Manus efter roman: Hummelhonung

[Fredrik]

Jag håller på att skriva ett filmmanus efter en roman. Jag adapterar Torgny Lindgrens "Hummelhonung", ett starkt drama om några människors öden i ett bortglömt samhälle. Det är ingen lätt utmaning, men det är just därför jag vill göra det här. Jag tycker också att berättelsen är enastående och karaktärerna otroligt fascinerande.

 

Om någon vill läsa och kommentera de 9 sidor jag hittills skrivit så vore det väldigt roligt:

 

http://www.mediaverket.se/film/manus/hummelhonung_version1_1.pdf

[Daniel Hållquist]

Har du fått tillstånd till det?

[Wallin]

Inte behöver han tillstånd förrän manuset är klart att filmatiseras. Vem som helst får skriva av en dikt, novell, text, bok eller liknande om det är för privat bruk och inte tänkt att spridas som något ekonomiskt gynnande för den personen. När det ska bli film är dock tillstånd av yttersta vikt, då man inte brukar framföra ett så här pass välskrivet manus och sedan bara använda det för privata ändamål. Film är ju ett vidspritt media, som vi redan vet.

[Fredrik]

Just nu skriver jag bara för privat ändamål, om det skulle bli aktuellt att filmatisera det så kommer jag naturligtvis vara noga med tillstånd etc.

 

Men åter till det _verkliga_ ämnet, vad tycker ni?!

[vetgirig]

Tekniskt så är manuset bra - den som har skrivit det vet hur man skriver ett manus.

 

Förstasidan innehåller även scenografiberättelsen - den hör inte hemma i manuset.

De två stora tunga blobbarna på förstasidan med beskrivningar var tungläst.

 

Innehållsmässigt så är manuset trist. Jag vill inte läsa mera av det.

 

Jag tror att du behöver koncentrera dig mera på att beskriva historien och mindre

med att beskriva allting du ser framför dig på bioduken.

 

Nu har jag inte läst boken så det kan mycket väl vara så att det är boken som är trist och det återspeglar sig i manuset.

[Fredrik]

Tack för kommentaren! Jag ska se över och begränsa scenografiska detaljer, du har nog rätt i att det är lite för mycket bildanvisningar.

 

Synd att du inte gillar innehållet, manuset och historien har nog svårt att få rättvisa på de här få sidorna. Tempot är medvetet väldigt långsamt, och historien försöker främst till en början att bygga upp karaktärerna. Det är ett karaktärsdrivet drama utan drastiska händelseförlopp, kanske är det den genren du inte gillar?

[Fredrik]

Ahh, det var inte mycket till kommentarer på det här? Kom igen nu.

[jonkanon]

I slutet på scen 1 så står det att vi får se hur slappt kläderna sitter när han reser sig upp. Visst är det så att det är här det avslöjas hur kläderna sitter men de borde skrivas redan i början, så man slipper beskrivning där.

 

I scen två så står det inte vilka "de" är. Visserligen på dialogen men det borde stå i actiontexten. Sen att de precis har satt sig är lite lustig formulering. Antingen sitter de där eller så sitter de inte där, möjligtvis så håller de på att sätta sig. Menar du att de har ytterkläder på som de tar av sig eller?

 

Sen är jag personligen motståndare till formuleringen "vi ser" eller "vi hör". Det sätter distans mellan mig och historien direkt. Vem är vi? Är det jag? Eller den tänkta publiken? Eller vem är det som ser?

Det känns bara som ett annat sätt att beskriva kameran på. Och sånt ska man ju undvika i största möjliga mån.

 

Annars tyckte jag det var lite segt, men det är ju bara början och den kanske ska vara det. Några sidor till kan jag tänka mig att läsa för att se vart, och om det tar vägen.

 

Men som tidigare nämt så stycka upp de stora blocken med besrivning i början. Det finns naturliga ställen att dela på. Jag ser direkt tre stycken av det första stycket.

 

Lite rörigt och kort men det är bökigt att vara kort och koncis.

 

Jon

[Fredrik]

Sjyssta kommentarer!!

 

Du har rätt med klädbeskrivningen! Ska jag verkligen använda "Kati och Hadar" i varje scen istället för "de", blir inte det otroligt mycket Kati och Hadar då?

 

>Sen att de precis har satt sig är lite lustig formulering. Antingen sitter de där eller så sitter de inte där, möjligtvis så håller de på att sätta sig. Menar du att de har ytterkläder på som de tar av sig eller?

 

Jag menar att de precis har satt sig i bilen, och att det är öppet för regissören att tolka hur han vill gestalta det. Ska jag verkligen beskriva det mer i detalj vad som händer?

 

>Sen är jag personligen motståndare till formuleringen "vi ser" eller "vi hör".

 

Ja, jag borde nog tänka mer på det, och att undvika det i största möjliga mån.

 

>Annars tyckte jag det var lite segt, men det är ju bara början och den kanske ska vara det.

 

Det är ju som sagt bara början, men jag vill nog påstå att både manuset och historien (och filmen) kommer att kräva viss tålamod av åskådaren. Men det långsamma behöver inte vara tråkigt.

 

>Men som tidigare nämt så stycka upp de stora blocken med besrivning i början. Det finns naturliga ställen att dela på. Jag ser direkt tre stycken av det första stycket.

 

Ska jag stycka upp de och behålla dem, eller korta ner dem och utesluta vissa detaljer?

[jonkanon]

Jag tycker att namnen ska stå åtminstone i början av varje scen. För det är ju som så att man ibland styckar upp manuset och skiljer scenerna åt. Då måste man veta vem som är i varje scen. De får aldrig på något sätt bli oklart vem det gäller och namn är ju lättaste sättet att undvika missförstånd.

 

Och visst ska du skriva mer i detalj. Tänk att allt sker i presens. Det finns hur mycket som helst för regissören att göra ändå.

 

Och när det gäller uppstyckning eller strykning av text. Generellt är jag av ståndpunkten att man i början av ett manus har möjlighet att vara lite mer informativ för att sätta ton och känsla. Dock så bör den avta efter hand och förhoppningsvis så sitter tonen och känslan kvar hos läsaren. I ditt fall låter jag dig avgöra vad du anser viktigt.

 

tjo,

 

jon