Några frågor om manusskrivande

[Ljudgrisen]

Hejsan!

 

Jag är väldigt ny på manusskrivande, och har nog aldrig skrivit ens någonting skönlitterärt längre än ett par sidor, men har ändå på gamla dar bestämt mig för att försöka mig på att skriva manus.

 

Min manusidé grundade sig på en idé jag haft till ett spel, faktiskt, men som sedan har utvecklats till den punkt att det inte riktigt fungerar som spel längre. Med min flickväns stöd och råd laddade jag ner celtx nyligen och började skriva. Jag har hittils skrivit 40 sidor, och skulle uppskatta att handlingen befinner sig någonstans i slutskedet av mittenakten, om man ska tala i de termerna.

 

Mina funderingar rör dels klassificeringarna kortfilm, novellfilm och långfilm. Mitt manus, och min filmidé tror jag är på tok för lång för att kunna bli kortfilm (som jag förstått det inte ska vara över 15-20 minuter. Samtidigt vet jag inte om manus, som det ser ut nu, blir tillräckligt omfattande för en långfilm. Som jag förstått är det novellfilm som fyller mellanrummet mellan de båda, men att novellfilm är en ganska liten och obskyr filmklass?

Ska jag försöka fylla ut mitt manus med djupare karaktärsbeskrivningar och fler scener för att försöka nå upp i långfilmsklassen?

 

Jag undrar också om manusskrivande och perfektionism. Som det är nu känner jag mig väldigt nöjd med scenerna medans jag skriver dem, men kan inte låta bli att ständigt återgå till gamla scener och peta i dem, ibland som resultat att jag måste hoppa runt överallt i manus och ändra saker för kontinuitetens skull. Ska jag försöka undvika detta, och bara liksom, ösa ur mig och göra alla ändringarna i en omfattande rewrite efter manuset är klart? Eller är det bra att göra de här konstanta mikroändringarna? Hur perfektionistisk ska jag vara?

 

Slutligen bygger mitt manus ganska mycket på symbolik och ibland väldigt obskyra referenser till saker om har hänt eller kommer hända senare i filmen. Hur kryptisk får man vara i ett manus utan att det blir för mycket? Är det bättre att vara lite för diffus och riskera att publiken blir förvirrad, eller ska man hellre vara lite övertydlig och riskera att publiken tycker man patroniserar dem?

 

Nåja, några funderingar var det. Jag har fler, så jag kanske återkommer :P Ursäkta om det här tagits upp i tidigare trådar.

 

Mvh

Andreas

[Shelly]

Om du är väldigt ny så hade jag rekommenderat att du läser lite manus, då ser man ganska fort hur man skriver och man lär sig mycket. Och om du är väldigt ny så tror jag även att risken är ganska stor att du skrivit ”fel” och att dina 40 sidor kan snabbt och enkelt bli 30 då man renskriver dem.

 

Ett långfilmsmanus brukar ligga runt 110 sidor (baserar detta på de senaste jag läst). Men tänka inte så mycket på det just nu utan satsa på att skriva färdigt och räkna inte sidor utan fokusera enbart på skrivandet. Tycker inte att du ska försöka ”fylla ut” med något utan skriva BARA DET SOM BEHÖVS, behövs det inte så skriv det inte. Utfyllnadstext är det första som åker vid en omskrivning så strunta i det så blir omskrivning lättare.

 

Skriv FÄRDIGT, och sedan kan du finslipa på saker som du inte är helt nöjd med. Tycker att du nu ska lägga kraft på att skriva färdigt första draftet och inte hoppa fram och tillbaka. Det är även lättare att se vad som behöver fixas då man skrivit färdigt.

 

Du får vara hur obskyr och knepig du vill och sedan får du välja hur mycket du är villig att ”offra” för att folk ska förstå det. Vi leker lite och du sitter i biosalongen och din film har precis tagit slut och publiken sitter som frågetecken och fattar ingenting, eller vill du hellre att de ler och gillar det? Vill du att publiken ska förstå ALLT eller vill du vara lite mystisk och lämna rum för egen tolkning? Personligen så vill jag att det ska vara ”lagom”, inte övertydligt men jag vill hänga med vad som händer.

 

Om du ska sälja ett manus och ingen förstår det så tror jag inte att någon kommer att köpa det så det finns en del att tänka på.

[Ljudgrisen]

Om du är väldigt ny så hade jag rekommenderat att du läser lite manus, då ser man ganska fort hur man skriver och man lär sig mycket. Och om du är väldigt ny så tror jag även att risken är ganska stor att du skrivit ”fel” och att dina 40 sidor kan snabbt och enkelt bli 30 då man renskriver dem.

 

Hej! Bra tips. Jag har försökt läsa lite manus för att se hur de har gjort, och även tittat på lite forum efter tips och råd. Jag tror jag har kolla på den grundläggande manusformalian, men det är klart att man förmodligen gör många misstag ändå.

 

Ett långfilmsmanus brukar ligga runt 110 sidor (baserar detta på de senaste jag läst). Men tänka inte så mycket på det just nu utan satsa på att skriva färdigt och räkna inte sidor utan fokusera enbart på skrivandet. Tycker inte att du ska försöka ”fylla ut” med något utan skriva BARA DET SOM BEHÖVS, behövs det inte så skriv det inte. Utfyllnadstext är det första som åker vid en omskrivning så strunta i det så blir omskrivning lättare.

 

Jag stirrar mig inte blind på just sidantal heller, kände mig bara lite orolig över att manuset kanske inte kan användas på grund av att det är för kort, helt enkelt. Jag tror inte jag kommer att behöva fylla ut med någonting onödigt, men jag tror att det definitivt kan finnas utrymme för mer karaktärsutveckling om det nu skulle behövas! 110 sidor tror jag inte att jag kommer upp i, men kanske runt 90. Som sagt, för mig är inte längden på manus och film det viktiga, men jag inser att det finns en del konventioner när det gäller filmlängd som är svåra att komma runt :/

 

Skriv FÄRDIGT, och sedan kan du finslipa på saker som du inte är helt nöjd med. Tycker att du nu ska lägga kraft på att skriva färdigt första draftet och inte hoppa fram och tillbaka. Det är även lättare att se vad som behöver fixas då man skrivit färdigt.

 

Jag har tagit ditt råd här, och skriver verkligen av mig utan att censurera och tänka efter alltför mycket. Antar att det mesta kommer att behöva skrivas om, men som du säger kan det vara mer överskådligt att göra småändringar efter att den stora bilden är klar.

 

Du får vara hur obskyr och knepig du vill och sedan får du välja hur mycket du är villig att ”offra” för att folk ska förstå det. Vi leker lite och du sitter i biosalongen och din film har precis tagit slut och publiken sitter som frågetecken och fattar ingenting, eller vill du hellre att de ler och gillar det? Vill du att publiken ska förstå ALLT eller vill du vara lite mystisk och lämna rum för egen tolkning? Personligen så vill jag att det ska vara ”lagom”, inte övertydligt men jag vill hänga med vad som händer.

 

Jag vill givetvis undvika att vara knepig för knepighetens skull. Jag vill helst att alla ska förstå allting på slutet. Det är nog en väldigt krånglig balansgång det där.

 

Om du ska sälja ett manus och ingen förstår det så tror jag inte att någon kommer att köpa det så det finns en del att tänka på.

 

Ligger någonting i det. Tack för alla dina tips och förslag! Jag ska fortsätta skriva på mitt manus, som nu är uppe i sextio sidor. När jag är klar med ett grovmanus kan jag kanske lägga upp det här, det skulle vara roligt att få feedback på det (om det nu finns någon här galen nog att plöja genom nästan hundra sidor amatörmanus :P)

 

/Andreas

[daarco]

60 sidor!

 

Det låter verkligen inte som om att det är ditt första manus : )

 

Men något som lätt kan hända med just sitt första manus, är att det blir sin "lilla älskling"! Man arbetar på tok för mycket på det. Orolig för att ingen kommer förstå osv. Men det känns som om att du är inne på rätt spår.

 

Skriv och ha kul.

 

Du SKA skriva om senare, då kan du fixa till det.

[Ljudgrisen]

60 sidor!

 

Det låter verkligen inte som om att det är ditt första manus : )

 

Men något som lätt kan hända med just sitt första manus, är att det blir sin "lilla älskling"! Man arbetar på tok för mycket på det. Orolig för att ingen kommer förstå osv. Men det känns som om att du är inne på rätt spår.

 

Skriv och ha kul.

 

Du SKA skriva om senare, då kan du fixa till det.

 

Hej! Det har blivit ganska mycket skrivet, ja, men risken är ju att mycket av det faller bort när man gallrar och skriver om. Jag försöker ha lite perspektiv på det hela - det här är ju det första jag skriver, och man kan ju inte förvänta sig att det blir en stor succé precis, men jag tycker det är roligt och lärorikt.

 

Om det faktiskt skulle bli film av det, det har jag svårt att ens föreställa mig i nuläget. Självklart gillar jag mitt manus, men det är ju svårt att vara subjektiv med det man själv skriver.

 

Tack för tipsen! Jag skriver på och har väldigt kul :)

 

/Andreas

[Shelly]

Ligger någonting i det. Tack för alla dina tips och förslag! Jag ska fortsätta skriva på mitt manus, som nu är uppe i sextio sidor. När jag är klar med ett grovmanus kan jag kanske lägga upp det här, det skulle vara roligt att få feedback på det (om det nu finns någon här galen nog att plöja genom nästan hundra sidor amatörmanus :P)

Du kan ju alltid lägga upp ett smakprov på ett par scener för att locka lite läsare, vet att många här (och jag är nog en av dem) som inte orkar läsa allt för många sidor om det är för mycket "fel" i manuset.

 

Hej! Det har blivit ganska mycket skrivet, ja, men risken är ju att mycket av det faller bort när man gallrar och skriver om

Att skriva om är aldrig att göra något bra sämre utan endast till för att göra något bra bättre så det som "faller bort" faller bort av en anledning.

[Ljudgrisen]

Du kan ju alltid lägga upp ett smakprov på ett par scener för att locka lite läsare, vet att många här (och jag är nog en av dem) som inte orkar läsa allt för många sidor om det är för mycket "fel" i manuset.

 

Att skriva om är aldrig att göra något bra sämre utan endast till för att göra något bra bättre så det som "faller bort" faller bort av en anledning.

 

Bra idé! Det här är ett scenexempel från mitten av manuset. Huvudrollsinnehavaren, Patrik 9 år, samlar alla sina krafter för att kämpa mot ett "monster" som håller hans bror fången. Och ja, det låter fruktansvärt banalt när man förklarar det såhär, haha.

scenexempel.pdf

[daarco]

Ser ju hur bra ut som helst.

 

Får lust att se filmen. Känns ganska komplicerat (på ett bra sätt).

[Ljudgrisen]

Ser ju hur bra ut som helst.

 

Får lust att se filmen. Känns ganska komplicerat (på ett bra sätt).

 

Tack, vad kul att du gillar det! :) Handlingen är lite komplicerad, ja, jag har varit lite orolig över att det blir för invecklat. Att hitta balansen kommer nog vara en väldigt viktig grej jag måste fila på med manuset.

 

Jag har skrivit klart slutet nu, som jag faktiskt blev väldigt nöjd med! Nu har jag börjat arbeta mer med karaktärsutvecklingen och relationerna i filmen. Det saknas många sådana scener, det jag skrivit har främst varit de "kritiska" och dramatiska scenerna. Jag står lite i valet och kvalet inför många saker i handlingen, försöker få tag på en manuskonsulent, men personen på film i dalarna hade inte riktigt tid.

[vilcans]

Smakprovet var väldigt lovande. En sak jag har ändå att anmärka på, och det är att det är lite för beskrivande och att det är lite långa textschok. Du skulle kunna kapa kanske hälften av scenbeskrivningarna och skriva i kortare stycken. Låt mig testa:

 

INT. MIKAELS VARDAGSRUM - DAG

 

Persiennerna är neddragna och grått ljus strilar genom gliporna i fönstren. Slitna träbokhyllor gapar halvtomma. En dammig TV står balanserad på en nött tv-möbel.

 

Ölburkar och flaskor är strödda överallt och vardagsrumsbordet är kladdigt och vått. På en sliten skinnsoffa ligger Mikael och snarkar, oduschad och orakad, i en smutsig t-shirt och kalsonger.

 

DÖRRKLOCKAN RINGER. Mikael slutar snarka tillfälligt, men börjar sedan igen.

 

Dörrklockan ringer igen. Mikael hostar till men verkar inte ha vaknat.

 

Vi hör ljudet av ytterdörren som öppnas och någon som går in.

 

Eftersom det blir mer luft blir nog inte manuset kortare av detta. Men oroa dig inte för mycket över längden. 90 sidor är bara bra, för det är större chans att folk läser korta manus.

[Ljudgrisen]

Smakprovet var väldigt lovande. En sak jag har ändå att anmärka på, och det är att det är lite för beskrivande och att det är lite långa textschok. Du skulle kunna kapa kanske hälften av scenbeskrivningarna och skriva i kortare stycken. Låt mig testa:

 

INT. MIKAELS VARDAGSRUM - DAG

 

Persiennerna är neddragna och grått ljus strilar genom gliporna i fönstren. Slitna träbokhyllor gapar halvtomma. En dammig TV står balanserad på en nött tv-möbel.

 

Ölburkar och flaskor är strödda överallt och vardagsrumsbordet är kladdigt och vått. På en sliten skinnsoffa ligger Mikael och snarkar, oduschad och orakad, i en smutsig t-shirt och kalsonger.

 

DÖRRKLOCKAN RINGER. Mikael slutar snarka tillfälligt, men börjar sedan igen.

 

Dörrklockan ringer igen. Mikael hostar till men verkar inte ha vaknat.

 

Vi hör ljudet av ytterdörren som öppnas och någon som går in.

 

Eftersom det blir mer luft blir nog inte manuset kortare av detta. Men oroa dig inte för mycket över längden. 90 sidor är bara bra, för det är större chans att folk läser korta manus.

 

Tack för dina kommentarer! Jag förstår vad du menar med att kapa ner lite på beskrivningarna. I vissa scener har jag tagit i lite väl med både scenbeskrivningar och med småsaker, som hur en karaktär rör sig under en scen. Jag har haft en scen i huvudet och har försökt överföra den direkt till manus, och då blir det ju väldigt lätt övertydligt (och överflödigt). Har förstått att man som manusskribent inte ska vara inne på vare sig regissörens eller kameramannens område och klampa. För mig har det varit en utmaning att hitta balansen mellan det som är kritiskt för scenen och det som borde lämnas upp till regissörens tolkning.

 

Jag ska definitivt skära ner på beskrivningarna allteftersom jag bearbetar manuset och tar bort det som inte är nödvändigt.

[Shelly]

Bra idé! Det här är ett scenexempel från mitten av manuset. Huvudrollsinnehavaren, Patrik 9 år, samlar alla sina krafter för att kämpa mot ett "monster" som håller hans bror fången. Och ja, det låter fruktansvärt banalt när man förklarar det såhär, haha.

 

Men, ”Luke Skywalker slåss mot rymdimperiet och den onde Darth Vader” låter också ganska så dumt men jag vågar påstå att det är en ganska så bra film (fast jag är ju ett fan förstås).

 

Jag håller helt med Vilcans, alldeles för mycket text. Den senaste tiden så har jag verkligen börja ogilla text. Mycket av det du skrivit var repetition och kanske lite onödigt, att ett rum är risigt kanske är av vikt men att det är få böcker i hyllorna är det verkligen viktigt?

 

Mitt motto just nu är ”If your character raises her cup of coffee to her lips, that’s not important enough to describe… unless there’s poison in the cup.” - David Trottier författaren till "The Screenwriter's Bible"

 

Sedan vet jag inte vad andra tycker men direktiv på hur folk ska leverera repliker är ajabaja i min bok. Det står att Mikael ligger och sover så naturligtvis kommer han att svara sömnigt, det tror jag att det flesta hade gissat om det läste manuset utan direktiven.

 

Sedan verkar det som om Patrik är i köket, då kan du köra i dialogen PATRIK (O.S.) för att visa att Patrik befinner sig i köket.

 

Historian i sig verkar lovande och intressant så se till att skriv färdigt.

[Désirée]

Mina funderingar rör dels klassificeringarna kortfilm, novellfilm och långfilm. Mitt manus, och min filmidé tror jag är på tok för lång för att kunna bli kortfilm (som jag förstått det inte ska vara över 15-20 minuter. Samtidigt vet jag inte om manus, som det ser ut nu, blir tillräckligt omfattande för en långfilm. Som jag förstått är det novellfilm som fyller mellanrummet mellan de båda, men att novellfilm är en ganska liten och obskyr filmklass?

Ska jag försöka fylla ut mitt manus med djupare karaktärsbeskrivningar och fler scener för att försöka nå upp i långfilmsklassen?

 

Kortfilmer är vanligtvis en timme eller kortare. Det är vanligare med korta filmer på 20 minuter eller mindre, för att kortfilmer vanligtvis görs av bolag/peroner med liten budget. Novellfilmer är en beteckning som brukar användas på filmer som är 20 minuter eller längre, men det är ett luddigt begrepp och inte helt inarbetat.

 

Blir ditt manus "för kort" oroa dig inte. Skriv ner det och läs igenom det och få feedback. Sen är det bara att skriva om och skriva om igen.

 

Fylla manuset med djupare karaktärsbeskrivningar låter inte som en bra lösning. Du ska inte fylla manuset med text utan med bild.

 

 

Jag undrar också om manusskrivande och perfektionism. Som det är nu känner jag mig väldigt nöjd med scenerna medans jag skriver dem, men kan inte låta bli att ständigt återgå till gamla scener och peta i dem, ibland som resultat att jag måste hoppa runt överallt i manus och ändra saker för kontinuitetens skull. Ska jag försöka undvika detta, och bara liksom, ösa ur mig och göra alla ändringarna i en omfattande rewrite efter manuset är klart? Eller är det bra att göra de här konstanta mikroändringarna? Hur perfektionistisk ska jag vara?

 

Du kommer så småningom att hitta en form som passar dig. De flesta (verkar det som) brukar skriva ner hela historien först och skriva om sen, men det är ditt manus och ditt sätt att jobba. Behöver du peta i texten är det bara upp till dig. Det finns inga rätt och fel andra än de regler du själv med tiden kommer att sätta upp.

 

 

Slutligen bygger mitt manus ganska mycket på symbolik och ibland väldigt obskyra referenser till saker om har hänt eller kommer hända senare i filmen. Hur kryptisk får man vara i ett manus utan att det blir för mycket? Är det bättre att vara lite för diffus och riskera att publiken blir förvirrad, eller ska man hellre vara lite övertydlig och riskera att publiken tycker man patroniserar dem?

 

Tydliga visuella referenser fungerar oftast bra. Att pratade framföra referenser fungerar sämre. Förvirra inte publiken om det inte finns en tydligt syfte med det. Du kan sällan dumförklara publiken, men däremot kan det ju bli den effekten att publiken har förstått alla sammahang men inte karakärerna i filmen. Det kan ju också fylla ett syfte, men då ska man vara medveten om det. Jag får nästan läsa ett exempel för att riktigt förstå frågan.

 

Hoppas det är till någon hjälp.