My Mind And I - Drama, 7 sidor. Samt Crowdfunding-tips

[singoz]

Här kommer mitt väldigt uppdaterade manus.

Ge kritik på allt! Litet som stort.

 

My mind and I.pdf

(Redigerad version)

Stort tack till Tolin och Daac för alla förbättringar ni kommit med! Är väldigt tacksam! :)

 

Och, ska försöka finansiera detta projekt genom crowdfunding. Vad ska jag skriva, vad är viktigt för finansiärer att veta, OSV. Ni förstår vad det är jag vill ha hjälp med.

 

MVH Anton.

My mind and I 3.pdf

My mind and I.pdf

[Tolin]

My mind and I 3 - noteringar.pdf

 

Det blev ett bra antal noteringar så efter en två tredjedelar blev det aningen mindre ambitiöst :)

[Désirée]

Tyvärr blir jag negativt inställd redan från början.

 

Titeln är på engelska, men manuset är på svenska. Varför? Titlen är bra. Den lockar mig att läsa, men jag blir lite konfunderad när jag sedan ser att manuset är på svenska. Jag undrar om du helt enkelt bara tycker att det låter coolare på engelska.

 

Din []-notering känns väldigt amatörmässig och jag får direkt en känsla av att det här skulle framgått av manus, inne i manus så att säga. Och att skriva typ av röst känns inte heller bra.

 

Scenrubriker ska inte vara med kursiv stil.

 

Det första vi får se är karaktären Rami. Det är bra att börja manuset med att se huvudpersonen. Men det enda vi får veta om honom är att han är arton år. Skulle vara bra om vi kunde få ett intryck av honom. Att han håller en yxa i ett bestämt grepp i händerna kan betyda att han ska mörda någon eller att han ska hugga ner ett träd – det säger ingenting i sig. Ser han arg ut? Drogad? Glad? Hur går han? Är han välvårdad? Klädd som en skogsarbetare?

 

Sedan fastnar jag på språket. ”... en yxa med lika bestämt grepp...” Lika bestämt som vadå? ”Han går in mellan öppningen” Mellan öppningen? Han går in i öppningen, eller mellan stolparna, men mellan öppningen går inte. För att gå mellan något måste det finnas minst två att gå mellan.

 

Du har skrivit ”SVING AV YXA”. Det finns en idé om att ljud ska skrivas med stora bokstäver, men det kan lätt bli en svårläst text, särskillt när man skriver ut ljudet ”löst” som du har gjort. Strunta i att markera ljuden, om de inte är väldigt viktiga för storyn. I det här fallet ser vi honom hugga ved, så någon extra ljudangivelse behövs inte.

 

Du har potential till en verkligt spännande historia. Lite ”American Psycho” över den. Idén är bra och jag tycker absolut att du ska jobba vidare på den.

 

Men du behöver se över ditt språk. Och du behöver komma på ett sätt att få hans dubbla personligheter att framträda bättre, utan att skriva det på näsan som du gjort nu.

 

Lycka till.

[Tolin]

Titeln är på engelska, men manuset är på svenska. Varför? Titlen är bra. Den lockar mig att läsa, men jag blir lite konfunderad när jag sedan ser att manuset är på svenska. Jag undrar om du helt enkelt bara tycker att det låter coolare på engelska.

 

Det var faktiskt mitt förslag ;) Han har tänkt söka finansiärer via Indiegogo och liknande så jag föreslog att han marknadsför filmen via internationell titel, lite som "En gång i Phuket" blir "Once in Phuket". Nyligen fick svenska Hanna Sköld ihop $55,000 via kickstarter för sin svenska långfilm "Granny's Dancing on the Table" - Så det känns som något som görs och funkar helt enkelt.

[daac]

Din []-notering känns väldigt amatörmässig och jag får direkt en känsla av att det här skulle framgått av manus, inne i manus så att säga. Och att skriva typ av röst känns inte heller bra.

 

Och det var min idé! Jag tyckte det blev alldeles för rörigt otydligt i den tidigare versionen där Rami pratade med olika röster (hans inre karaktärer). Det finns förstås fler sätt att lösa det på, men en note som förtydligar är bättre än en snyggt skript som inte gör det.

 

Ett alternativ, som kanske är snyggare, och tydligare(!?), förutsatt att det är etablerat att Rami har personlighetsklyvning i karaktärsintroduktionen:

 

			RAMI
	(som Anas)
Andra skåpet, ANDRA SKÅPET!

		RAMI
	(mumlar)
Men jag vill ha dem i detta skåpet!

		RAMI
	(som Anas)
Nej Rami! Andra skåpet!

 

Jag tycker det är bra att förmedla att ANAS har en annan röst, mörkare, det är en viktig detalj.

Gör man det på detta sättet är det än viktigare vad Désiree påpekar om en mer omfattande karaktärsintroduktion. Då räcker det inte med en genväg via en note.

 

EDIT: Det är vid undantag man gör en 'reader's note', men i det här fallet tyckte jag det var en lämplig situation: http://johnaugust.com/2011/formatting-notes-in-a-screenplay

[Désirée]

Och det var min idé! Jag tyckte det blev alldeles för rörigt otydligt i den tidigare versionen där Rami pratade med olika röster (hans inre karaktärer). Det finns förstås fler sätt att lösa det på, men en note som förtydligar är bättre än en snyggt skript som inte gör det.

 

Håller med att det är viktigt att det framgår att det är samma person som pratar. Och får man inte till det på något annat tydligt sätt så är det här en lösning, men jag skulle inte skriva den först, utan där det är aktuellt, när den andra karaktären pratar första gången. (Som i The King's Speech angående hans stamning.) Det känns inte bra att behöva tala om att man inte lyckats lösa ett problem på något annat sätt det första man gör.

 

Hur har de gjort i Lord of the Rings med Smegol/Gollum? Någon som vet?

 

Jag tycker det är bra att förmedla att ANAS har en annan röst, mörkare, det är en viktig detalj.

Nä. Håller inte med. Historien skulle funka lika bra om rösten var pipig och gäll, läspande eller hes.

[Désirée]

Det var faktiskt mitt förslag ;) Han har tänkt söka finansiärer via Indiegogo och liknande så jag föreslog att han marknadsför filmen via internationell titel [...]

 

Helt okej skäl för mig.

[Mr A]

Jag är ledsen, men jag tyckte verkligen inte om detta. Fast mest ledsen är jag över att jag tyvärr inte har så mycket 'konstruktivt' att säga (inte på det humöret antar jag).

 

Förlåt, men jag tycker manuset lider av rätt så platta karaktärer; snarare namn som agerar och reagerar än karaktärer med motivation och personlighet. Tycker inte någon var intressant och jag köper inte en enda handling som begås; karaktärerna gör och säger saker, bara för att.

 

Formatmässigt tyckte jag det var helt OK. Jag störde mig inte så mycket på användningen av klammrarna [], antagligen för att du använde dem på ett konsekvent sätt.

 

Grundidéen tycker jag är sjysst: Den interna konflikten av en man som känner sig tvingad till att döda sin bästa vän, men du angriper den problematiken på ett väldigt ytligt sätt tycker jag; jag får inte alls känslan av att dessa två människor är bra vänner, jag känner inte alls det 'tragiska' eller 'sorgliga' i att Rami känner sig tvungen till att döda sin "vän". Allt jag ser är ett klyschigt psyko som försöker döda någon snubbe vid namn Karl.

 

Hade jag skrivit detta (vilket inte alls betyder att det skulle varit 'bättre') så hade jag:

- Skippat flickvännen. Hon är onödig och fyller ingen funktion.

- Skippat Anas helt och hållet. En otroligt osmidig "karaktär" vars enda funktion är att spegla, genom dialog, att Rami känner sig tvungen att döda Karl. Låt Rami tala för sig själv, så att säga. Hur? Jo, genom hans handlingar och genom att uttrycka hans motvilliga behov genom handling och känslouttryck; undertext, helt enkelt. Rami pillar på en kniv medan Karl har sin rygg vänd mot honom. Han börjar darra, svettas, han drar kvickt undan sin hand från kniven när Karl vänder sig om mot honom. Etc. Du kan behålla drömmarna, men Anas finns bara där för att förklara för läsarna att Rami känner sig tvungen att döda Karl, det kan du förmedla på mycket smidigare sätt.

- Byggt upp förhållandet mellan Karl och Rami: Visa hus pass bra vänner de är, istället för att helt enkelt bra "säga" det.

 

Oavsett hur du än väljr att göra så önskar jag dig lycka till.

[daac]

Aha, lite mothugg, härligt! Ger tillfälle till reflektion.

 

Det Mr. A är inne på med "Låt Rami tala för sig själv" skulle kunna innebära en gestaltning där Rami behåller sin vanliga röst. Vi hör ingen skillnad och det är vad som sägs mellan raderna som får stå för uttrycket. Det kan ge en större effekt, och är förmodligen en större utmaning för framförallt skådespelaren (vilket de säkert tycker är kul!). Riskfyllt, svårt, men med potentiellt mycket större pay-off! Väl värt att testa.

 

Men singoz har gjort valet att ge Rami en annorlunda röst, fysiskt, när han intar en annan personlighet. Om han väljer att stå fast vid det vägvalet håller jag lika envist fast vid att beskrivningen av rösten är en viktig detalj. Det är möjligen ett grepp som är vanligare på film än i verkligheten, fast det är absolut utanför min expertis att uttala mig om (tankar far iväg till Exorcisten som möter Jim Carrey's gestaltning av elake Hank och snälle Charlie i Me, myself & Irene, hehe - vänta nu, det manuset kanske kan gå att få tag i?!).

 

Hursom, i singoz manus är det etablerat. Då kan man förstås välja olika sorters röster. Just "mörkare" är mitt subjektiva val. Men jag står naturligtvis för det. Det är IMHO ett mycket bättre ordval än de totalt neutrala, omålande beskrivningarna om att Rami har en "annan röst", "annorlunda röst" eller "ovanlig röst".

... Hur då annorlunda?

 

Och jag tycker inte vilka ord som helst passar in. En "pipig och gäll" röst kan ge en komisk effekt, som jag inte tror singoz är ute efter. "Hes" skulle vara okej, liksom en mängd andra mer ospecificerade beskrivande ord som "kuslig", "läskig", "pervers", "bitter", "hotfull" osv. I det här perspektivet håller jag med Désirée att ordvalet inte är den viktigaste detaljen, men därmed inte sagt att det är oviktigt.

 

"Mörkare" ger fortfarande utrymme för mer än en tolkning. Det behöver inte bara vara en oktav lägre basröst. ;-)

 

Som vanligt har jag lätt att falla in i engelskan i sådana här situationer. Jag tänker framförallt på sinister, men också ord som eerie, corrupt, blackhearted, woeful...

 

 

EDIT:

Så här introduceras karaktären Rami just nu:

 

[Notera: Huvudkaraktären Rami’s psykiska tillstånd gör att
han pratar med sig själv, som två olika personer. För att
göra detta tydligt heter en och samma karaktär Rami och
Anas. Ana’s röst är grovare och läskigare.]

EXT. GRUSVÄG - DAG [DRÖMSEKVENS]
RAMI, 18, går med bestämda steg på en grusväg. Han håller en
yxa med lika bestämt grepp i händerna. Han går in mellan
öppningen på gärdsgården in på en äng.

 

Om man bortser från noten så säger den som Désirée tidigare påpekat ingenting om Rami förutom att han har något viktigt att hugga. Det ger heller ingen som helst introduktion till platsen vi är på.

 

Kanske så här?

EXT. GRUSVÄG - DAG [DRÖMSEKVENS]
En ljus sommareftermiddag. På avstånd hörs melankolisk fågelsång.

Grus knastrar av bestämda fotsteg i rask takt.

RAMI, cirka 18, kommer gående med en stor yxa i högsta hugg. Han 
är lång och välbyggd efter år av kroppsarbete. Rami lider av en 
personlighetsstörning. Hans alter ego talar med en argare röst.

Han viker in på en äng genom en gärsgårdsöppning.