Att skriva manus med tunga ämnen...

[video35]

På något sätt grips jag som manusförfattare av historien och blir otroligt deprimerad, därmed försvinner lusten att skriva. Jag tycker synd om mina karaktärer vilket tittarna också ska göra. Problematiken är att som manusförfattare måste utstå denna press under mycket längre tid än tittaren som endast utstår den under filmens längd.

 

 

Hur kan man som manusförfattare låta bli att inte gripas av manuset, utan se sakligt. Finns det metoder att bli lättad* medan man skriver?

 

 

Ett snabbt sätt är såkallad "ljusterapi". Ta en kort paus i skrivandet och kolla mot en lampa i 3 minuter.

Ett annat sätt är att lämna skrivandet och göra något helt annat. Dock får man inte glömma bort att man ska fortsätta ;)

 

Inget av ovanstående exempel är särskilt effektivt.

 

 

 

Fyll på med fler...

[daarco]

Om man bara har fler saker i livet än manusskrivning så tar man bara lite paus och gör något annat. Tar en fika med kompisarna eller går och tränar.

[Shelly]

Skriv komedier? Eller intala dig själv att det är bara en historia, det är bra att vara engagerad då man skriver men om det ställer till problem i vardagen...

[Kensai]

Om det överhuvudtaget finns något driv i berättelsen så bör väl de tragiska karaktärerna ha en vilja att kämpa och då finns du ju där för att se hur det går, på första parkett s.a.s.

[JurassicJakob]

Ha med en "comic relief" i din berättelse!

[Kidgray]

Rätt rolig tråd måste jag säga. Det verkar snarare som författaren själv inte kan hantera ämnet eller tom befinner sig i en svacka. Vet inte vilket. =)

[Saron]

Jag känner igen mig i din problematik. Det gäller alla berättelser för mig. Jag kan ha svårt att släppa känslorna efter att ha skrivit någonting väldigt romantiskt tex. Kan nästan bli avundsjuk på personerna... :-) Har jag skrivit något sorgligt kan jag känna mig lite nedstämd.

Vad jag gör är försöka göra någonting helt annat ett tag. Tex gå in på forumet och läsa inlägg :-D

Är det positiva känslor behåller jag dem och använder mig utav det i verkligheten...

 

Ibland är det svårare än annars att lämna känslorna vid datorn, antingen får man bara acceptera det, det går ju över, eller så får man hitta på något som får en att tänka på annat. Kan också vara ett tips att gå tillbaka i ditt manus och sätta sig och göra "tråkiga" saker - kolla stavning, format, onödiga dialoger eller texter.

 

Jag tror att det är stor skillnad mellan olika författare hur de reagerar över vad de skriver.

Jag vet att jag väldigt lätt påverkas av det som jag skriver och jag har accepterat det. blir det för jobbigt pratar jag med min sambo. För mig fungerar det ibland åt andra hållet också - att mina texter influeras av mina känslor, så vissa tillfällen får jag helt enkelt skriva något annat eller inte alls.

Fast mestandels kan jag få mig in i den stämning som krävs, samt ta mig ur den när jag lämnar berättelsen.

 

Inte mycket till hjälp kanske...