Saron

Jag håller med kenntoft. Ska de säga ha ha så skriver man upp det, skrattar de så skriver man (skrattar).

Jag skriver på det språk som känns bäst när texten vill ut. Översätter och fixar till texten senare. Evigt hattande ändå mellan scener och ändringar så då tar jag språket när jag ändå håller på :-D

Här är några andra scener ur samma filmprojekt. Jag skulle vilja få lite feedback på vad ni känner för personerna, dialogen, situationen. Känns det krystat? Något bra? Något sämre? Förslag? Något som jag skall tänka på? Man blir så lätt hemmablind, framförallt eftersom jag skriver på flera scener samtidigt och sedan är man och pillar och ändrar i dem lite då och då :-) Har skrivit lite bakgrundsfakta först i dokumentet. Inte en hel synopsis, men lite fakta i alla fall. motetsthlmversion4.pdf

Har inte sett den ännu, låter spännande - men å andra sidan kommer han undan med massor som andra inte gör :-)

Tack :-) Sitter nu med två ex av manuset, en med (på engelska) och en där jag faktiskt skriver ned vad de säger på engelska. Måste bestämma mig snart annars tar jag mig inte framåt. Eftersom det inte är några dunderhöjdare som ska läsa den och språkpolisen kanske håller sig undan så funderar jag allvarligt på att försöka skriva dialogerna på de språk de skall talas. Utmana mina engelskakunskaper. Har dock en scen med franska också, men där går gränsen tror jag.

Jag sitter med ett filmmanus där ena huvudpersonen är svenska och den andra amerikansk. Den mesta dialogen sker på engelska, men några scener är på svenska. Då jag nu är dödligt less på att skriva (på engelska) och skriver jag dialogerna på engelska blir det jobbigare att hitta rätt ord, undrar jag om man inte kan skriva i början att all dialog sker på engelska om inte annat nämns? Sedan skriver man (på svenska) när det sker. Eller om det är en hel scen på svenska så skriver man "dialogen är på svenska". Det är säkert hur fel som helst att göra så, men då jag inte kommer att någonsin göra filmmanuset till en färdig film (inget bolag i Sverige skulle ha råd eller lust att göra den och i Hollywood skulle de skratta och sätta maten i halsen), jag skriver den för att lära mig och för att jag vill ha berättelsen på papper. De som kommer att läsa den, eller stycken av den är ni här på forumet och de på ett annat forum samt någon familjemedlem. Vet inte varför jag frågar egentligen eftersom jag kommer att göra så i alla fall eftersom jag känner mig hämmad i dialogflöden genom dessa förbenade (på engelska). Men. Är det ett big no no att göra så? Hur löser ni andra det om ni har liknande problem? Och en liten fråga till... Blir det totalt kaos om man skriver några uttryck på engelska bara för att det inte finns tillräckligt bra svenska motsvarigheter eller passar bäst i sammanhanget? Lite grötigt. Lite virrigt. Men kanske någon har något förslag? Kanske vill jag bara ha någon som säger att det är ok att göra fel så länge det känns rätt :OO ps. Vet att jag ställt en liknande fråga, men känner att det här är lite annorlunda ds.

Jag känner igen mig i din problematik. Det gäller alla berättelser för mig. Jag kan ha svårt att släppa känslorna efter att ha skrivit någonting väldigt romantiskt tex. Kan nästan bli avundsjuk på personerna... :-) Har jag skrivit något sorgligt kan jag känna mig lite nedstämd. Vad jag gör är försöka göra någonting helt annat ett tag. Tex gå in på forumet och läsa inlägg :-D Är det positiva känslor behåller jag dem och använder mig utav det i verkligheten... Ibland är det svårare än annars att lämna känslorna vid datorn, antingen får man bara acceptera det, det går ju över, eller så får man hitta på något som får en att tänka på annat. Kan också vara ett tips att gå tillbaka i ditt manus och sätta sig och göra "tråkiga" saker - kolla stavning, format, onödiga dialoger eller texter. Jag tror att det är stor skillnad mellan olika författare hur de reagerar över vad de skriver. Jag vet att jag väldigt lätt påverkas av det som jag skriver och jag har accepterat det. blir det för jobbigt pratar jag med min sambo. För mig fungerar det ibland åt andra hållet också - att mina texter influeras av mina känslor, så vissa tillfällen får jag helt enkelt skriva något annat eller inte alls. Fast mestandels kan jag få mig in i den stämning som krävs, samt ta mig ur den när jag lämnar berättelsen. Inte mycket till hjälp kanske...

Samma program :D

Jag vet bara att programmet jag använder automatiskt gör endast ett radavstånd till den löpande texten innan samt ett radavstånd till texten efter. Lite jobbigt att hålla på att ändra så jag kör på det :-)

Tack så mycket! Sitter och omarbetar hela dialogen, det ät inte en monolog längre och jag har i stort sett tagit bort ena kapitlet men skrivit två nya. Skaarbeta lite till på dem innan jag törs lägga upp dem för granskning :p Vad gäller scenrubriker så är de också under bearbetning.

Tog bort den då den egentligen skulle ha postats i min andra tråd om Papillon. Ber om ursäkt för det.

Tack för svaret! Jag håller med dig fullständigt, måste lära mig att det inte är novell/roman utan manus. Jag vill gärna berätta mer än vad som behövs och har så svårt att klippa mina monologer. Det gör ju ont att radera :r Men det är bara att ta fram rödpennan, objektiv-glasögonen och manusförfattar-mössan och härja fritt :D Synopsis kommer, måste bara se till att det inte blir en roman :p

Tack. Vet inte om jag törs skriva dialogerna på engelska då jag har nog svårt med dem på svenska :-) Men jag skall kolla, annars använder jag nog förslaget du hade med att skriva på engelska, textat på svenska... Tycker det är så fånigt när de säger någon mening på främmande språk och sedan ändå pratar engelska. Tyvärr är nästan all dialog i min film på engelska eftersom ena huvudkaraktären är amerikan. Får se hur jag gör, måste fundera lite.

Om svenska är grunden för filmendialogerna men det förekommer många scener där karaktärerna pratar engelska - ska man då skriva det i varje dialog eller kan man komma undan genom att nämna det i handlingen? Om man nu gör så och det skall slinka in några meningar på svenska kan man då skriva det i handlingen eller skall man ta upp det i varje dialog?

Har lagt till några scener i ett inlägg längre ned som jag önskar att få lite hjälp med. Det är första gången jag skriver manus så jag har säkert massa fel, var inte rädd för att säga vad ni tycker, jag vill ju lära mig. Sen om ni vill säga nåt om texten - om den verkar ok eller dålig, om ni blir nyfikna på mer eller inte orkar läsa förbi första kapitlet osv. /Saron ps. Det är en kärlekshistoria ds. Papillonvisa.pdf

Tack! Skall prova det.

Tack för ditt svar! Min omedelbara respons var att jag ansåg att du hade fel, min andra reaktion ca 2 sekunder senare var att du hade rätt. Ögnade igenom några scener och insåg att jag faktiskt skulle kunna ta bort många av anvisningarna. Dock måste jag ha kvar de som talar om att det är på engelska och vissa andra som känns viktiga. Men då har jag en följdfråga, om man nu tar ett exemplet att Belle pratar mest och byter känslor/talsätt under dialogernas gång (eller i och för sig i fall de pratar med samma tonläge hela tiden) skall man då ändå skriva: BELLE bla, bla bla BELLE blaj, blaj, blaj eller ska man skriva: BELLE bla, bla bla blaj, blaj, blaj ? /Saron (Att jag är novis när det gäller manusskrivande är väl ganska uppenbart, har aldrig skrivit i den formen förut och det är stor skillnad mot novellskrivande, så mina frågor kanske är pinsamt basic, men frågar man inte får man inga svar)

Hur gör man om samma karaktär pratar flera gånger efter varandra men med olika uttryck eller olika tonfall samt ifall de pausar ett tag? Kan man göra så här: ex TESS Hur kunde det bli så här? BELLE (lite ursäktande) Bla, bla, bla, bla och lite mer bla Belle tystnar, tar lite champagne och ser ut över hamnen. Hennes blick är frånvarande som om hon för ett ögonblick befann sig i en annan värld. Efter ett tag vänder hon sig mot Tess igen och fortsätter: BELLE (förklarande, sorgsen) Bla, bla, bla, och blaj och bla och några bla till TESS Så vad gjorde du? BELLE (uppgivet) Blaj och bla igen TESS (empatiskt, undrande) Varför lämnade du honom? BELLE (sorgsen) Jag var rädd. Blaj och bla. Jag var inte redo. Kort paus BELLE (tyst, uppgivet) Inte då. /Saron