Oller Visuals Posted February 11, 2013 Share Posted February 11, 2013 ---- 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Désirée Posted February 11, 2013 Share Posted February 11, 2013 edit: Jaha, postade i fel forum såklart. Ingen fara, den är flyttad nu. 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
daac Posted February 11, 2013 Share Posted February 11, 2013 John August har en bra artikel om det: Characters who are not yet important | A ton of useful information about screenwriting from screenwriter John August Han föreslår i princip två introduktioner, där man i den första låter läsaren förstå att det kommer mer detaljer senare i manuset. Det finns skript som gör upplägget du syftar på, ändrar namn på karaktären senare för att hålla ett spänningsmoment för läsaren och ge den där aha-upplevelsen, men jag hade nog valt att göra en kort introduktion med en kommentar om att vi kommer återkomma till denna pojke. Om namnet inte har en speciell betydelse gör det inget att du sätter dit det från början. Här ett exempel: EXT. PERSISK STAD - DAG (ÅR 1342) ABU-SAID, en pojkspoling i tioårsåldern, halkar ner från ett tak. När han kommer på benen igen tittar han upp mot taket och springer vidare med skrämd blick. Det fladdrar om hans trasiga kläder. Något i hans hållning säger oss att han inte riktigt är vad han ser ut som. I handen håller han SULTANENS SPIRA. Tre palatsvakter störtar efter honom, med svärden i högsta hugg. PALATSVAKT Ta fast tjuven! (...senare...) INT. SULTANENS PALATS - DAG Abu-Said är ren och fräsch som vi aldrig sett honom tidigare, iklädd en vacker, grön dräkt. Först nu förstår vi att han är Kronprins Abu-Said, sultanens försvunne son. Kanske inte bästa exemplet, men jag hoppas den håller. 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Désirée Posted February 11, 2013 Share Posted February 11, 2013 En återkommande fundering jag har. Är det "okej" att hålla inne på namn? T.ex: protagonisten räddar en liten pojke, han är följeslagare några sidor men kallas bara för "the boy" fram tills han avslöjar sitt namn. Känns ofta som att man avslöjar så himla mycket om karaktärer i namn, beskrivningar osv... tar bort spänningen i läsningen. Det viktigaste är att man inte förvirrar läsaren. Om du kallar en karaktär för "The Boy" genom hela manuset är det inget problem. Det är när karaktärer byter namn under manusets gång som det lätt blir rörigt. Det vill säga du ska inte du först benämna honom som "The Boy" och sen när vi får veta att han heter "Kurt" benämna honom som "Kurt" i resten av manuset. Samma benämning/namn genom hela manuset. Titta på t ex Kill Bill där Beatrix kallas för The Bride. 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Mr A Posted February 12, 2013 Share Posted February 12, 2013 Det viktigaste är att man inte förvirrar läsaren. Om du kallar en karaktär för "The Boy" genom hela manuset är det inget problem. Det är när karaktärer byter namn under manusets gång som det lätt blir rörigt. Det vill säga du ska inte du först benämna honom som "The Boy" och sen när vi får veta att han heter "Kurt" benämna honom som "Kurt" i resten av manuset. Samma benämning/namn genom hela manuset. Titta på t ex Kill Bill där Beatrix kallas för The Bride. jag har sett det i flera manus. SHADOWY FIGURE blir i nästa scen GOLLUM, RED GIRL => NAMN, osv. Men då har man alltid kört att man uttryckligen förklarar det i brödtexten att SF är GOLLUM, och oftast brukar man lägga till en ytterligare detaljerad beskrivning av karaktären för att poängtera just att man ser karaktären antingen i en ny kontext eller i "hens helhet", så att säga. 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Désirée Posted February 13, 2013 Share Posted February 13, 2013 jag har sett det i flera manus. SHADOWY FIGURE blir i nästa scen GOLLUM, RED GIRL => NAMN, osv. Men då har man alltid kört att man uttryckligen förklarar det i brödtexten att SF är GOLLUM, och oftast brukar man lägga till en ytterligare detaljerad beskrivning av karaktären för att poängtera just att man ser karaktären antingen i en ny kontext eller i "hens helhet", så att säga. Men det du beskriver är väl i den beskrivande texten? Det ser jag inte som något problem, att beskriva vad man ser och först när man verkligen ser och "kommer i kontakt" med karaktären och denne börjar prata, ge den en benämning. Vad jag tänkte var typ THE BOY What's up? och sen när vi fått veta att han heter Kurt byta och skriva KURT I still don't know what's up. Det kan bli oerhört förvirrande och konstigt. --- Sen var det en annan sak jag tänkte på med att hålla inne med information: glöm inte att det du beskriver är det vi ser och hör. Om du håller inne med informationen att THE BOY har en blårutig stjorta, som avslöjas som en viktig detalj senare, så har vi som åskådare av filmen SETT honom med den blårutiga stjortan hela tiden. Sådana grejer måste stå med från början. Ser någon ut eller beter sig på ett visst sätt som är avgörande för historien, måste det framgå så fort åskådaren kommer att se det. 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
dillinger Posted February 14, 2013 Share Posted February 14, 2013 Självklart. Personligen tar jag influens från sånt som tidig film har influerat. Lite bakvänt, men ändå baserat på story-telling så det funkar för mig. Taget från fransk film (som tog det från österns litteratur) är det att man i japanska, story-drivna tv-spel med mycket dialog alltid skriver "???" (i den lilla rutan ovanför dialogen) fram tills de är presenterade. Har man inte presenterats är man "???" och det kan även ändras om det kommer fram att personen ej är den de sa att de var. Väldigt tydligt och jag gillar att utgå ifrån att varenda person är "???" fram tills att deras identitet har konfirmerats. Vissa säger säkert emot det, men det var en rätt markant milstolpe för mig när jag började göra så. Helt plötsligt blev mina karaktärer väldigt mycket tydligare. 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Öster om Eden Posted February 17, 2013 Share Posted February 17, 2013 Har läst många manus där författaren väljer att »hålla inne på namnet« på flera karaktärer. Lustigt att Quentin Tarantinos filmmanus nämns här uppe med tanke på att Pulp Fictions manus inleds med Young Man och Young Woman för att sedan bytas till Honey Bunny och Pumpkin. Så länge det är tydligt och görs på ett snyggt sätt spelar det inte så mycket roll. Manus är pragmatiska - funkar det så funkar det. (Samtidigt är de också ett konstverk och har, trots mångas protestet, utrymme för stil och konstnärlighet i utförandet). 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Liberte Posted March 4, 2013 Share Posted March 4, 2013 Om jag inte är helt ute och cyklar, heter Edward Nortons karaktär JACK i manuset till filmen Fight Club, som i sin tur är baserad på en roman av Chuck Palahniuk; namnet JACK nämns ej, varken filmen eller boken. Kan vara helt fel ute. Rätta mig om jag har fel. 0 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.