågan har jag nog egentligen inte själv. I synnerhet inte när han i och med Lilja 4-ever helt och hållet bytte genre. Gemensamt för hans långfilmer är dock att de genom sin "look" och skådespelarinsatser ger en realistisk, nästan dokumentär känsla. Det gillar jag!

 

Kameran är ofta handhållen och det känns emellanåt som om fotografen improviserar sin tagning likt pappan som filmar sin familj med den nyinköpta videokameran. Det är väl dock inte dogma? När jag såg danska "Festen" blev jag nästan illamående av de skakiga kamerorna som förövrigt lär behöva byta sina zoom-reglage mellan varje tagning. Till råga på allt har man i klipprummet som jag minns det i många fall förstärkt stökigheten genom orytmiska klipp och avsiktliga jump cuts. Så illa är dock inte Moodyssons.

 

Fotomässigt är hans filmer ändå usla vid jämförelse med många andra (de flesta?) filmer som går upp på biograferna! Eller? Vad som menas med "usla" är ju en definitionsfråga. "Uselheten" är ju en del av hela konceptet. Skulle filmen bli bättre om man la in en massa kameraåkningar etc? Det kanske skulle gå ut över skådespeleriet. Det känns inte heller som om man lagt ner så mycket möda på ljussättningen.

 

Har Moodysson själv valt att ge filmen detta utseende, eller är det rent av så att han inte förmår bättre? Handlar det om pengar? Skulle han gjort en snyggare film om budgeten tillät? Varför gör man överhuvudtaget Hollywoodfilmerna så visuellt påkostade om det inte behövs? (Något drastisk vinkling kanske, men ändå ;)) Betraktar vissa professionella filmare hans projekt som tursamma lyckoträffar som inte är av "äkta vara"?

 

Avsikten är väl egentligen att blotta mina funderingar för att få lite åsikter från De lärde. Saknar du den röda tråden i mitt inlägg så vill jag klargöra att det finns ingen. Spekulationer bygger ju på osammanhängande utsvävningar. I allafall mina ;)

Link to comment
Share on other sites

Tja, nu var det ett hedundrande lång inlägg och jag kanske inte klassas till de lärde men jag skriver lite här iaff. mest för att andan föll på..

 

Jag gillar när det är lite rått och fult. Det blir lite mer verklighet kan jag tycka. Visst är det fint med snyggt ljus och fräcka kameraåkningar, men ibland (speciellt i Svenska filmer) blir det liksom ett hantverk och inget uttryck. Man sätter ljus och plåtar efter nån slags mall.. -Jaha då tar vi en halvbild... och det tycker jag är trist.. Är i slutfasen på en produktion där vi ljussatte väldigt sparsmakat, och körde nästan enbart med roddiga handkameror så jag är nog lite partisk men att slänga upp kameran på ett stativ och ta en halvbild på nån gubbe som sitter still och har ett fint mjukt ljus lite från vänster och ett något mer baktonat kanske lite skarpare ljus snett bakifrån från höger, är det så visuellt igen. Nej, jag säger slit loss kamerorna från stativen och vräk loss, nu är det fest.

 

Nu kom jag på en annan grej som du snackade om. Modyson och om det är så att ljus är jobbigt.. Jag tycker att det kan vara jobbigt. Tar det en halv dag att rigga lampor och man sedan måste vara på sina marks när man skall säga sina repliker så är det självklart att det blir lite tråkigt och stelt. Med mindre ljus och friare kameror får man mer yta för improvisation och det får man nog tycka är bra.. Det idealiska tillvägagångssättet måste vara ett team på en eller två personer och några skådisar, problemet blr att ljud och ljus förmodligen inte blir fantastiskt om man jobbar så men visst hade det varit bra..

 

 

Ja, nu får det räcka. Ha det gött och håll i hatten!!!

Link to comment
Share on other sites

Jag älskar Fucking Åmål och Tillsammans, inte bara för att de är feel-good-filmer utan de har även budskap och tanke bakom. Lilja 4-ever tycker jag däremot var mycket misslyckat, blev inte alls speciellt rörd, hade blivit mycket mer rörd om det varit en dokumentär, antagligen.

 

Vad det gäller ljus och kamera, jag tror nog de lägger ner mycket jobb på ljus ändå men de gör så att ljuset inte märks lika tydligt som i stilrenare filmer. Dessutom vann Lilja 4-ever guldbagge för bästa foto, vilket för mig är helt osannolikt, hoppklipp, fula inzoomningar.. ja allt möjligt, jag förstår dess mening men det funkade inte...

 

Däremot tycker jag inte alls att Festens kamera stör, där är historien så bra att man inte ens tänker på kameran, och då är det ändå en dogma film där det har som regel att inte använda varken ljussättning eller stativ (osv.)

 

Sedan tycker jag Moodyson börjar bli ganska löjlig på filmgalan.. kändes som att det han sa inte var så jävla genomtänkt ändå, men det är ju bra att man tar upp sådana frågor och är samhällskritisk..

 

Nä jag föredrar nog, PTA-stilen när det gäller kamera och ljus osv.

 

Nä nu har jag babblat om så mycket vet inte riktigt vad jag sagt men ska bli intressant att följa diskussionen vidare, nu ska jag plugga.

 

/A.

Link to comment
Share on other sites

måste säga att jag gillar Moodyssons filmer väldigt mycket....jag tycker att en film har blivit bra om det känns som man är med i filmen och tycker synd om dem som man ska tycka synd om etc.... jag tycker om alla hans filmer, även om jag tycker att Fucking Åmål hör till det undre skicket av dem tre.... ser fram emot hans nästa film

Link to comment
Share on other sites

Maddie: Förstår inte riktigt hur du menar med frågan om hur man ska göra en feelgoodfilm? På samma sätt som man gör andra filmer. Man börjar med ett bra manus. Eller menade du tekniker för att få fram själva feelgoodkänslan?

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Det går lixom inte att klaga på festen för att den har skakig kamera eller för att det är dåligt ljussatt. Det är det som är själva grejen med hela dogma rörelsen som Lars startade att filmen inte ska vara nån slags illussion utan så verklighetstroget som möjligt. En motrörelse mot den moderna filmen och vart den är påväg. Att man glömmer det vesäntliga i film.

Link to comment
Share on other sites

"Det går lixom inte att klaga på festen för att den har skakig kamera eller för att det är dåligt ljussatt"

 

Går, går det väl =).

 

Men jag håller med dig om festen, men sen finns det ju en hel drös med dyng-dogma där det bara blir ännu värre när historien är dålig, fast festen är ruskigt bra.

 

/A.

Link to comment
Share on other sites

Ja man ska nog vara lite försiktig med att hylla dogma filmer bara föratt de är vad de är. någon som har sätt Harmony Korines film "Julien Donkey-Boy" Dogme #6 tror jag, är den bra?

 

En stor del av dogma är ju berättelsen skall vara i fokus, och om den suger så finns det inte dirket massa special effects att luta sig tillbaka på , hehe

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...